Samsung Galaxy S II – Sätter ny ribba för smartphonemarknaden

 TEST  Samsung Galaxy S II har nu äntligen hittat ut på svenska marknaden och efter en turbulent start verkar Samsungs nya smartphoneflaggskepp vara tillfreds med sin situation. Galaxy S II hoppar in på marknaden med en dubbelkärnig Exynos systemprocessor på 1,2 GHz klockfrekvens, en ny generations Super AMOLED Plus display samt en rekordtunn profil. Vi har tagit rygg på marknadens just nu hetaste smartphone.

Samsung är en gigant på hemelektronikmarknaden och företaget har ett finger i de flesta syltburkar där det finns produkter att tillverka och pengar att tjäna. Detta gör Samsung till en av de största globala varumärkena i världen och med miljardintäkter varje månad är det givetvis ett företag som har muskler nog att mer eller mindre sätta sina egna gränser.

Det finns samtidigt nackdelar med att vara ett så stort företag som Samsung faktiskt är. Uttrycket a Jack of all trades, master of none, känner de flesta igen och är något som de flesta storföretag får höra till och från. Samsung fortsätter dock att hålla sig i täten av de flesta marknader man arbetar inom och inte minst kan vi sätta smartphonemarknaden på den listan.

Samsung visade upp 30% lägre vinst under första kvartalet 2011 och sålde färre mobiltelefoner än samma period under fjolåret. Men det hindrade inte tillverkaren från samtidigt öka antalet sålda smartphones och därmed sin vinst från mobilsektorn.

Samsung Galaxy S II tar vid där Nexus S lämnade. Samsung var i samarbete med Google först ut på marknaden med en Android 2.3 utrustad smartphone och än idag är det få telefoner som kan skryta med detta. Nexus S hade samtidigt kanske inte den mest imponerande hårdvaruplattformen och det är här Samsungs Galaxy-serie kommer in i bilden och i allra högsta grad det nya flaggskeppet Galaxy S II.

Vi tog nyligen en rejäl djupdykning i marknadens första dubbelkärniga smartphone, LG Optimus 2X, och det stod utom tvivel att dess Cortex-A9-baserade Tegra 2 systemprocessor öppnade upp för nya prestandanivåer på smartphonemarknaden. Samsung Galaxy S II visades faktiskt upp med NVIDIA:s Tegra 2 SoC under mobilmässan MWC 2011 i mars, men när telefonen nu lanseras är det med Samsung egen Exynos 4210 processor som även kryddats med en klockfrekvensökning till 1,2 GHz.

Galaxy S II har många häftiga funktioner att titta närmare på men vi börjar med den som är ansvarig för att helheten fungerar, den nya Exynos-kretsen.

Samsungs kanske största fördel mot konkurrenterna på smartphonemarknaden är att företaget själv tillverkar nästan alla komponenter som används i enheterna. Även om köper komponenterna internt krävs det ingen raketforskare för att förstå att man bör ha tillgång till de senaste komponenterna först, samtidigt som man helt enkelt kan sätta sina egna priser.

Samsung tillverkar allt från RAM, flashminneskretsar till skärmpaneler, komponenter som alla används i dagens smartphones. Men man är också en av få smartphonetillverkare som utvecklar sina egna systemprocessorer. Precis som Qualcomm, Texas Instruments och NVIDIA har Samsung köpt en processorlicens från ARM och kring denna har man sedan tagit fram egna systemprocessorer baserade på ARM:s olika grundarkitekturer. Marvell har sin Armada-familj av ARM-baserade processorer, men dessa har vi inte sett röken av på smartphonemarknaden de senaste månaderna. Den enda tillverkare som gör något liknande som Samsung idag är egentligen Apple, som tar hjälp av just Samsung för tillverkningen av sin Apple A-serie av systemprocessorer. 

Faktum är att även LG kommer att börja tillverka sina egna ARM-processorer framöver, men idag är Samsung den enda smartphonetillverkaren på Android-marknaden med sina egna kretsar.

Högre klockfrekvenser och multimediainstruktioner

Samsung Exynos 4210 bygger på ARM:s senaste processorarkitektur, Cortex-A9, och började utvecklas under kodnamnet Orion. Cortex-A9 är samma grundarkitektur som NVIDIA använder för CPU-kärnorna i sin Tegra 2 systemprocessor och detta betyder att man rent CPU-mässigt är närmast identiska, förutom det faktum att Samsung alltså spetsat klockfrekvenserna något i Exynos 4210, från 1 GHz till 1,2 GHz.

Samsung har till skillnad från NVIDIA även sett till att utnyttja NEON-stödet i Cortex-A9, extra multimediainstruktioner något som ska kunna ge bättre prestanda vid hårdvaruaccelerering av video samt även 2D och 3D-grafik. ARM själva menar att man med NEON kan spela upp alla videoformat som finns och att man stödjer massvis med olika videocodecs där MPEG-4 och H.264 bara är två exempel.

Värt att notera är även att Samsung tillverkar Exynos 4210 med 45nm-teknik, medan NVIDIA använder sig av något effektivare 40nm-teknik.

Samsung Exynos 4210 blockdiagram.

En systemprocessor är samtidigt bra mycket mer än bara CPU-kärnorna. I en systemprocessor av Tegra 2- och Exynos-klass upptar de två Cortex-A9 kärnorna ungefär 10% av den totala kretsytan. Förutom cacheminnet och vissa fasta komponenter är den övriga uppsättningen i kretsen helt fri att modifiera för kretstillverkaren, i detta fallet Samsung.

ARM Mali-400 MP grafikkrets

Exynos 4210 skiljer sig också en hel del från Tegra 2 på grund av detta. Den största skillnaden är att Samsung valt en annorlunda grafikkrets. NVIDIA kör på sin egenutvecklade GeForce ULP GPU medan Samsung satsat på ARM:s egen GPU-design, Mali-400 MP. 

Mali-400 MP kan som namnet antyder skalas i prestanda genom att använda flera GPU-kärnor (1 till 4) men Samsung har valt att nöja sig med en ensam kärna för Galaxy S II och detta bör också vara fullt tillräckligt i en smartphone. Exakt vilka klockfrekvenser som Samsung spikat sin Mali-400 MP GPU vid har man inte velat avslöja. Men prestandamässigt hävdar både ARM och Samsung att grafikkretsen är kapabel att tampas med alla konkurrerande lösningar på marknaden.

I vanlig ordning är tillverkarna något kryptiska med vilken prestanda deras kretsar kan leverera. ARM talar om upp till 30 miljoner trianglar per sekund för Mali-400 MP, men om detta stämmer överrens med frekvenserna i Exynos 4210 är omöjligt att säga.

Samsung Exynos 4210 vs. NVIDIA Tegra 2

Jämförelsen mellan Exynos 4210 och Tegra 2 är inte bara oundviklig utan även intressant. Kretsarna byggs kring samma grundarkitektur men skiljer sig trots allt ifrån varandra på en hel del punket. För att göra det hela lite extra intressant har vi slängt in Samsung S5PC110 systemprocessor i mixen. Denna Cortex-A8-baserade systemprocessor hittas i de flesta av Samsungs nuvarande produkter, bland annat Nexus S och surfplattan Galaxy Tab.

Vi hade gärna bjudit på fler specifikationer kring de olika systemprocessorerna, inte minst deras grafikkretsar. Men tyvärr är företagen ganska förtegna om detaljeringa i sina kretsar och även så här där vi än så länge inte har alla detaljer kring Samsungs nya Exonys processor.

De tydliga skillnaderna i jämförelsen med Tegra 2 är att Exynos 4210 alltså tillverkas med något svulstigare transistorer, 45nm mot 40nm. Samtidigt stödjer Exynos DDR3-minne samt NEON-instruktioner, något NVIDIA Tegra 2 saknar stöd för helt. 

Sist har vi också grafikkretsarna där vi ännu vet ganska lite om Samsungs implementering av sin Mali-400 MP GPU. Funktionsmässigt är den som väntat på par med GeForce ULP i Tegra 2, men mycket mer än så vet vi inte i skrivande stund. Desto mer spännande blir det då när vi kommer till våra prestandatester längre fram i artikeln.

När vi nu vet lite mer om Samsungs nya systemprocessor är det hög tid att kika närmare på vad kretsen erbjuder för funktionalitet i tillverkarens nya smartphoneflaggskepp.

Samsung har verkligen inte lagt några fingrar emellan när man satt samman specifikationslistan för sitt nya flaggskepp. Förutom en rekordsnabb systemprocessor har man fullkomligen gödslat telefonen med funktionalitet. Eller vad sägs om marknadens första Super AMOLED Plus-skärm på 4,3-tum, hela 1GB RAM, 16GB lagringsminne, Turbo 3G (HSDPA), Bluetooth 3.0, högupplösta kamerasensorer och ett väl tilltaget batteri på 1 650 mAh. 

Det kanske mest imponerande är att man trots den kraftfulla bestyckningen lyckats nå en rekordtun profil på endast 8,5mm. Men detta och telefonens design ska vi gå in mer på senare. Först ut en snabbare titt på de tillbehör vi får med på köpet.

Vilken av telefonerna är störst kan man undra?

Samsung skeppar sitt nya flaggskepp med den mängd och det utbud av tillbehör vi vant oss av på smartphonemarknaden. En vanlig microUSB-till-USB-kabel, ett stereoheadset samt en vanlig nätadapter med microUSB-anslutning för laddning av telefonen. 

Vårt testexemplar kom tyvärr utan micro-USB-kabel

Det enda som vi verkligen saknar i Samsungs konsumentkostym av Galaxy S II är egentligen något vi aldrig tidigare frågat efter, en MHL-till-hdmi-kabel. Samsung Galaxy S II stödjer nämligen uppspelning av 1080p över HDMI, men telefonen i sig är inte utrustad med en HDMI-utgång utan en så kallad MHL-port som kombinerar funktionen hos en microUSB och microHDMI-anslutning.

Problemet är att Samsung ännu inte har någon distribution för sitt MHL-kablage, vilket betyder att varken vi eller tidiga konsumenter kan testa en av telefonens häftigaste funktioner direkt från kartongen. Ett klart minus i vår bok, men för dem som inte är intresserade av att spela upp film, spel eller surfa på TV:n där hemma genom sin mobil är detta av mer akademisk betydelse.

Samsung är inte främmande för att använda plast i sina hemelektronikprodukter och är det något tillverkarens smartphones fått kritik för designmässigt så är det utan tvekan deras plastighet. Ja och det faktum att Apple även stämt Samsung för patentbrott i designspråket på föregångaren Galaxy S.

Hur som helst är Samsung Galaxy S II inget undantag från regeln. Samsung satsar rakt igenom på plast, men samtidigt gör man en del viktiga förändringar sedan sin senaste industridesign. Den första uppenbara skillnaden är hur otroligt tunn och lätt telefonen känns när man lyfter den ur kartongen.

LG Optimus 2X – Samsung Galaxy S II – Google Nexus One

Galaxy S II lanseras som världens tunnaste smartphone och med sina 8,5mm är det nästan lite kusligt hur utvecklingen gått framåt på marknaden. Efter flera veckor tillsammans med LG Optimus 2X är min första reaktion när jag plockar upp Galaxy S II ur kartongen; oj vad klumpig LG:s telefon är. Det första intrycket av en telefon säger faktiskt ganska mycket om dess design och det viktiga att ta hem här är att i alla fall inte undertecknad tänker; ”Usch vad plastig den känns..”. 

Visst känner man att telefonen är tillverkad av plast, men tack vare den otroligt slimmade formfaktorn känns telefonen trots allt ganska solid. Det finns helt enkelt inte mycket utrymme för plasten att svikta. Det går givetvis inte att jämföra med HTC:s metallskrov eller för den delen LG Optimus 2X som faktiskt känns metallaktig, men med en vikt på endast 116 gram känns Galaxy S II samtidigt extremt smidig. 

Galaxy S II kommer även med en ny batterilucka som med en texturerad yta ska räta till ett av de stora klagomålen från föregångaren Galaxy S. Den högpolerade plasten på föregångaren gjorde telefonen lätt hal, där den texturerade batteriluckan ska undvika en favorit i repris. Helt klart blir telefonen torrare men batteriluckan är samtidigt den största boven om vi ser till byggkvaliten. Lyckan är försvinnande tunn och det är en av få ställen man verkligen känner av telefonens tillverkningsmaterial. Lite försiktigt knackande på baksidan av telefonen ger ett ganska typiskt ljud för en tunn plastkåpa som inte sitter helt tätt. 

Noterbart är också att telefonen faktiskt inte mäter 8,5mm i profil rakt igenom. I nederkant har den en liten haka på baksidan där vi bland annat hittar högtalaren samt den kombinerade MHL/Micro-USB porten i nederkant. I nederkant mäter telefonen runt 10mm och utbuktningen är inget man stör sig på vid användning, samtidigt betyder det att telefonen nästan vilar på högtalaren. Det är inget problem på plana och fasta ytor då det är en viss vinkel, men på tyg eller mjuka underlag kan detta dämpa volymen ganska märkbart, även om man råkar lägga ett finger över, något som undertecknad aldrig gjorde vid vanlig användning.

Batteriluckan sitter runt den 8MP stora kamerasensorn som med sin LED-lampa sticker ut någon millimeter från telefonens rygg. Lägger du telefonen på en plan yta är det på den nedre utbuktningen och kamerasensorn som telefonen vilar. Ramen kring kamerasensorn är hård men samtidigt inte vass så det bör inte vara någon större risk för att man skadar bord eller andra möbler på grund av detta.

Knappar och anslutningar

Galaxy S II har i övrigt ganska få fysiska knappar. En strömknapp höger långsida som gör sitt jobb och även om många tillverkare placerar strömknappen i ovankant är höger långsida mer eller mindre standard för Samsung, vad man tycker om detta är väl ett personligt val.

Volymreglaget sitter på motsvarande plats på vänster långsida och utgörs av en enda lång knapp där den övre delen höjer volymen medan den nedre delen sänker densamma.

I ovankant hittar vi en ensam 3,5mm hörlursutgång, en anslutning som nästan börjar bli en flaskhals för telefonernas krympande profiler.

Sist men inte minst har vi telefonens hemknapp som är en av huvudmålen i Apples stämningsansökan mot Samsung. Den rektangulära knappen är snarlik hemknappen på Apples iPhone-serie och ger ifrån sig ett tydligt knäppljud. Något som gör att man vet när man verkligen trycker på knappen, men som samtidigt kan bli ett irritationsmoment när man försöker leka med sin nya telefon när sänggrannen försöker sova.

Det finns ingen styrkula eller optiskt reglage för att flytta textmarkören eller göra mindre ändringar i gränssnittet. Detta är en trend vi ser blir allt tydligare på dagens smartphones där man helt enkelt försöker få in så mycket skärm som möjligt utan att göra telefonerna onödigt stora. En funktion vi kan sakna ibland men som inte bör vara allt för jobbig att leva utan, om man nu inte gör väldigt mycket textredigering i telefonen.

Under huven, batteri och microSDHC-läsare

Tittar vi in under det något plastiga bakstycket hittar vi ett batteri på 1 650 mAh, en SIM-kortplats samt en MicroSDHC-kortplats. Med tanke på att telefonen har 16GB lagringsutrymme från butikshyllan är det nog långt ifrån alla som behöver nyttja sin minneskortplats, men vi är glada att Samsung, till skillnad mot Nexus S, valde att ge oss möjligheten. Som ni kommer att se senare är Galaxy S II den smartphone som hittills kan nyttja din lagringsyta på bästa sätt. 

Smaken är som baken

På det stora hela kommer vi tillbaka till det faktum att design och känsla är något väldigt subjektivt. Personligen uppskattar jag den låga vikten på telefonen även om detta tillsammans med en relativt stor yta och tunn profil nästan gör att telefonen känns lite bräcklig. Visst känner man att telefonen är tillverkad i plast och efter att ha låtit mindre insatta bekanta känna på telefonen har jag hört allt från ”Har du inget batteri i den?” till ”Den kan nästan kännas lite billig.”

Plast eller inte plast är frågan, vill man ha en telefon som känns rakt igenom solid och högkvalitativ finns det bättre alternativ. Men Galaxy S II har en i min mening tilltalande design där den långa vikten samt tunna profilen gör skärmens storlek lättare att gömma, samtidigt som telefonen trots allt känns solid.

Det bästa man som konsument kan göra är trots allt att ta sig ut till en återförsäljare och klämma på luren och jämföra med andra. 

Som vi nämnde tidigare är en av Samsungs stora fördelar att man utvecklar och tillverkar flera av nyckelkomponenterna i dagens smartphones. Skärmpanelerna är en av de absolut viktigaste då dagens telefoner i ärlighetens namn är just formas kring sin skärm. Samsung har utvecklat sina AMOLED-paneler för den mobila marknaden och med Galaxy S II har det blivit dags att introducera den tredje generationens AMOLED-display, Super AMOLED Plus.

Super AMOLED Plus – 50% fler subpixlar, men samma upplösning?

Den stora skillnaden i Samsungs nya Super AMOLED Plus paneler jämfört med föregångaren Super AMOLED stavas subpixlar. Detta är något man sällan pratar om när det gäller skärmpaneler och för att ge en bra förklaring ska vi göra en snabb genomgång av skärmpanelens uppbyggnad och funktoin.

För att en skärm ska kunna visa en bild krävs det pixlar, eller bildpunkter, som kan ändra sin färg och ljusstyrka. Tänk mosaik och man kommer ganska nära grundkonceptet. Desto fler pixlar desto detaljrikare bilder kan presenteras. Upplösningen på en skärm kommer också från antalet pixlar vertikala pixlar gånger antalet horisontala pixlar i skärmpanelen. I Samsungs fall 800 x 480 pixlar (eller 480 x 800 i porträttläge).

Men precis som det krävs pixlar för att bygga en bild som ögat kan relatera till krävs det så kallade subpixlar för att skapa en pixel. Här återkommer vi till våra primära grundfärger Rött, Grönt och Blått, eller som vi brukar avläsa det, RGB. För att våra pixlar ska kunna få de olika färgnyanser som vi behöver för att skapa följsamma färgövergångar och detaljerade bilder delar RGB-system helt enkelt upp varje kvadratisk pixel i tre rektangulära subpixlar, eller underpixlar, som har färgerna Röd, Grön och Blå. Vilket betyder att en panel med 800 x 480 pixlar i själva verket består av 1 152 000 miljoner subpixlar (800 x 480 x 3). 

När Samsung lanserade sin AMOLED-teknik använde man sig dock av ett annat subpixel-system än RGB, det så kallade PenTile RG-BG-systemet. PenTile RG-BG använder sig inte av tre jämnstora subpixlar utan krymper de gröna subpixlarna och blandar upp dessa med störra röda och blå subpixlar. Alltså består varje pixel endast av två subpixlar, en tredjedel så många som i RGB-systemet och totalt 768 000 subpixlar. Tekniken går i grund och botten ut på att lura det mänskliga ögat som i teorin har lättare att uppfatta färgen grönt, varför dessa bör kunna krympas i jämförelse med de röda och blå pixlarna.

Super AMOLED Plus vs. AMOLED (Galaxy S II vs. Nexus One med 480×800 pixlars upplösning)

Problemet med PenTile är att man behöver väldigt hög upplösning (små pixlar) för att detta fusk inte ska upptäckas, den upplösning som Androids operativsystem uppfattar som 480 x 800 pixlar är i i själva verket närmare 392 x 653 pixlar. Människors syn skiljer sig åt och de flesta kan faktiskt se skillnaderna mellan ett äkta RGB-subpixelsystem och en PenTile-motsvarighet, ofta visar sig detta vid läsning av text eller andra detaljrika bilder och helt enkelt gör skärmen lite mindre skarp. PenTile är patenterat av Samsung men liknande teknik hittas även i nyare LCD-paneler som i flera av de populära qHD-skärmar (960 x 540 pixlars upplösning) som nu hittat ut på smartphonemarknaden.

Samsung fick just en del kritik för viss grynighet i skärmen på sin smartphone Galaxy S där den stora skärmen gjorde det lättare att se bristerna i PenTile-systemet. Något som nu fått tillverkaren att gå över till ett äkta RGB-subpixelsystem för sin Super AMOLED Plus panel. Med fullt antal subpixlar ska den nya panelen ge maximal skärpa och vidbehålla de övriga fördelar i AMOLED-tekniken som fullt nedsläckningsbara pixlar och goda betraktningsvinklar.

Fler subpixlar ger fysiskt större skärmpanel

En sidoeffekt av det nya Real Stripe RGB-subpixelsystemet är att varje pixel helt enkelt tar större plats. Vilket ska vara en av anledningarna till att vi nu ser en 4,3-tums skärm på Galaxy S II istället för den 4-tums skärm man använde på föregångaren. Samtidigt hävdar Samsung att man lyckats göra sina Super AMOLED Plus-paneler tunnare och att de drar mindre ström än deras Super AMOLED-paneler, vilket givetvis är mycket positiva nyheter då skärmen är den största strömslukaren i dagens smartphones.

Rent tekniskt hade vi givetvis gärna sett en högre upplösning på Samsung nya Super AMOLED Plus-panel. Det var snart ett år seda Apple lanserade sin Retina-skärm som med IPS-LCD teknik bjuder på hela 960 x 640 pixlar i en storlek om 3,5 tum. Men upplösning är inte allt och respektiva skärmteknik har sina för och nackdelar. Med det sagt är det också dags att ta en närmare titt på hur Samsungs Super AMOLED Plus-panel presterar utanför produktpresentationer och specifikationslistor.

