Sandisk Extreme Pro 480GB – Vi testar Sandisk ”gaming-SSD”

Fokus på gamers och uppdaterad nCache

Både Extreme 2 och Extreme Pro fokuserar primärt på de som är villiga att betala det där lilla extra för att få bättre prestanda, bättre garantier och bättre komponenter. För Sandisk så betyder det spelare och de som arbetar med media (redigerar ljud och video) då dessa anses vara de mest krävande användarna. Extreme Pro är alltså inte tänkt som en hårddiskersättare i en laptop, utan snarare som primär lagring i din nya speldator. Vi tror att detta är anledningen till att man fortfarande valt att använda Marvells 88SS9187-kontroller. Detta är precis samma kontroller som vi såg i Extreme 2. Vi hade kanske önskat att man valt att använda den lite nyare 88SS9189 istället (Crucial M550 och MX100) men det finns nackdelar med att gå till en ny kontroller.

För det första så ger den nya kontrollern mest fördelar på strömförsörjningsfronten. Exempelvis så har 88SS9189 bättre stöd för DevSleep än 88SS9187. Då Extreme Pro inte riktar sig ultra mobila plattformen i första hand så känns det logiskt att använda den äldre kontrollerkretsen. En annan fördel med att behålla en äldre kontroller är att Sandisk vet hur den fungerar. Sandisk tillverkar sitt eget flashminne och de har ett eget team som skriver egen firmware för den hårdvara som de köper in från Marvell. Om man byter kontroller så måste det göras en del arbete på firmware-sidan för att allting ska bli rätt, och sådant kostar pengar.

Så kontrollern är densamma. Däremot så är det inte samma firmware som körs i kontrollern. Sandisk har också bytt ut minneskretsarna till den senaste generationen 19-nanometers Toggle NAND-flash. Detta är precis samma NAND-flash som i Toshibas A19, fast i Sandisk-kläder. Detta beror på att Sandisk och Toshiba delar på NAND-tillverkning. De äger båda vardera 50 procent av ett företag som heter Flash-forward, och det är de som tillverkar själva minneskretsarna till båda företagen.

Vidare så har Sandisk även implementerat en ny version av deras nCache-teknik. Detta är en slags cache-teknik som liknar det vi tidigare sett från Samsung (Turbo Write) och OCZ (Performance Mode). Det som är gemensamt mellan dessa tekniker är att en liten del av det tillgängliga flashminnet används som en SLC-cache. Det innebär att man skriver data med bara en databit per minnescell, istället för två (eller tre för TLC-nand).

Fördelen med det är att prestandan är betydligt högre och att det inte sliter ut minnescellerna på samma sätt som MLC. Skillnaden mellan dessa är vad som cachas och på vilket sätt. I Sandisks fall så använder man en förhållandevis liten del av minnet för att agera som en slags L2-cache till enhetens interna DRAM. I Extreme 2 så användes denna teknik primärt för enhetens firmware och interna funktioner (så som att hålla reda på vilken data som är lagrad var). Med Extreme Pro så har man byggt ut funktionaliteten och kallar det nu för nCache Pro. Man ville dock inte avslöja några detaljer om exakt hur, men det ser ut som om denna version är mer fokuserad på användardata, likt Samsungs Tubro Write.