Glorious GMMK Pro är ett chassi men också ett ekosystem som ger vanliga konsumenter tillgång till entusiasters anpassningsmöjligheter. Vi testar tangentbordet som gör det enkelt för dig att skapa ditt eget tangentbord.

Sedan vi testade Glorious Panda har vårt intryck varit att Glorious håller koll på entusiastmarknaden och på de trender som huserar där. De tar med sig de trender som är heta och släpper dem till den breda massan. Dagens test är ett utmärkt exempel. I dagens test kollar vi på hotswap-tangentbordet Glorious GMMK Pro samt de tillbehör som är tänkta att komplettera tangentbordet för ett färdigställt bygge, då det saknar brytare och keycaps i lådan.

 

Sammanfattning Glorious GMMK Pro

Glorious GMMK Pro är en produkt och ett ekosystem som hämtar inspiration från populära delar som växt fram i entusiastvärlden. De senaste och stående trenderna finns med i ekosystemet. Allt från populära monteringsplåtmaterial, spolkablar och tjocksmörj till genomskinliga stabilisatorer och penslar. GMMK Pro är en biljett in i en custom-värld där tangentbord byggs efter preferens med optimerade material, monteringssätt och finjusteringar av brytare.

GMMK Pro har kanske tagit vatten över huvudet. Det finns tydliga kvalitetsbrister i flera av produkterna men vi kan inte göra annat än applådera Glorious. De har tagit ett modigt och stort kliv för att förse den breda massan med ett bättre alternativ. Vi har efterlyst en väg in i custom-världen för den breda massan, utan all huvudvärk kopplad till den, sedan flera år tillbaka. Allt vi behöver är brytare och keycaps för att komma igång med GMMK Pro, och kanske en skruvmejsel för att ta oss an att modifiera. Glorious har påbörjat något stort och även om vi inte anser att produkten står redo för den genomsnittlige konsumenten ännu, följer vi spänt Glorious med ett hököga framöver.

 

Fristående tillbehör i dagens test

  • Glorious Lynx-brytare
  • Glorious Coil Cable
  • Glorious lube brush
  • Glorious G-lube
  • Glorious GMMK Pro Switch plates
  • Glorious GPBT Keycaps
  • Glorious Stabilizers

 

Innehåll

Detta är ett stort test. Vi har delat in det i följande delar som du kan klicka dig fram till med listan här nedanför:

 

Design och konstruktion

Vi testar barebones-varianten av GMMK Pro i dagens test. Det innebär att vi får med allt vi behöver för att ha ett komplett tangentbord, förutom slutdetaljerna: brytare och keycaps. Det möjliggör å andra sidan stor flexibilitet att anpassa tangentbordet enligt preferens direkt ur lådan och vi ser att allt fler tillverkare tar efter detta upplägg.

Något vi kommer att upprepa många gånger i dagens test är ”entusiastkretsar”. Vi inleder på det spåret med att prata om layouten på GMMK Pro. Idag är 65%- och 75%-tangentbord populära i entusiastvärlden och med det är det föga förvånande att Glorious väljer en av dessa för GMMK Pro, nämligen 75%. Vad innebär det mer konkret? Varför skulle vi vilja skala ned? Många användare använder endast ett begränsat antal tangenter, andra behöver mer skrivbordsyta och vissa gillar mer kompakta layouter ur estetiskt syfte. Anledningarna är många samt subjektiva men det går inte att förneka att dessa kompakta layouter växer sig alltmer populära. Nedan bild visualiserar 60%, 65% och 75% i färgkoderna röd för 60%, blå för 65% och grön för 75%.

En detalj som växer i popularitet i custom-världen är roterande knoppar och på GMMK Pro är knoppen taktil och tillfredsställande både vid klick och när vi vrider den. Den är gjord av metall men vad vi kan bedöma rör det sig inte om samma aluminiumlegering som chassit.

På tal om aluminium så är chassit uppdelat i en ovandel och en botten, båda i aluminium. Det specificeras inte vilken aluminiumlegering det rör sig om. Något som är okänt för de flesta är nämligen att olika graderingar av aluminium skiljer sig förvånansvärt drastiskt. Vissa typer av aluminium, till exempel aluminium 5052 innehåller magnesium och kisel, vilket gör det stresståligt till den grad att det används i rotorblad för helikoptrar. Det finns många legeringar och det är intressant att veta vilken legering ett tangentbord tillverkas i, åtminstone i entusiastvärlden.

Anodiseringen av chassit är fläckfri men inkonsekvent. Med inkonsekvent menar vi mer specifikt att ovandelen och botten inte har samma textur. Vi misstänker således att ytorna inte behandlats på samma sätt i fabriken. Alla ytor förutom bottenytan har en slät textur, så finkornig att vi knappt känner någon grynighet. Bottenytan, alltså inte bottenhalvan, har en betydligt grövre textur och är inte lika finkornig. Dessa inkonsekvenser är detaljer som vi uppmärksammat på flera håll och som vi kommer vidare till lite senare i testet. Botten, med sin grövre textur, är fortfarande inom kategorin finkornig och vi känner att helheten är kvalitativ. Summerat så har vi egentligen inga negativa anmärkningar, endast ett ostillat sinne kring varför man väljer att inte behandla samtliga ytor på samma sätt.

Aluminiumytan drar däremot till sig fingeravtryck när vi hanterar den. Utan att vara kemister så kan vi konstatera att detta är tämligen vanligt med tanke på att aluminiumytan håller sig kylig och sedan möts av våra varma händer; i samband med det bildas tillfällig kondens.

Det händer egentligen inte jättemycket. Det är en simpel design där endast layouten står ut, annars hade det varit ett stilrent och kompakt tangentbordschassi. Botten har en urgröpt Glorious-logga samt CE-märkning. Utöver det hittar vi endast gummifötter i hörnen.

För att få lite fart på formspråket får vi titta på sidprofilen. Den har en lätt inåtlutande vinkel längs sidorna och ryggen. Den detalj som står ut mest är LED-spridaren på vardera sida, gissningsvis är denna gjord av polykarbonat. Vi ser även en USB C-anslutning i mitten av tangentbordets bakre del. Löstagbar kabel är alltid vad vi förespråkar då det öppnar för enklare ersättning av kabeln samt utrymme för personifiering.

Tangentbordet är överlag en solid pjäs och för priset är det i den absoluta toppen sett till vad som finns på konsumentmarknaden. Det är inte sällan vi hittar plastbyggen i detta prissegmentet med endast en aluminiumplatta som topp för att kunna intyga illusionen av kvalitet. Detta är kvalitet på riktigt, även om prisjämförelsen med ett komplett bygge inte är helt rättvist, då det endast är barebones. Vi väger in ett färdigbyggt GMMK Pro till cirka 1,65 kg.

Demontering

Det intressanta med GMMK Pro är att tangentbordet blir vad du gör det till, på riktigt. Som helt grön behöver användare endast ploppa in brytare i de hotswap-kontakter som finns och förse brytarna med keycaps. För de som vill anpassa tangentbordet lite mer på djupet behöver de endast en skruvmejsel för att komma in och demontera tangentbordet.

Beståndsdelarna är få och det är inte så läskigt som vi kan tro på förhand. Vi har en botten, en topp, och en macka däremellan, i form av kretskort och monteringsplåt.

Vi går nedifrån och upp. Botten är inte alls komplicerad. Det finns en skåra för dotterkortet som kopplar samman USB C-anslutningen till kretskortet. Det är en old-school-lösning som huserade i många av de allra första custom-tangentborden och som har letat sig till moderna custom-tangentbord. Dotterkortet är täckt av en fastklistrad skumbit. På tal om skum så täcks hela botten av en stor skummatta. Det är ännu en entusiastmodifiering; att fylla sitt tangentbord med skum. Med detta vill användaren och Glorious eliminera resonans i chassit. Det är en subjektiv modifiering och vi gillar personligen inte att fylla våra tangentbord med skum av flera anledningar som vi återkommer till lite senare.

