Prestanda, tangenter och mjukvara

Intressant nog har samtliga tre tangentbord i dagens test något mer unikt utöver just deras layout. Båda tillverkarna är kända för sina PBT-keycaps, men utöver just det faktum att det rör sig om PBT, så har samtliga tangentbord en något annorlunda keycap-profil. En profil omfattar dels hur vinklade alla keycaps är, per rad, och hur skulpteringen ser ut.

Keycaps

Båda tillverkarna i dagens test, Leopold och Vortex, är bland de på marknaden som har gjort sig kända för att använda sig av bra keycaps. Nästan alla tangentbord på gaming-delen av marknaden har nära identiskt tunna lasrade keycaps i ABS-plast, oberoende på vilken tillverkare som står bakom dem. Tillverkarna i detta testet kapar det onödiga krims-kramset och lägger istället krutet på användarupplevelsen – däribland bra keycaps.

Leopold Fc980m

Som vi kommit att vänta från Leopold, efter Fc660c, så rör det sig om PBT-keycaps i en bra PBT, med en imponerande tjocklek på ~1,5 mm. Tangenterna har en SS2-profil som är väldigt lik Cherry-profilen men skiljer sig lite i höjd och skulptering. Inskriften har ett dugligt typsnitt, varken bu eller bä i vår mening men det är i alla fall konsekvent genom hela tangentbordet.

Problemet vi har med keycapsen i Fc980m ligger i inskriften. De är nämligen dyntryckta. Dyntryckning är en av de sämre, billigare, inskriftsmetoderna som finns att tillgå. Den är väldigt ömtålig och det krävs inte mycket användning för att nöta ut inskriften. Det finns tangenter med ett främre tryck, som visar vilka tangenter som kan användas ihop med så kallade lager för att ändra tangenters funktioner.

Något som däremot inte nöts ut lätt är PBT-plasten. Yttexturen är finkornig och känns bra vid användning. Det skriker kvalitet och därför är det lite synd att Leopold har valt dyntryckning. En orsak till det valet kan vara att keycapsen är svarta och att det gör att det inte går att färgsublimera keycapsen, som är en stryktålig men också dyr inskriftsmetod. Färgsublimeringsmetodens akilleshäl är att bakgrunden måste vara ljusare än inskriften, annars blir inte resultatet bra och tydligt. Det skulle bli svårt med en helsvart bakgrund.

Det testexemplar som vi har i testlabbet idag av Fc980m är av Leopolds äldre Fc980m, de nya borden som har titeln ”PD” har kanske de allra bästa keycapsen som finns tillgängliga på marknaden. PD-serien är också gjord av tjock PBT men använder dubbellagrad PBT, vilket innebär att flera plastbitar har gjutits ihop, en för bakgrunden och en för inskriften. Den här typen av inskrift är omöjlig att nöta ut, eftersom inskriften går igenom hela keycappen. Resultatet blir en inskrift som ser skarp och tydlig ut. Andra styrkor med dubbellagrad PBT är att det inte finns några färgbegränsningar. Leopold har släppt flera färgglada varianter av sina PD-tangentbord.

Vortex Race 3

Race 3 har keycaps i DSA-profil, en enhetlig profil där samtliga keycaps har samma höjd oavsett var på tangentbordet det rör sig om. DSA-profilen har en urgröpning i mitten av keycapsen så att fingrarna faller ner nätt i tangenten. Plasten är av tjock PBT som mäter  ~1,5 mm i tjocklek. Yttexturen är finkorning och känns behaglig.

Bildkälla: https://www.reddit.com/r/MechanicalKeyboards/comments/2v9zf5/keycap_profiles/

Till skillnad från Leopold-bordet så är inskriften färgsublimerad, en högkvalitativ inskrift som uppnås genom att permanent fläcka brytarlocken med hjälp av hög temperatur. Anledningen till att ABS-plast inte kan färgsublimeras är att ABS har en smältpunkt som är lägre än den temperatur som krävs för färgsublimering. Inskriften är tydlig, skarp och går djupt, vilket leder till att den inte går att nöta ut.

Inskriften är en gnutta inkonsekvent men det är inget större bekymmer. Med inkonsekvent menar vi främst att samtliga modifikationstangenter, förutom Enter, använder text, medan Enter har en ikon. Det är dock endast halva sanningen, de medföljande accentuerade Enter-tangenten har text. Som om det inte vore nog förvirrande, så verkar inskriften av vår Google-forskning att döma variera mellan olika leveranser av tangentbordet. Utöver det så har inte alla modifikationstangenter uppställning av inskriften i linje med varandra. Tab börjar exempelvis långt mer in och är centrerad, medan Caps Lock börjar tidigare.

Vidare är även placeringen av inskriften över de flesta tangenter en gnutta märklig. De är inte centrerade och uppställningen börjar en bit in på tangenterna. Det ger oss ett intryck av att inskriften är skev. Vi hade föredragit en centrerad inskrift här.

Sammanfattningsvis rör det sig om bra keycaps, Vortex levererar kvalitet – men inskriften tål att ses över.

Vortex Vibe

SA-profilen är väldigt populär bland entusiaster. Vortex riktade kanske in sig på den marknaden med keycapsen i Vibe. SA är en väldigt hög profil, utvecklad av Signature Plastics, och drar inspiration från äldre tangentbord tillverkade innan 1980. Likt DSA har SA-keycaps en urgröpning i mitten av varje keycap för att fingrarna enkelt ska landa i dem. Likt Race 3 och DSA-profilen så har Vortex valt att ha samtliga tangenter i samma rad-profil. Raden som används är rad 3 ur SA-familjen, ett populärt val bland entusiaster som inte vill nyttja hela SA-profilen.

Uniform SA R3, motsvarande den inringade keycappen. Bildkälla: https://www.reddit.com/r/MechanicalKeyboards/comments/2v9zf5/keycap_profiles/

Inskriften på Vibe är densamma som på Race 3, ännu ett återanvänt designval av Vortex. Samma, i vår mening, fula högeruppställning men den är ännu fulare på SA-profilen. Ett bra exempel är J och K som ser väldigt fel ut i vårt tycke. Tjockleken är även den motsvarande den tjocklek som återfinns i keycapsen för Vortex Race 3.

Värt att notera för SA-profilen är ljudsignaturen som den ger ifrån sig. Ljudet vid användning av SA-keycaps blir mer högljutt, samtidigt som vissa kan uppleva det som mer diffust. I vissa chassin blir ljudkaraktären mer av den dova typen men i Vibe 3 upplever vi den som mer ljus snarare än mörk. Vi tror att det beror på chassivalet, specifikt en underdel i lågprofil som exponerar brytarna.

Brytare och stabilisatorer

Leopold Fc980m

Brytartyp: Linjär
Taktil: Nej
Klick: Nej
Aktiveringskraft: 37cN~, 45cN~ vid botten
Slaglängd: 2mm till aktivering, 4mm till botten

Vårt testexemplar av Fc980m använder sig av Cherry MX Red-brytare, kanske vår minst omtyckta upplaga av Cherry MX-brytare. Anledningen till att vi håller oss borta från dem är för att de skrapar vid nedslag – något som visualiserar i följande kraftkurva.

Kraftdiagrammet är gjort av HaaTa, HaaTa@input.club – länk till diagrammet https://plot.ly/~haata/88.embed

Cherry-brytare är inte skrapiga i grunden, de är faktiskt lena. Problemet grundar sig i att de gör en ofantlig mängd brytare. Många entusiaster jagar ”vintage” Cherry-brytare, alltså Cherry-brytare som tillverkades väldigt tidigt. Anledningen är att de är lenare av flera anledningar. En anledning är att deras tillverkningsmaskiner var nya och att brytarna som tillverkades då var i en mycket mindre skala i jämförelse med idag. Allt eftersom åren går så slits maskinerna ut och resultatet blir skrapiga brytare istället för lena.

Cherry tillverkade nya maskiner för sina brytare för något år sedan och de första brytarna som lämnade fabriken var lena. Det tog dock inte lång tid innan även dessa började slitas ut och nu är vi tillbaka till de skrapiga MX-brytarna. Det är lite av ett mysterium för oss hur klontillverkare som Gateron konsekvent kan tillverka lena brytare, medan en mycket större tillverkare som Cherry inte klarar av det. Vi kan av känslan döma att Cherry MX Red i vårt Fc980m inte är ur den lena batchen från Cherrys nya tillverkning.

Cherry MX Red är sannolikt den Cherry-brytare som återfinns i de flest produkter på marknaden idag och för oss är det fullt förståeligt på papper. Det är en lätt viktad, linjär brytare som har aktiverings- och släpp-punkt vid samma längd. Vore den len hade Cherry MX Red varit vårt förstahandsval vid spelande. Linjära brytare lever på att de upplevs lena, åtminstone enligt oss, och därför väljer vi alltid bort Cherry MX Red i favör för klontillverkares alternativ, exempelvis Gateron.

Brytarna är inte av RGB-variant, de har därför svarta nylonhus till skillnad mot de genomskinliga.

Stabilisatorerna på Fc980m är plåtmonterade och helt skallerfria. Kikar vi närmre på dem så kan vi se att de är smorda, en välkommen detalj som vi hoppas att fler tillverkare börjar ta efter. Hittills har vi endast sett Leopold och Varmilo göra det för sina tangentbord. Vi vill trycka på hur stor skillnad i användarupplevelse det faktiskt gör med smorda stabilisatorer. Smörja tar inte bara bort skaller, det gör även stabilisatorerna lenare och mer behagliga, samt påverkar ljudet mot det djupare hållet. Snyggt jobbat Leopold!

Tangentbordet låter balanserat och djupt. Tangentbordets helhetskonstruktion med dämpning, PBT-keycaps, smorda stabilisatorer och nylon-huset för brytarna är att tacka för det fina ljudet samt den behagliga användarupplevelsen.

Vortex Race 3 & Vibe

Än en gång klumpar vi ihop Race 3 och Vibe eftersom de är väldigt lika i både brytare och stabilisatorer.

Brytartyp: Taktil
Taktil: Ja
Klick: Nej
Aktiveringskraft: 37cN~, 45cN~ vid botten
Slaglängd: 2mm till aktivering, 4mm till botten

Cherry MX Brown är, likt MX Red, en väldigt populär brytare ur MX-serien. Brytaren är väldigt lätt taktil, den är varken skarp eller rund i det taktila guppet. För oss är MX Brown en brytare som inte riktigt gör något jobb väldigt bra. Den är skrapig och känns inte linjär men är så lätt taktil att den inte riktigt kvalificerar sig som en taktil brytare i vårt tycke.

Det är ett intressant koncept, att ha en lätt, ergonomisk brytare som har en liten tendens till taktilitet men brytaren gör det helt enkelt för dåligt i jämförelse med exempelvis Topre, som är en mer förfinad brytare i samma syfte.

Kraftdiagrammet är gjort av HaaTa, HaaTa@input.club – länk till diagrammet https://plot.ly/~haata/86.embed

Som vi kan utdöma från kraftdiagrammet ovan så är det inte mycket taktilitet att tala om – det finns ett gupp, men under användning känner vi inte riktigt av det. Det finns populära MX-alternativ som siktar på att vara taktila men ändå lätta. Ett alternativ är första upplagan av Zealios, som grundar sig i Cherry MX Ergo Clears, som är en egenbyggd brytare av olika komponenter från redan existerade brytare. Om vi jämför kraftkurvan med första upplagan av Zealio-brytare så blir det ganska tydligt hur mycket MX Brown missar målet vad gäller taktilitet. Det finns numer en ny upplaga Zealio-brytare som är än mer taktila men det vore inte en jämlik jämförelse. I och med att vi lyckades ha sönder en brytare vid demonteringen av Vibe, så satte vi in en ny Zealio från den nya upplagan på den platsen. Det gav oss en väldigt tydlig jämförelse i hur icke-taktila MX Browns faktiskt är.

Kraftdiagrammet är gjort av HaaTa, HaaTa@input.club – länk till diagrammet https://plot.ly/~haata/86.embed

Med det sagt är brytare en högst subjektiv diskussionspunkt. Prova Cherry MX Brown för att se om de faller dig i smaken. De är väldigt populära på marknaden men inte riktigt hos oss.

Likt Cherry MX Red i Fc980m, så är Cherry MX Brown i Race 3 och Vibe av den svarta nylon-typen, och låter bättre i våra öron i jämförelse med sin RGB-variant.

Stabilisatorerna i båda tangentborden är plåtmonterade samt rikligt smorda. Som nämnt ovan är det trevligt att se tillverkare lägga manken till och tänka på detaljerna. Lite kuriosa är dock hur Vortex smort Vibe och Race 3 rikligt. Ett betydligt mer påkostat tangentbord som Pok3r Limited Edition är inte smort och det har rent av horribla stabilisatorer som inte bara rasslar utan faktiskt gnisslar. Vibe och Race 3 rasslar inte och är lena i stabilisatorerna.

Allt är däremot inte motsvarande i tangentborden. Ljudkaraktären skiljer sig markant mellan Vibe och Race 3.

Vortex Vibe är mer högljutt och ljudet är djupt men ändå ihåligt – sannolikt på grund av de höga keycapsen i kombination med den låga och exponerade plåtmonteringen. Vi skulle inte säga att det låter dåligt, det är samtidigt väldigt tydligt i signaturen för nedslag. Vi har aldrig stött på något så motsägelsefullt i ljudväg tidigare. Det är både djupt och klart men ändå ihåligt.

Race 3 låter mer diffust i jämförelse med Vibe, men låter samtidigt mer djupt. Race 3 erhåller samma ihåliga ljudsignatatur men låter inte lika högt vid skrift. En märklig kombination av ljud men samtliga tre tangentbord i dagens test låter bra i våra öron.

Programmering

Leopold-tangentbordet är inte programmerbart. Vi är fast med standardutförandet. Både Vibe och Race 3 går däremot att programmera.

Programmeringen av tangenterna använder sig av samma metod som Pok3r Limited Edition, som vi tidigare har testat. Det glädjer oss att se att Vortex är konsekventa i hur deras tangentbord programmeras direkt på bordet. Det gör det enkelt för användare av Vortex att plocka upp vilket tangentbord de än önskar ur deras portfölj och komma igång snabbt. Båda tangentborden stödjer totalt tre programmerbara lager och har LED-indikatorer för att förenkla processen. Användarhandböcker för Vibe och Race 3 finns på Vortex hemsida.

Utöver programmering av tangenter så stödjer båda tangentborden samtliga tre stora operativsystem: Windows, Linux och Mac. Vibe har även ett separat läge där numpaden omvandlas till en TKL, en fiffig och kreativ funktion enligt oss. Den aktiveras enkelt genom att trycka på Num-lock.

Innehåll

Leave a Reply

avatar
  Subscribe  
Notifiera vid