Efter att vi nu fått en rejäl genomgång av den nya Super AMOLED Plus-tekniken, som vi hädanefter kallar SAP, är det dags att kika närmare på den 4,3-tum stora skärmen med egna ögon. Storleken på skärmen är givetvis det första som fångar vårt intresse och skärmen ger som väntat mycket god inlevelse vid spel och film, men även vid vanlig användning som Internetsurfning eller för den delen att bläddra genom lite bilder.

En av de största fördelarna med Samsungs AMOLED-teknik är dess kontrastförhållande. Då skärmens pixlar inte har någon bakgrundsbelysning utan kan släckas ned helt går det i realiteten att nå ett oändligt kontrastförhållande, helt enkelt då svartnivån är mer eller mindre omätbar. Detta är något som inte bara ser bra ut på pappersspecifikationer utan något man även märker och snabbt uppskattar vid vanlig användning.

Klassledande svärta och kontrast, precis som väntat

Galaxy S II har en mycket imponerande svartnivå och eftersom svart verkligen känns som svart får man en betydligt djupare och mer verklighetstrogen bild. Tillsammans med den stora skärmpanelen gör detta Samsungs nya flaggskepp till en riktig pärla vid uppspelning av film, inte minst högupplöst sådan.

En tydlig skillnad ser vi när vi spelar upp vårt relativt lågupplösta videoklipp från våra batteritester. På LG Optimus 2X med dess bakbelysta H-IPS-panel kan vi tydligt se hur de ”svarta kanterna” vid uppspelningen i mVideoPlayer i själva verket är gråa, medan vi på Galaxy S II:s SAP-panel omöjligt kan särskilja de svarta kanterna mot telefonens svarta ram. I ett helt eller till stor del nedsläckt rum ger detta stora skillnader och i en jämförelse sida vid sida ser H-IPS och S-LCD skärmarna på Optimus 2X och Nexus S ganska urvattnade ut i jämförelse, detta trots att detta är två överlag mycket trevliga skärmar.

I jämförelse med dessa två har SAP-panelen i Galaxy S II en något mer blå-grönaktig färgton. Men genom teknik lånad från sina TV-apparater har Samsung faktiskt lagt in funktionalitet för att användare ska kunna ändra skärmens färgton efter behov. Först och främst har vi ”bakgrundseffekt” under bildskärmens egenskaper där man kan välja Dynamisk, Normal eller Film. Dynamisk ger en boost i kontrastförhållandet men tappar lite i detaljrikedom där Film-läger istället tonar ned färgerna något för en mer filmlik känska.

I telefonens standardvideospelare finns det även inställningar för färgton, normal, varm och kall. Men dessa påverkar färgtonen lite väl mycket enligt undertecknad. Dock ett trevligt tillägg för dem som vill testa olika färginställningar på ett enkelt sätt.

Super AMOLED Plus blir av med sin akilleshäl

Genom sitt nya RGB-subpixelsystem har SAP-panelen även eliminerat problemet med den pixlighet som många upplevde i AMOLED och Super AMOLED-panelerna. Vi har tyvärr ingen SA-panel tillgänglig, men i en direkt jämförelse med den AMOLED-utrustade Nexus One är skillnaderna uppenbara. Trots samma grundupplösning och en betydligt högre pixeldensitet på Nexus One (254 dpi mot 218 dpi) ser den gamla AMOLED-skärmen rejält pixlig ut i jämförelse med den färska Super AMOLED Plus-skärmen.

Det är som sagt inte alla som märker skillnaden när man inte jämför en PenTile och RGB-panel sida vid sida, men när man väl gör detta är skillnaderna ganska stora. Vi hade verkligen inte velat se hur ett PenTile-subpixelsystem skulle te sig på en 4,3 tum stor skärm som i Galaxy S II, vilket ytterligare hade förtydligat bristerna.

LG Optimus 2X – Samsung Galaxy S II – Google Nexus One

SAP-panelen har för övrigt riktigt imponerande betraktningsvinklar och här kan man nästan titta ur vilken vinkel som helst utan att tappa färger eller kontrast. Värt att notera är att Samsungs antireflexbehandling på skärmen fungerar väl, även i direkt solljus är det sällan några problem att se vad som visas på skärmen och den djupa svärtan gör fortfarande sitt i ljusa förhållande.

Varför inte högre upplösning?

Som vi var inne på under vår tekniska del om SAP-panelen säger Samsung att deras nya RGB-subpixelsystem tar större yta och att detta är en av anledningarna till att skärmen i Galaxy S II växt till 4,3-tum. Även om detta är en rimlig förklaring går det inte att komma undan att 480 x 800 pixlar faktiskt börjar bli lite av en begränsning i dagens smartphones. Med en skärmstorlek på hela 4,3-tum hade Galaxy S II varit en perfekt kandidat för en mer högupplöst panel och även om vi knappast kan gråta blod över detta med tanke på skärmens i övrigt exemplariska klass är det en brist som kommer att bli mer tydlig under året då flera qHD-skärmar väntas ut på marknaden, bland annat i konkurrenten HTC Sensation.

Samsungs Super AMOLED Plus är en av de absolut bästa skärmpanelerna på marknaden och sett till kontrastförhållande och bildkvalité är man nog den bästa, men vi kan inte låta bli att se fram emot Samsungs nya AMOLED-tillverkningsteknik som sägs tillåta pixeldensiteter på över 300dpi. Men det får vi återkomma till i framtiden.

Digitizer och pekteknik

Vi har tyvärr inte fått någon information om vilken digitizer Samsung använder i sitt nya flaggskepp. Men trots att vårt input benchmark avslöjar en något lägre uppdateringsfrekvens än konkurrenten LG Optimus 2X kan vi konstatera att den är riktigt härligt att använda.

Samsungs stora skärm stödjer 10 samtida tryckpunkter och det är ett härligt flyt i scrollningar och alla rörelser. Tillsammans med den kraftfulla systemprocessorn blir det en mycket trevlig och följsam upplevelse.

En av många produktområden inom Samsung företag är digitalkameror. Tillverkaren har många års erfarenhet på kameramarknaden och i dagens smartphones förväntar vi oss att hitta rejäl bestyckning även för fotografering och för den delen filmning. Samsung Galaxy S II gör oss inte besvikna och är på utrustad med två kamerasensorer, vi börjar med den huvudsakliga som vi hittar baktill på telefonen.

OBS! En ännu mer detaljerad genomgång av Galaxy S II:s kamera går att hitta här. 

Primär kamera på 8 megapixel

Samsung satsar precis som LG och de flesta andra smartphonetillverkare på en 8 megapixel sensor i sin toppmodell. Med en upplösning på 3 264 x 2 448 pixlar bör det inte bli någon brist på bildpunkter och för att ytterligare hänga med marknaden slänger man även in en LED-blixt samt autofokus. 

Vi vet tyvärr inte vem som tillverkat Samsungs kamerasensor men det spelar egentligen mindre roll, den stora frågan är hur kameran presterar, inte bara sensorn utan även optik och mjukvara. Vi börjar med att kasta oss in i själva kameraapplikationen där vi hittar en mängd olika inställningar för 

Samsung har inte sparat på inställningsalternativen och förutom de sedvanliga inställningarna för olika upplösning, bildkvalité hittar vi bland annat bildstabiliseringsfunktion och en mängd olika fotolägen där inte minst panorama står ut från mängden. Med panorama kan man fota en serie bilder i följd och sedan automatiskt foga samman dessa till en bred panoramabild.

En smartphone kan aldrig husera kraftiga optik som en systemkamera, eller för den delen en vanlig kompaktkamera. Men Samsung har gjort det bästa av saken och trots att kamerasensorn knappt får plats i telefonen på grund av dess tunna profil kan Galaxy S II leverera riktigt fina bilder jämfört med exempelvis LG Optimus 2X som med sin egna 8MP sensor kan se likvärdig ut på pappret.

Vi var lite besvikna på kameran i LGs flaggskepp när vi recenserade Optimus 2X. Efter att nu testat och brukat kameran i Galaxy S II känner vi att vi kanske till och med var för snälla mot LG i vår ursprungliga recension.

Galaxy S II är direkt ur kartongen en mycket bättre kameratelefon än Optimus 2X och för att demonstrera skillnaderna dem emellan har vi här nedan radat upp ett par referensbilder där även Google Nexus One får vara med på ett hörn. Märk väl att dessa är tagna helt utan några manuella inställningar, med andra ord vad användare kan vänta sig ur kartongen. Bilderna är inte efterbehandlade på något sätt och klicka för att få fram bilderna i ursprungsupplösning.

Samsung Galaxy S II — LG Optimus 2X — Google Nexus One
  

Samsung Galaxy S II är egentligen en bättre kamera på alla punkter än både LG:s flaggskepp och trotjänaren Nexus One. Mer tryck i färgerna (snudd på övermättade) tillsammans med en överlag bättre skärpa gör att valet är ganska enkelt. Kameran känns även rapp och både den automatiska zoomen samt andra trevliga finesser som pekfokus (tryck på skärmen vart du vill fokusera) gör att vi faktiskt på allvar kan börja fundera på att lämna kompaktkameran hemma på utflykterna. 

Vi står fast vid att en smartphone fortfarande inte kan konkurrera med en hyfsad kompaktkamera i bildkvalité, men Samsung Galaxy S II är en av de klart bästa fototelefonerna på marknaden.

Kamerans LED-blixt gör vad den ska och som de flesta liknande lösningar är det ganska bra ljusstyrka i LED:en vilket kan göra bilderna överexponerade. Men som syns här nedan kan det vara ett mycket bra hjälpmedel när mörkret faller på och man trots allt vill utnyttja sina 8 megapixlar som vilar under huven.

2 Megapixelkamera för videosamtal

Samsung har även slängt in en mindre 2 megapixelsensor på framsidan av telefonen. Denna är givetvis ämnad för videosamtal och kan precis som huvudsensorn på baksidan både ta stillbilder och spela in video, men med något sämre bildkvalite och lägre upplösning.

Resultatet blir trots allt riktigt bra för att vara en sekundär kamera för videosamtal lär detta räcka riktigt långt.

1080p inspelning done right

Samsung imponerade i våra stillbildstester och därför hade vi också ganska höga förhoppningar på telefonen när det kom till videoinspelning. Samsung är inte först ut med att spela in 1080p video med en smartphone, men frågan är om man inte är bäst. Galaxy S II har en hel del inställningar att bjuda på även vid videoinspelning. 

Förutom att ställa in upplösningen kan man aktivera LED-lampan, ändra vitbalans, lägga till filmeffekter eller för den delen använda sig av digital zoom. Zoom-funktionen fungera bara i upplösningen 720p eller lägre men som väntat är detta mest en rolig grej som använder sig av uppsamplingsteknik för att åstadkomma zoomeffekten. Man kan även ställa in kameran för synlighet utomhus vilket precis som i mediaspelaren ökar kontrasten till smärtsamma nivåer, vilket givetvis inte påverkar videoinspelningen men som låter oss se reglagen lättare även i solljus.

Samsung har valt att spela in video i MP4-filformat till skillnad mot exempelvis LG som valde det generellt sämre 3GP-filformatet. Förutom en bättre container använder Samsung även en märkbart högre bitrate än LG. Vid upplösningen 1080p spelar Galaxy S II in sina videoklipp med hela 17 Mbps bitrate och 30 fps, medan LG nöjer sig med knappt 9,5 Mbps samt 24 fps. Intressant nog ska Galaxy S II även spela in ljud i stereo, men vi lyckades bara få fram monoljud vid våra tester, något vi väntar på svar från Samsung om då de hävdar att telefonen ska vara kapabel till detta.

Samsung Galaxy S II mediainformation.

Resultatet är att Galaxy S II återigen slår Optimus 2X ordentligt på fingrarna och tar man ett steg tillbaka (bildligt talat) är det faktiskt ganska fantastiskt att vi har mobiltelefoner som är kapabla att producera videomaterial av denna standard. För dem som vill redigera sina videoklipp eller foto har Samsung lagt in applikationer för detta, bildredigeraren och videoskaparen.

Här nedan är några referensinspelningar med både Galaxy S II och LG Optimus 2X. Det första gjort vid samma tillfälle för lättast jämförelse.

Samsung har verkligen höjt ribban för vad vi förväntar oss för digitalkamerafunktionalitet på smartphonemarknaden idag. Givet är Galaxy S II en fullfjädrad toppmodell, men att vi idag kan skapa riktigt högkvalitativa stillbilder och inte minst 1080p video med en telefon är inget annat än imponerande, oavsett hur garvad teknikentusiast man är.

Samsung har inte bara bytt leverantör av grafikkrets inför byggandet av Galaxy S II. Man har även satsat på lite nya kort även i andra avseende. Ett av dessa är ljudprocessorn i telefonen som i detta fallet kommer från Yamaha. Detta från att tidigare förlitat sig på välrenomerade kretsar från Wolfson.

I våra högst subjektiva tester tycker vi att Samsung Galaxy S II klarar sig riktigt bra. Telefonen stödjer det förlustlösa formatet FLAC och ger god ljudkvalité när vi testar med olika hörlurar. Det är i paritet med det som Optimus 2X presterar. 

Vid vanlig lyssning och mer mellanklasshörlurar ska det mycket till om man märker någon skillnad mot andra liknande telefoner. Det headset som följer med telefonen gör sitt jobb men gör som väntat inga underverk. De är relativt lättdrivna och pluggarna är samtidigt ganska stora. 

Ljudkvalitén är klart godkänd och vi måste samtidigt påpeka att telefonen trots sitt otroligt tunna format faktiskt ger ordentligt med ljud ur den externa högtalaren. Det är långt ifrån något HiFi-ljud och helt utan djupa toner, men för att vara en telefonhögtalare gör Galaxy S II sitt jobb förvånansvärt bra, något vi kommer se mer av senare i våra tester.

Musikspelaren kompletteras av en FM-radio som kräver att man använder ett inkopplat headset. Ljudkvalitén är vad man kan förvänta sig av en FM-radio och applikationen kan spara upp till åtta stationer som snabbval.

Musikspelaren har även en funktion för att simulera surroundljud i dina hörlurar, en funktion som likt de flesta liknande lösningar nog lämnas oanvänd av de flesta seriösa musiklyssnare.

Samtalskvalité

Vi kan med glädje konstatera att Samsung, återigen sitt tunna format till trots, lyckats klämma ut riktigt bra samtalskvalité ur sin nya smartphone. Det är fortfarande inte samma sak som de där klassiska ”telefon-telefonerna”. Men med smartphone-mått mätt bjuder Galaxy S II på betydligt högre klass än de flesta konkurrenter. Nu ska sägas att undertecknads närmaste referenser är Google Nexus One och LG Optimus 2X som inte är några finlirare när det kommer till samtalskvalitén.

Men Samsung har lyckats få fram betydligt bättre ljudkvalité än dessa två telefoner, både för dig själv som lyssnare och för de på mottagande ände där telefonens dubbla mikrofoner jobbar för att filtrera bort oljud från omgivningen.

Det är uppfriskande att se lite bättre telefonfunktion i dagens smartphones och Samsung har inga problem att slå närmaste konkurrenten LG ordentligt på fingrarna i detta avseende. Hur Galaxy S II står sig mot övriga konkurrenter från Sony Ericsson eller för den delen tidigare Galaxy-modeller kan tyvärr inte undertecknad svara på, men vi kan konstatera att man inte bör bli missnöjd vid telefonsamtal. 

Högtalarens ljudvolym kommer vi att kika närmare på senare i testet med mer vetenskapliga tester.

När vi gick igenom Samsungs specifikationslista för Galaxy S II fick vi en känsla av att tillverkaren mer eller mindre gjort en bocklista för ”Vad bör en smartphone erbjuda under 2011?” och helt enkelt beta av dessa en efter en. En av dessa punkter är utan tvivel kommunikationsmöjligheterna.

Turbo 3G på upp till 21 Mbps

Samsung Galaxy S II är en av få telefoner på marknaden som stödjer HSPA+, så kallad Turbo 3G. Detta tillåter nerladdningshastigheter på hela 21 Mbps och även om det inte ska räknas som äkta 4G så är det betydligt högre hastigheter än vad den vanliga 3G-tekniken är god för.

Vi har tyvärr inte lyckats luska ut vilken krets som Samsung förlitar sig på. Men för att undersöka dess prestanda gjorde vi ett antal nerladdningstester över en vanlig 3G-anslutning med hjälp av applikationen SpeedTest. Tyvärr var vårt testabonnemang inte redo för hastigheter över 6 Mbps men detta gav oss samtidigt en chans att utvärdera antennstyrka och kretsarnas effektivitet.

Som våra överföringstester antyder har Galaxy S II en mycket god täckning och datahastigheten är det inget fel på, även när vi inte har möjlighet att koppla upp oss mot de snabbare nät som telefonen alltså är förberedd för. Visst hade vi gärna sett fullständig 4G-hastighet, men Turbo-3G räcker ganska långt, samtidigt som spridningen på 4G-nätet fortfarande är relativt dåligt. Noterbart är att 3G-prestandan kan skilja sig rejält mellan olika operatörer och för den delen platser, så ta dessa siffror mer som riktmärken än något annat. Men det står utom tvivel att Samsung har en kraftfull 3G-antenn.

WiFi-prestanda

Samsung har som väntat stöd för det senaste WiFi-protokollet 802.11n. Vad som dock skiljer telefonen från de flesta konkurrenter är så kallat dual-band stöd. Galaxy S II stödjer både det vanliga 2,4 GHz bandet, samt det mer högpresterande 5,0 GHz bandet. Tyvärr, men också helt väntat, är telefonen endast utrustad med en ensam antenn och alltså inte stödjer hastigheter på mer än 150 Mbps, vilket samtidigt är långt ifrån de faktiska hastigheter vi ska vänta oss vid vanlig användning.

Till skillnad mot våra 3G-tester har vi i våra WiFi-tester använt oss av den svenska mättjänsten bredbandskollen.se. Vi valde att inte använda tjänstens Android App då denna gav inkonsekventa mätvärden. Testerna utfördes mot en Netgear WNDR3700 802.11n dual-band router och en 100/10 Mbps bredbandsuppkoppling. 

Samsung kan med sin dual-band teknik erbjuda ytterligare något som få konkurrenter kan matcha, inte minst tillsammans med Turbo-3G-stödet som gör telefonen till en av de rappaste på marknaden idag när det gäller trådlös kommunikation. 

I våra tester kunde vi inte se någon större vinst av att flytta till 5 GHz-bandet, men trådlösa nätverk är notoriskt stingsliga och detta är något som kan skilja markant från router till router. Överlag skiljer det ganska lite mellan våra testobjekt som alla stödjer 802.11n protokollet.

Bluetooth-prestanda

För att testa Broadcom-kretsens Bluetooth-prestanda parade vi telefonen med både ett Sony Ericsson MW600 headset samt en LG 50PK950N TV. Allt gick bra och i vårt torrtyrtest där vi spelar upp musik från telefonen till den parade TV-apparaten kunde Galaxy S II bjuda på en en fin insats. Trots ett avstånd på runt 8 meter och två betongväggar emellan flöt musikuppspelningen på bra. Vilket exempelvis Googles Nexus One inte klarade av att matcha utan tappade signal några meter tidigare. På det stora hela en likvärdig prestation som LG Optimus 2X gav oss.

GPS-prestanda

Samsung fick mycket kritik för sin GPS-prestanda när man lanserade fjolårets flaggskepp Galaxy S. Telefonen hade väldiga svårigheter att låsa position och rapporterade inte sällan helt felaktiga rutter. Den kritikerstorm som Samsung mottog har som tur var inte möts med ignorans och denna gången vill företaget göra rätt för sig direkt från lanseringsdagen.

Samsung Galaxy S II gör på det stora hela ett ganska bra jobb med sin GPS men vi kan samtidigt inte säga att vi är helt nöjda. Vid något tillfället verkade telefonen vägra att hitta vår position när vi just aktiverat GPS, trots att vi väntade flera minuter. Men detta var ett uppförande som vi bara kunde konstatera tydligt vid ett tillfälle, något som löste sig genom att starta om telefonen. Tiden att hitta ursprungspositionen tog oftast någon enstaka minut.

På det stora hela fungerade dock GPS i Galaxy S II som vi kan förvänta oss av en smartphone i dagsläget. Funktionellt men utan att direkt glänsa. Vi kunde vid våra åtskilliga testrundor konstatera att telefonen tjuvade lite vid 90-graders svängar och att man inte var helt 100% med positioneringen där vi trots parkering på gatan såg ut att stå på taket av en byggnad på andra sidan. 

Inga större problem med andra ord och för dem som inte är hårdnackade bilpendlare bör Galaxy S II även kunna extraknäcka som GPS för de flesta användare.

Vi gjorde ett flertal mätningar med My Tracks under testperioden men applikationen vägrade av någon anledning ladda upp våra spår till Google Maps, vi hoppas kunna få detta löst och uppdatera recensionen vid ett senare tillfälle. Tills dess får ni helt enkelt ta oss på vårt ord.

Vi pratade en hel del om Google och deras mobila Android-operativsystem i vår recension av LG Optimus 2X. Det faktum att olika telefonmodeller skeppas med olika versioner av operativsystemet vilket orsakar så kallad fragmentering och i slutändan betyder att applikationer och funktioner skiljer sig åt, inte bara mellan olika telefontillverkare utan även mellan tillverkarnas egna modeller.

Samsung har precis som LG en förkärlek för att skräddarsy sina egna gränssnitt och funktioner för Android. Något som även gäller för nya flaggskeppet Galaxy S II. Den stora skillnaden mot tidigare nämnda LG Optimus 2X är att Samsung arbetar med den senaste Android-versionen som bas, Android 2.3 ”Gingerbread”, medan LG baserar sin telefon på Android 2.2 ”FroYo”. Detta är också en av de största anledningarna till att LG Optimus 2X var den första dubbelkärniga smartphonen på marknaden medan Samsung ”bara” är tvåa. 

Samtidigt som Samsung inte kan skryta om att ha den första dubbelkärniga telefonen på marknaden har man byggt sitt flaggskepp mot ett mognare operativsystem. Att systemprocessorn Exynos varit lite sen i utvecklingen är säkert en annan orsak till den senare lanseringen men det är inget tvivel om att Samsung ville bli klar med sin skräddarsydda version av Android 2.3 innan man släppte ut sitt nya flaggskepp på marknaden.

Samsung TouchWiz 4.0 

Samsung fortsätter som väntat på sitt klassiska användargränssnitt TouchWiz och med Galaxy S II är man framme vid version 4.0. Samsung har mottagit en hel del kritik i tidigare generationer av sina smartphones just för deras mjukvaruimplementering. Genom rejält omarbetade gränssnitt har operativsystemsuppdateringarna dragit ut på tiden och skapat irritation hos deras kunder. Detta är samtidigt långt ifrån bara Samsungs problem utan något som merparten av Android-tillverkare lider av till viss utsträckning.

I vårt uppstarttest ser vi dock att Samsung trots sitt ganska välfyllda gränssnitt lyckats imponerande väl med optimeringen av telefonen. Galaxy S II fullkomligen flyger ur startgroparna och även om vi inte hinner ladda alla widgets och applikationer innan vi stänger av klockan (vi slutar mäta när låsskärmen visar sig för bästa möjliga jämförelse) är Samsung snabbast av alla. Vi gissar på att Android 2.3.3 samt en 1,2 GHz dubbelkärnig processor är viktiga pusselbitar i denna imponerande uppvisning. Men samtidigt härligt att Samsungs egna modifieringar inte sölat ner telefonen, som exempelvis LG Optimus 2X.

Ska vi börja dyka djupare in i TouchWiz 4.0 börjar vi som sig bör med själva låsskärmen. Just låsskärmen är en av de bitar i Android som utvecklats mest av tillverkarna själva och detta är i vår mening helt rätt. Man vill gärna kunna använda och nyttja funktioner i telefonen direkt när man plockar upp den ur fickan utan att behöva låsa upp den först.

I TouchWiz 4.0 möts man av en ganska enkel låsskärm där man som brukligt möts av datum och tid. Samtidigt om man har ett missat samtal eller SMS dyker det upp små flikar vid endera långsida av skärmen med antalet missade samtal/SMS. Dessa flikar kan man dra åt sidan för att låsa upp telefonen och direkt komma till respektive del av telefonen för att svara eller ringa upp. I övrigt agerar hela låsskärmen lås, det finns ingen fast punkt man för åt sidan för att låsa upp utan hela skärmen dras åt sidan, åt vilket håll man än vill, för att låsa upp telefonen. En ganska smidig lösning, men som i längden inte känns helt hundra då animationen känns lite lustig där det känns som att man bara kastar bort en bild från ett skrivbord. Men i övrigt en både snyggare och mer funktionell låsskärm än i exempelvis LG Optimus 2X och för den delen standardversionen av Android 2.3.

Samsung kör med sju stycken hemskärmar där man lägger startskärmen längst till vänster. För att göra det lättare att bläddra mellan de olika har man sju små prickar precis ovanför applikationshyllan nedtill. Dessa kan man använda som en snabbscroll mellan de olika skärmarna och det är en fröjd att använda då telefonen verkligen flyger mellan hemskärmarna med ett imponerande flyt.

Widgets och applikationer

Design och färger är alltid en smaksak men i mitt personliga tycke är inte väder och klock widgetarna mycket att hänga i granen. De är helt enkelt ganska tråkiga. Mer överaskande är annars att Samsung inte har någon genväg alls till webbläsaren. Visst man har Googles sökwidget där man kan skriva in webbadresser som vanligt eller klicka sig till webbläsaren. Men det tar extra tid och är omständigare än en direkt genväg. Inget man inte själv kan lösa men ett något lustigt beslut av Samsung kan vi tycka.

Samsung bjuder även på ett flertal egna widgets direkt från uppstar. På de aktiva hemskärmarna hittar vi en widgets för nyheter, e-post, galleri, bokmärken (skuldkänslor för webbläsaren?) samt en börswidget som med hjälp av Yahoo Finance visar börsvärdet på Samsung Electronics. Med andra ord ganska god spridning på användbara och, ja mindre användbara widgets.

Förutom de redan aktiva widgets vi hittar på hemskärmarna har Samsung bakat in en mängd olika widgets som användaren själv kan aktivera. Allt från en drös olika klockor till en programwidget (övervaka och stäng av appar), kalender och en klassisk snabbmeny för energisparlägen och datatrafik.

Andra trevliga appar är en form av dagbok där man kan kombinera foto med text. Fjärrkontroll för att styra Samsungs senaste TV-apparater, diktafon, FM-radio, bildredigerare, videoskapare och mycket annat.

Rörelse- och röststyrning

Samsung har även sett till att baka in lite tidsenliga rörelsetjänster där man genom att kombinera tryckpunkter på skärmen med accelerometersensorn kan luta telefonen fram eller tillbaka för att zooma (krävs två fingrar på skärmen), snabbt flytta en ikon mellan hemskärmar genom att hålla in ikonen och föra telefonen åt endera håll. Telefonen kan även ställas in så att den går in i ljudlöst läge när man lägger luren med skärmen nedåt. Alla rörelsetjänster går att stänga av eller på efter eget bevåg och i ärlighetens namn är det väl ingen av dem som vi direkt använder i vanligt bruk, även om zoomfunktionen är ganska spännande om än inte helt praktisk. Positivt är i alla fall att även Samsung börjar titta på nya navigeringstekniker.

Samsung har även lagt stor vikt vid röststyrning av telefonen. Tyvärr är detta en teknik som inte fungerar med svenska och trots koncentrerade försök att utala efternamn med engelsk dialekt är det allt annat än 100% lycka när vi försöker ringa eller skriva ett SMS genom att bara använda rösten.

Undertecknad ser egentligen bara röststyrning som ett alternativ vid t.ex. bilkörning, men varken Google eller Samsung har lyckats få detta system särskilt effektivt, åtminstone inte i Sverige.

Samsung Kies Air

I Galaxy S II hittar vi även Samsung välbekanta Kies-mjukvara. Men denna gång har man höjt ribban och gjort det möjligt att ansluta till din telefon från vilken dator som helst. Det enda som krävs är att du aktiverar Kies på telefonen och att datorn är på samma nätverk. Man ansluter genom att mata in en IP-adress i webbläsaren och möts av ett lättöverskådligt gränssnitt där man kan föra över filer, förhandsgranska bilder eller för den delen spela upp filmer och musik från mobilen på din dator. Ett riktigt smidigt sätt att komma åt telefonen där vi endast saknar en funktion för att skapa mappar i telefonen. Vanliga filöverföringar går dock som en dans.

Särskilt smidigt är det att kunna skriva SMS och liknande från datorn, något som går bra mycket snabbare än vilket touchtangentbord som helst.

Webbläsare

Samsung bygger vidare på standardwebbläsaren i Android 2.3 och tillsammans med en dubbelkärnig 1,2 GHz systemprocessor är det en fröjd att glida fram mellan hemsidor. Exakt hur snabbt det går kommer vi att gå in på senare i våra tester men rent funktionsmässigt har man också finslipat webbläsaren. Samsung har lagt in ett dedikerat reglage för ljusstyrkan på skärmen i webbläsaren och genom att knipzooma kan man direkt komma åt flikhanteraren som liknar ett bildgalleri där man lätt kan bläddra mellan de olika hemsidorna.

Tyvärr har Samsung även lyckats försämra webbläsaren i ett avseende. När man knipzoomar är textrenderingen något långsam och tar någon extra millisekund för att komma i fokus. I Dolphin HD ser vi samma följsamma zoom vi är vana vid så det hela går förhoppningsvis att lösa i en mjukvaruuppdatering. 

Under zoom, efter zoom.

I övrigt ser man trots RGB-subpixlarna att panelen tappar detaljer vid full utzoomning, något som återigen märks tydligast på text. Texten renderas också märkbart tjockare än på exempelvis LG Optimus 2X av någon anledning.

På det stora hela inga större problem och det hela glömms snabbt när man surfar runt och scrollar för glatta livet för att testa flytet i systemprocessorn.

Samsung hubbar

Samsung har även bakat in egna program och spelsamlingar som man kallar hubbar. Detta är mer eller mindre en samlingsplats för din lokalt lagrade data och onlinebaserad data. Social Hub, Music Hub, Readers Hub och Game Hub låter användare köpa musik, spel eller e-böcker samtidigt som man i respektive hub kan komma åt den data som lagras på telefonen i form av meddelande och e-post (Social hub) samt musik (Music Hub). Vi hade inte tid att utforska detta särskilt länge men spelhubben innehåller precis som LG Optimus 2X en hel del titlar från Gameloft medan musiktjänsten tillhandahålls av 7Digital.

 
Social Hub och Readers Hub samlar olika sociala nätverk resp. läslektyr på ett och samma ställe.

Ett riktigt svenskt tangentbord och Swype

Samsung har inte bara skräddarsytt standardtangentbordet i Android 2.3 för svenska man har ocks försett Galaxy S II med en egen version av Swype. För de som inte känner till Swype är det ett tangentbord där man helt enkelt drar fingrarna över bokstäverna och försöker träffa de bokstäver som ingår i det ord du ska skriva. Samsung har bakat in en introduktion till Swype i sin nya telefon och det är lätt att förstå och komma igång med ”swypandet”. För undertecknad är det fortfarande ett standardtangentbord som gäller, men Samsung får plus i kanten för att man även lagt in en alternativ inmatningsmetod i sin nya lur.

 
Att Swypa eller icke Swypa, det är frågan..

Båda tangentborden kommer med våra svenska bokstäver ÅÄÖ klart och tydligt presenterade. Tyvärr kommer standardtangentbordet utan ett kommatecken vilket vi saknar. För detta krävs en extra knapptryckning, men det är ett arv från Androids standardtangentbord så vi ska inte klaga för mycket.

Olåst bootloader ger friare händer för användare

Samsung har i vår mening inte gått överstyr när det gäller deras nya TouchWiz 4.0-gränssnitt och även om det som väntat finns en hel del onödiga applikationer finns det även en del lösningar vi uppskattar och saknar på t.ex. standardversionen av Android. Bland annat en mer funktionsrik låsskärm, olika inställningar för bildskärmen, separat ljusstyrka för webbläsare och inbakat stöd för Swype. 

Viktigast av allt är att telefonen inte blivit seg på grund av detta. Den startar snabbare än alla andra telefoner vi testat och att växla mellan olika problem eller scrolla på hemsidor i webbläsaren går riktigt snabbt. 

Samtidigt finns det alltid dem som vill skräddarsy sin användarupplevelse och förutom olika applikationer på Android Market finns det även många som helt enkelt installerar specialutvecklade versioner av Android på sina telefoner. För att göra detta krävs att man låser upp telefonens bootloader så att man kan komma åt root och ladda in ett nytt operativsystem. 

Samsung har tänkt så långt att man faktiskt låtit bootloadern vara öppen i Galaxy S II vilket betyder att det blir enklare och säkrare för användare som vill prova på andra Android-installationer. Ett klart plus i kanten med andra ord.

Samsung har under längre tid varit en av de flitigaste supportrarna för videouppspelning på Android-telefoner. Tillverkarens telefoner har inte sällan gett stöd för ett flertal olika videoformat och senaste när man introducerade sin förra generations Galaxy S-modell var det som den första DivX-certificerade telefonen på marknaden.

Med Galaxy S II har Samsung tagit sitt videostöd ytterligare ett steg, ett steg som på allvar får våra mobiltelefoner att hota våra vanliga mediaspelare. Med en kraftfull systemprocessor i ryggen och en ny färsk Super AMOLED Plus skärm finns det sämre tillfällen att uppgradera en telefons videostöd. Galaxy S II är oss veterligen den första mobiltelefonen som spelar 1080p-video i MKV-filformat och det vid mycket höga bitrates. 

Att Samsung Galaxy S II har kraft nog att hantera högupplöst video fick vi klart för oss i vår genomgång av kamerasensorerna. Kan man spela in 1080p i 17 Mbps finns det givetvis kraft att spela upp liknande media.

När vi recenserade LG Optimus 2X, den uppenbara konkurrenten till Galaxy S II, tog vi en rejäl titt på telefonens mediahantering. NVIDIA lovade uppspelning av 1080p video med sin Tegra 2 processor och även om det stämde, så var det med ganska tydliga begränsningar. Inga MKV-filer och filmklipp med hög bitrate, så kallad H.264 High Profile fanns det inget stöd för. Här såg givetvis Samsung en öppning och här sitter vi nu med en ny supersmartphone som klarar just detta.

Galaxy S II tar sig an vårt mediaspelartest

Merparten av de högupplösta videofiler som konsumeras i våra datorer och mediaspelare kodas med det så kallade matroska-filformatet. Bara det faktum att Samsung numera officiellt stödjer uppspelning av MKV-filer gör att man omedelbart blir intressant inte bara som portabel mediaspelare utan i längden även ett alternativ till den stationära mediaspelare.

 
Standardspelaren för video bjuder både på ändring av färgtoner, ljusstyrka och ett utomhusläge.

Varför klödda med en stationär HTPC när du med en enkel handvändning kan koppla telefonen till TV-apparaten och spela upp alla filmer eller videoklipp du sparat på din server? Visst är detta ett upplägg som inte faller alla i smaken, men vi vet flera som efterfrågan denna funktionalitet. Vilket till slut ställer frågan på sin spets; Hur bra filstöd har egentligen Galaxy S II? 

För att svara på denna frågan har vi dragit fram vår krävande videotestsvit som idag används för att testa våra mediaspelare. Vi har kompletterat och modifierat sviten något sedan sist, men på det stora hela bör det ge en bra bild av vad Samsungs nya lur har för framtidsutsikter som HTPC.

Resultattavlan får med tanke på att vi faktiskt kört våra testa på en mobiltelefon ses som riktigt positiv. Visst det var en hel del av våra filer som inte ville spelas och ytterligare ett par som inte ens hittades av våra olika mediaspelare (standard och mVideoPlayer).

Men på det stora hela klarade Samsung de tester som vi ser som viktigast. MKV-filer i 720p eller 1080p upplösningar svaldes utan problem. Extra kul var att den flitigt använda High Profile 4.1 standarden spelades upp felfritt i flera olika upplösningar och bitrates. Något som betyder att telefonen bör bli extra intressant för flitiga besökare på torrentsajter. Även videofiler med olika textningar fungerade utmärkt.

Av de filer som inte klarade sig genom vår uppspelningstest är det en hel del udda filformat som man sällan använder idag, men det finns fortfarande en ganska stor akilleshäl även i Galaxy S II. Telefonen stödjer inte uppspelning av DTS-ljud. Detta är något som ofta blir ett problem i högupplösta långfilmer där studiorna oftast satsar på DTS-spår. Vi har ännu inte fått något svar från Samsung om detta går att lösa i mjukvaruuppdateringar på något sätt. Men den heliga graal vore ju i slutändan att kunna strömma flerkanaliga ljudspår digitalt över en HDMI-ingång till en DTS/DD-kapabel förstärkare. Något som leder oss in på nästa problem med Galaxy S II.

MHL-kabeln lyser med sin frånvaro

Samsung har som bekant utrustat sin telefon med en kombinerad microUSB och MHL (Mobile High-definition Link) anslutning. Tanken är god och troligtvis nödvändig för att nå den tunna profil som man eftersökt, men utförandet lämnar oss tyvärr med en lite tråkig eftersmak.

MHL-gränssnittet är helt nytt för hemelektronikmarknaden och i skrivande stund finns det inte en enda MHL-kabel på den svenska marknaden. Vilket skapar ett ganska stort problem då Samsung inte levererar sin telefon med någon MHL-kabel. Troligtvis kommer kablarna att finnas i butiker när telefonen börjar säljas under mitten av nästa vecka, men för oss som vill testa telefonens MHL-till-HDMI-funktionalitet och berätta för er hur det fungerar är tyvärr goda råd dyra.

Samsung har lovat att förse oss med en MHL-kabel så fort de kan och vi hoppas kunna återkomma med våra resultat från dessa tester. Men som det ser ut idag vet vi inte riktigt hur smidig kopplingen mellan MHL och HDMI-gränssnitten faktiskt är, samtidigt som det känns lite småaktigt att som konsument tvingas hosta upp ytterligare 200 kronor för en kabel när telefonen kostar drygt 5 000 kronor.

DLNA-stöd som lämnar lite att önska

Om Samsung imponerade under våra lokala uppspelningstester är det lite sämre med dess DLNA-funktionalitet. Grundtanken att kunna spela upp vilka videofiler man en vill på sin mobiltelefon, strömmat helt trådlöst från andra lagringsenheter, är lysande. Men Samsungs AllShare App lämnar en hel del att önska. 

Först och främst har vi samma problem som med LG Smart Share, ett filbaserat gränssnitt utan sökfunktion är allt annat än intuitivt. Till råga på detta stödjer AllShare inte uppspelning av varken MKV eller FLAC på telefonen, trots att detta är filer som går lysande att spela upp lokalt på telefonen.

Som grädde på moset tar det flera sekunder innan man kan starta sina videoklipp genom AllShare då applikationen mellanlagrar data innan uppspelningen startas. Något vi väl hade kunnat leva med om de inte vore så att LG låter oss starta videoklippen mer eller mindre omedelbart utan någon märkbar fördröjning.

AllShare är i bästa fall ett halvhjärtat försök från Samsungs sida till en vettig DLNA-funktionalitet. Vi vet vad som går att göra på Android, se bara på Plex, så förhoppningsvis är detta nästa steg i utökad mediaspelarfunktionalitet.

För att knyta ihop säcken ska vi mer konkret konstatera hur väl Samsung lyckats i sin eftersträvan att göra Galaxy S II till en mobil mediaspelare.

Detta FUNGERAR med Samsung Galaxy S II

• Spela upp högupplösta 1080p MKV-filmer lokalt på telefonen, även i H.264 high profile
• Spela upp högupplösta MKV-filer med olika textning lokalt på telefonen
• Spela upp högupplösta 1080p WMA-filmer på telefonens skärm, trådlöst från nätverksenhet 
• Spela upp högupplöst flashvideo utan lagg
• Använda mobilen som DLNA-spelare och trådlöst strömma 720p MKV-filmer (lagrad på mobilen) till HTPC eller annan DLNA-kompatibel mediaspelare (TV t.ex.)
• Trådlöst spela upp videoklipp på telefonen lagrade på DLNA-kompatibla nätverksenheter
• Trådlöst spela upp musik på telefonen lagrade på DLNA-kompatibla nätverksenheter
• Trådlöst bläddra genom bilder på telefonen lagrade på DLNA-kompatibla nätverksenheter
• Man kan spela spel och surfa på TV:n över HDMI-utgången (Inte kunnat verifiera)
• Spela upp YouTube-klipp på TV:n över HDMI-utgången (Inte kunnat verifiera)
• Spela upp Xvid-klipp i både HD-upplösning (kan skilja mellan olika filer och kodningar)

Detta FUNGERAR INTE med Samsung Galaxy S II

• Strömma video på ett smidigt sätt till telefonen med DLNA
• Går inte att söka i andra enheters kataloger i AllShare (DLNA)
• Spela upp FLAC i AllShare (DLNA)
• Spela upp DTS-ljudspår

Samsung Galaxy S II är onekligen det närmaste vi kommer en portabel HTPC i dagsläget och bara stödet för MKV-filer och H.264 high profile är något som många lär jubla över. Så länge vi håller mediauppspelningen lokalt på telefonen är vi riktigt nöjda, även om stödet för flerkanaliga ljudspår är något bristfälligt, inte minst DTS-formatet begränsar enhetens funktionlitet märkbart.

Tyvärr har inte Samsung lyckats alls lika bra med sin DLNA-applikation AllShare och utan att ens kunnat testa MHL-utgången kopplad till en HDMI-utrustad TV kan vi inte ge ett fullständigt omdöme. Men kan Samsung ordna fram en bättra DLNA-applikation och bara leverera vad vi väntar oss av en vanlig HDMI-utgång börjar vi komma något på spåren.

OBS! En genomgång av MHL-gränssnittet går att hitta i denna separata artikel.

På det stora hela är Galaxy S II trots allt vårt solklara förstaval när det gäller en mediauppspelande mobiltelefon och lägger en hög ribba för sina konkurrenter.

I våra första tester handlar det mer om att undersöka våra enheters framförhållning. Antalet applikationer och dess komplexitet ökar för var dag som går och detta sätter inte bara stora krav på telefonernas systemprocessorer utan även deras minneslösningar.

Vi börjar med att undersöka hur mycket arbetsminne (RAM) som telefonerna har tillgängligt från att de hittar ut ur produktkartongen. Mängden arbetsminne avgör inte bara hur många applikationer man kan ha aktiva samtidigt utan kan även påverka prestandan i applikationer när data inte får plats i minnet utan istället måste lagras och hämtas från lagringsminnet som är mycket långsammare.

Samsung får en riktig smakstart i våra tester, som vi såg tidigare i artikeln är Galaxy S II utrustad med 1GB RAM från fabriken och av dessa försvinner knappt 200 MB som dedikeras till olika komponenter i telefonen. Men med hela 833 MB tillgängligt för applikationer och operativsystemet lär man inte få slut på minne i första taget, något som gör det möjligt för spel och andra krävande program att sväva iväg med minneskraven. För en telefon med dubbelkärnig processor som fullkomligen ber om att köra fler tunga applikationer samtidigt är detta en skön säkerhet.

Nu är det dags att undersöka hur mycket lagringsminne som är tillgängligt efter telefonuppstart. Detta avgör hur många applikationer, och hur stora, vi kan installera på telefonen. Andriod har idag stöd för installation av applikationer på SD-minneskort, men långt ifrån alla apps stödjet detta och även här riskerar vi att få sämre prestanda vid programuppstarter och liknande.

Med 16GB integrerat lagringsutrymme och stöd för microSDHC minneskort på 32GB bör Samsung inte få brist på datalagringsutrymme. Det är därför uppfriskande, och ganska väntat, att man även bjuder på en hel del lagringsutrymme för programinstallationer. Nära nog 2GB har man att leka med från butikshyllan, en siffra som bara kan kontras av företagets surfplatta Galaxy Tab, även om föregångaren Galaxy S också bjöd på friskt med utrymme för installation av appar.

Här undersöker vi enheternas prestanda vid Internetsurfning. De två första testerna Sunspider och Browsermark fokuserar på hantering av JavaScript, något som används flitigt på sajter som exempelvis Facebook. Prestandatesterna är syntetiska och således visar de inte exakt hur telefonen uppför sig när du surfar på dina favorithemsidor, men låter oss på ett effektivt sätt jämföra deras prestanda i viktiga testsviter. Sist men inte minst har vi även grafiska webbläsartester där vi undersöker enheternas hantering av Flash och HTML5, format som ofta används för video eller onlinespel på Internet.

Men först har vi faktiskt två nya tester, regelrätta surftester där vi mäter hur lång tid det tar att starta hemsidorna nordichardware.se resp. aftonbladet.se. Vi stänger av flash för att skapa en rättvis jämförelse och mäter för hand med tidtagarur så felprocenten är relativt hög.

GS2 får en flygande start och har inga problem att lämna konkurrenterna bakom sig. LG Optimus 2X har förutom 200 MHz lägre klockfrekvens även en sämre optimerad webbläsare (Android 2.2) att skylla på, men får hur man än vrider och vänder på det se sig akterseglad av Samsungs nya flaggskepp.

De syntetiska prestandatesterna Sunspider och Browsermark visar upp ett liknande mönster där de två dubbelkärniga telefonerna leker med konkurrenterna. Roligast har som väntat Galaxy S II.

I våra Flash och HTML5-baserade prestandatester ser vi att alla telefonerna verkar vara begränsade av något annat än sin prestanda i flashtestet. Men i HTML5 sopar Galaxy S II rent med nästan dubbel så hög prestanda som hos LG Optimus 2X. Troligtvis ett resultat av en jämn blandning processorkraft och väloptimerad webbläsare. 

Samsung Galaxy S II är kort och gott suverän som surftelefon. Tyvärr har man inte lyckats riktigt med textrenderingen som vi nämnde under mjukvara, men flytet man upplever med denna telefon går inte att matcha av någon smartphone i dagsläget. Att gå tillbaka till brukstelefonen Nexus One är en närmast smärtsam omställning.

Vi samlar här testresultat från våra testsviter som lägger belastning på enheternas systemprocessorer. CPU-prestanda men även prestanda för minne och lagring är högsta prioritet. Testerna ger en god indikation på hur enheterna presterar vid vanlig användning som programstart och installationer.  

Benchmark Pi är ett flertrådat prestandatest som kort och gott räknar ut talet Pi med ett givet antal decimaler. Ett rent CPU-test där ganska oväntat LG Optimus 2X tar hem titeln. Resultaten har ingen som helst vettig förklaring, men skilladerna är samtidigt marginella. 

Linpack är ett nytillskott i vår testsvit och här är ordningen återställd. Samsung återtar sin heder som man förlorade i detta test med sin S5PC110 CPU och man gör det med råge.

Systembenchmark är ett brett prestandatest som mäter allt från lagringsminnet till processorprestandan. Notera att det minneskorten även spelar in på den slutgiltiga poängen i testet. Som väntat är det GS2 som återigen kommer ut i täten och här ser vi vilka prestandaskillnader flertrådade applikationer uppvisar med dessa nya telefoner.

Tack vare högre klockfrekvenser har Samsung ökat CPU-prestandan med runt 20% i Exynos 4210 jämfört med Tegra 2. 

I genomgången av Samsungs Exynos 4210 kunde vi konstatera att systemprocessorn stödjer snabbare DDR3-minne. Här kan vi bekräfta att man också kan stoltsera med betydligt högre minnesprestanda än Tegra 2.

Smartbench är ytterligare en testsvit med många olika belastningar. De CPU-belastande testerna samlas i en produktivitetssvit som vi presenterar slutpoängen för här ovan. Smartbench 2011 är flertrådsoptimerat och med en till råga på allt effektivare grundarkitektur har de övriga telefonerna inte mycket att säga till om här, i detta test krävs det en dubbelkärnig CPU för att man ska vara konkurrenskraftig. GS2 tar återigen hem pokalen tack vare sin högre klockfrekvens.

Dagens mobila enheter är inte bara utrustade med kraftfulla processorkärnor. De kommer även med avancerade grafikkretsar för både uppspelning av media och för hantering av 3D-grafik. Här fokuserar vid på det sistnämnda och samlar de grafiktester som hittas i våra testsviter. Bland annat ser vi vilken prestanda man kan vänta sig i krävande 3D-spel, samtidigt som vi även få indikationer om prestanda i 2D-miljö, exempelvis rendering av text och liknande.

Samsung får en något trög start på våra grafiktester där Exynos Mali-400MP GPU inte alls ger oss den prestanda vi väntat oss i system benchmark. Att man inte nödvändigtvis skulle mästra Tegra 2 kunde vi köpa, men att den betydligt äldre PowerVR SGX540 grafikkretsen visar sig snabbast gör att vi istället ifrågasätter själva testet. 

Nenamark använder sig av OpenGL ES 2.0 grafikbiblioteket för att pressa grafikkretsarna i våra smartphones och här börjar vi se ett intressant mönster. Samsung naglar sig fast runt 60 fps-sträcket och även om man tar en meriterande vinst i testet har vi en känsla av att det finns mer att ta av. 

Det hela ställs på sin spets i Neocore som får GeForce ULP att se ut som en betydligt kraftfullare lösning än Mali-400MP. Men för dem som följt vår nyhetsrapportering vet ni att det finns en bättre förklaring. Samsung Galaxy S II är låst till att visa maximalt 60 bilduppdateringar per sekund. Detta betyder att även om grafikkretsen i Exynos skulle vara kapabel att nå säg över 80 fps i Neocore (vilket bara är en siffra tagen ur luften) skulle vi fortfarande bara se 60 fps i resultatlistan. LG däremot har satt sitt uppdateringstak någonstans runt 75 bilduppdateringar per sekund, ett smart drag i prestandajämförelser som dessa.

GLBenchmark är ett av de första seriösa 3D-testerna för smartphones och surfplattor som även detta använder sig av OpenGL ES 2.0. Här ser vi vad ARM:s Mali-400MP GPU faktiskt är kapabel till. Man sopar mattan med GeForce ULP i Tegra 2 och när uppdateringstaket inte är nått är det LG som förpassas till backspegeln. 

Trenden håller i sig i det mindre krävande Pro-deltestet. Men här stöter Mali-400MP återigen på 60 fps-väggen, vi kan bara spekulera i vilken prestanda grafikkretsen i själva verket är god för.

I Smartbench 2011 speltest blir det en något oväntad förlust för Galaxy S II men huruvida detta beror på begränsningar i uppdateringsfrekvensen eller att testet helt enkelt inte faller Mali-400MP i smaken är svårare att avgöra.

Tyvärr har vi fått sopa våra Quake 3-tester under matten i denna artikel. Testet kräver en fysisk ”sökknapp” på telefonen för att få fram konsolen och avläsa prestandaresultatet vilket gör att vi inte kan få fram ett riktigt testvärde för Galaxy S II. Men under våra körningar ser vi som väntat att fps-räknaren sitter som spikad runt 60 fps-gränsen, vilket troligtvis betytt att våra resultat återigen hade stoppats av telefonens uppdateringsfrekvens.

De flesta mobila plattformar är idag förberedda för så kallad multitasking där man som användare kan köra fler program samtidigt. Exempelvis lyssna på musik medan man surfar i webbläsaren. Detta ger en tyngre belastning på processorkretsarna i våra enheter och vi vill här undersöka vilka prestandaskillnader vi kan se, inte minst med nya dubbelkärniga kretsar där systemprocessorn kan dedikera arbetskraft för flera applikationer samtidigt. Vi försöker hålla oss till trovärdiga användningsscenario där bland annat surfning, musiklyssning och 3D-spel finns på menyn. 

Dubbla processorkärnor ger inte bara bättre prestanda generellt vid Internetsurfning. Vi förlorar heller inte lika mycket prestanda när andra applikationer blandas in i smeten, även om skillnaderna mot enkelkärniga processorer är högst marginella i detta fallet. Alla smartphones värda namnet hanterar Internetsurfning och Spotify samtidigt utan att behöva svettas.

Mönstret från Sunspider visar sig återigen i Rightware Browsermark där de två dubbelkärniga lurarna fortsätter att dominera, i täten som väntat Galaxy S II med sina något högre klockade CPU-kärnor.

På grund av tidigare nämnda problem med Quake 3 kunde vi inte få fram våra sista flertrådstester för denna gång. Vi hoppas kunna återkomma till detta i framtida artiklar, men troligtvis hade vi sett ett liknande mönster som i webbläsartesterna.

Det viktigaste vi kan urskönja är i alla fall att även om en dubbelkärnig processor utan tvivel kan nyttjas i en smartphone så är det precis som på PC-marknaden, det är långt ifrån i alla lägen man behöver eller märker av den extra kraften. 

Men i takt med att operativsystemen och applikationerna blir bättre optimerade för flera kärnor desto större kommer skillnaderna att bli.

En smartphone är idag så mycket mer än bara telefon att många tillverkare väljer att prioritera andra funktioner. För de flesta användare är det trots allt fortfarande viktigt att man hör telefonen när den ringer, eller för den delen hör den man talar med i ett vanligt samtal. Målet här är att på ett relativt vetenskapligt sätt undersöka telefonernas högtalarvolym. Vi testar den externa högtalaren på alla telefoner och även samtalshögtalaren på våra Android-enheter. Ljudmätningarna sker med en vanlig decibelmätare och sker i ett tyst rum och alla värden är genomsnittliga efter 3-5 testrundor.

Vi börjar med den externa högtalaren som vi får förlita oss på när vi får samtal eller vill använda telefonen som boom-box.

Samsung har som vi tidigare varit inne på lyckats riktigt väl med sin externa högtalare i Galaxy S II. Trots en ruskigt tunn profil har högtalaren rejält med ljudvolym at bjuda på, inte minst när vi spelar musik. Den gälla ringsignalen är inte riktigt Samsungs favorit, men musikuppspelningen, simulerad av skärt brus, ger en bättre bild av högtalarens ljudvolym och här är man faktiskt bäst av alla testade enheter.

Galaxy S II har faktiskt även ganska god ljudkvalité i den externa högtalaren. Det är gällt och som väntat fritt från bastoner, men för att vara en smartphonehögtalare gör man bra ifrån sig. Tillsammans med en rejäl ljudvolym gör detta Galaxy S II till en kandidat för slölyssnande på stranden eller den där sommarpicknicken.

Vi går nu vidare till att mäta samtalshögtalaren, alltså den man sätter örat vid på telefonen. Här begränsas vi tyvärr till bara Android-telefoner och eftersom Galaxy Tab inte är utrustad med någon dedikerad samtalshögtalare (det är ju trots allt en surfplatta) har vi lite färre referensvärden här.

Med bara 8,5 millimeter att gå på är vi inte helt överraskade att ljudvolymen i samtalshögtalaren inte är riktigt lika god som i den externa motsvarigheten. Men den ljudvolym som finns räcker gott och väl i de flesta lägen. Viktigast av allt, ljudkvalitén är klart bättre än i t.ex. LG Optimus 2X och som vi bekräftade tidigare i artikeln låter det bättre för både dig själv och de du talar med. Vilket trots allt är det viktigaste i slutändan.

Batteritiden är något av det viktigaste i våra mobila enheter och inte minst i smartphones som ofta används flitigt under en dag. Dagens extremt kraftfulla systemprocessorer och inte minst gigantiska skärmar drar betydligt mer ström än vad våra äldre monokrona mobiltelefoner och detta är den största eftergiften vi gör för all den kraft och funktionalitet vi får i dagens smartphones.

Vårt batteritest går ut på att tömma våra telefoners batterier genom att loopa ett videoklipp i mediaspelaren. Tyvärr har Windows Phone 7 och Bada väldigt spartanska mediaspelare utan stöd för upprepad uppspelning varpå vi endast presenterar batteritester från våra Android-enheter.

Genom applikationen MySettings tvingar vi telefonernas skärmar till en ljusstyrka på 50% och stänger av skärmnedsläckning. Vi ställer slutligen telefonerna i flygplansläge och stryper ljudvolymen till 50%, allt för att få så konsekventa testresultat som möjligt. Filmklippet är i upplösningen 640×368 pixlar och kodat med Android-preset i MP4-format.

Trots att vårt filmklipp till stor del utspelar sig på dagen med ljusa miljöer finns det en del mörka inomhuscener som specifikt gynnar Super AMOLED Plus-skärmen i Samsung Galaxy S II. I vår mening är detta avsnitt trots allt ett ganska typiskt film/TV scenario.

Samsung tar hem ännu en seger och denna gång en något mer oväntad sådan. Trots en skärmstorlek på friska 4,3-tum och en dubbelkärnig processor klockad till hela 1,2 GHz presterar Samsungluren den bästa batteritiden av alla i vårt videotest. Som vi noterat tidigare är detta långt ifrån en genomsnittlig belastning för din mobiltelefon och vid andra belastningar eller för den delen andra filmer kan resultaten bli helt olika. 

Men det förtar inte något av Galaxy S IIs bedrift där man tack vare en strömsnål Super AMOLED Plus skärm och ett större batteri kan komma upp i nära nog 10 timmars uppspelningstid.

Detta bevisar att Samsungs dynamiska energisparfunktioner fungerar mycket väl och att man trots dubbla kärnor och högre maximal klockfrekvens inte drar onödig energi när belastningen är lägre. Något som syns tydligt i bilden till höger där systemprocessorn tillbringar mest tid vid 200 MHz under vanlig användning.

När belastningen ökar krymper dock batteritiden markant. Vi gjorde om vårt batteritest med en 1080p MKV-film som kodad med H.264 High Profile 4.1 och 13 Mbps bitrate sänkte batteritiden till drygt 6 timmar. Av det enkla skälet att ingen annan telefon på marknaden klarar av att spela upp detta filmklipp har vi inga referenser att jämföra detta resultat med, men det ger en god indikation på vad som händer om du slänger i det värsta i filmväg den här telefonen kan spela upp.

Vi kommer att fortsätta utvärdera batteritester för att stressa fler komponenter i telefonerna och de siffror vi fått ut här ska endast ses som riktmärken, om man nu inte gör något annat än spelar videoklipp på sin telefon.

Inte heller vid vanlig användning blir vi besvikna på batteritiden i Galaxy S II. Den ligger i paritet med andra kraftfulla smartphones på marknaden idag men som väntat går energin åt betydligt fortare när man belastar systemprocessorn och grafikkretsen lite mer. Något som märks tydligt under en recension som denna där prestandatesterna byter av varandra.

Inte sällan blir man som undersökande konsument väldigt kräsen med åren och de där härliga uppdateringarna förbyts till något som mer liknar en ångestliknande jakt på den perfekta produkten. Det finns ett stort problem med detta, det finns inga perfekta produkter! Om det funnits hade någon till slut hittat på egna brister eller problem som egentligen inte existerar.

Med denna uppbyggnaden förstår ni säkert att Samsung Galaxy S II inte är en perfekt produkt. Men också att man hör till den lätträknade skara som på det stora hela är väldigt enkel för en skribent att rekommendera helhjärtat och då har vi ändå gjort vårt bästa för att rota i alla garderober och vända på otaliga stenar för att hitta de där smaskiga bristerna som vi av någon anledning aldrig slutar leta efter.

Stor men ändå liten

Samsung Galaxy S II är på ett sätt en gigant till mobiltelefon med sin 4,3-tum stora Super AMOLED Plus-skärm och vi kan förstå om detta avskräcker vissa konsumenter. Men är man bara till freds med formatet är Galaxy S II en av de smidigaste superlurar (vi lånar ett gammalt Google-begrepp i detta fallet) på marknaden. Visst är det i sann Samsung-anda en ren plastorgie, men i ärlighetens namn gör telefonens tunna profil och tätpackade komponenter att vi sällan ser detta som ett stort problem. Alla vi visat Galaxy S II för hittills har förvånats över den låga vikten och uppskattar man detta finns det inga bättre val idag i denna klassen.

4,3-tum av Super AMOLED Plus-kärlek

Att ett företag som Samsung bör kunna tillverka skärmpaneler av rang är kanske något vi förväntar oss och tillverkarens nya Super AMOLED Plus-panel gör oss inte besvikna. Med sitt RGB-subpixelsystem rättar man till Super AMOLED-teknikens brister och vi bjuds på grym kontrast, bättre betraktningsvinklar än vi någonsin behöver och en väl fungerande antireflexbehandling. Med en 4,3-tum stor skärm vill det till att panelen är av hög klass och Galaxy S II levererar helt klart i detta avseende. Det vore samtidigt vara tjänstefel att inte önska oss en något högre upplösning, även om skärmens övriga egenskaper överskuggar denna brist med lätthet.

Komponentbestyckning av världsklass

Samsung verkar inte lagt några fingrar emellan när man utrustat sitt nya flaggskepp på smartphonemarknaden. Det som kanske imponerar mest i vår grundliga genomgång av telefonen är att närmast alla komponenter vi testar antingen är klassledande eller helt enkelt bara är mycket bra. Samsungs Exynos 4210 systemprocessor gör slarvsylta av konkurrenterna och med en högre klockfrekvens än Tegra 2 har LG Optimus 2X, vår tidigare prestandakung, svårt att hänga med. ARM:s grafikkrets är till och med för snabb för telefonens uppdateringsfrekvens, vilket aldrig blir ett problem för vanliga användare men som gör det svårare för oss att mäta kretsens fulla potential.

Galaxy S II fortsatte sin imponerande uppvisning när vi undersökta telefonens två kamerasensorer. Huvudkameran mer eller mindre förnedrar den på pappret likvärdiga kameran i LG Optimus 2X, både vid stillbilder och inspelning av 1080p video.

Samsung stödjer även Turbo 3G (21 Mbps) och dual-band WiFi där man även här placerade sig klassen över konkurrenterna i våra tester. GPS-funktionen fungerar också tillfredsställande om än utan att imponera.

Inte ens högtalarna i telefonen har det slarvats med. Galaxy S II gav ganska överraskande högst ljudvolym vid musikuppspelning och även om samtalshögtalaren inte ger smärtsamt hög volym är ljudkvalitén klassen bättre än i exempelvis LG Optimus 2X och Google Nexus One. Även vid musiklyssning klarar sig telefonen riktigt bra både med trådade och trådlösa hörlurar.

Inte ens batteritiden gör oss besviken där telefonen imponerar vid videouppspelning. Men som väntat sugs kraften snabbt ur när vi börjar belasta de kraftfulla kretsarna på allvar. 

Angående Samsungs stöd för NFC säger tillverkaren hittills att detta kommer till sommar, men om detta betyder en ny modell av telefonen eller en mjukvaruuppdatering har vi inte lyckats få klarhet i ännu.

TouchWiz 4.0 och marknadens första pirattelefon

Galaxy S II levereras med en egenkomponerad version av operativsystemet Android 2.3.3. Samsungs TouchWiz 4.0 gränssnitt låter inte tynga ner telefonen och bjuder på en del trevliga lösningar som vi inte hittar i standardversionen av Googles operativsystem. Vi är kanske inte helt överrens med designen på Samsungs standardwidgets för klocka, väder och liknande. Men förutom att ladda ner andra lösningar från Android Market skeppar Samsung även sin telefon med upplåst bootloader. Med andra ord är vägen till egna operativsystemsinstallationer spikrak.

Samsung nyttjar sin systemprocessor till det yttersta och gör det möjligt för användare att spela mer eller mindre alla populära videoformat som används vid kodning av högupplösta filmklipp. Det enda smolket i bägaren är det något bristfälliga ljudstödet där DTS är det mest uppenbara. Vi saknar även en MHL-kabel i paketet samt en vettig DLNA-funktion, men trots allt får Galaxy S II ses som den första riktigt piratvänliga smartphonen. Men även för mer laglydiga användare är dess mediafunktionalitet klart användbar och inte mindre imponerande.

Samsung Galaxy S II – En referenstelefon på så många sätt

En referensprodukt är den måttstock som alla liknande produkter oundvikligen kommer att mätas mot när de lanseras. Samsung visar om och om igen i våra tester att man höjt ribban inom mer eller mindre alla områden där en smartphone rör sig idag. 

Galaxy S II är själva definitionen av en referensprodukt och imponerar alltså i närmast alla områden, åtminstone de vi lägger stor vikt vid. Ingen produkt är perfekt och det gäller även Samsung men för den som vill sitta på marknadens otvivelaktigt bästa smartphone finns det helt enkelt inget bättre val i dagsläget. LG Optimus 2X är fortfarande en riktigt bra telefon, så det faktum att Galaxy S II faktiskt är bättre i närmast alla avseende säger en hel del.

De enda som kanske ska ta sig en extra funderar är plastallergiker och budgetmedvetna konsumenter. Men oavsett smak går det inte att förneka Galaxy S II:s imponerande resumé av funktionalitet och prestanda. De flesta som provar telefonen på allvar kommer nog få svårt att släppa taget, det gäller även undertecknad.