Sandisk Extreme II 240GB – Redaktionens nya favorit

Sandisk Extreme II

Innan vi tar oss en titt på själva enheten så ska vi först titta lite på Sandisk ”specialsås” som de kallar för Ncache. Ncache är egentligen ingenting nytt utan Sandisk har haft det under en längre tid. Problemet är att det krävs att man har ganska djup tillgång till kontrollerns firmware för att kunna implementera det. Därför var Ultra Plus den första enheten från Sandisk som vi såg använde sig av tekniken. Faktum är att vi träffade på Ncache tidigare än så, i en enhet från Teamgroup som vi testade (Teamgroup L2).

Vad är då Ncache för något? För det första så är det väldigt likt det som OCZ kallar för ”Performance mode”. Eller ännu bättre det som Samsung kallar för ”Turbo Write”. Väldigt enkelt förklarat så är en lite del av varje NAND-enhet dedikerad som SLC. SLC betyder att man lagrar endast en bit med data i varje minnescell, medans man i övriga lagrar två. Fördelarna är att livslängden på dessa celler är betydligt längre och även hastigheten är betydligt högre jämfört med MLC. Ncache lagrar små inkommande skrivningar i Ncache för att sedan skriva över dessa till MLC vid ett senare tillfälle. Man passar även på att slå ihop flera små skrivningar till en större, vilket borde öka livslängden på enheten samt ge en viss prestandavinst. Särskilt vid låg Que Depth, som är vanligt på klientdatorer.

Sandisk Extreme II är Sandisk nya toppmodell och det avspeglas även på specifikationerna. Vi börjar bli ganska vana att se specifikationer som detta nu. Faktum är att SATA-gränssnittet är en flaskhals för flera moderna SSD-enheter som finns ute på marknaden och detta gäller även Sandisk Extreme II. Möjligtvis att slumpmässig skrivhastighet är aningen lägre än vad en del andra tillverkare säger i sina specifikationer. Specifikationer börjar bli ganska ointressanta då de endast visar upp enheten från sin bästa sida och inte alltid berättar hela sanningen. Men de ger oss iallafall en viss bild av vad vi kan förvänta oss.

Likt många konkurrerande toppmodeller, så kommer Extreme II med 5 års garanti. Något som den däremot saknar, är stöd för kryptering. Vanligtvis brukar vi hitta någon form av kryptering som man kan slå på via ATA-lösen i BIOS. I detta fall så finns ingenting vad vi kan se.

SSD	Storlek	Läshastighet	Skrivhastighet	4K Skriv	4K Läs	Lägsta pris
Sandisk Extreme II	480 GB	545 MB/s	500 MB/s	75 000 IOPS	95 000 IOPS
Sandisk Extreme II	240 GB	550 MB/s	510 MB/s	78 000 IOPS	95 000 IOPS
Sandisk Extreme II	120 GB	550 MB/s	340 MB/s	74 000 IOPS	91 000 IOPS

Precis som sin föregångare så kommer Extreme II i tre storlekar. 120, 240 och 480 gigabyte. Skillnaden mellan dem är framförallt sekventiell skrivprestanda då minstingen har färre NAND-enheter att skriva till. I övrigt så ser det ut som enheterna ligger ganska jämt i prestanda. Vårt testexemplar är den snabbaste av modellerna och då får man räkna med att 120GB-modellen kommer att vara märkbart långsammare. 480GB-modellen borde prestera ungefär som vårt testexemplar.

Enheten kommer i den nu mera standardiserade 7mm-profilen. Den skruvas enkelt isär genom att loss skruvarna som sitter under klisterlappen. Ett ingrepp som syns så räkna med att garantin ryker om du testar detta själv.

Inuti hittar vi väldigt mycket likheter med Plextor M5 Pro som vi testat tidigare. Båda använder sig av Marvells 88SS9187 kontroller. Denna är sedan parad med 256 gigabyte 19 nanometer Toggle-NAND. M5 Pro använde sig dock av minnen från Toshiba, där Sandisk givetvis använder sitt eget NAND. Tillverkningsmässigt är dock NAND-enheterna väldigt lika eftersom Toshiba och Sandisk tillverkar sina NAND i samma fabrik och på samma sätt. Just dessa minnen är Sandisks eX2 ABL MLC NAND. Dessa är precis samma minnen som vi hittade i Sandisk Ultra Plus.

De tillverkas med 19 nanometers teknik och de använder den mer traditionella sidostorleken på 8 kilobyte. Detta gör att varje NAND-enhet är på 8 gigabyte. Åtta stycken chip med två NAND-enheter i varje chip ger oss en total lagringskapacitet på 256 gigabyte. Trots det så är det endast 240 gigabyte som går att använda för lagringsutrymme. Vi har inte någon information om varför man valt att göra så, men vi gissar att det har med Ncache att göra. Ultra Plus har också Ncache, men kan ändå utnyttja mer kapacitet. Så eventuellt har man valt att låta Ncache ta upp en betydligt större del av lagringutrymmet i den här enheten. Ett annat alternativ är att man vill ha mer overprovisioning för att öka prestanda och livslängd så mycket som möjligt.

Till sist så har vi ett DRAM från Samsung som är ett 256 megabyte DDR3-minne. Troligtvis ser vi liknande minnen, men med 128 och 512 megabyte i de andra modellerna. Vi har även sett att vissa enheter använder DRAM från Hynix också. Troligtvis så är det samma specifikationer som de från Samsung.