Du har en dinosaurie i din dator. En klenod från, vad som borde vara, en svunnen tid. Vi talar såklart om hårddisken. NH’s Anton Nilsson tacklar ämnet och vad han gjort för att förbättra situationen i sin stenåldersboning.
Ett modernt systemminne kan du skriva till och läsa från i en teoretiskt maxgräns på 6.400 Megabyte per sekund. Grafikkortens kärnor kommunicerar med VRAM i upp till 38.400 Megabyte per sekund. Moderna CPU:ers FSB når upp till 6.400 MB/s eller tex. 8.000 MB/s som de kommande Athlon 64/FX-processorerna. Vi har alltså en massiv bandbredd att leka med här. Och mitt i allt detta ska vi placera den mekaniska enhet som innehåller, ja allt i mjukvaruväg kort sagt. Jag talar förstås om hårddisken.
När de flesta talar om hårddiskar är det utrymmet som kommer i första hand. Med tiden har även vanliga användare också lärt sig att RPM är en viktig komponent och i och med Western Digitals Special Edition-serie har ganska många också fått ett hum om begreppet cache. Vi datortomtar som lurar runt här på nätet är också bekanta med begrepp som söktider. Alla är de viktiga komponenter för att att se till att, vad som förmodligen är, datorn slöaste komponent fungerar så bra som möjligt.
En modern hårddisk levererar ungefär 50 Megabyte per sekund. Ser ni flaskhalsen här? Vi har ett systemminne som kan skyffla data i flera Gigabyte per sekund medan våra hårddiskar knappt orkar med att nå upp halvvägs till 100 MB/s. Nu är detta såklart överdramatiserat då våra hårddiskar inte alls ska utsättas för samma intensiva press som ett RAM-minne men jag ville överdramatisera för att verkligen peka ut de enorma skillnaderna.
Vad gör man då för att maximera sin hårddiskprestanda. De första tre givna sakerna att titta efter är RPM, cachestorlek och söktid. Grovt sett kan man säga att 10.000 RPM, 8 MB och under 9 ms definierar en bra disk idag. Givetvis gäller det också att ha ett SATA150-interface också istället för det gamla uttjatade IDE. Inga större problem hittills. För dem med lite tjockare plånbäcker finns såklart även alternativet att skaffa en SCSI-disk. Här kan man få ännu snabbare spinn (fler RPM med andra ord) och ännu lägre söktider samt ett interface med mer bandbredd (och även andra mindre uppenbara fördelar som mindre CPU-belastning). Och för de riktigt stora företagen finns det Fiberchannel, men med tanke på dess kostnader är det inget jag kommer gå in på här.
Nå, som sagt, nu har man köpt sin 10k RPM, 8 MB cache SATA150-disk med aplåga söktider. Jag tror de flesta blir rätt besvikna om de går från en disk med 7.2k RPM, 8 MB cache och ATA100-interface till tidigare nämnda disk. Jag vet att jag blev det i alla fall. Skillnaden på papper ser ganska stor ut men den direkt märkbara skillnaden är betydligt mindre. Så var går man från här? Mitt personliga val var att köpa en likadan disk till (Western Digital Raptor 37 GB) och koppla samman dem för RAID0. (Mer om RAID0 kan du läsa här.) Nu började det hända saker, här märktes en relativt stor förbättring vad det gällde vissa saker. Tex. simpla saker som att installera ett stort spel, de senaste spelen skeppas inte helt sällan på DVD som ni nog märkt, gick mycket snabbare.
Nu kommer vi till nästa problem, RAID-kontrollerna jag använder är en integrerad SiliconImage 3112a på ett nForce2-moderkort. Kort sagt får man väl påstå att prestandan i denna lösning lämnar en del saker att önska. Det som slog mig först var att min throughput inte ökat så mycket som jag förutspått att den skulle göra och det andra problemet, vilket i mina ögon är betydligt jobbigare, är att HD-access från/till min RAID-partition äter CPU-cycler för glatta livet. Vidare så ökar tyvärr RAID0 i regel söktiderna något så nu gick jag från 9 ms till 13 ms, rent tidsmässigt obetydligt men procentuellt sett en gigantisk ökning.
Här slutar min historia för tillfället. Just nu överväger jag ett par alternativ. För det första inser jag att jag behöver en riktig RAID-kontroller. För att få en kontroller med on board cache, vilket jag vill ha, lär jag få satsa på en fyraportarskontroller. Så då kanske två diskar till kommer på tal. Innerst inne är jag också sugen på att uppgradera diskarna till 74 GB-varianterna med command queuing-stöd vilket ökar prestandan ytterligare något snäpp. Nåja som ni märker är jag den typen av människa som inte vet när jag borde stanna upp och tänka efter.
Kanske ger jag upp mina SATA-planer och investerar i SCSI istället… eller, när jag tänker efter är väl solid state-diskar det enda som egentligen duger. 😉
Vad jag ville ha sagt är att man nog bör tänka sig för när man ska göra dessa uppgraderingar. Allt är inte så straight forward som man kanske först tror. I min erfarenhet är det helt klart bättre att satsa på högkvalitativa komponenter direkt istället för att försöka ”arbeta sig uppåt” så som jag gjort per min historia i texten ovan. En ganska simpel regel som såklart gäller de flesta inköp man kan tänka sig, jag fann det bara högaktuellt just inom detta område.
Kort sagt, lägg inte onödiga kronor på lagringsuppgraderingar som ni nappt kommer märka av. Ska ni göra det så gör det ordentligt istället.
En sak är i alla fall säker, hårddisken är den komponent som utvecklas i långsammast takt av alla komponenter i din dator. Tom. storleksracet har börjat ebba ut nu. Snart får det vara slut på evolutionen, här krävs inget annat än en revolution.
Dela gärna med er av era egna erfarenheter, eller kom med tips om ni har sådana. Antingen per e-mail eller i våra diskussionsforum.
Leave a Reply