Vi var på besök hos Intel och deras labb i Kista, Stockholm, för att ta en närmare titt på deras senaste processor, Kentsfield. Överklockning för hela slanten i över 48h. 40 liter kväve kan bara inte bli fel.

Vid lanseringen av Intels första Quad-core processor
Core 2 Extreme QX6700 så tog vi också en titt på denna. Om ni trodde att det var allt vi hade så läste ni antingen inte tillräckligt noga, glömde bort vilken sida ni befann er på när ni läste det, eller är helt enkelt nya här på NordicHardware. Robert ’crotale’ Kihlberg och Marcus ’Kinc’ Hultin är båda välkända i överklockningskretsar för sina kunskaper och otaliga världsrekord. Assisterande av assisterande chefredaktör Andreas ’Delph1’ Galistel skulle de ge sig på Intels nya processor under andra omständigheter, men inte hemma hos någon utav X-legenderna utan rent av i Intels egna laboratorium.

Inför lanseringen av Kentsfield, som kärnan också är känd som, fick vi på NH ett erbjudande om att komma upp till Intels kontor och laboratorium i Kista, Stockholm. Också känt som Sveriges svar på Silicon Valley. Innan man faktiskt satt sin fot där kanske det känns lite krystat av Sverige att ens försöka sig på något sådant, men så fort man faktiskt kom dit insåg man hur stort och pampigt det faktiskt är. I Kista, eller Kiselsta som det kanske borde kallas, finns det representation från i stort sett alla IT- och elektronikföretag värda namnet: Intel, IBM, Philips, Symantec, Citrix, Novell, MathWorks, Ericsson, AT&T, och många, många fler. Listan är för lång för att rymmas här helt enkelt.

Innan vi kickar igång tänkte vi ge er en inblick i hur det kan gå när man är så uppe i varv att man tappar bort var man är på väg.


Målet med resan var att ta sig från våra respektive hem och mötas upp i Linköping och sedan fara vidare mot Stockholm. Sverige är inte så stort så resan borde vara avklarad på runt 5 timmar för de som hade längst, men en förutsättning för det är att man kör rätt väg (mer om det strax). När vi alla väl kommit till Kista och Intel skulle vi packa upp all vår utrustning och hiva in denna i Intels temperaturkontrollerade laboratorium för riktigt seriös överklockning. Vi var inte säkra vad för hårdvara som Thomas och Intel hade lyckats skrapa fram till oss, men vi kan lugnt säga att vi blev positivt överraskade.


Kartan visar lila väg för hur Marcus ’Kinc’ rörde sig. Brun hur han borde åkt för att möta upp med Robert ’crotale’ och Andreas ’Delph1’ från blå väg för att fortsätta på röd väg till Stockholm

Resan för Marcus började i Varberg från vilket han fortsatte mot Göteborg för att plocka lite saker vi behövde. Hans resa skulle sedan gå mot Linköping. ”So far, so good” som det sägs, men här blev det visst något som gick fel. Istället för att åka via Jönköping hamnade Marcus på vägen via Lidköping väster om Vättern. Klockan var runt 11:00 nu och han bestämde sig för att ringa Robert för att kolla att han var på rätt väg. Lite osäker, men han körde ju österut i alla fall… De kommer överens om att fortsätta och en timme senare ringer Marcus igen och berättar att han är på väg in i Örebro. Nedan är den SMS-konversation som uppstod:

Andreas till Robert: Men vad är detta?! Lämnar man torra och solvarma Småland för detta blask, nästan så man vill vända 🙂
Robert till Andreas:
… för att stå i ett kylrum hos Intel hela helgen! 😀 Förresten, Marcus har visst missat Linköping med 10-15 mil, så vi möter upp med honom i Stockholm, hehe
Andreas till Robert: 10-15 MIL?! HAHAHAHAHA
Andreas till Anton a.k.a. Woxxman: Marcus missade visst Linköping lite halvt med en 10-15 mil 🙂
Anton till Andreas:
Anton till Andreas: Ojsan det första blev visst lite fel. 🙂 min kommentar. LÖL!!

Vid detta laget ringer sedan Anton till Marcus och utbrister: ’KINCY!! Den mänskliga GPS:en, haha'”. Varpå Marcus svarar: ”Ja det blev lite fel, åkte visst till vänster om den stora sjön istället för höger.”


Väl framme, efter en liten genväg, var Robert och Andreas på väg till Intels kontor, medan Marcus var ”i området”. Efter en del konsulterande av en informationstavla och en lokalbeskrivning av där Marcus befann så beslöt sig de två att hämta upp han och leda han rätt från utkanterna av Kista till Intels kontor. Tillslut kunde vi möta upp med Thomas på Intel utanför kontoret.

Pärleporten med Robert stående till höger och Thomas Melzer från Intel till vänster bakom bilen. En stilla beundran av vårt hem de kommande dygnen. Marcus har inte gått vilse och försvunnit, han har bara försvunnit ur bild för att packa ur bilen.

Ovan ser ni lite av det godis vi hade att gotta oss med. Det fanns även 40 liter med flytande kväve i två kärl, två kaskader, en enkelstegare, två verktygslådor, en rulle med papper, en enlitersflaska med isopropanol, ett färdigmonterat testsystem med bland annat två stycke Radeon X1950XTX och en Intel Core 2 Extreme X6800.

Vid detta laget vet vi fortfarande inte exakt vad Thomas har lyckats skrapa fram till oss, men det skulle snart visa sig. Väl uppe i det temperaturkontrollerade, men framförallt väldigt torra rummet (luftfuktigheten var så låg att Andreas stämband ganska snabbt gick mot en mörkare ton) fick vi oss en trevlig överraskning.

Ni får ursäkta den lite dåliga bilden, men ljuset var inte det bästa och fotografen var samtidigt ganska exalterad. Precis som bilden visar fanns det fem stycken Intel Core 2 Extreme X6800 till vårat förfogande… och fem stycken Intel Core 2 Extreme QX6700!

Från vänster till höger: alla tio skönheterna, en närbild på en X6800 och sedan QX6700. Alla fem av de QX6700 skulle få sig en tur i testbänken en stund senare.


Vi anlände relativt sent på fredagen vilket gjorde att det tyvärr inte fanns speciellt mycket tid för benchande samma dag, men det räckte till att plocka upp våra saker och bereda oss på lite överklockning på luft för att lära känna processorerna lite grann. Andreas öppnade starkt med att pilla loss en lödning för ett av Roberts spänningsmods på ett av moderkorten. Vi insåg dock att vi var tvungna att slänga iväg våra mer personliga grejor som hygienprylar och annat in på hotellet innan de blir sneda på oss. Det är ju tyvärr inte alla som har överseende med att man sitter och överklockar till halv fem och sedan hlar in och vill ha ett rum.

Så vi tog våra saker och traskade iväg cirka 150-200 meter till Mr. Chip Hotel och checkade in.

Sugar daddy Thomas småpratar lite med tösen på andra sidan disken

Utsmyckning typ, inget av drekt intresse

Vi återvände till Intel ganska raskt och packade upp de mer intressanta sakerna och beredde oss ordentligt för att testa Kenta, som den kom att kallas under helgen, under dessa extremt fina luftförhållanden. Moderkortet som användes till en början var ett ASUS P5W64 Pro. Kortet var redo för att möta en ny utmaning.


Tidigare omtalade lödning som någon inte kunde låta bli att pilla på …

Mer precisionsarbete av Robert på samma moderkort

Några X1950-kylare som vi hade med i en
liten låda. Korten hade annan kylning nu.

Inte riktigt dags för denna saken ännu, men snart så

På nästa sida börjar testandet.


Eftersom vi inte visste exakt vad som skulle möta oss så hade vi inte kunnat planera alltför mycket. Nu blev det ju dock så att det fanns Kentsfield(s) att tillgå så vi slängde oss helt sonika över dessa och försökte lära känna Kenta lite med våra moderkort. Sedan innan hade vi ett ASUS P5W64 WS färdigmoddat och klart, men vi lyckades inte pressa upp processorn i mer än 375MHz FSB av någon anledning och var med det lite besvikna. Men vi bestämde oss ändå för att fortsätta och köra lite överklockning på luft.


P5W64 användes för att skapa en ren installation av Windows

ATI Radeon X1950 XTX som tidigare suttit med en mousepot

Vi monterade ihop ett system bestående av en Kenta, ett ASUS P5W64, två X1950 XTX och några trogna Corsair-stickor. Vi valde att bara använda en fläkt för tornet, sedan monterades kanske inte kylaren helt optimalt heller ifråga om luftflöde. Vi lyckades dock få till en annan montering senare som var klart bättre.


Luftkylning monterad

Marcus beundrar Andreas flaska med isopropanol

Vi pressade det mesta ur X1950 CrossFire med enbart luftkylning på processorn och resultat kan ni se nedan. Marcus var väldigt ivrig att gå vidare och byta ut slavkortet mot ett X1900 XTX istället och slänga på en mousepot på detta. Som ni kanske vet är detta en kombination som Marcus haft stora framgångar med, speciellt i 3DMark 06. Den egentligen anledningen till att vi valde att köra kväve på kortet var att vi orkade fasen inte skruva på luftkylaren helt enkelt, eller ja vi hittade den inte. Den blev nog kvar hemma, men kväve var gott nog.


Robert envisades med att dricka Mer under hela helgen

Kväve på X1900-slavkortet och ny montering av CPU-kylaren

Som ni troligtvis vet är 3DMark 06 det första testet från FutureMark där processorprestandan har ett eget test och där detta är en stor del av det slutgiltiga resultatet. Så vi beslöt oss för att använda detta för att testa processorn under luftsessionen. 5682 poäng var det bästa vi lyckades med på luft. Det bästa resultatet på ORB:en låg då på runt 5950, men vi vet inte vad för kylning som användes. Vid 375MHz FSB och en multipel på 10x lyckades vi få upp Kentan i 3750MHz, vilket får ses som ganska skapligt för luftkylning.


Första dagens resultat på den övre halvan. Den nedre delen är fortsättningen imorgon…

Eftersom vi kom fram så pass sent, ja det är inte lätt att hitta i Sverige ska ni veta. Vägarna svänger och skyltarna lyser med sin frånvaro (sägs det). Nästa dag gick vi på lite tyngre saker på processorn med, men först lite mer bilder.


Nedan bjuder vi på lite blandade bilder från den senare halvan av dag 1.


Dag 2 ryckte vi alltså bort luftkylare och allt vad det heter och började planera för hur kaskader och annat skulle stå.

Efter att ha pillat lite (inte på lödningarna utan i en större hypotetisk mening) kom vi fram till att vi nog skulle prova ett annat moderkort. Sagt och gjort, vi slängde ner Kenta i vårt AW9D-MAX istället, ett kort som vi trodde skulle ha stöd för processorn, men tji fick vi. Abit-kortet rapporterade helt fel värden. Det kunde lösas med en BIOS-uppdatering, men denna fanns inte att tillgå förrän efter helgen var över tyvärr.

Det tog en del planerande för hur vi skulle ställa upp kaskaderna, men vi lyckades enas till slut. Ena grafikkortet skulle ju kylas av en kaskad och till en början även processorn.

När väl kaskader var på plats var det dags att förbereda ett nytt moderkort, ett annat ASUS P5W64.

Givetvis behövs även väl preparerade grafikkort när man ska överklocka lite för 3DMark.

Fortsättning på nästa sida.


Lite blandade bilder från Dag 2. Som vi nämnt innan nådde vi inte riktigt de resultat vi hoppades på, men då klev Thomas fram och trollade lite. En stund senare hade vi ett BadAxe 2 att leka med.


BadAxe 2 uppackat och i väntan på att användas. Givetvis skulle kortet modifieras lite innan användning, vad annars.

Nere i behållaren ser man kvävet ligga stilla i väntan på att få komma ut, träffa den ”varma” botten på kopparkärlet och sedan stiga upp.

En så kallad professorisk lösning och ett offe… uhhh testobjekt. Vi beslöt oss för att testa de fem exemplar av Kentsfield vi hade. Av dessa visade sig två vara snäppet bättre än övriga och blev således ”NH approved.”

De två bästa skrämdes upp i en FSB av 395MHz FSB stabilt utan några större problem. På luft då. Eftersom dessa två visade sig vara i stort sett identiska och de övriga något sämre testade vi inte heller så mycket mer med luftkylning. Tiden räckte inte till helt enkelt.


Nedan följer lite blandade bilder med vacker dekor, spänningsmodifikationer, processor och annat godis.

Vi beslöt oss för att inte satsa alltför hårt på lördagen utan att försöka komma i säng tidigt så att vi kunde starta i vettig tid på söndagen. Thomas började visa på lite konstiga färger i ansiktet med, så hänsyn för vår äldre värd var nog en del av det hela med.


När vi började montera vårat CrossFire-system på det nya moderkortet visade det sig att utrymmet mellan korten var inte riktigt så pass generöst att vi kunde få plats med vår ena evaporator för master-kortet.

Så vi modifierade därför kylarhuvudet lite för att få mera plats mellan korten. Man måste dock vara försiktig när man gör detta eftersom det döljer sig en del delikata saker under all isolering.

Resultatet blev ett något mindre ansträngt system. Nedan finns bild på den mousepot som användes. Den är maffigare än man först tror. Corsairs PC8500-moduler kunde emellanåt skymtas under dimman och alla kablar. De hanterade stressen – som alltid – utan minsta klagomål.

Coldbuggar är aldrig roliga och det var mer än en gång som vi var tvungna att vänta på att temperaturerna skulle stiga innan vi kunde börja om.

Det är både väldigt oroande och adrenalinpumpande häftigt hur mycket isbildning som blir under en överklockningssession. Trots att vi hade minimal luftfuktighet i det utrymme vi hölls i så gick det inte att undvika en viss kondensbildning.

Härnäst tog vi en titt runt Intels kontor för att bryta av lite.


Som ni ser nedan finns det sämre ställen att jobba på. Riktigt fräscht måste vi säga och vi fick veta att Intel är väldigt noggranna med att hålla arbetsmiljön ren, snygg och inte minst trivsam. Vi kan inget annat än säga att de gör ett bra jobb. Vi börjar med en av sakerna som höll oss vid liv.

Vi gick en sväng och fick syn på en liten glasmonter med utvalda produkter baserade på Intels plattformar.

Ni känner säkert igen en del av sakerna ovan. På nästa sida har vi lite bilder från lunchrummet och sovsalen där man också hade sina möten.


Det var nästan att man fick lite ångest över att behöva åka därifrån. I lunchrummet avnjöt vi lite senare lite thailändskt och Ice Age 2.


Eftersom vi inte skulle kunna slå några rena världsrekord med ett X1950 CrossFire-system så valde vi att fokusera på processorprestandan och då valde vi ut CPU-testet i 3DMark 06 och Cinebench som lämpliga benchmarks för detta. Vi hade sedan tidigare hittat att processorn, eller systemet, fungerade som bäst runt -125°C. Med kväve kvar var det bara att lasta i och köra.

Målet var 7000 poäng i 3DMark 06 processortest, vilket vi tyvärr inte lyckades med utan fick nöja oss med 6995. Efter att ha testat bra många olika konfigurationer blev vi till slut tvungna att ge upp och fara hemåt.


Om ni tyckte att resan till Stockholm inte gick riktigt som planerat så kan vi säga att hemresan var knappast mycket bättre. Eftersom Robert skulle ta en omväg och byta bil åkte Andreas med Marcus som skulle släppa av honom i Linköping. Efter att ha fastnat i diskussioner om både Kentsfield och annat missade vi visst avfarten till Linköping och slutade i Ödeshög istället. Vände där och fick möta upp med Robbert så han kunde ge Andreas skjuts hem till Wiktor, a.k.a. Coore, eftersom han nu missat sitt tåg hem till Kalmar. Marcus fortsatte hemåt mot Varberg, men var tvungen att ta en liten sovmorgon ifrån jobbet då han var hemma lite för sent nu.

Avslutningsvis vill vi tacka Intel för att vi fick chansen att komma dit och se oss omkring i deras lokaler och inte minst överklocka i deras utrymmen.

Annons

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid