Det mest innovativa tangentbordet på marknaden? Ja, om vi frågar tillverkaren Mountain. Nej enligt oss men trots det finns det mycket som imponerar med Everest Max. Vi testar!

Mountain kläckte tanken om ett modulärt tangentbord för tre år sedan och satte igång en kickstarterkampanj i mars förra året för att förverkliga drömmen. Drygt ett år senare sitter vi här med resultatet i vår testbänk, Mountain Everest Max.

Mountain Everest Max
8.5 Expertomdöme
0 Läsaromdöme (0 röster)
BrytareHotswap
BelysningRGB
Fördelar
Smorda stabilisatorer
Skumfyllt chassi
Robust byggt
Nackdelar
Usla keycaps
Modulutförande
Bra att veta
Ett hotswaptangentbord låter användaren själv ploppa in sina favoritbrytare utan att behöva löda fast dem
Funktionalitet9
Kvalitetskänsla8.5
Komfort8
Pris
Lämna/Läs läsaromdöme
Vad läsare tycker... Logga in för att lämna omdöme
Sortera:

Bli först att lämna ett omdöme.

User Avatar
Verifierad
{{{ review.rating_title }}}
{{{review.rating_comment | nl2br}}}

Visa mer
{{ pageNumber+1 }}
Vad innebär våra delbetyg?

Funktionalitet – Vi ser över olika funktioner som tangentbordet erbjuder, som exempelvis mjukvara, programmerbarhet, extra- knappar samt portar, belysning och andra specialfunktioner. Vi ser även över unika egenskaper som utmärker sig från konkurrensen.

Betyg 9-10 använder vi för de allra vassaste funktionerna på marknaden, perfekt och pålitlig prestanda och något unikt; utöver det vanliga. Betyget 7-8 använder vi för välfungerande tangentbord som erbjuder någon form av extrafunktionalitet. Betyget 5-6 är för tangentbord som har pålitlig funktionalitet, men erbjuder inga extrafunktioner som står ut från mängden – mellanmjölk. Betyg 1-4 använder vi för lågpresterande- och defekta tangentbord med uppenbara brister.

Kvalitetskänsla – Byggkvalité väger tungt i våra tester och det utgör en stor del av kvalitetskänslan. VI ser över de komponenter som har använts i tangentbordet samt andra faktorer som exempelvis texturerade ytor som inger en känsla av kvalitet.

Betyget 9-10 är för tangentbord i premiumsegmentet, här är det dyra och tåliga material som huserar – exempelvis metall. Tangentbordet är väl sammansatt och tillverkaren har inte snålat in på komponenterna. Betyget 7-8 är för tangentbord som kanske inte har de allra dyraste komponenterna, men inget ändå en känsla av kvalitet genom väl uttänkta material- och konstruktionsval. Betyget 5-6 är för tangentbord utan uppenbara brister, men som inte utmärker sig som varken extra tåliga eller kvalitativa. Betyget 1-4 är för tangentbord med undermålig byggkvalité och konstruktionsbrister.

Komfort – Vi använder tangentborden i minst 6-8 timmar dagligen under en längre period för att bilda oss en övergripande uppfattning om hur tangentbordet känns vid bruk. Här ser vi över brytarprofiler, ergonomiska funktioner som exempelvis justerbar höjd, brytarlock och brytarprestanda.  Vi ser även över medföljande tillbehör som exempelvis handlovsstöd.

Betyg 9-10 är för att kategorisera exceptionellt ergonomiska tangentbord, de har en extremt skön känsla och brytar-egenskaperna känns väldigt bra. Betyg 7-8 är för tangentbord som är bekväma att använda under längre perioder, men saknar den lilla extra egenskapen för att nå högre. Betyget 5-6 är för tangentbord som inte utmärker sig som sköna vid drift eller erbjuder en bra skriv- och spelupplevelse av olika skäl. Bottenbetygen 1-4 är för tangentbord som är eventuella hälsorisker på grund av dålig ergonomi, brytarna är svampiga och du kan knappt vänta att skriva klart det sista stycket text så att du kan resa dig från tangentbordet.

Stäng

 

Sammanfattning Mountain Everest Max

Mountain satte målet att tillverka det mest innovativa tangentbordet på marknaden. Moduler i all ära men vi finner att utförandet lämnar mycket att önska. Vi känner samtidigt inte att titeln som det mest innovativa tangentbordet faller bort helt. Mountain-serien har något som vi aldrig tidigare sett i ett tangentbord: en extrem hänsyn till detaljer, som faller oss som entusiaster i smaken.

Inte nog med att chassit är fyllt med skum, även utrymmet mellan monteringsplåtet och kretskortet är skumfyllt. De har dessutom smort stabilisatorerna med samma smörja som cirkulerar i entusiastkretsar. Mountain har också det bästa utförandet av den numera omåttligt populära topplösa designen. De har lyckats eliminera mycket av det ”ping” som ofta uppstår till följd av det designvalet. Vi rekommenderar därför Everest Core, som är samma tangentbord som Everest Max, minus modulerna, för en dryg tusenlapp lägre pris.

 

Egenskaper

  • Smorda entusiaststabilisatorer
  • Hotswap
  • Robust byggt
  • Skumfyllt chassi
  • Dov ljudkaraktär
  • Stilren utan moduler
Visa specifikationer
 Mountain Everest Max
FormfaktorTKL (Modulärt)
BrytareHotswap
KeycapsABS
Keycaps-tjocklek~0.8 mm
Keycaps-profilOEM
Media-/makrotangenterJa, via funktionslager
Inbyggt minneJa
Anti-GhostingJa
N-key RolloverJa
TangentbelysningJa
Mått265 x 461 x 43 mm
Vikt~1380 g
Kabellängd2 m
AnslutningUSB C
Lägsta pris på prisjakt.nu

Stäng

 

Design och konstruktion

Det händer inte mycket i designväg om vi ser på Everest, precis så som vi föredrar det. Det är ett simpelt och iögonfallande tangentbord som är stilrent i sitt grundutförande. Det är ett hölje av borstad aluminium som ramar in aluminium-monteringsplåten i toppen. Vi har alltså ännu ett offer för trenden med tangentbord som saknar en överdel i chassit.

I samtliga tester som vi gjort på tangentbord med den populära designen, har resultatet varit ett gällt ping-ljud vid användning. Så är även fallet med Everest Max men det är betydligt reducerat med brytare som har smord fjädrar. Hur har Mountain uppnått det? Svaret får vi först när vi öppnar tangentbordet. Hela underredet är skumfyllt, bortsett från vissa utskurna delar för bland annat dotterkorten på kretskortet. Inte nog med det, Everest har även fyllt utrymmet mellan kretskort och monteringsplåt med skum, något vi endast ser entusiaster ge sig på. Detta eliminerar nästintill all resonans i chassit. Resultatet blir ett dovt och tillfredsställande ljud vid skrift. I ljudklippet nedan använder vi oss av Drop Holy Pandas i tangentbordet.

Medan vi ändå undersöker innanredet, passar vi på att se vad det är för hotswap-kontakter som används. De absolut vanligaste kontakterna som vi ser i entusiastkretsar tillverkas av Kailh men Everest använder hotswap-kontakter från Gateron. Det är kanske för det bättre, då vi ej stött på några av de vanliga problemen som spökar i Kailh-varianten, som har en tendens att fallera. Något vi kan störa oss på med kretskortet är att det saknar stöd för brytare med stödben. Vi blir istället tvingade att antingen knipsa bort benen på våra brytare eller använda brytare utan stödben. Det är lite av ett irritationsmoment vid val av brytare.

Det är lite trist att Mountain inte tänkte utanför boxen och snor fler trick från entusiaster. Monteringsplåten fästs till botten av chassit, vilket resulterar i en styvare skrivupplevelse. Detta är normen i gamingtangentbord medan entusiaster hittar alternativa vägar till en mer mjuk upplevelse. Eftersom Everest har ett ytterhölje, kunde monteringsplattan istället fästs till denna och därmed vara något upphöjd från botten, istället för att nedslagen faller ned i botten. Vi får drömma vidare till den dag då vi ser något liknande på konsumentmarknaden.

Fästpunkter i chassibotten

Vi får se till sidorna och underredet av tangentbordet för att hitta det mer finstilta designarbetet. Ytterhöljet omfamnar en remsa som släpper igenom ljus från lysdioder i tangentbordet. Vi gissar att remsan är gjord i polykarbonat, ett vanligt material. Längs sidorna hittar vi även flera USB-C-honor, dessa är till för de moduler som går att montera.

Vänder vi på bygget ser vi kabelskåror för både anslutningskabeln och eventuella hörlurar. Den främre delen av botten har tre längre strängar av gummi, för att förhindra att tangentbordet glider på bordet. De fungerar bra i kombination med fötterna bak.

På tal om fötter så har Mountain kommit med en smart lösning på hur vi kan anpassa skrivvinkeln. Istället för utfällbara spakar har vi en magnetlösning som låter oss stapla magneter på varandra för att uppnå den vinkel vi önskar använda. Det är inte lika smidigt att ändra i stridens hetta som exempelvis spakar, men möjliggör för större anpassning.

Summerat har Everest Max en bra strukturell integritet och med ett öga för findetaljer erbjuds vi ett väldigt snyggt och robust utförande.

Keycaps och stabilisatorer

De keycaps som skeppas med tangentbordet, för närmare 3 000 kronor, är inget att hänga i julgranen. Det är en uppsättning tunna, texturlösa keycaps i ABS-plast och liknar snarare något vi hittar i ett tangentbord för en fjärdedel av priset. PBT keycaps går att köpa separat men varför ska det behövas när man redan betalar en premiumprislapp?

Inskriften på våra keycaps är av den irriterande sorten där de är centrerade. Det är kanske i sig önskvärt men med ”centrerade” menar vi egentligen att de är vänsterjusterade från mitten, vilket ser väldigt fel ut. De alfabetiska tangenterna väger över till höger istället för att vara centerjusterade och centrerade. Inskriften är i övrigt relativt stilren och saknar de krusiduller som huserar vissa gamingtillverkare.

Keycapprofilen är högre än Cherry-profilen. F-raden och nummerraden har samma höjd och därefter dalar det ned till botten, vilket skiljer sig från hur Cherry-profilen vanligtvis har de två nedre rader i samma höjd. Skålningen på keycapsen är inte särskilt aggressiv men ändå djupare per tangent än exempelvis Cherry.

Mountain kan däremot hålla fanan högt när det gäller stabilisatorer. Det är genuina Cherry-stabilisatorer som är smorda med entusiastsmörja. Smörjan som används råkar vara vår personliga favorit när vi själva bygger, Krytox 205g0. Det är ett fett som inte är billigt, 5 ml Krytox 205g0 kostar cirka 150 kronor. Vilken specifik tillverkare som står bakom Krytoxet i Everest är oklart men sammansättningen skiljer inte avsevärt mellan de olika tillverkarna. Att köpa Krytox-smörja går att likna vid att köpa mjölk med samma fetthalt från Arla eller en annan inhemsk producent. Skillnaden mellan att använda Krytox eller en billig smörja är som att handla Arla mellanmjölk eller en kinesisk dryck med mjölkkaraktär.

Det vi har att anmärka på med smörjningen är appliceringen. Den är inkonsekvent och väger ofta mer i den ena stabilisatorn än den andra. Med det sagt är helhetsupplevelsen kanske den mest positiva vi stött på hittills.

Moduler

Den stora säljpunkten för Everest är de moduler som går att montera på tangentbordet, mer specifikt en mediahubb och en numpad. Dessa tillkommer vid köp av Everest Max men går också att köpa separat om vi köper Everest Core, som är Everest Max utan moduler.

Grundtanken är att användare kan dra nytta av att själva bestämma var modulerna ska sitta. En modul, två moduler eller inga, och på vilken sida av tangentbordet ska de sitta? Modulerna ansluts med USB-C-portar som finns längs tangentbordets kanter.

Tanken är god men vi ställer oss frågande till om modulerna rättfärdigar en prisökning på 1 000 kronor, i jämförelse med vanliga Everest Core. Om vi bortser från hur mycket modulerna sänker utseendet av tangentbordet, så finns det flera punkter i utförandet som inte riktigt är bra nog.

Först och främst är borstningen mellan numpaden och tangentbordet inte konsekventa, vilket leder till ett underligt utseende. Numpaden är dessutom längre än tangentbordet när det är monterat på vårt exemplar.

Numpad sitter lägre än tangentbordet när det är monterat, svårfångat på bild men märkbart vid användning

Tangentbordets numpad har fyra extraknappar som är programmerbara. Vi kan ställa in macron, genvägar och andra snabbkommandon till dessa. Problemet med knapparna är att de är styva och svåra att trycka ned.

Det största problemet med numpaden är att monteringen inte är robust nog för att klara att vi lyfter upp tangentbordet utan att det sviktar och faller ur, en stor miss enligt oss.

Den modul vi ställer oss mer positiva till är mediadockan. Den faller åtminstone inte ur och knapparna skadar inte våra fingrar vid användning. Dockan går att använda för att kontrollera media med de fysiska knapparna. Via den displayprydda ratten kan vi visa datorinformation som exempelvis CPU-användning i realtid, klockan, volym, vilken profil vi använder eller en APM-indikator.

Inställningar och mjukvara

Everest använder Mountain Base Camp-mjukvaran. Den är inte supersnål i resursanvändning och sitter på ungefär 100 MB RAM i bakgrundsanvändning. Den tar upp cirka 300 MB på vår hårddisk och har alla funktioner som en vanlig mjukvara kan tänkas ha. Däribland hittar vi inställningar för olika profiler som kan sparas direkt på tangentbordet, belysning, tangentprogrammering och makron. Vi hittar även tillägg för de monterbara modulerna, så att vi kan ställa in dessa. Summerat är det ingen dålig mjukvara sett till hur katastrofala de kan vara från andra tillverkare.

 


Den här artikeln är en del av Svenska Tangentbordsguiden 2.0, Sveriges djupaste test av tangentbord. Där hittar du alltid våra aktuella rekommendationer, länkar till alla våra tangentbordstester och andra relaterade artiklar.
Annons

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid