Vill du lära dig mer om internminnen, men blir förvirrad av alla facktermer? Vi reder ut de viktigaste RAM-termerna i en samlad artikel!

Den här artikeln är en del av Svenska Minnesguiden, ett stort, löpande test av internminnen och en samlingssida på Nordichardware där du alltid hittar de senaste testerna och senaste rönen om allt som har med RAM att göra.


Som med alla komponenter i en dator så har internminnen en viss jargong som inte alltid är lätt att förstå för den som inte är insatt. Vi har därför sammanställt en lista som förklarar vad diverse termer innebär när man pratar om just internminnen.

Frekvens – Att tala om frekvenser för internminnen skiljer sig något från när man talar om frekvenser för en CPU eller ett grafikkort, då minnet själv inte genererar någon klockfrekvens. Istället är minnet en slavenhet till sin respektive processor och hastigheten som det arbetar i är direkt knutet till hur snabbt processorn och dess minneskontroller arbetar. Förhållandet mellan dem beror på multiplar av processorns basfrekvens, som idag kallas BCLK för Intel-processorer och FSB för AMD-processorer. Processorn körs i en multipel, och minnet körs i en annan.

Gskill_TridentX_16GB_2133_2T_spd

Vilken multipel av basfrekvensen som minnet arbetar i bestäms av systemets minneskontroller och kan generellt justeras i BIOS eller UEFI. Vissa system av det enklare slaget, ofta bärbara eller ultrakompakta datorer, ställer dock automatiskt in minnesfrekvensen. Kanske det viktigaste att tänka på är att ett minne aldrig “kör” en viss frekvens på samma sätt som en processor, utan frekvensen som står på förpackningen är ett mått på hur höga frekvenser tillverkaren garanterar att modulerna kan köras i. Utan rätt inställningar i BIOS/UEFI och utan ett moderkort och processor som klarar rätt hastigheter så kommer inte ett 2 133-megahertzminne köras i sin specificerade hastighet.

Latens – När ett kommando skickas till ett minne så kommer inte minnet skicka tillbaka svaret omedelbart, utan som med alla typer av överföringar så finns det alltid en fördröjning, mätt i antal klockcykler. Ju kortare den fördröjningen är desto snabbare svarar minnet, så ett optimalt minne har höga frekvenser i kombination med låga latenser. Latenserna skrivs ofta som en serie, exempelvis 9-9-9-24, där varje siffra betecknar svarstiden för en viss typ av operation.

Den första siffran är den som oftast används i marknadsföring, och kallas för CAS-latens, eller CL-latens. Den mäter hur många klockcykler det tar från dess att processorn begär ett värde från minnet tills dess att minnet kan svara. Ett vanligt värde för 1 600 megahertz-minnen idag är till exempel CL9, vilket innebär att det tar 9 klockcykler från dess att minneskontrollern skickat en begäran till minnet till dess att värdet kan läsas från minnets utgångspins. Hur lång en klockcykel faktiskt är, mätt i sekunder (eller rättare sagt, nanosekunder), beror på hur hög klockfrekvensen är.

Den andra siffran är tRCD, eller RAS-till-CAS. I ett minne är information lagrad i rader och kolumner, och det här värdet mäter hur många klockcykler det är mellan aktiveringen av raden och kolumnen för ett specifikt värde. Något trubbigt kan man säga att det mäter hur långt tid det tar att “hitta” ett värde i minnet.

Siffra nummer tre kallas tRP, eller RAS Prechange. Den mäter hur många klockcykler som krävs från dess att en rad information slutar läsas till dess att en ny rad information kan börja läsas in.

Den fjärde, och oftast betydligt större, siffran kallas tRAS. Den mäter hur många klockcykler det tar från dess att processorn har hämtat ett värde från minnet till dess att den kan göra en ny begäran. Så medan exempelvis CAS och tRCD är mått på hur lång tid det tar att få ut ett specifikt värde, så är tRP och tRAS snarare värden som i kombination med klockfrekvensen berättar hur många värden som kan hämtas från minnet per enhet tid.

Det finns även ett femte värde, CMD, som inte alltid skrivs ut för alla minnesmoduler. Det är ett värde som oftast betecknas med prefixet T, exempelvis T1 eller T2, och som mäter hur lång tid det tar från dess att minnet har aktiverats till dess att det faktiskt kan ta emot kommandon från processorn. Även det här värdet mäts i klockcykler – som beskrivs här nedanför.

Klockcykel – Ovanför har vi talat en del både om frekvenser och klockcykler, men hur förhåller de sig till varandra? En dators klockfrekvens mäter i hertz hur många klockcykler som genereras varje sekund. Då svarstiden på minnen mäts i klockcykler, så varierar den faktiska tiden varje instruktion tar beroende på hur hög klockfrekvens som används.

En megahertz motsvarar 1 miljon klockcykler varje sekund, så med den frekvensen tar en klockcykel en miljondels sekund, eller en millisekund. Ett modernt minne körs dock snarare i uppåt 2 gigahertz, vilket innebär att en klockcykel endast tar ett fåtal nanosekunder. Om två minnen båda har en svarstid på 10 klockcykler, men det ena minnet har dubbelt så hög klockfrekvens, så kommer det också svara på hälften så lång tid som det andra minnet. Dock är skillnaderna aldrig så pass stora i moderna minnen.

Spänning – Spänningen på minnet påverkar den totala strömförbrukningen för systemet, och generellt använder sig ett internminne av en spänning mellan 1,35 och 1,65 volt idag. Precis som med en processor så kan man höja minnets spänning för att det ska klara högre klockfrekvenser, men med högre strömförbrukning och värmeutveckling som följd.

Värmespridare – Majoriteten av den energi som går åt i en elektrisk komponent omvandlas i slutändan till värme, så ett minne som arbetar i höga frekvenser och med höga spänningar behöver ofta använda sig av en värmespridare för att fördela värmeutveckligen jämnare och öka energiutväxlingen med den kringliggande luften. Minnen som inte används för överklockning klarar sig dock ofta helt utan värmespridare, även om de ofta används av rent estetiska skäl.

DIMM – En förkortning av Dual In-line Memory Module, den standardsockel som används för minnesmoduler. Olika minnestekniker som DDR2 och DDR3 använder olika fattningar på DIMM-platsen för att undvika förväxling. Bärbara datorer och kompakta stationära datorer använder sig i sin tur oftast av SO-DIMM, där SO står för Small Outline, och som är betydligt kortare än den stationära motsvarigheten.

https://www.nordichardware.se/images/labswedish/artiklar/Minnen/DominatorPlatinum/middlethumbnails/module_height2.JPG

Lågprofil – I en del trånga system eller med en lågt löpande tornkylare till processorn så kan det vara svårt att få plats med en minnesmodul som har höga värmespridare. Ett lågprofilsminne har oftast en minimal värmespridare eller saknar en helt och hållet, medan vissa moduler har själva PCB-höjden mindre än en standardmodul. Ett sätt att göra modulerna mindre är att vrida på minneskretsarna. På så sätt tar de mindre plats i höjdled, men som konsekvens får det också plats färre kretsar på varje modul.

32/64 bit – Windows säljs både som 32- och 64-bits versioner, men vad innebär det egentligen? Det kan vara en viktig punkt att hålla reda på när man talar om internminnen, då det påverkar hur mycket av minnet som faktiskt går att använda. Ett 32-bitars system kan, i och med att datorer använder sig av binära tal med 1 eller 0, hålla reda på 2^32 byte med information, vilket ungefär motsvarar 4 gigabyte. För att dra nytta av mer minne än så, som 8 eller 16 gigabyte, så behövs en dator och ett operativsystem som kan adressera 2^64 byte. Mer eller mindre all PC-hårdvara idag har stöd för 64-bits minnesadressering, men Windows finns fortfarande både med 64 bit (X64) och 32 bit (X32/X86), så det kan vara värt att kika en extra gång när du köper ett operativsystem separat.


Den här artikeln är en del av Svenska Minnesguiden, ett stort, löpande test av internminnen och en samlingssida på Nordichardware där du alltid hittar de senaste testerna och senaste rönen om allt som har med RAM att göra.

Leave a Reply

avatar
  Subscribe  
Notifiera vid