Det tar oss in på den allt mer populära monteringsmetoden: gasket mount. Tangentbord kan vara monterade enligt flera metoder, varje metod har sin egen unika känsla. Gasket mount är en term som är lite lös i sin definition men som i stort syftar till att det finns skum eller gummi som håller isär chassihalvorna ifrån kretskortet. Detta är historiskt sett med en stor gummiring som dras runt kretskortets kanter. Därefter förs kretskortet mellan halvorna. En enklare lösning, som också faller inom kategorin gasket mount, är den som Glorious har valt att använda. Ränder av gummi eller skum fästs i topp- och bottenhalvorna för att på det sättet hindra kretskortet från direktkontakt mot metallytorna.

I GMMK Pro är de inre kanterna bestyckade med flera ränder av skum som klistrats fast. Glorious skickar även med extra ränder om användaren upplever att det är inkonsekvent från fabrik eller om de vill bre på ett par extra.

Övre halvan har även dubbla hängslen när det gäller att skilja lysdioderna på kretskortet. Vi testade med och utan och upplever marginell skillnad så det är lite oklart varför de är nödvändiga. På sätt och vis kapslar de in ljudkulissen från brytarna men det känns överdrivet.

Nu till huvudnumret: monteringsplattan och kretskortet – där allt händer! Som standard kommer GMMK Pro med en aluminiumplatta. Vi ser inga skavanker eller fläckar på vårt testexemplar. Vi har aldrig tidigare demonterat en knopp m,en upptäcker att det är en hylsa av aluminium som är fylld av plast. Lödningspunkterna är rena, bortsett från punkterna precis bakom knoppen, som punkterna påminner om ett bombnedslag av någon okänd anledning.

Brytarna monteras via hotswapkontakter. Vilket fabrikat det rör sig om är oklart men Glorious står på sig att samtliga komponenter och tillbehör är deras egna. De är åtminstone märkta med Glorious-logotypen, mer om den detaljen lite senare. Det finns ett par huvudspelare i detta forum och de vanligaste är Kailh. Glorious hotswapkontakter påminner mycket om de från Kailh. Hotswapkontakter är känsliga för tidigare avlödda brytare, då de kan innehålla tennrester som inte fångats i avlödningsprocessen. Om vi planerar att återanvända tidigare lödda brytare behöver vi säkerställa att vi gör rent kontaktbenen för att minimera risken att vi tar sönder hotswapkontakterna. Värt att nämna är att lysdioder finns förmonterade på kretskortet, för den som gillar LED-ljusshower. För oss som inte gör det så kan vi givetvis stänga av dem.

Glorious har öga för detaljer och när de ger sig in i leken så leker de till slutet. Mellan monteringsplattan och kretskortet hittar vi ännu en skummatta. Detta är som nämnt i syfte att eliminera så mycket resonans som möjligt men kan påverka känseln till det negativa, subjektivt sett.

En sista detalj som vi är nyfikna på är stabilisatorerna. De förmonterade stabilisatorerna är inte identiska med de som Glorious säljer separat, åtminstone inte vajrarna. Det första vi undersöker med stabilisatorer är hur de är smorda, om de är det.  Tillverkare snålar ofta med smörja för att vara på den säkra sidan. Glorious slänger det tänket i väggen och kör sitt eget race, tyvärr är resultatet till det sämre. Vårt tangentbord har tre par stabilisatorer och samtliga tre skiljer sig markant i mängd applicerad smörja. Mellanslagsstabilisatorerna har överdrivet mycket smörja, till den grad att vårt mellanslag fastnar när vi trycker ned den. Den orkar helt enkelt inte ta sig upp när vi använder Glorious Lynx-brytare. Det är ett så stort problem att Glorious själva uppmärksammat detta och har skrivit en guide om hur användare kan demontera och rengöra sina stabilisatorer.

Om vi bortser från katastrofen som är mellanslagsstabilisatorerna, så har Backspace näst mest smörj, följt av Enter, men de är inte i närheten av mellanslagstangenten.

Anledningen till att användare vill smörja sina stabilisatorer är för att eliminera det oljud som uppstår när metallvajern slår emot plasthöljet. Detta kan låta skallrigt och för att motverka det fylls tomrummet med smörja – istället för att komma med en bättre designlösning efter 40 år. Användare kan komma undan med den mängd smörj som används i mellanslagstangenten beroende på vilken smörja som används. Vi spekulerar i att det är G-lube från Glorious som används och den är inte nådig.

Helhetsbetyget? Dessvärre blir det lågt. Mellanslagstangenten är obrukbar och både Backspace och Enter skallrar.

Sist men inte minst, hur fästs monteringsplattan till PCBn? Via skruvar längs sidorna samt på en mittpelare, som säkerställer att monteringsplattan inte kollapsar från det tryck som uppstår när vi trycker ned brytare i hotswapkontakter på en brytarlös PCB.

 

Slutmontering och tillbehör

Det är nu vi går från skal till slutprodukt och i dagens test håller vi oss till Glorious-produkter för att utvärdera.

En intressant notering vi har gjort under testets gång är att många av de tillbehör som Glorious säljer påminner eller är snarlika existerande produkter, men Glorious står på sig att de tillverkar allt själva. Mycket riktigt är brytare och andra tillbehör märkta med en Glorious-logotyp och efter lite grävande får vi reda på att Glorious inte har en egen fabrik, men eget maskineri. När vi var nyfikna på eventuella partnertillverkare så står Glorious på sig att de inte har någon och vi har inte fått ett tydligare svar, mer än att de inte äger en egen fabrik. Glorious Panda-brytarna skapades med köpt maskineri från en existerande fabrik och således spekulerar vi att Glorious har en motsvarande lösning för andra tillbehör. Vi ser det inte som något negativt att tillkännage produktursprung, då många välrenommerade tillverkare i bland annat Kina tillverkar högkvalitativa produkter. Det hade snarare satt en kvalitetsstämpel på det hela.

Lynx-brytare

I dagens test utgår vi från Glorious nya Lynx-brytare, en linjär brytare viktad till 60cN kraft i botten. Det är en populär vikt i entusiastkretsar och går närmast att likna med Cherry MX Red ur Cherry-familjen, som bottnar vid 64cN. Vi har fått en uppsättning smorda och osmorda brytare för att utvärdera båda utförandena.

Våra ögon dras direkt till de smorda. Hur är de smorda, hur känns de och är de konsekventa? Glorious skriver själva att brytarna har smord stam, topp av huset och fjäder. Vi ser endast att två ytor av stammen är smorda och att övriga är snustorra. Det är de ben som nuddar kontaktlövet som är smorda samt sidorna, som försänks i skårorna av bottenhuset. De andra plastytorna som gnider mot resterande del av huset har inget.

Ett smörjjobb är helt subjektivt och frågar vi tio entusiaster om hur de gillar sina brytare smorda, får vi nästan lika många olika svar. Med det sagt tycker vi ändå att fabrikssmörjan har en bra balans. Det är ett tunt lager som säkerställer att brytarna är lena och att fjädern inte gör oljud ifrån sig. Viktigast av allt är att brytarna i lådan har en konsekvent känsla. Det finns inget värre än en uppsättning brytare där känslan är inkonsekvent. När det gäller fabrikssmörj så är det nog ett klokt val att spela på den säkra sidan och smörja snålt på begränsade ytor. Så tänkte nog inte Glorious.

De fabrikssmorda brytarna funkar förvånansvärt bra direkt ur lådan och gemene man som inte vill sitta i timmar med entusiastsmörja kan komma att uppskatta dessa. Vi kan inte säga detsamma för de osmorda brytarna. Här är fjädern ren katastrof med både pingande och knaprigt oljud. De är motsvarande en modern Cherry MX-brytare i lenhet, vilket inte är lent. Nedan är ett ljudklipp som jämför de båda varianterna i standardutförande samt på GMMK Pro med polykarbonatplatta som monteringsplatta:

G-Lube

Vi går vidare i tillbehörutvärderingen innan vi sammanställer tangentbordets känsla. Näst på tur står G-Lube, Glorious egen smörja. Vi ställer G-Lube mot de två omåttligt populära smörjmedlen vi har i entusiastvärlden för stunden: Krytox 205g0 och Tribosys 3204.

G-Lube marknadsförs som smörja för både brytare och stabilisatorer. Trots att det är två helt olika grundsyften att tillgodose, är det faktiskt ganska vanligt. Vi använder själva 205g0 till både brytare och stabilisatorer i våra byggen. Vi får bara anpassa hur vi applicerar smörjan.

Innan vi öppnar och kikar på G-Lube har vi redan exponerats för det i form av brytarna och gissningsvis de förmonterade stabilisatorerna. Resultatet är blandat och vi blir snäppet chockade när vi skruvar av locket. G-Lube är ovanligt hårt och svårarbetat. Det påminner mer om hårvax än om de mjuka, rundade smörjorna vi är vana vid. Det blir svårt att få en konsekvent mängd på penseln. Vi får experimentera med flera applicerings- och mängdmetoder.

Hur vi än vrider och vänder på G-Lube så får vi inte lika lena resultat som vi får från våra trotjänare 205g0 och 3204. Det är inte på något sätt urkasst och vi kan få till lena resultat när vi applicerar snåla mängder på Lynx-brytarna men vi hade personligen inte betalat 150 kronor för G-Lube, när Krytox 205g0 finns för motsvarande peng. 205g0 ger oss alltid ett lenare resultat och subjektivt får vi en bättre ljudkuliss – en djupare och mer dov karaktär i brytaren som vi föredrar.

När det gäller brytare kan vi se nytta för G-Lube, det funkar, för stabilisatorer har vi betydligt större problem. Brytare ska enligt vår preferens ha ett så tunt skikt smörj att det bara ser fuktigt ut under belysning. Stabilisatorer ska å andra sidan ha tjocka synliga lager för att fylla tomrum. Med hur hårt G-Lube är har vi svårt att få ett lent och skallerfritt resultat. Istället har vi svårt att hitta en balans där resultatet inte blir svampigt. Vi har svårt att hitta ett mellanting och får antingen ett svampigt resultat som hindrar stabilisatorerna från att försänkas och höjas felfritt eller så får vi ett skallrigt resultat. Med 205g0, som vi är vana vid, får vi utan större möda konsekvent bra resultat. Det ska nämnas att vi använder Glorious stabilisatorer för detta.

Test av 205g0, 3204, G-Lube och osmord kontrollbrytare

På tal om smörja så har Glorious släppt en egen pensel. Det är en detaljpensel som är tunn och skarp. Vår personliga preferens är en lite bredare pensel som lämpar sig bättre för konsekventa penseldrag. Med en detaljpensel kan vi inte få med en hel yta eller sida av en brytare eller ett brytarhus utan måste dra flera penseldrag i samma område. Det kan lätt leda till att vissa delar av ytan får en mindre mängd smörja än en annan del. Det är betydligt lättare att dra penseldrag över en yta och få konsekventa resultat med en lite bredare pensel. Vi vet dock att det är en delad fråga och den är högst subjektiv men vi föredrar en snäppet bredare pensel. Vi kan se en användarskara som gillar Glorious pensel och har inget objektivt dåligt att säga om den, mer än att skaftet är så brett att det kan innebära hinder att sträcka sig ned längs med tuber.

Glorious pensel ovan, vår föredragna pensel nedan

GMMK Pro Switch Plates

Tittar vi vidare på de valmöjligheter vi har i tillbehörsväg så är monteringsplattor mycket intressant. Glorious har upplagor av de tre vanligaste plattorna: polykarbonat, mässing och aluminium.

När det gäller monteringsplattor så är det högst personligt vilken typ av platta man föredrar men de representerar samtliga skrivupplevelser. Polykarbonatplattor är vår personliga favorit och leder i de flesta utförandena till en betydligt mjukare skrivupplevelse. Med mjukt menar vi att vi slipper att bottna skarpt. Brytarna har istället en mer rundad och studsig känsla vid skrift. Mässingplattor är det styvaste alternativet och passar de användare som gillar betydligt mer feedback i sin skrift och en bottning som är hård samt abrupt. Aluminium är ett mellanting men lutar mer åt det styva hållet. Om en användare är osäker på vad de gillar så rekommenderar vi aluminium som en bra kompromiss. Utöver styvhet i skrift så har de olika plattorna annorlunda ljudkaraktärer. Plastplattor brukar resultera i en mer dov, djup och diffus ljudbild medan mässingplattor är mer högljudda och tydliga i sin ljudbild. Aluminium liknar mer mässing enligt våra personliga erfarenheter vad gäller ljudbild.

En intressant notering vi har gjort handlar om Glorious rekommendationer kring val av monteringsplatta. Deras rekommendationer speglar inte alls vår personliga bild av hur dessa ska generaliseras och speglar heller inte den generella rekommendation kring material som finns i entusiastkretsar.

Glorious rekommenderar aluminiumplattan för en välrundad platta som lämpar sig för alla typer av brytare, så långt är vi eniga. De rekommenderar dock polykarbonat specifikt för taktila och klickiga brytare, vilket är skumt. Vi skulle personligen rekommendera raka motsatsen – linjära brytare för att dra nytta av hur mjukt materialet är för en rundad bottning och mjuk upplevelse. Mässing går bra att para med valfri brytare men vad gäller taktila brytare brukar de flesta dra sig till mässing över andra material, då styvheten förhöjer den taktila känslan. I slutänden handlar det om preferens men om vi ska generalisera så hade vi rekommenderat att para polykarbonat med linjära brytare.

Innan vi lämnar monteringsplattorna så vill vi påpeka en sak som vi har observerat med både mässing- samt polykarbonatplåtarna. I båda fallen skiljer sig ytfinishen drastiskt på de båda sidorna. Vad kan det bero på? Sparar de in på kostnader genom att helt strunta i ena sidan? Det är för oss lite oklart och det är tråkigt att se. De priser de tar för dessa plattor är i linje med vad det kostar att beställa en skräddarsydd platta i ett exemplar från en specialistbutik, då väntar vi oss att plattorna från Glorious ska vara kvalitativa.

Monteringsytorna på mässingplåten är slarvigt målade och polykarbonatplattan saknar gängor, vilket leder till att vi skruvar ett fult hål när vi fäster diffusorn.

Coiled cable

Det tillbehör som förvånar oss mest är faktiskt den kabel som finns att köpa separat. Den är högkvalitativ och välproducerad. Vi får med en så kallad aviatorkontakt och en spoldel. Spolade kablar har en tendens att vara slappa och ge efter med tiden men under flera veckors testperiod har den hållit sig intakt och spänstig.

Custom-kablar står högt på listan över tillbehörsinköp och i tangentbordsvärlden finns det få kabelmakare att förlita sig på. Det vi inte gillar är den stora logotypen och placeringen av aviatorkontakten.

Aviator används vanligtvis som ett smidigt sätt att ha flera olika ändar. Om vi exempelvis har ett tangentbord med USB C-anslutning och ett annat med miniUSB, är det smidigt att snabbt kunna byte ände beroende på ändamål. Glorious har placerat aviator-kontakten innan spolen, istället för efter, vilket innebär att eventuella ändar de kan komma att sälja blir dyrare då spolen oftast står för en större del av kostnaden av kabeln. Vissa gillar spolen efter aviator och vissa custom-kablar ser ut på det sättet, vi föredrar dock spole innan aviator av ekonomiska skäl. I dagsläget är aviator-kontakten endast för syns skull, då Glorious inte säljer separata ändar.

Stabilizers

Glorious säljer en uppsättning stabilisatorer som går att använda i fler tangentbord än Glorious egna. De är kompatibla med de två vanligaste storlekarna på mellanslag och övriga stabiliserade tangenter följer samma standard oavsett storlek.

Om vi tittar på bilden ovan så är det kanske inte uppenbart att en uppsättning stabilisatorer inte är från Glorious. Vi trodde på förhand att stabilisatorerna var från tillverkaren JWK, som tillverkar stabilisatorer under flera namn, bland annat populära Durock. När vi däremot tar oss en närmre titt så finns det flera skillnader och sökandet efter den fabrik vars maskineri Glorious köpt in sig på går vidare.

Durock till vänster, Glorious till höger. Skillnader i stam, gängor och vajer vid närmare inspektion

Stabilisatorerna är inte mycket att hänga i julgranen. Toleranserna är slappa. Vajrarna sitter jämförelsevis löst och vajern samt plastdelar skallrar gällt. När vi jämför med Durock-stabilisatorer så blir det uppenbart vilken klasskillnad det rör sig om. Stabilisatorerna går däremot att få helt okej med Krytox 205g0-smörja men om vi konsekvent vill få bra skallerfria stabilisatorer så hade vi letat på annat håll i första hand.

GPBT Keycaps

Vi fick med en uppsättning keycaps att utvärdera ur GPBT-serien och de är helt okej. Det rör sig om PBT-plast vilket är en tålig och styv plast som klarar värme och kemikalier på en betydligt högre nivå än ABS-plast, som brukar användas i förmonterade tangentbord.

Skriften på keycapsen använder sig av färgsublimering. Det innebär att skriften fästs via en speciell typ av bläck och utsätts sedan för extrem värme. Processen leder till att bläcket fäster sig djupt i plasten och blir därmed väldigt stryktålig i jämförelse med exempelvis lasrad skrift. Traditionellt behöver bläcket som används för skriften vara av en mörkare färg än den bakomliggande plasten och av den anledningen blir färgkombinationerna begränsade. På senare tid har dock flera tillverkare börjat experimentera med en omvänd process, där plast har skriftens tänkta färg och resten av ytan istället färgsublimeras. Det är betydligt dyrare och mer komplicerat och vi väntar oss inte att se GPBT nyttja detta i närtid, åtminstone inte till samma peng.

Ibland kan färgsublimering vara dåligt utförd, vilket leder till att skriften blir diffus och otydlig men i GPBT är skriften krispig och tydlig. Typsnittet är ett stilrent och enkelt sådant.

PBT-plasten har en mycket finkornig yta. Billigare PBT kan ibland vara lik sandpapper i hur grynig plasten är. Det är inte ett problem med GPBT. Det är en subjektiv fråga om hur finkornigt användare vill ha sina keycaps. Personer med lite fetare eller svettigare fingertoppar kan föredra mer textur, medan vi uppskattar de mer lena och finkorniga alternativen.

Keycapsen är av måttlig tjocklek, vi mäter dem till cirka 1,4 mm. I det stora hela är det inte dåliga keycaps och med tanke på hur begränsat utbudet av keycaps med nordisk layout är, så är GPBT ett alternativ vi kan rekommendera.

 

Användning

Glorious produktportfölj är helt klart intressant och det är tydligt att de drar inspiration från de trender som återfinns på en evigt växande entusiastmarknad.

Våra tankar är lite spridda, det är helt klart ett kvalitativt och genomtänkt chassi med ett detaljtänk. Glorious har tagit sig tid att säkra vissa detaljer, som exempelvis skummattor i botten samt mellan plåt och kretskort, men de har helt struntat i detaljer när det gäller kringtillbehör såsom monteringsplattor och en obrukbar mellanslagstangent. Vi applåderar modet, det är inte lätt att anamma flera elitistiska och entusiastiska krav och paketera dem på ett sätt så att de kan mottas inom den breda konsumentmassan.

Vi har spenderat mest tid med vår personliga preferens för att bygga en så tydlig bild av tangentbordet som möjligt. Vi föredrar linjära brytare i kombination med plastmonsteringsplattor och därför blev valet av Glorious Lynx ihop med polykarbonatplattan det självklara valet, över exempelvis Glorious Panda med mässing.

När vi tidigare har provat gasket mount i custom-tangentbord så har vi ofta upplevt att det är en stjärna i kanten för specifikationsbladet snarare än att det gör någon faktisk nytta. Vi är inte helt sålda på monteringssättet, speciellt när tillverkaren väljer ränder av skum istället för en traditionell gummiring. I Glorious GMMK Pro fungerar det dock, i den mån vi inte upplever vibrationer i chassit vid användning. Det är ett vanligt problem i billigare metallkonstruktioner men med den här formen av gasket mount har Glorious avvärjt det problemet.

 

I samband med att Glorious dödar potentiella vibrationer så dödar de även potentiell karaktär i skriften. I kombination med skummattan i botten samt mellan kretskortet och monteringsplåten, finns det inte utrymme för tangentbordet att andas. Resultatet blir för ett dämpat men karaktärslöst tangentbord. Vad innebär karaktärslöst? Det är svårt att sätta ett finger på det i skrift men genom att eliminera egenskaper från ett tangentbord så begränsar tillverkaren även möjligheten för tangentbordet att stå ut i mängden.

I detta fallet skulle vi likna känslan som att jogga på en gräsplätt. Det är mer skonsamt för knäna än att jogga på asfalt och det är inte lika högljutt, men det är ingen skogsstig där vi kan ta in naturen under joggingpasset och njuta av allt vår tur har att erbjuda. Vissa användare älskar den typen av tangentbord och har som mål att dämpa samtliga av sina tangentbord med skum och det är helt okej. I slutänden handlar det om preferens.

En sak är säker. Om vi jämför med traditionella gamingtangentbord i plast med billiga konstruktioner, är GMMK Pro hästlängder bättre. Det är även bättre än många dyrare tangentbord. Vi ser fram emot att se fler hotswap-tangentbord från Glorious. Företaget var bland de första, om inte de första, att erbjuda hotswap till den breda massan i första upplagan av GMMK. De har något stort på gång både när det gäller slutprodukt men även i tillbehörsportföljen. Vi ser fram emot att se hur de bygger vidare på detta spår och hur de fortsätter att ta in trender och feedback från entusiastvärlden för att erbjuda dem till vanliga konsumenter. Vi hoppas fler tillverkare tar efter för just nu kan få mäta sig med Glorious.


Den här artikeln är en del av Svenska Tangentbordsguiden 2.0, Sveriges djupaste test av tangentbord. Där hittar du alltid våra aktuella rekommendationer, länkar till alla våra tangentbordstester och andra relaterade artiklar.
Annons

1
Leave a Reply

Please Login to comment
1 Comment threads
0 Thread replies
1 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
1 Comment authors
bluppblupp Recent comment authors
  Subscribe  
senaste äldsta flest röster
Notifiera vid
bluppblupp
Medlem
bluppblupp

Grym genomgång, tack för det!