Just när det gäller lagring så har vi på NordicHardware legat lite på latsidan på sistonde, bara en enda hårddiskrecension det senaste året. Idag ska vi dock kika närmare på tre stycken hårddiskar med ganska olika egenskaper, först ut har vi Western Digital’s nya Raptor som har en rotationshastighet på 10000 varv per minut vilket bådar inför goda accesstider. Moståndarna är Western Digitals och Seagates mainstreamhårddiskar, nämligen 120GB-modellerna med 8MB cache. Både Seagates Barracuda och Westerns Raptor är utrustade med SATA, det nya hårddiskinterfacet som växer till sig ganska snabbt på marknaden.


Specifikationer:
Western Digital Raptor 36.7GB

Lagrinskapacitet
36.7GB
Rotationshastighet
10
000RPM
Söktid
5.2ms
Cachestorlek
8MB
Interface
SATA
Tillbehör
Ljudnivå
32dBA

Med sina ynkliga
36.7GB kan hårddisken knappast stoltsera med hög lagringskapacitet,
med dagens bjässar är det nästan löjligt lite lagringskapacitet.
Har Western Digital som är kända för att ligga långt
fram i utvecklingen gjort en jätteblunder, eller vad är det frågan
om? Givetvis inte. En närmare koll på specifikationerna visar att
detta är en riktig liten fartdåre som snurrar hela 10000 varv per
minut. Antalet rotationer per minut (RPM) avgör till stor del hur snabb
hårddisken är, desuto snabbare skivorna snurrar desto lägre
medelaccesstid.

Söktiden
är inte fy skam den heller, med 5.2ms sätter Western nytt rekord
när det gäller icke-SCSI-anslutna hårddiskar. Givetvis är
detta fartvidunder utrustat med det nya SATA-interfacet som tillåter
en teoretisk dataöverföring på hela 150 MB per sekund, till
skillnad från de 133 MB per sekund som ATA133 tillät. Nu är
det tyvärr inte så att det finns några hårddiskar som
klarar av att leverera 150 MB per sekund, men SATA har många fördelar
mot den tidigare PATA-standarden (även kallad ATA och ibland även
IDE) som inte har med överföringshastigheten att göra. För
det första så är kablarna mycket tunnare, vilket gör
att luftcirkulationen förbättras och att kabeldragningen blir lättare.
Dessutom så blir CPU-belastningen lite lägre, vilket ju alltid
är trevligt. Som om det inte vore nog så är SATA-interfacet
Hot-Swap-kompatibelt vilket gör att man kan ta ur och sätta i sina
hårddiskar under drift utan problem. Är det ingenting som du alltid
drömt om? Kanske inte det mest användbara, men sålänge
det inte finns några nackdelar så är det bara att köra
på.


PCB

Ovanifrån

Vidare så
är hårddisken utrustad med de 8MB cacheminne som nästan har
blivit standard hos Western Digital, Special Edition-hårddiskarna är
inte riktigt lika speciella längre. De flesta hårddisktillverkare
sätter 8MB cache på sina bättre modeller, så det är
inte oväntat att även denna hårddisk är utrustad med
det. Enligt specifikationerna ger hårddisken ifrån sig 32 dBA,
löjligt lite med tanke på den höga rotationstiden.

Raptorn är
ganska mycket tyngre än vanliga 3.5"-hårddiskar, och har en
slags inbyggd kylfläns för att bättre klara av den extra värmeutvecklingen
som åstadkomms pga den snabbare rotationstiden. Förutom kylflänsen
ser hårddisken mer ut som någonting ifrån 80-talet, skalet
ser riktigt gammaldags ut. Lite tråkigt för en supersnabb hårddisk,
men hur många kollar egentligen på hårddiskarna. Anslutningssidan
är väldigt olik vanliga PATA-diskar, för det första så
finns det ingen bred kontakt för datakabeln. Datakabeln är faktiskt
den smalaste av de tre uttagen. Vidare så finns det två strömkontakter,
dels den nya SATA-strömkabeln och den gamla molexkontakten. Kom ihåg
att bara använda en av uttagen i taget, annars riskerar du att förstöra
hårddisken. PCB:n är designad så att alla chip utom ett sitter
på insidan, på gott och ont. Det gör hårddisken mindre
känslig för statiska urladdningar, men större delen av värmen
ifrån chippen blir instängda tillsammans med motorn.


Ansllutningspanelen på hårddisken.

Någonting
som jag trodde skulle vara borta var jumprarna på baksidan, det borde
inte behövas några eftersom SATA bara har en hårddisk per
kanal. På det sättet slipper man att ställa in master/slave,
och därmed borde jumprarna vara onödiga. Jumperblocket sitter dock
där, helt i onödan verkar det som. Det sitter en jumper som kortsluter
två pinnar som standard, men enligt WD:s hemsida så spelar det
ingen roll om man tar bort jumpern. De två i mitten är oinkopplade,
och den sista gör att hårddisken startar upp i "stand by"-läge.
Vad det innebär lämnar jag ett mysterium då jag inte märkte
någon skillnad överhuvudtaget då jag satte en jumper där.


Specifikationer:
Western Digital Caviar 120GB SE

Lagrinskapacitet
120GB
Rotationshastighet
7200RPM
Söktid
8,9ms
Cachestorlek
8MB
Interface
ATA100
Tillbehör
Ljudnivå
39dBA

Detta är
utan tvekan Western’s mainstreamhårddisk. 120GB har blivit standard,
och SE-varianten med det extra cachet ligger rimligt i pris i förhållande
till den med 2MB cache. 80GB hårddiskar har spelat ut sin roll lite
grand, och 120GB-diskarna ger mer lagring för pengarna. Lagringsutrymmet
räcker till de flesta, och rotationshastigheten på 7200 varv per
minut är standard numera. 5400-varvs diskarnas tid är över
för länge sedan. 7200 ger en stor prestandaökning gentemot
deras långsammare föregångare.


PCB

Ovanifrån

Det större
cacheminnet hjälper till att hålla uppe prestandan, men det är
ingenting exceptionellt med 8 MB längre. Hårddisken är utrustad
med det äldre PATA-interfacet med en överföringshastiget på
100mb/s (ATA100), men den finns även med SATA-interface till en prisskillnad
på några hundralappar. Fördelarna med SATA är dock för
små för att det ska vara värt att ta det för den vanliga
användaren.

Medelaccesstiden
på 8.9ms är ganska genomsnittlig, möjligtvis lite i högsta
laget. Ljudnivån ligger på 39 dBA vilket egentligen är lite
i överkant, de som prioriterar tystnad kan hitta bättre alternativ.
I övrigt finns det inte mycket att säga, på papperet så
är det en mainstreamhårddisk av bättre kvalitet. Hårddisken
är helt enkelt till för
den vanliga användaren som ändå vill ha lite extra.


Specifikationer:
Seagate Barracuda 120GB 8MB cache SATA

Lagrinskapacitet
120GB
Rotationshastighet
7200RPM
Söktid
8.5ms
Cachestorlek
8MB
Interface
SATA
Tillbehör
Ljudnivå
25dBA

Seagate har,
precis som Western Digital, ett väldigt bra rykte när det gäller
kvalitet. Till skillnad från WD så har seagate länge varit
det tysta alternativet. Barracudan är Seagates mainstreammodell, och
är faktiskt uppe i den femte generationen nu.

Seagatedisken
är utrustad med SATA-interfacet, modellen finns dock även med det
äldre PATA-interfacet för några hundralappar mindre. Precis
som jag skrev tidigare så är PATA fortfarande rekommenderat, men
om SATA har någon fördel som man behöver, eller man verkligen
hatar de breda kablarna så är det bara att slå till. En sak
att notera med den här modellen är att det inte finns någon
vanlig strömkontakt, utan man måste ha en speciell SATA-strömkontakt
för att hårddisken ska fungera. Det finns konverterare att köpa
för den som inte har ett nätaggregat utrustad med sådana strömkontakter.


PCB

Ovanifrån

Hårddisken
har en medelaccesstid på 8.5ms, något bättre än Westerndisken
och i överkant om man jämför med andra konkurrenter. Det är
dock ganska små skillnader, men kika lite närmare på ljudnivån
så får du se vad den här hårddiskens styrka är.
Den genererar endast 25 dBA, vilket är fruktansvärt lite för
en hårddisk på 7200rpm. Tystnaden kommer dock med ett pris, värmeutvecklingen
är högre än på andra hårddiskar.


Testsystem
Hårdvara
Processor:
AMD
XP1700+
Moderkort:
Abit
NF7-S 2.0
RAM:
2x256MB
Corsair XMS3700 @ 2-2-2-5
Grafikkort:

Creative GeForce3 ti200

Hårddisk:

Western
Digital 120Gb 7200RPM (SYSTEM)
Western Digital 120Gb 7200RPM
Western Digital 37Gb 10000RPM
Seagate 120Gb 7200RPM

Ljudkort:
Nätverkskort:
Mjukvara
Operativsystem:
Windows XP Professional (Service Pack 1)
Grafikkortsdrivrutiner:
nVidia: Detonator 44.03
Övriga drivrutiner:
nVidia
Nforce Drivers 2.03
Testprogram:

HDTach
2.61
SiSoft Sandra 2003
ATTO Disk Benchmark
Ziff Davis Winbench 99

Jag tänkte
även testa hårddiskarna med ett HighPoint SATA-raidkort, men
testprogrammen vägrade att hitta kortet. SATA-kretsen är den integrerade
på nForce2-moderkortet, närmare bestämt en Silicon Image
SiL 3112. Western Digital’s Caviar testades dessutom med SATA->PATA-adapter
så att alla skulle testas på samma krets. Prestandaskillnaden
var försumbar, därför inkluderades inte båda testresultaten
i graferna.


HDTach är
en hederlig gammal trotjänare som funnits med under lång tid. För
er som inte är bekanta med programmet så testar det läs- och
skrivhastigheten på många olika ställen på hårddisken,
detta eftersom skivan snurrar snabbare längst ut och man därför
för högre överföringshastighet där. HDTach testar
dessutom accesstiden på hårddisken. Accesstiden är hur lång
tid det tar att hitta data på hårddisken.

Detaljerade grafer
för de olika hårddiskarna:
HDTach-resultat
på Western Digital-Raptorn

HDTach-resultat
på Western Digital 120gb-disken

HDTach-resultat
på Seagate Barracuda-disken

Om vi börjar
med att kika på skrivhastigheten så ser vi att Seagate’s Barracuda
faktiskt leder överlägset, och vinner mot båda Westerndiskarna.
Raptorn har ett litet försprång över Caviaren men att seagate
slår båda på fingrarna var en överraskning.

Vidare till läshastighet,
mätvärdena här är också konstiga. Raptorn har övertaget
med med ca 1mb/s, allderles för lite för att snurra 2800 varv per
minut extra. Antingen så är det någonting konstigt med testprogrammet,
eller så är kan inte raptorn utnyttja den extra hastigheten på
något bra sätt. Seagatedisken halkar som synes lite på efterkälken.

Medelaccesstiden
är en viktig faktor i hur snabb hårddisken är. Medelaccesstiden
är hur lång tid det tar att hitta ett speciellt ställe på
hårddisken, och fås fram genom att ta söktiden plus tiden
det tar för skivan att snurra ett halvt varv. Jag har lagt med de uträknade
värdena, formeln är söktid + 30000/RPM. Vi ser att WD’s
Caviar är 0.6 millisekunder långsammare än specifikationerna,
och att Barracudan är 0.4ms snabbare. Här ser vi Raptorns styrka,
8.3ms är en väldigt låg söktid.


Atto Disk Benchmark
är ett populärt gratistestprogram som testar hur snabbt hårddisken
kan föra över data beroende på hur mycket den ska skriva i
taget. Storleken på bitarna som skrivs anges i kB, så det första
testet är alltså 512 Bytes.

Allting som behövs
Atto-resultat
på Western Digital-Raptorn

Allting som behövs
Atto-resultat
på Western Digital-Caviarn

Allting som behövs
Atto-resultat
på Seagate Barracudan

Resultaten ifrån
detta test visar den teoretiska överföringshastigheten då
man skriver olika mycket data i ett sträck. Jag hade förväntat
mig att Raptorn skulle vinna, men Caviaren får utses till detta tests
vinnare. En väldigt bra hastighet på de mindre dataområdena
ger den första platsen, vid de större datamängdena ligger alla
hårddiskarna lika bra till. Raptorn vinner de två minsta, men
sedan är det Caviaren som dominerar. Barracudan hamnar på sista
platsen, börjar dåligt men sedan är den identisk med de övriga
hårddiskarna.


Här ser
vi väldigt konstiga resultat, Raptorn kommer underligt nog sist. Caviaren
ligger först men det är med en hårfin marginal. Frågan
är varför detta testet slår så annorlunda, det kanske
inte kräver så låg medelaccesstid. Problemet med de tester
vi kört hittills är att de inte speglar real-world-performance på
ett bra sätt. Vi får se hur resultaten slår i det sista testet,
WinBench.


WinBench är
en serie tester som inte testar teoretisk prestanda, utan är gjort för
att spegla prestandan vid olika användningsområden t.ex. Adobe
Photoshop, Frontpage och så vidare. Alla poängen vävs sedan
samman till en slutpoäng, som 3dmark fast för hårddiskar helt
enkelt.

Det första
testet heter Business Disk WinMark 99 och är avsedd att spegla prestandan
vid vanliga kontorssysslor; Word, PowerPoint och så vidare. Här
tar Raptorn ledningen med ca 1600kB/s, och Barracudan kommer sist. Inte helt
oväntade resultat, då de teoretiska testerna visade att Barracudan
hade lite problem med läshastigheten.

Det andra och
avslutande testet heter High-End Disk WinMark 99, och det ska spegla prestandan
vid high-end användning. Filmredigering, bildbehandling och så
vidare. Här ser vi samma mönster som tidigare, fast med större
skillnader. Raptorn ligger hela 10MB/s över Barracudan, och Caviaren
ligger mittemellan de båda. Här ser vi tydligt hur mycket den snabbare
rotationshastigheten gör för prestandan.


Det är svårt
att utse en direkt vinnare då de olika hårddiskarna har olika
fördelar och nackdelar. Raptorn är inte avsedd för den vanliga
användaren, med sina ca 37 gigabyte är den ganska oanvändbar
om man inte gör saker som kräver snabba diskar. Om man pysslar med
filmredigering eller bildbehandling i större skala så är en
raid-uppsättning med Raptors det självklara valet om man inte vill
gå över till dyrare SCSI-diskar. I servrar så är det
oftast accesstiden som är den begränsande faktorn, så flera
små hårddiskar ger bättre accesstid än en stor. Raptorn
är som gjord för detta ändamål, 37 supersnabba gigabyte.

De båda
andra hårddiskarna är avsedda för den vanliga användaren
som behöver mer utrymme, men är specialiserade på olika saker.
Western Digitals Caviar är den snabba hårddisken som låter
ganska mkt, och Seagate’s Barracuda är den tysta hårddisken med
lite sämre prestanda. Personligen skulle jag välja Westerns Caviar,
men det är en smaksak. Tänk på att alla hårddiskar i
den här genren nästan kräver någon form av kylning, Barracudan
blir väldigt varm under en del körning och då körde jag
ändå utan chassi.

Till sist så
ger jag Western Digital’s Raptor utmärkelsen för innovativ produkt.
Det första steget för high-end IDE-anslutna hårddiskar är
mer än välförtjänt av detta pris. Jag hoppas personligen
på mer utveckling åt detta håll.

Western
Caviar 120GB

Fördelar:
+ 8MB Cacheminnne
+ Hög prestanda

Nackdelar:
– Hög ljudnivå

Seagate
Barracuda 120GB

Fördelar:
+ 8MB Cacheminne
+ SATA-interface
+ Låg ljudnivå

Nackdelar:
– Finns snabbare alternativ

Western
Raptor 36.7GB

Fördelar:
+ Extremt låg accesstid
+ Superb prestanda
+ SATA-interface

Nackdelar:
– Dyr
– Hög ljudnivå
-Endast 36.7GB

Tack till Western
Digital som gjorde recensionen möjlig!

Annons

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid