NordicHardware har fått äran att prova de tuffaste flashbaserade MP3-spelarna som finns ute i handeln. Trevlig semesterläsning för den som går i köpetankar med andra ord.



MP3-spelare i stort test

En MP3-spelare är strax i var mans ficka, de säljer som aldrig förr. En
anledning kan vara att det går att få en skaplig maskin för under
tusenlappen. Men jag tror att det finns en annan större faktor. MP3-spelarnas
utveckling är sitt esse för tillfället, gigantisk lagringsplats och fräcka
features väcker helt klart ”ha begär”, tillverkarna har förstått
det och nu i andra kvartalet har det kommit många spelare som har något
nytt och nytänkande. Det som hände med färgskärmstelefoner 2003 håller på
att hända med MP3-spelare, för att vara med i svängen måste man ha en,
oavsett pris. Utvecklingen går även framåt med stormsteg. En MP3-spelare är
inte bara en musikspelare längre, nu kan du spela in ljud, lyssna på radio och
nuförtiden även fota digitalt. Ljudformatstödet har också utvecklats,
givetvis klarar alla MP3 men många har även stöd för OGG, WMA och ASF. 

NordicHardware har givetvis inte förbisett detta och bistår världens
invånare med vår andra djupgrävande och ingående recension, vi letade fram
det fräckaste MP3-spelarna vi kunde få tag på. Vi på redaktionen har valt
lite dyrare spelare och alla ligger mellan 2000-3000 kronor. Detta är ett
mycket köpstarkt segment och det är här vi hittar de nyaste fräschaste
maskinerna med högst imponeringsfaktor. Det enda kravet vi hade var att det ska
skulle vara en flashminnesspelare och inte en hårddiskspelare. Flashspelarnas
stora fördel är att vikten och storlek kan hållas på ett minimum, dock blir
lagringsutrymmet betydligt mindre än på hårddiskspelarna. 

Förkovra er i NordicHardwares MP3-spelare roundup på följande sidor





MP3-spelare i stort test

MP3-spelare i stort test

iRiver är välrenommerade i den hårda
MP3-spelarbranschen och den trekantiga iRiver-looken går igen på iFP-1090. Det
är testets dyraste spelare men också den mest häpnadsväckande, det är den
första MP3-spelaren i Sverige med kamera och färgskärm. Det är inte helt
oväntat den dyraste spelaren men kartongen verkar innehålla mycket spännande
och det är bara att fortsätta neråt för att ta reda på vad som gömmer sig
i denna omåttligt tunga mörkblåa kartong.

Specifikationer:

iRiver 1090

Musikstöd: MP3, OGG, WMA och ASF
Minne: 256 MB
Pris per
MB:
11,72 Kr per
MB
Typ av
display:
1,2 Tums med 260 000
Färger, LPTS-teknik (LowTemperaturePolySilicon)
Batterityp: Borttagbart Li-ion-batteri,
3,7V
Batteritid:
(enligt tillverkare)
35 Timmar på vol20, avstängd
equalizer
Funktioner: – Radio
– MP3-spelare
– Diktafon
– Kamera
– Fotoalbum
Frekvensomfång: 20Hz – 20 KHz
Uteffekt: 18mW per kanal (16 Ohm)
12mW per kanal (32 Ohm)
Storlek:
(BxHxD)
91,1mm,
31,3mm, 34mm
Vikt: 63 Gram, inklusive batteri

Pris:

Rekommenderat pris: 3000 kr

Specifikationerna är en fröjd att se på.
Färgskärm kombinerat med hög uteffekt och en utomordentlig batteritid får
vilken multimediarecensent som helst att gråta glädjetårar. Borttagbart
batteri är mycket bra om man vill byta ut det eller om man köper på sig flera
för en långresa eller liknande. Priset är inte lågt, det är dyrast i testet
och tittar man på pris per Megabyte blir det väldigt dyrt, även här högst i
testet. Vikten är inget att klaga på och det är inga problem med att ha den
hängande runt nacken eller i skjortfickan.

Batteritiden är angiven med volym 20 (det
finns 40) och då är det tänkt att iFP-1090 ska klara enastående 35 timmar
innan den dör. Är detta bara kvacksalveri eller kan man ha iFP-1090 på i
nästan ett och ett halvt dygn? Jag ägnade en hel helg åt detta och
överslagsräknade på att den kunde vara på i 32 timmar innan batteriet var
tomt, dock använde jag kameran rätt mycket och alla som jag träffade ville
givetvis häpnas åt den första MP3-spelaren med färgskärm, så om du bara
lyssnar på musik utan att ha på skärmen är 35 timmar absolut ingen
omöjlighet.

För den som inte tycker att 256MB minne inte
räcker har även iFP-1090 en storebror med 512MB i minne. Den är precis
likadan sånär som på färgen och namnet. Den heter iFP-1095 och har en
silverchampagne färg som är enligt mig lite snyggare och stilrenare, men det
är upp till var och en att bestämma.

Vad är med i kartongen?
Som jag nämnde tidigare verkar
kartongen vara minst sagt välfylld, den väger en hel del så det ska bli minst
sagt spännande att se vad som gömmer sig under locket på kartongen, är det
tegelstenar eller kan de möjligtvis vara någonting som går att använda?

Innehåll:

– Spelare
– Hörlurar
– Muffar till hörlurarna
– USB-kabel
– Reseladdare
– Väska
– Halsrem
– Armband
– Tre manualer
– Installationsskiva, 8cm

Som ni ser var det inte tegelstenar i kartongen
utan ett komplett tillbehörspaket med i princip allt man kan önska sig. De som
vägde in mest var nog det tre fullödiga manualerna som är något i hästväg.
Den tunnaste manualen (121 sidor) innefattar en kort vägledning om hur du
kommer igång fort och den är skriven på hela 15 europeiska språk, svenska
är givetvis inkluderat. Den ena av de grövre manualerna innefattar en
vägledning till iRivers musikprogram, den andra ger en grundlig inblick i
själva spelaren och går igenom alla funktioner och hur den ska handhavas.
Manualerna är riktigt bra med ett överflöd av fina illustrationer på
spelaren, hur man ska trycka för att komma till vissa specifika funktioner och
allt annat som är värt att veta, kan inte ge annat än högsta betyg till
manualerna.

Uppe till höger ligger ett armband som spänns
runt överarmen. Det är tänkt till de fysiska personerna som pressar i gymmet
eller springer. Det ironiska är att man nog inte ska besöka gymmet för ofta
då bandet är snålt tilltagen i storlek och en överarm på över 40 cm är en
omöjligt, även i hålet längst ut. Jag därmed hyra in en stuntman som kunde
prova armbandet då jag tillhör kategorin som tillbringar alldeles för mycket
tid i gymmet. Enligt min inhyrda testperson är detta ett mycket bekvämt
armband, den har riktigt bra justeringsmöjligheter för de små armarna och
spännet fungerar som ett bälte med hål och en pinne som låser i rätt läge.
Själva armbandet är en kombination av flexibel neopren, slitstarkt läder,
gosigt bomullfoder och en mjuk plast som man knäpper fast spelaren på med två
stycken tryckknappar.

Väskan som följer med är gjord i äkta plast
och känna inte alltför lyxig, skulle lika gärna kunna följa med en
MP3-spelare för under tusenlappen. Hursomhelst stänger man väskan med två
kraftiga trycknappar på baksidan och det finns hål uttagna för alla knappar
och dylikt så man inte behöver ta loss väskan för att använda vissa
funktioner. På baksidan hittar vi en hälla som går att fästa i
armbandet-för-klenisar eller möjligtvis i ditt eget bälte om det inte är
tjockare än 45mm. På det stora hela en ganska dålig väska, en MP3-spelare i
denna kaliber vill man inte gömma i en grå plastväska.

Det följer med två olika halsremmar till
denna MP3-spelare, den ena ligger i kartongen från början och är en väldigt
enkel konstruktion med ett vanligt grovt svart snöre med ett lite klicklås
längst ner. Det sitter även en clips längre upp som håller i sladden och
minskar trasslet en aning. Den andra remmen som vi fick med är ett
originaltillbehör och kostar i vanliga fall ca 125 kronor men iRiverNordic
skickar med detta tillbehör till alla som köper en iFP-1090. Den håller
betydligt högre klass än den vanliga. Det är starkare material och så är
det tryckt iRiver på den med en bakgrund som fungerar likt en reflex, man är
med andra ord synlig på natten med detta band. Längst ned vid låset sitter
även en nyckelring med två karbinhakar modell mikro, perfekt när man inte
vill trilskas med ringen när man ska hänga dit nycklar. Dock kan jag inte för
mitt liv förstå varför någon skulle vilja hänga sina nycklar precis bredvid
spelaren, det är som att be om repor på displayen. Bortsett det är ett mycket
bra band och jag använde även det när spelaren testades ute i det fria.

Sist men inte minst har vi laddaren och
USB-kabeln. Reseladdare är nästan alltid ett tillbehör man får köpa till i
ett senare skede men iRiver slår på stort och skickar med det som ett
originaltillbehör. Det är i grund och botten en vanlig transformator men
längst ut sitter en förkrympt USB-kontakt. Man laddar spelaren via USB-porten
och det är en utomordentlig lösning enligt mig. Det tar cirka tre timmar att
fylla batteriet om det är helt slut. USB-kabeln behöver ingen närmare
presentation, det är en helt vanlig grå kabel med stor kontakt i ena ändan
för datorn och en liten i den andra som passar i gaveln på iFP-1090.

Hörlurarna:
Vid en första anblick ser inte iRivers lurar mycket ut för världen, det
ser precis ut som ett par snäckor brukar se ut. Men granskar man noga kan man
se någonting som gör ljudmänniskor lyriska, Sennheisers logga. Sennheiser är
nog den tillverkaren som lyckats bäst när det gäller hörlurar, det brukar
dock ha ett pris som inte riktigt passar alla. Med priset på spelaren i åtanke
är det inte så konstigt att det skickar med märkessnäckor som förmodligen
matchar spelaren i övrigt.

Specifikationer:

iRiver-1090: Hörlurar.

Frekvensomfång: 18 – 20 000 Hz
THD:
(Total Harmonic Distorsion)
1 %
SPL:
(Sound Pressure Level)
125
dB
Sladdlängd: ~1 meter
Impedans: 32 Ohm

Modellen finns att köpa ute i handeln så det
är inte tal om någon specialproducerad lur bara för iRiver. För den som är
intresserad heter just denna lur Sennheiser MX400 och kostar i handeln cirka 200
Kr. Första saken som slog mig är att det är små, väldigt korta och de ser
diskreta ut när det väl sitter på plats. De är tillverkade helt i plast,
föga förvånande då vikten måste hållas nere. Komforten är skaplig men
inte lika sköna som iAudios lurar, de kan skava lite då delen man har i örat
är helt symmetrisk och passformen är inte helt perfekt. De sitter i alla fall
still och ramlar inte ut i första taget. De medföljande öronkuddarna träs
på ganska enkelt, de trillar lika lätt av och det hände fler än en gång att
kudden satt kvar i örat när man tog ut luren. Det är svårt att upptäcka och
det var kanske inte så kul att traska runt på staden med en liten kudde i
örat, jag sov ensam den natten. Hursomhelst blir snäckorna lite större och
mjukare med kuddarna på, det slöt bättre om och lurarna satt som gjutna i
örat. Kabeln är utformad så att ena snäckan får en längre sladd så den
kan dras runt nacken och sen in i örat. Den bästa lösningen enligt mig då
man slipper ha sladden hängande runt halsen och det ser mycket diskretare ut om
man kan gömma sladden bakom nacken.

Ljudet är ändå det mest väsentliga när det
väl kommer till kritan. Det har Sennheiser verkligen lyckats med och gjort ett
par lurar med lagom av allt. Basen är acceptabel och de högre frekvenserna
får högt betyg. Inte lika bra som iAudios lurar men MX400 ligger inte många
steg efter. Högt ljudtryck är inget problem, distorsionen kommer inte förrän
vid de fem högsta volymstegen. Beror givetvis på vilken typ av musik som du
lyssnar på men lite halvhård heavy metal är inget problem. Inte bäst i test
men en silvermedalj känns som ett rättvisst betyg.

Det var allting som kan vara värt att veta om kringutrustning,
på nästkommande sidor följer en hårdgranskning av själva spelaren.





MP3-spelare i stort test

iFP-1090 har den klassiska trekantsformen som återfinns på äldre iRivers.
Det positiva med denna form är att man kan få plats med mycket saker i
spelaren och det märks i detta fall när det lyckats fått in kamera,
färgskärm och ett stort batteri i den ändå ganska nätta spelaren. Nackdelen
med själva formen torde vara att den blir ganska hög och bär man den under
tröjan framträder en ganska oestetisk puckel, inte är den direkt snygg i
skjortfickan eller byxfickan. Det är dock roligt med en produkt som sticker ut
lite och är mer vågad än de intetsägande platta spelarna.

Börjar vi på det vi kan kalla framsida så finner vi först den eminenta
skärmen som granskas längre fram. Till höger om den sitter en liten silvrig
joystick. Den har fem olika tryckkombinationer och skjuter du den i höjdled
justerar du volymen eller scrollar i menyer, allt beroende på i vilket läge du
befinner dig i. Den vertikala rörelsen byter låt eller om du håller in
snabbspolas den framåt eller bakåt. Joysticken kan även tryckas rakt ner och
om du håller den nere under kort tid får du fram en lista med musiken som
finns på spelaren, håller du den nere kommer du in i menyn där alla
inställningar finns.

Ovanför displayen sitter tre små runda knappar som alla fyller en viktig
funktion. Den närmast kameralinsen sköter på- och avstängning av spelaren men
även start och stopp i MP3-läget. Den mittersta kan man ändra olika lägen
hur musiken ska spelas upp, shuffle, repeat eller intro är några av
funktionerna, håller du in knappen kan du ändra vilken equalizer-inställning
som ska användas. Den tredje och sista används till att byta mellan radio,
kamera, album, MP3 och diktafon. Alla knappar har två olika lägen, ett där du
håller in länge och ett där du bara trycker till en gång.

På den andra sidan finns bara knapplåset och en svirvel som tillåter ett
eventuellt band att rotera helt fritt. På baksidan finns batteriet och ett
litet hål för kameran. Det är den vänstra gaveln som är den mest
intressanta, förutom den lilla USB-kontakten och utgången för hörlurar finns en liten
rund roterbar pryl. Det är givetvis kameran jag pratar om och självaste
tekniken sitter i den 1 cm höga ”stubben” som går att dra upp ur
MP3-spelaren för att kunna ta självporträtt och kolla på skärmen samtidigt,
den går även att rotera 180 grader. Hur kameran fungerar tar vi senare i
testet. Det lilla hålet på baksidan av spelaren gör så att man kan fota utan
att dra upp kamerahuset, bra för den hemlige. Det enda negativa jag kan se med
det roterbara och höjdjusterbara kamerahuset är att måste gå in smuts
väldigt lätt i springan mellan spelare och kamera. Tänk dig om det går in
sand, då är det bara att ta farväl av linsen och kameran blir obrukbar. Men är man försiktig och tänker på vart man lägger spelaren så är det nog
ingen större risk.

På det stora hela känns iFP-1090 väldigt genomtänkt med alla knappar på
rätt ställe och det går att manövrera den med bara en hand. Kvaliteten är
genomgående väldigt bra och det är perfekt stuns och hårdhet i knapparna. De
snygga kromgavlarna blir förvisso väldigt flottiga men det är lätt att torka
bort, bara dra den lite i tröjan så försvinner det. Samma sak gäller för
displayen, den blir full med fingeravtryck men det är en skrattmatch att torka
bort.

Färgskärmen är en riktig goding, färgskärm hör
inte till vanligheterna på en flashspelare. Det är en LCD-skärm på 260 000
färger och stöd för 40 olika språk. Det tål att jämföras med en vanlig
mobiltelefon som har färgskärm, de brukar variera från 4096 färger upp till 65
000 färger så det är ingen dålig skärm som sitter på iFP-1090. Den är dessutom
riktigt ljusstark och tar säkert mycket batteri men den går att släcka helt så
det är inga problem. Den är enligt mig mycket skarp och det har valt ett
trevligt färgtema med blått i olika nyanser, precis som i Windows XP. Hur
menyerna och displayen är upplagd går jag igenom på nästa sida. Jag har mina
aningar att liknande färgskärmar kommer att
sitta i de flesta MP3-spelarna om ett par år. Som ni kanske förstår vinner denna
display alla priser som går att vinna i denna roundup, de är trots allt den
första MP3-spelaren med färgskärm.

Slutsats:
På det stora hela känns designen väl genomtänk
och det är inga problem att styra iFP-1090 med bara en hand. Det är även
skönt med bara tre knappar och en joystick att hålla reda på. Kvaliteten är
bra och det finns inga suspekta glapp eller dåligt materialval, alla knappar
känns gedigna och bra. Displayen är den snyggaste som jag sett på en
MP3-spelare och som om inte det vore nog är den även riktigt ljusstark.





MP3-spelare i stort test

Menysystem:
För att man ska trivas med sin MP3-spelare och inte tröttna på den direkt krävs
ett bra menysystem och iRiver har jobbat mycket med detta. Spelaren sätts på med
ett lätt tryck på Play-knappen och man får se sin valda visningsbild, du kan
använda ett foto du tagit med kameran eller en .JPG-bild från datorn. Trycker du
på Play igen kommer du in i MP3-läget och låten spelas igång med en
snygg intoning. Ett långt tryck på Mode-knappen och du kommer in i menyn där du
kan välja mellan huvudfunktionerna; MP3, Radio, Inspelning, Kamera och Album. Du
behöver med andra ord inte långt in i några menyer för att byta funktion.

Den andra menyn nås genom att hålla
joysticken nedtryck i några sekunder. Där kan du hitta alla
inställningsmöjligheter och det är inte några. Avancerade equalizer-funktioner blandas med kontrastinställningar för skärmen och mer därtill.
Den som gillar att konfigurera sin maskin in i absurdum kan skatta sig gott,
det finns inställningar i överflöd. Om du bara trycker ned joysticken en
gång får du fram en lista på de låtar som är lagrade på spelaren och den
visar max sex stycken i taget, detta ger en superbra överblick och man behöver
inte leta länge för att hitta rätt låt.

Väl inne i MP3-läget finns det mycket att
fröjdas åt. Den snygga grafiska equalizern gör inte mycket nytta men den är
snygg som attan att titta på, dock är den lite seg och det hackar lite när
det spelas som värst. Det går att välja mellan equalizer med staplar och
equalizer med ett band, precis som en EKG-monitor. Klockan i övre hörnet är
en trevlig finess som jag saknar på många andra spelare, de är ingen
svårighet att trycka in en klocka så egentligen borde det vara standard i alla
MP3-spelare. Sen är de det gamla vanliga i den övre delen av displayen, volym,
bitrate och mediatyp.I den nedre delen av displayen rullar låttiteln och
artisten fram på ett snyggt sätt och ovanför ser man vilken mapp just denna
låt ligger i.

Går vi över till radion fungerar den precis
som en radio ska göra. Det är lätt att spara kanaler och mottagningen är
skaplig. Inte alls lika bra som jag har i bilen men det duger så länge du inte
letar dig alltför långt ut i utbygderna ska det gå bra. Även diktafonsläget fungerar utmärkt och inspelningen blir så bra som man kan förvänta
sig ur den minimala mikrofonen, duger till att banda ett styrelsemöte eller
liknande. Det är inte heller några problem att tanka över dina nyinspelade
filer till datorn via det medföljande programmet.

Mjukvara:

iRiver iFP-1090 ”lider” av den sjukdomen att man måste ha ett
speciellt program för att tanka över låtar. I detta fall är det dock ett
riktigt bra program som har betydligt fler funktioner än Windows utforskare.
Man kan till exempel redigera ID3-taggar direkt i programmet och formatera hela
spelaren med bara ett knapptryck. Nackdelarna med att använda ett speciellt
program är att du måste ha programmet installerat på den datorn du kopierar
till och ifrån. iRiver har gått ännu ett steg längre och man kan inte
kopiera MP3-spår från spelaren till datorn utan man är tvungen att ta bort
dem, allt för att stoppas illegal spridning av upphovsskyddat material.
Programmet heter iRiverMusicManager (IMM) och tar upp 11.1 MB på din
hårddisk.

Dock har iRiver släppt en ny firmware som
möjliggör hantering av filer utan att använda programmet och man kan kopiera
tillbaka låtar från spelaren och in i datorn. Denna firmware drar ner
överföringshastigheterna en del men. När denna recension publiceras ska denna
firmware vara släppt på iRivers hemsida och tillgänglig för nedladdning.

Nu har vi bara en enda sak kvar på iFP-1090
och det är den i särklass mest unika funktionen. Jag pratar givetvis om
kameran och den är tillägnad hela nästa sida.



Kamera:
Det är verkligen ett stort steg i utvecklingen att integrera en kamera i en
MP3-spelare. I detta fall rör det sig om en 0.3 megapixels kameramodul med en
maximal bildstorlek på 640*480 pixlar. Det är jämförbart med vilken
mobilkamera som helst. Bildkvaliteten tänker jag faktiskt inte orda mycket om
då det är upp till var och en att bedöma ur de många provbilderna som jag
tagit. Kameran duger som partykamera eller för att spontanfota ett snyggt
fruntimmer som går förbi på stan.

Väl inne i kamerasektionen finns det mycket
trevliga och användbara funktioner. Du kan spegelvända bilden och lägga på
olika filter såsom monokrom, sepia (brunt filter), inverterat och
överexponerat. Som om inte det vore nog finns det olika lägen för om man är
utom eller inomhus och det går att ställa in ljustyrkan på fotot, digital
zoom finns också men jag rekommenderar er inte att använda den då spelaren
blir alldeles för seg och på högsta inzoomning tar den nästan en sekund för
skärmen att uppdatera vilket är på tok för segt för att det ska gå att
uthärda och det blir svårt att fota helt enkelt.

Som ni ser på bilden till höger finns det en trevlig albumfunktion så du
kan se på alla dina bilder i MP3-spelaren och det går givetvis att kolla på
bilder som du inte tagit med kameran utan tankat från datorn.

Som ni ser är det väldigt skiftande bildkvalitet och moderkortet är
fotograferat med dåligt ljus och detaljerna försvinner ganska extremt. De
andra bilderna är tagna med bra ljusförhållanden och det går att titta på
men det är fortfarande inget toppkvalitet. Mycket brus är det i bilderna men
vad kan man egentligen vänta sig ur en 0.3 megapixelskamera som sitter på en
MP3-spelare? På processorn längst ned till höger har jag lagt på ett
inverterat filter som finns i spelaren och när någon kommer på vad man ska
använda det till så får ni gärna maila mig och berätta. Observera att alla
dessa bilder är tagna lite spontant på olika tider och olika platser,
ingenting annat än MP3-spelaren används, inga stativ eller extrabelysning utan
bara min darriga hand.

Det var allt som iRiver hade och komma med, nu är det dags för en annan
populär MP3-spelare som har vart en av de mest sålda under senvåren. Men är
den värd att vara såpass populär? NordicHardware har svaret, dags för
iAUDIO4




MP3-spelare i stort test

iAUDIO4 har sålt riktigt bra detta år och den
har rosats av de flesta recensenter. Men den stora frågan är om den kan matcha
den nya vågen av MP3-spelare som nu kommit ut? Detta är lite av testets veteran
då den funnits längst på marknaden och har redan ett bra rykte om sig.
Så det ska bli spännande att se om denna spelare står sig mot de andra eller
om alla andra har fel och jag sågar den totalt? Den som lever får se, som jag
brukar säga.

Specifikationer:

iAUDIO4

Musikstöd: MP3, WMA, ASF och WAV
Minne: 256 MB
Pris per
MB:
7,80 kr
Typ av
display:
128*64 pixlars display med 124
olika färger
Batterityp: 1 stycken AAA 1.5 volt
Batteritid:
(enligt tillverkare)
15 timmar
Funktioner: – Radio
– MP3-spelare
– Diktafon
– Line-In (avspelning från ljudkälla)
Frekvensomfång: 20Hz – 20 KHz
Uteffekt: 13mW per kanal (16 Ohm)
Storlek:
(BxHxD)
75mm, 17mm,
32mm
Vikt: 33gram, exkl. batteri.

Pris:

Rekommenderat pris: 2000 kr

Specifikationerna är inte så märkvärdiga i
sig, det enda som sticker ut från mängden är den kulörta displayen, mer om
den senare. OGG vorbis-stöd kanske saknas av vissa, jag har personligen inte
använt OGG till mer än att bara prova vad det är. MP3 fungerar på alla de
sätt jag vill, har inte känt att de har funnits behov till att byta. Priset
per MB är skapligt och spelaren är minst i testet, vikten är några hack
under de andra spelarna också. Line In-funktionen är bra om du bara måste
spela in ett radioprogram i digitalt format och inte vill krångla med
kassettband och liknande hedenahösteknik. Även bra om du vill spela in låtar
från polarens MP3-spelare, se bara till att inte byta så det
strider mot upphovsrätten för då kan du hamna bakom lås och bom eller i
bästa fall åka på lite böter.

Batteritiden är skapligt bra med tanke på att
det bara är ett litet AAA-batteri som står för kraften. Jag har inte gjort
något vetenskapligt test på batteritiden då det helt enkelt är för tråkigt
och tidskrävande, dock räknade jag lite och kom fram till att spelaren var på
i ungefär 13.5 timmar innan den dog helt. Då visade jag i och för sig den
grymt batterikrävande disco display-funktionen för lite folk, så 15 timmar är
inte helt otroligt. Observera att jag använder kvalitetsbatterier: Duracell
Ultra M3, du lär tappa någon eller några timmar om du köper sämre och
billigare batterier.

iAUDIO4 finns i flera storlekar än 256 MB, du
kan välja mellan 128, 256, 512 och 1024 MB. De är identiska sånär som på
färgen. Det finns olika färger att välja mellan, svart (som mitt
testexemplar) eller den enligt mig snyggare silvriga färgen.

Vad är med i kartongen?
iAUDIO4 har precis som föregående en skapligt tung kartong och det bådar
för ett trevligt utrustningspaket.

Innehåll:

– Spelare
– Hörlurar
– USB-kabel
– USB-kontakt
– Line-In kabel
– Tygväska
– Halsrem
– En manual
– Installations skiva

Det var inte några märkvärdiga saker som följde med iAUDIO4, utan det är
det mest grundläggande sakerna. Manualen som följer med är riktigt tjock med
nyttig läsning och förhållandevis lätt läsning. Den är på tre språk,
engelska, spanska och tyska. Den får med beröm godkänt. Line In-kabeln är en
trevlig liten sak som används när du vill spela in saker från extern
ljudkälla. En längd på ~150 cm räcker bra och de sitter vanliga 3.5mm-kontakter i båda ändar. Den lilla USB-kontakten i mitten är en bra pryl,
du slipper ha med dig sladd om du ska överföra filer från en annan dator, det
räcker med den där lilla kontakten. Det är en konverterare från
MP3-spelarens lilla kontakt till en dators stora kontakt.

Halsremmen som följer med är inget att hurra
över, plastbelags kedja med ett plastig lås känns inte lyxigt. Dock är det
en smart fästanordning så du lätt och smidigt kan skruva av spelaren när du
inte vill ha den hängandes runt halsen. En bättre halsrem får de verkligen
fixa fram tills de släpper nästa spelare.

Väskan är däremot riktigt bra, riktig tygväska som har en utmärkt passform
och ser bra ut. Den gråa väskan knäpps fast med ett lite lås på baksidan
och du kommer åt alla knappar och reglage med väskan på, även mikrofonen
går att använda med väskan på. På baksidan sitter det ett fäste för
bälte och displayen är skyddad av en kraftig silikonplast som inte går
sönder i första taget. Helt enkelt en superbra väska.

USB-kabeln som följer med skiljer sig lite mot
de andra, den är genomskinlig och passar rätt bra ihop med min förövrigt
ganska fräcka dator. Längden på en meter räcker bra till.

Hörlurarna:

Lurarna som följer med iAUDIO4 har ett ganska
säreget utseende, svårt att beskriva men de är högre än vanliga till att
börja med.

Specifikationer:

iAUDIO4 Hörlurar.

Frekvensomfång:
THD:
(Total Harmonic Distorsion)
SPL:
(Sound Pressure Level)
Sladdlängd: ~1 meter
Impedans: 16 Ohm

Kroppen på luren ligger inte emot örat utan de står ut en bit,
superskönt enligt mig men säkert mindre skönt för den som har annan form på
öronen då de säkert ramlar ut lätt. Det är trots allt väldigt lite yta som
har kontakt mot örat och de borde göra de lättare för dem att de ramlar ut.
De är inte helt symmetriska utan den runda delen i örat är lite större på
ena sidan, utmärkt ergonomi enligt mig. Som ni ser på bilden är det tre
stycken öppningar i gummiskyddet och jag upplever inte att det störa ljudet
på nått sätt, det är skönt att inte de kalla stålet ligger mot örat utan
att det är gummi emellan. Jag kan faktiskt inte se någon nackdel med dessa
lurar rent ergonomiskt förutom att det står ut lite mer än vanliga lurar, de
är helt enkelt inte lika slimmade.

Tyvärr har jag inte lyckat fått fram några specifikationer, men de heter i
alla fall AXE2.

Ljudet i dessa lurar är faktiskt riktigt bra,
de är inget märkvärdigt märke på dem. Cresyn har tillverkat dem och i
ärlighetens namn har jag faktiskt aldrig hört talas om dem innan jag fick hem
iAUDIOn. Som jag sa är ljudet riktigt bra och häpnadsväckande kraftfullt,
för att vara små hörselsnäckor i alla fall. Den speciella och sköna
designen gör så att de sluter om riktigt bra, ger ett litet lyft i de lägre
frekvenserna. Med andra ord är basåtergivningen i toppklass.





MP3-spelare i stort test

Först och främst måste jag påpeka att
iAUDIO4 är testets minsta spelare, prioriteras av vissa, men jag tycker alla
spelare i testet har en godkänd storlek. Skulle vara iRivern som är lite
klumpig möjligtvis. När allt måste göra så litet blir det svårare att få
in all teknik som man vill och få en smart layout på knapparna. Det
återstår att se om Conwon lyckats med detta i deras iAUDIO4.

På framsidan finns inte mycket, bara den stora
flerfärgade displayen, ett iAUDIO-märke och aluminiumramen som finns i två
olika färger. Det lilla hålet för mikrofonen får vi inte heller glömma. Det
är på sidorna alla knappar sitter och eftersom knapparna är små och diskreta
blir spelaren ytterst stilren och en riktig snygging.

På ovansidan sitter de tre vanliga knappar som
trycks ner, play/pause, mode och record knappen. Alla är väldigt små men inte
nämnvärt svåra att hitta eller trycka ner. Längst ut sitter hold switchen
som låser knapparna så man inte kan fumla på knapparna när den ligger i
fickan eller dylikt, en funktion som måste finnas på en MP3-spelare tycker
jag. Runt om play/pause knappen sitter skip-knappen, den byter låt eller om den
hålls in snabbspolar man. Den sköts genom att man vickar den åt höger eller
vänster.

Det finns bara två knappar på undersidan, en vanlig knapp för att komma in i
menyn och sen en likadan vick-knapp som på ovansidan fast denne styr
volymen.

Det finns två 3.5mm uttag på iAUDIOs gavel,
den ena är för vanliga hörlurar och den andra är till Line-In. Kan vara
lätt att förväxla i början men det märks rätt fort vilket uttag som är
rätt (om man inte bemödar sig med att titta på de små ikonerna under varje
hål). Precis bakom uttagen sitter en stålbalk med ett hål längst upp,
givetvis är det för att fästa halsbandet. Lite lurigt att pillra i snöret
men med precision och tålamod löser sig allt.

Batteriluckan är ett lite irritationsmoment. Dels tappar man bort den hela
tiden, för så fort man ska plugga in den i datorn måste man ta bort
luckan. Det är nästan självklart att den lilla luckan försvinner i all annan
bråte som ligger på datorbordet. Jag kan inte förstå varför det gömmer USB-kontakten, så ful är den inte. På något sätt tycker jag att Cowon kunde
konstruera den så att batteriluckan alltid sitter fast på spelaren för den
måste tas bort stup i kvarten, när du ska byta batteri eller lägga in nya
låtar måste du bort med luckan.

Kartongen utlovar ett stiligt och exklusivt aluminiumchassi, jag letar
fortfarande efter det. De kan syfta på den plastimiterande aluminiumramen men
att kalla det för exklusivt och stiligt är ett hån mot exklusiviteten och
stiligheten. De har verkligen lyckats fått en riktigt plastig look på
aluminium. Det kunde hjälpa om den vore blankpolerad, då skulle det i alla
fall påminna om aluminium. Den bidrar i alla fall med en lite robustare känsla
än om de hade använt plast.

Skärmen på iAUDIO4 är lite speciell.
Förutom att det är en hyfsat högupplöst skärm kan du ändra bakgrundsbelysningen
i 124 olika steg. Det finns tre staplar med fyra steg i varje och varje
kombination är en speciell färg. Jag gillar dock de mörka, färgrika och
solida färgerna bäst. Det vill säga att du kör steg fyra i en stapel och
ingenting i de andra två, de blir med andra ord tre bra färger, röd, grön
och blå. Alla andra färger känns lite tråkiga och färglösa men det finns
folk till allt som det brukar heta. Den är i alla fall skarp och eftersom du
kan ändra färgerna som du vill kan du få en spelare som är lite mer
individuell än de andra.

Slutsats:
Det ytterst nätta måtten tillåter inte några större utsvävningar och
iAUDIO känns på det stora hela som en ganska snygg spelare med lite enstaka
missar med en trälig batterilucka och en inte alltför stilig aluminiumram runt
hela spelaren. Displayen är skarp och högupplöst, de många färgerna är
trevligt även fast det är många färger som inte fyller någon funktion för
att det är för tråkiga.





MP3-spelare i stort test

Menysystem:
iAUDIO4 har en avlång display som ni vet, den kan få otal olika färgkombinationer.
Displayens tilltagna storlek borde bidra till ett lättnavigerat gränssnitt då
mycket tecken får plats. Spelaren sätts på med ett litet tryck på play-knappen och du välkomnas av en dansande figur och en frenetiskt blinkade
display, trycker du en gång till på knappen sätts låten på direkt och du
slipper se på introt. Väl inne i MP3-läget så kan du med ett tryck på meny-knappen på undersidan antingen komma till spellistan (långt tryck) eller
direkt in i menyn (snabbt tryck).

I menyn finns de mycket intressanta saker,
JetEffect är de första som möter oss. De är ett samlingsnamn för de
ypperliga equalizer-inställningarna som finns i denna spelare. Vi hittar först
en vanlig fembands-equalizer med förinställda presets för olika musikstilar
och givetvis även plats för dina egna. Under denne finns såkallade BBE-effekter som ska rena ljudet i en komprimerad ljudfil, funkar faktiskt skapligt
bra. Mach3bass förstärker, som namnet antyder, de lägre frekvenserna och även
de fungerar riktigt bra, de blir inte så ”plastigt” som andra
spelares basförstärkningar brukar bli. Som om inte det vore nog har de även
implementerat MP enhance som ”bygger ihop” de digitala ljudfilerna
tills sin urprungliga form, eller åtminstone försöker den med det. De funkar
sisådär, vissa låtar blir helt konstiga med detta påslaget men de flesta
fungerar bra och ljudet blir faktiskt lite bättre. Även ett 3D surround effects
alternativ finns. Detta ska manipulera låten så den får mer djup, enligt mig bara
störigt då ekon och liknande läggs på. Jag lägger lite extra energi på gå igenom
iAUDIOS4 equalizer då den tillsammans med de bra hörlurarna ger ett underbart
bra ljud, helt klart bäst i testet.

De finns många fler inställningar i menyerna
som man kan pillra med, skärmen har fått lite extra kärlek när de gäller
kontrollerbarhet. De går att konfigurera upplägget på skärmen riktigt bra också,
allt från hastigheten på spolningen eller om den ska visa hur mycket som är kvar
av låten istället för hur mycket som har spelats. Alla inställningar som jag kan
tänkas behöva finns, även de minst nödvändiga
som att kolla aktuell volt på batteriet.

De andra funktionerna, Line-In, röstinspelning
och FM-radio nås genom ett litet klick på mode-knappen ovanför displayen. Om
vi börjar på radion är den ytterst enkel att använda och de går knappt att
inte förstå sig på den, lagring av 20 stationer är en trevlig funktion. De
går även att spela in de som sänds ut i etern. Line In-inspelningen är lika
enkel den och du spelar in för fullt med bara ett endaste tryck på rec-knappen. Röstinspelningen fungerar precis som
Line-In, kvaliteten blir riktigt
bra och de är inga problem att spela in ett föredrag och senare lyssna på dem
hemma i stora stereon.

Mjukvara:
iAUDIO4 levereras med två stycken olika program på en skiva. De första
heter JetsHell och är ett standardprogram för att föra över filer till
spelaren. De är ett enkelt program som är väldigt likt Windows vanliga
utforskare. Man har lite bättre översikt och sen finns de en liten inbyggd
mediaspelare längst upp. De finns bra verktyg för att ändra bitrate och
ändra filtyp också. Ett hyfsat program som är snabbt och lätt, ingen
inlärning heller då de flesta lär kunna hantera utforskaren.

De andra programmet är en mycket avancerad medispelare som klarar alla typer
av media. Fungerar även bra som karaokemaskin. Trots de otaliga knapparna är
de ändå ett snabbt program och man kan fort trycka igång musik. Dock är de
inte så överskådligt och om du har mycket musik på datorn så blir de genast
ett trögt program. Hursomhelst finns de hur mycket inställningar och mer
eller mindre bra funktioner. Nya skins finns att ladda hem från Internet för
den som vill ha ett mer individuellt JetAudio. Dock blir jag inte så övertygad
att jag går ifrån de övermäktiga Foobar.

Jens Of Sweden har släppt en ny spelare som granskas på de tre nästkommande
sidorna.





MP3-spelare i stort test

Jens of Sweden har ett välkänt märke här i
Sverige och deras MP-100(MP-110) är en av de mest sålda spelarna under detta
och föregående år, lite av flashminnespelarnas iPod. Detta är företagets
tredje spelare och den andra spelaren som de gjorde vart inte den
framgångsmaskin som de hade hoppats på, de var för ful och sen stoppades
radiosändningsmodulen av Svenska myndigheter. JOS hoppas med denna läckra och
lilla spelare bli MP3-kungar.

Specifikationer:

Jens of Sweden MP-130

Musikstöd: MP3, WMA, ASF och OGG
Minne: 256 MB
Pris per
MB:
8,2 kr
Typ av
display:
Tvåfärgad OLED
Batterityp: Inbyggt, 520 mAh
Batteritid:
(enligt tillverkare)
18 timmar
Funktioner: – Radio
– MP3-spelare
– Diktafon
– Line-in (avspelning från ljudkälla)
– OLED skärm (Organic Light- Emitting Diode)
Frekvensomfång: 20Hz – 20 KHz
Uteffekt: 13mW per kanal (16 Ohm)
Storlek:
(BxHxD)
79,5 x 15 x
31
Vikt: 42 Gram

Pris:

Rekommenderat pris: 2100 kr

Specifikationerna är inte heller något
sådär jättemärkvärdiga, liten och lätt är en sak som är säker i alla
fall. OGG-stöd är bra men kanske inte något som den står och faller på, jag
har som sagt inte sett någon anledning till att svika MP3 och gå över till
OGG. De ska ge bättre ljudkvalitet men jag kan inte påstå att det är såpass
mycket att det är värt att gå över från de väletablerade MP3.

Batteritiden är hyfsad och med ett fulladdat batteri ska den klara 18 timmar,
det gör den också. Som med de andra tidigare har jag inte gjort något
superexakt test med stoppur och liknande utan jag har bara använt som en vanlig
person gör, byter låt ibland, kollar lite equalizer-inställningar och visar
den för andra personer. Med vanlig användning lyckades jag uppnå ungefär 16
och en halv timme, helt acceptabelt då Jens of Sweden säkert mätt deras
batteritid utan att använda skärmen i huvudtaget.

Uteffekten är inte enastående hög men storleken har ingen betydelse som de
brukar heta, se hur den klarar sig i drivningstestet längre fram. Skärmen är
nog de som de flesta fokuserar på när det ser en MP-130, inte helt obefogat
då en OLED-skärm är riktigt vacker, i alla fall med min spegelbild. Denna
teknik har de hypats om rejält på sistone och det är tänkt att OLED ska ta
över helt efter den föråldrade LCD-tekniken. I stora drag drar OLED mindre
ström än en LCD då ingen bakgrundsbelysning behövs, den lyser av sig själv.
Förutom de är de billiga och enkla att tillverka och de är ingen problem med
att titta från sidan, du ser vad det står ändå utan att färgerna blir helt
konstiga och inverterade. För den som är intresserad har NyTeknik skrivit en
matnyttig artikel om OLED, denna finns att beskåda här.

MP-130 finns i två till storlekar förutom 256
MB, 128MB kostar en femhundring mindre än 256MB och den stora 512MB kostar i
skrivande stund 2700 kr.

Vad är med i röret:
Det lilla aluminiumröret som den levereras i bådar inte för ett maxat
utrustningspaket.

Innehåll:

– Spelare
– Hörlurar inbyggda i halsrem
– USB-jojo
– Line In-kabel
– Ett ”kom-igång-papper”

Som ni ser är de inte mycket som följer med MP-130. Om vi börjar på
Line In-kabeln är det en helt vanlig kabel med 3.5mm-kontakter i båda ändarna
och längden är nästan en meter, behöver inte ordas mer om detta. Den nätta USB-jojon som följer med är riktigt smidig och andra tillverkare borde
definitivt anamma denna ide. Förutom att den tar mindre plats i fickan än en
kabel kan den inte trassla sig, ett perfekt komplement till den inbyggda
USB-kontakten när man inte har frontmonterade USB-portar.

Halsremmen som följer med är gjord i tyg och
är skön mot huden. Fastsättningen mot spelaren är en liten snodd som knyts
runt en bygel på spelarens topp. De speciella med denna halsrem är att
hörlurarna sitter fast i remmen, de går med andra ord inte att använda remmen
utan att man använder lurarna. Smart drag om man använder de medföljande
lurarna men inte lika smart om man vill byta ut lurarna men ändå ha kvar
remmen, de går givetvis att ha dem hängande kvar där men det är kanske inte
så snyggt. De går även att ta bort spelaren utan att lossa på snodden, de
finns ett snäpplås längst ned på remmen.

”Manualen” som följer med är bara
ett hopvikt A4 papper med grundläggande "kom i gång"-instruktioner. Inga bilder
eller annat ögongodis utan bara text, inte mycket att ha, men aluminiumröret
är fullt nog som det är. Den riktiga manualen finns dock att ladda ner från
hemsidan där du även kan hitta mjukvara till MP-130.

Hörlurarna:
Som jag sa ovan sitter hörlurarna fast i remmen, det finns inte en chans
att de räcker ner till fickan hur liten du än är. Det är cirka 40cm
sladd/rem vi har att göra med.

Specifikationer:

Jens Of Sweden MP-130

Frekvensomfång:
THD:
(Total Harmonic Distorsion)
SPL:
(Sound Pressure Level)
Sladdlängd: 40 cm
Impedans: 16 Ohm

Känner ni igen lurarna? Det är ingen synvilla
utan de är samma typ av lurar som följer med mobiBLU DAH-900 som jag skrev om
tidigare i år. Passformen är bra och de skaver inte och är formade bra efter
örat. De följer inte med några kuddar eller liknande men de är bekväma
ändå. Längden från luren till halsremmen är cirka 20 cm och det är precis
lagom.

Ljudet är skapligt, de är inte sämst och inte bäst på de spelarna som
testas den här gången. Medelmåttliga med ett annat ord. Ljudet är klart och
fint men de finns inget tryck i de lägre frekvenserna, diskanten är inget att
klaga på men inget att hurra för heller. Vill du ha ut maximalt av nya Jens Of
Sweden är ett par nya lurar att tänka på.





MP3-spelare i stort test

MP-130 är inte stor, de är de första vi kan
konstatera. Nästan identisk i storlek med iAUDIO4. Jens Of Swedens mål med
denna spelare torde vara att skapa en stilren och elegant maskin som vilken
finsmakare som helst skulle kunna tänka sig att bära, de återstår att se.

Framsidan har inte mycket knappar att
uppbringa, bara en joystick som har fem olika lägen. Förutom de vanliga
vänster/höger, upp/ner kan man även trycka knappen rätt ner och komma åt
menyn och en förteckning över låtarna som finns lagrade i minnet. Dock finner
vi en ”makeupspegel” där man tycker att displayen borde finnas, vart
är då displayen? Jo, den sitter under spegeln och mer om hur den fungerar kan
du läsa längre ned.

De tre silverknapparna på sidan ovanför
displayen är små och men står ut lite från spelaren så de är inga problem
att hitta dem i mörkret. Hold-switchen dras åt höger för att låsa spelaren
knappar och även den är rätt liten. De är övervägande bra finish och
känsla i knapparna.

På den övre gaveln sitter de tre intressanta saker. Först och främst har vi
de givna uttaget för hörlurar och precis bredvid hittar vi de lite mindre
hålet för Line In-kabeln, varför de inte har använt de vanliga 3.5mm-pluggarna är för mig en gåta. Förmodligen för att förhindra folk att
stoppa in hörlurarna i fel hål, onödigt eftersom du måste ha JOS egen kabel
för att använda Line In-kabeln.

Mittimellan de två uttagen sitter en liten
trekantig stålprofil som du kan knyta fast ditt nyckelband/halsrem i, stabilt
och bra.

Lösningen för USB-kontakten är den bästa jag någonsin skådat. Dels för
att du inte behöver ha en kabel med dig när du ska ta hem filer från jobbet,
de har hänt fler än en gång att när man ska spara ner dagens arbete och
fortsätta hemma så har man glömt kabeln på farstubordet. JOS har gjort så
att USB-kontakten sitter gömd under en liten lucka som går att skjuta fram och
tillbaka, man vänder fram USB-kontakten så att säga. De kan visserligen vara
lite vanskligt att få in spelaren bakom datorn men hellre de än att släpa
runt på en USB-kabel, har du frontmonterade USB-portar lider du inte av
detta.

Nu har vi kommit till de kanske mest intressant
på denna spelare, skärmen. OLED-skärmar hör inte till vanligheterna i en
MP3-spelare årsmodell 2004. Dock kan jag lova att OLED kommer att ersätta LCD
inom en inte alltför lång tidsperiod. OLED behöver ingen bakgrundsbelysning
utan lyser av sig själv, detta sparar stora mängder ström och de är ett
väldigt aktuellt ämne i allting som innehåller batterier i princip. Sen att
de är full betraktningsvinkel på OLED gör inte saken sämre heller. I detta
fall har de valt en OLED-skärm med två färger, orange och en blåaktig
nyans.

Jens Of Sweden har valt att montera sin OLED-skärm bakom en genomskinlig
spegel. Detta är givetvis väldigt fräckt och nyskapande men är bra i de
långa loppet? Jag måste tyvärr svara med ett bestämt nej då de är snudd
på omöjligt att se vad displayen visar i solsken, man blir bländad av spegeln
helt enkelt. För den som sminkar sig varannan halvtimme är denna spegel
säkert jättebra men för oss vanliga användare är den inte mycket att ha.
Fräck men inte funktionellt och det är upp till var och en att bedöma vilket
som går först, för de är helt klart häftigt att de sitter en liten display
bakom spegeln. För att ni ska förstå att de verkligen är en riktig spegel
så har jag fotat min egen kamera här nedanför.

När du väl ser displayen så är den riktigt bra. De två färgerna bidrar
till en trevlig skärm och de lite speciella ljuset ger en behaglig känsla.
Dock är de testets minsta skärm, tro inte att hela spegelytan är en skärm
utan det är bara en liten yta mitt i spegeln.





MP3-spelare i stort test

Jens Of Swedens nyaste skapelse har en
tämligen liten display i jämförelse med de andra. En liten display är inte
att föredra om man ska göra funktionella och lättnavigerade menyer. MP-130
har dock fördelen att de kan använda sig av två färger (blå och orange), de
går att lägga upp ett mer lättförståeligt menysystem på de viset.

Spelaren sätts på med ett litet tryck på playknappen och man mottas av loggor
(du kan göra egna) och en lite notis om att det är en Jens Of Sweden MP-130 du
sitter och håller i för tillfället.

Menyn nås lätt genom ett tryck på joysticken
på sidan och håller du den inne kommer du in i en lista över de låtarna som
finns på spelaren, de två färgerna använda flitigt för skapa översikt.
Väl inne i menyn finns nio huvudkategorier, display inställningarna är många
och den har till och med fått en egen huvudkategori. Du kan bland annat ställa
in efter hur lång tid displayen ska slockna helt och därmed spara ström.
Även Equalizerna har de ägnats mycket kärlek åt. Förutom de gamla vanliga
med några förinställda och en användardefinierad så finner vi WOW-effekter.
De är tänkt att de ska skapa mer rymd i musiken och att de ska kännas som om
de är högtalare som står i ett rum man lyssnar till och inte små
öronsnäckor. De funkar sisådär och vrider man på för mycket av de goda så
låter det hur dumt som helst, de blir lite för mycket eko och annat trams. SRS,
Focus och Trubass i lagom mängder (de är de tre som gömmer sig under namnet
WOW) ger ett litet lyft för ljudet men inte på länga vägar lika effektivt
som iAUDIOs.

När du är inne i läget för uppspelning av
musiken så blir displayen knökfull med siffror, färger och annat som man kan
tänka vilja veta om musiken man lyssnar på. Lite rörigt för mig men visst
är det bra att veta precis hur MP3-spelaren är inställd och i vilken mapp
låten ligger men när man har såpass lite utrymme så kanske man kan ta bort
något. Någon snygg equalizer visualsation med snygga staplar finns inte som på
de andra spelarna – men de klarar jag mig faktiskt utan. Hursomhelst är MP-130
hiskeligt snabb då OLED-tekniken är snabb och sen klarar man av att styra
nästan allting på spelaren med joysticken, lättnavigerad men lite för
plottrig på vissa ställen.

De övriga funktionerna är Line-In,
röstinspelning, och FM-radio. Line-In fungerar alldeles ypperligt och de finns
lite inställningsmöjligheter att välja mellan, inget att klaga på här.
Röstinspelningen funkar precis likadant som Line-In, samma gränssnitt och
inställningsmöjligheter. Kvaliteten blir skaplig och en vanlig konferens eller
ett föredrag går utmärkt att spela in och lyssna på i efterhand. FM-radion
kan vi inte heller klaga på, den har de vanliga funktionerna med förinställda
och programmeringsbara kanalinställningar. Mottagningen är duglig även om den
inte kan mäta sig med en vanlig tuner för hemmabruk.

Mjukvara:
Jens Of Sweden skickar inte med någon programvara till sin MP-130 utan att
de erbjuder ett program gratis från hemsidan om man tycker sig behöva det. De
är inte ett program för filöverföring utan programmet är till för att
kunna göra egna bakgrunder som visas vid starten av MP-130. Programmet är
verkligen inte vackert, de ser ut att höra hemma på den tiden då man
fortfarande körde Windows 3.11. De fungerar i alla fall och de är hyfsat lätt
att göra bakgrunder med, dock är gränssnittet, som jag sa, lite ’out to date’.

Dags att gå över till en spelare som är tillverkad av Northern Star, helt
färska på MP3-spelarmarknaden. Ska den ta upp kampen mot giganterna?





MP3-spelare i stort test

Northern Star är det nog inte många som har
hört talas om, det är ett relativt litet märke och har inte gjort MP3-spelare
tidigare såvitt jag vet. Northern Star är hyllad av media för deras utomordentliga
tv-apparater med plasmaskärm, hursomhelst har de nu gjort en maskin vid namn
NS-Xen-205. De lite speciella med denna MP3-spelare är att chassit mestadels
är gjort i ren metall, bådar för grym hållbarhet.

Specifikationer:

Northern Star-Xen-205

Musikstöd: MP3, WMA, ASF
Minne: 512 MB
Pris per
MB:
5 kr
Typ av
display:
LCD, negative backlight
Batterityp: Två AAA,
Batteritid:
(enligt tillverkare)
16 timmar
Funktioner: – Radio
– MP3-spelare
– Diktafon
– Line-in (avspelning från ljudkälla)
-TTS (Text to Speech)
Frekvensomfång: 20Hz – 20 KHz
Uteffekt: 20mW per kanal (16 Ohm)
Storlek:
(BxHxD)
75 x 19 x 35
Vikt: 40 Gram exkl batterier

Pris:

Rekkomenderat 2600 kr

Specifikationerna är trevliga att titta,
högst uteffekt i hela testet. Storleken går inte heller av för hackor,
perfekt storlek enligt mig. Med metallskalet i baktanke kan man tycka att Xen
ska väga lite mer än de andra men så är faktist inte fallet, 40 gram exkl
batterier är inget problem att ha runt nacken ett tag. Även Text To Speech kan
vara småintressant, helt onödigt men en kul feature. Den lite speciella
displayen återkommer jag till senare.

Batteritiden är helt godkänd med två AAA-batterier som drivkälla. Inte
heller är 18 timmar några fantasisiffror då jag skrapade ihop cirka 16 timmar
med vanligt användande och två Duracell M3-batterier i facket. 18 timmar är
nog inte problem om du bara lyssnar på musik på en anständig volym.

NS-Xen finns i flera storlekar och färger: 512MB kan bara fås i vit färg,
128MB och 256MB kan bara fås i den snyggare glanssvarta färgen. I skrivande
stund kostar 128MB runt 1500 kr och lägger du på en femhundring får du en 256MB-spelare.

Vad är med i kartongen:

Den lilla vita lådan verkar inte alltför välfylld, inte är den snygg
heller men vad gör det så länge spelaren är bra.

Innehåll:

– Spelare
– Hörlurar
– USB-kabel
– Line In-kabel
– En manual
– CD-skiva

Det är bara de nödvändigaste sakerna som följer med Xen, inga mysiga
väskor eller laddare. Om vi börjar på manualen så är de en trevlig skapelse
på 70 engelspråkiga sidor. Mycket bilder och pedagogisk text som gör den lättförståelig. USB-kabeln har en vanlig stor USB-kontakt i ena änden och en mindre i den
andra, dock inte samma typ som de andra tre spelarna har, denna har en lite
annorlunda form. Kabelns längd är ungefär en meter. Line In-kabeln är cirka
50 cm lång och har vanliga 3.5mm-proppar i ändarna.

Den eleganta halsremmen är gjord i flätad
läderimitation och är riktigt tålig samtidigt som den är snygg. Den binds
fast i en ögla på toppen av MP3-spelaren och den lilla cylindern längst ned
går att skruva isär. Riktig fin känsla i denna rem.

Hörlurarna:
Som jag sa ovan sitter hörlurarna fast i remmen, det finns inte en chans
att de räcker ner till fickan hur liten du än är. Det är cirka 40cm
sladd/rem vi har att göra med.

Specifikationer:

NS-Xen-205 Hörlurar.

Frekvensomfång:
THD:
(Total Harmonic Distorsion)
SPL:
(Sound Pressure Level)
Sladdlängd: En meter
Impedans: 16 Ohm

Lurarna som följer med Xen är väldigt
osymmetriska, lite udda form på dem utav huvudtaget. Detta är dock riktigt
komfortabelt och de sitter verkligen smäck i öronen. Inte en chans att de
trillar ur. Gummiskyddet runt gallret känns igen, precis som på de två
föregående spelarna. Den långa sladden räcker bra ner till fickan om man
inte vill ha spelaren dinglandes runt halsen. Väldigt trevliga i örat och de
är snudd på att de är de mest komfortabla lurarna i testet, delar första
platsen med iAUDIOs lurar när de gäller komfort.

Tyvärr matchar inte ljudet den ovannämnda komforten. De finns ingen rymd i
lurarna och det känns verkligen att det är lurar man har på sig, detta
försöker man inte sträva emot. Man vill ha så bra rumskänsla som möjligt.
Basen eller diskanten saknar udd och de sticker inte ut från de övriga
musiken, lite tråkigt ljud helt enkelt. Det är i alla fall glasklart och
hyfsade sångegenskaper men nya lurar får du nästan skaffa dig för att få en
total ljudupplevelse.





MP3-spelare i stort test

Northern Star är det nog inte många som har
hört talas om, det är ett relativt litet märke och har inte gjort MP3-spelare
tidigare såvitt jag vet. Northern Star är hyllad av media för deras utomordentliga
tv-apparater med plasmaskärm, hursomhelst har de nu gjort en maskin vid namn
NS-Xen-205. De lite speciella med denna MP3-spelare är att chassit mestadels
är gjort i ren metall, bådar för grym hållbarhet.

Specifikationer:

Northern Star-Xen-205

Musikstöd: MP3, WMA, ASF
Minne: 512 MB
Pris per
MB:
5 kr
Typ av
display:
LCD, negative backlight
Batterityp: Två AAA,
Batteritid:
(enligt tillverkare)
16 timmar
Funktioner: – Radio
– MP3-spelare
– Diktafon
– Line-in (avspelning från ljudkälla)
-TTS (Text to Speech)
Frekvensomfång: 20Hz – 20 KHz
Uteffekt: 20mW per kanal (16 Ohm)
Storlek:
(BxHxD)
75 x 19 x 35
Vikt: 40 Gram exkl batterier

Pris:

Rekkomenderat 2600 kr

Specifikationerna är trevliga att titta,
högst uteffekt i hela testet. Storleken går inte heller av för hackor,
perfekt storlek enligt mig. Med metallskalet i baktanke kan man tycka att Xen
ska väga lite mer än de andra men så är faktist inte fallet, 40 gram exkl
batterier är inget problem att ha runt nacken ett tag. Även Text To Speech kan
vara småintressant, helt onödigt men en kul feature. Den lite speciella
displayen återkommer jag till senare.

Batteritiden är helt godkänd med två AAA-batterier som drivkälla. Inte
heller är 18 timmar några fantasisiffror då jag skrapade ihop cirka 16 timmar
med vanligt användande och två Duracell M3-batterier i facket. 18 timmar är
nog inte problem om du bara lyssnar på musik på en anständig volym.

NS-Xen finns i flera storlekar och färger: 512MB kan bara fås i vit färg,
128MB och 256MB kan bara fås i den snyggare glanssvarta färgen. I skrivande
stund kostar 128MB runt 1500 kr och lägger du på en femhundring får du en 256MB-spelare.

Vad är med i kartongen:

Den lilla vita lådan verkar inte alltför välfylld, inte är den snygg
heller men vad gör det så länge spelaren är bra.

Innehåll:

– Spelare
– Hörlurar
– USB-kabel
– Line In-kabel
– En manual
– CD-skiva

Det är bara de nödvändigaste sakerna som följer med Xen, inga mysiga
väskor eller laddare. Om vi börjar på manualen så är de en trevlig skapelse
på 70 engelspråkiga sidor. Mycket bilder och pedagogisk text som gör den lättförståelig. USB-kabeln har en vanlig stor USB-kontakt i ena änden och en mindre i den
andra, dock inte samma typ som de andra tre spelarna har, denna har en lite
annorlunda form. Kabelns längd är ungefär en meter. Line In-kabeln är cirka
50 cm lång och har vanliga 3.5mm-proppar i ändarna.

Den eleganta halsremmen är gjord i flätad
läderimitation och är riktigt tålig samtidigt som den är snygg. Den binds
fast i en ögla på toppen av MP3-spelaren och den lilla cylindern längst ned
går att skruva isär. Riktig fin känsla i denna rem.

Hörlurarna: 

Specifikationer:

NS-Xen-205 Hörlurar.

Frekvensomfång:
THD:
(Total Harmonic Distorsion)
SPL:
(Sound Pressure Level)
Sladdlängd: En meter
Impedans: 16 Ohm

Lurarna som följer med Xen är väldigt
osymmetriska, lite udda form på dem utav huvudtaget. Detta är dock riktigt
komfortabelt och de sitter verkligen smäck i öronen. Inte en chans att de
trillar ur. Gummiskyddet runt gallret känns igen, precis som på de två
föregående spelarna. Den långa sladden räcker bra ner till fickan om man
inte vill ha spelaren dinglandes runt halsen. Väldigt trevliga i örat och de
är snudd på att de är de mest komfortabla lurarna i testet, delar första
platsen med iAUDIOs lurar när de gäller komfort.

Tyvärr matchar inte ljudet den ovannämnda komforten. De finns ingen rymd i
lurarna och det känns verkligen att det är lurar man har på sig, detta
försöker man inte sträva emot. Man vill ha så bra rumskänsla som möjligt.
Basen eller diskanten saknar udd och de sticker inte ut från de övriga
musiken, lite tråkigt ljud helt enkelt. Det är i alla fall glasklart och
hyfsade sångegenskaper men nya lurar får du nästan skaffa dig för att få en
total ljudupplevelse.





MP3-spelare i stort test

Northern Stars Xen-spelare har en
förhållandevis stor display och med hög upplösning, vilket bådar för ett
överskådligt gränssnitt med mycket text. Ni blir inte besvikna, displayen är
verkligen tydlig med riktigt många rader och trevliga små grafiska ikoner. Vi
kan börja med att nästla in oss i menyerna.

Huvudmenyn nås genom att trycka på knappen
nedanför joysticken. De finns ett otal olika huvudmenyer och undermenyer och de
går verkligen att ställa in de mesta du kan tänka dig. Allt från kontrasten
på skärmen till hur mycket klockan är, för ni har väl sett att de är en
klocka längst upp i högra hörnet? Du styr runt i menysystemet med bara
joysticken, du kan med andra ord styra spelaren med en hand utan att de ska vara
allt för krångligt. Om du trycker på knappen som är till höger på spelaren
så kommer du in i en lista över vilka filer som är lagrade. Det får bara
plats tre låtar i taget vilket i mina ögon är lite, de skulle gjort likadant
som de gjorde på menysystemet där de får plats med fem rader, och tar man bort
rubriken längst upp så får du plats med ännu fler. Den funkar i alla fall
men de tar sin ringa tid att trycka igenom alla låtar om man har fullt på
minnet.

Väl inne i läget för uppspelning av musik
så möts du av en liten grafisk equalizer uppe i hörnet med två staplar som
varierar i takt till musiken, inte så nödvändigt med spelaren blir lite
roligare att titta på när de rör sig. Du kan kan ändra equalizern med
knappen till vänster, förövrigt är equalizern helt standard med lite
förinställda presets och du kan givetvis göra dina egna. Du har precis som
på de andra tre full överblick över tiden, bitrate, låtposition och vilken
equalizerinställning som används.

Radio, diktafon och Line-In är närvarande, det
börjar nästan bli ett måste på de här lite dyrare spelarna. Om vi börjar
på radion kan jag inte annat säga än att den är så bra som den kan bli,
du kan lagra kanalfrekvenser och ställa in radion efter vilken kontinent du
befinner dig på. Täckningen är skaplig och bor du i en lite större stad så
ska täckningen inte vara några som helst problem. Line-In och röstinspelning
ser precis likadana ut och du har full koll på vad du spelar in och hur du
spelar in. Lite svåröverskådligt till en början då det är mycket text med
samma storlek, men man får grepp om de efter ett tag.

Mjukvara:
Northern Star skickar med en vanlig CD-skiva med ett program på. Music
Friend som de heter är ett vanligt program där du kan konvertera, lyssna på
musik och givetvis överföra musik. Programmet är enkelt att handhava och ser
rätt skapligt snyggt ut. Det går även att uppgradera firmware via ett enkelt
sätt och till och med byta teckensnitt i spelaren, omväxling förnöjer som de
brukar heta.

Nu ska vi gå in på ett filöverföringstest, viktigt att de
går fort att när man har bråttom iväg.





MP3-spelare i stort test





Nu har vi kommit fram till att testa överföringshastigheter

Nu har vi kommit fram till att testa överföringshastigheter. Jag kommer
köra två test, första testet är en stycke hemsida i mapp på exakt 100MB.
Tidatagningen kommer att ske med vanligt stoppur med tanke på att iRivern
måste använda sitt eget program för filöverföring, de går då med andra
ord inte att använda ett program som tar tiden. Andra testet är hur låg tid
det tar att fylla hela minnet på respektive spelare, jag har då musik i mappar
som är exakt så stora som minnet är på respektive spelare. Till testet
använder jag mig av ett USB2 PCI-kort från Adaptec, dock är de ingen spelare
i testet som stöder de avsevärt snabbare USB2-gränssnittet. Lite dåligt att
de inte implementerar de i dagen spelare då de börjar bli en gammal teknik,
inte är den dyr eller krånglig att stoppa in heller.

Överföringstest, del1

Spelare: Antal MB Tid ~MBps
iRiver
iFP-1090
110

163s

0,67
Cowon
iAUDIO4
110

141s

0,78
JOS MP-130 110

163s

0,67
NS-Xen 205 110

258s

0,43

Som ni ser är de väldigt jämnt mellan de tre
första, MP-130 och iFP-1090 hamnar till och med på exakt samma tid. Dock kan
jag inte förstå varför Xen är så hiskeligt slö, jag provade på flera
andra datorer med andra moderkort och andra operativsystem men jag fick nästan
samma siffror ändå. Observera att jag gör som de flesta gör när de tankar
in saker i MP3-spelare, jag drar bara helt sonika filerna från ett fönster
till ett annat. Undantag för iRivern som inte stödjer UMS för tillfället,
man måste använda programmet (ny firmware finns på iRivers hemsidan som
stöder UMS). Nästa test är att fylla minnet tills de blir fullt.

Överföringstest, del2

Spelare: Antal MB Tid ~MBps
iRiver
iFP-1090
241

358s

0,67
Cowon
iAUDIO4
233

315s

0,74
JOS MP-130 248

365s

0,68
NS-Xen 205 497

1104s

0,45

Som ni ser är de nästan samma siffror här
på alla spelarna. iAUDIO ligger i topp med JOS och iRiver tätt efter sig.
Xen skyndar sig inte i onödan, men å andra sidan hinner man bre på nya
mackor och koka nytt kaffe på 1000 sekunder. Har fortfarande ingen bra
förklaring till varför de går så segt för Xen.

Nu hoppas vi genast över till drivningstestet.


Drivningstestet är viktigt, framförallt för den som hade tänkt att införskaffa nya lurar till sin nyinköpta MP3-spelare. Är de lite större hörlurar som den modell jag använder mig av idag är bra drivförmåga ett måste för att inte ljudet ska bli klent och tamt. Idag kommer jag att använda mig av Koss UR-18 för att utröna om drivkraften är tillräcklig. De är ett par 32 Ohms-lurar, precis som vilka andra lurar som helst i affären och de är därför jag har valt just dem.

iRiver iFP-1090.
Detta är en mycket trevlig upplevelse. Redan på volymsteg 30 av 40 får jag upp en volymnivå som räcker till och blir över. Inte heller har den något problem med att hålla kontroll på membranet när de pumpar på som värst. Basen och diskanten är tydlig och kortfattat kan jag bara säga att iFP-1090 gör sig perfekt med ett par lite större hörlurar.

 

COWON iAUDIO4.
Volymen är inga som helst problem, dock börjar ljudet släppa ganska kraftigt även på oavancerade låtar vilket är lite tråkigt. Djupen på basen eller klangen i diskanten är de inga problem med. Lite högre volymer tillsammans med en snabb och tung låt är kanske inte att rekommendera. Jag tycker inte att du ska använda din iAUDIO tillsammans med för stora lurar, de medföljande är faktiskt bättre i kombination med iAUDIO4 än vad mina UR-18 är.

 

Jens Of Sweden MP-130.
De första som slår mig är att man måste vrida volymen i botten för att få en trevlig volymnivå, lite kräm i hörlursuttaget med andra ord. De kompenserad dock med att kontrollen på membranet är utmärkt och vid maxvolym får jag inte speciellt mycket distorsion på vilken låt jag än har i gång. Basen och diskanten är okej men inte mer än så. Rekommenderas ljummet till den som hade tänkt att använda stora hörlurar, har du ett par som är mer tungdrivna än mina blir de inte roligt.

 

 

Northern Star Xen 205.

Xen har högst uteffekt och det märks. Redan vid volymsteg 20 av 30 börjar det vara lite högt. Distorsionen är i princip obefintlig även på tunga och snabba låtar. De lägre frekvenserna gör sig bra påminda och diskanten har inte heller problem med att göra sig hörd. Väldigt trevlig helt enkelt med ett par lite större hörlurar, rekommenderas varmt.

Xen och iFP-1090 får här dela första platsen med de två andra på trappsteget nedanför. Jag vågar lova att alla spelare kommer att fungera fint om du köper andra kvalitetssnäckor från Shure, Koss, Sennheiser eller liknande. Vanliga hörlurar får du ta dig en extra funderare på om du ska köpa iAUDIO4 eller JOS MP-130, Xen iFP-1090 borde klara uppgiften galant.

Då var det sluttestat för den här gången och de enda som återstår är att knyta ihop allt detta, skutta vidare till nästa sida.




Hörlursroundup

Nu har vi kommit fram till de
absolut svåraste på hela testet, att utse en vinnare. Först och främst
måste jag säga att alla spelare jag fått äran att testa är riktigt bra.
På en skala till tio skulle ingen hamna under 8, du kommer med andra ord inte
blir missnöjd med någon av dem. De finns ingen given vinnare men jag tycker
ändå att NS-Xen ligger ett litet trappsteg ovanför de andra. Priset per MB
är bra och formgivningen är snygg samtidigt som den är funktionell.
Plåtskalet gör sitt till också. Sen tycker jag att iAUDIO4 kommer tätt
efter med de utomordentliga hörlurarna och bra equalizer som största
trumfkort. MP-130 och iFP-1090 går hand i hand på tredje platsen då
iFP-1090 faktiskt är bra mycket dyrare än de andra och även störst och
MP-130 faller faktiskt på sin skärm som man annars tycker ska vara de bästa
på den. Den är snygg men helt oanvändbar i ljus. Ha dock i åtanke att om
jag skulle sätta ett betyg på dessa två så skulle de bli en 8 av tio. De
två andra får 9 och 9.2 så bara för att de inte kommer först behöver
inte betyda att de är dåliga spelare.

Sammanfattningar:

iRiver iFP-1090
iRiver bryter nya vatten med färgskärmen, helt klart en riktigt bra
skärm. Batteritiden är enorm och de digra utrustningspaketet torde räcka
åt alla. Bra hörlurar och riktigt trevliga funktioner, kameran har man
inte mycket nytta med men imponeringsfaktorn är hög. Dock är den dyrast i testet
och sen är den aningen stor också, tar inte fullpott på grund av detta
men nog var de nära. För den som är ekonomiskt oberoende är detta
nästan de givna valet men för oss vanliga dödliga är de lite
saftigt.

COWON iAUDIO4

iAUDIO4 är inte stor, dock låter den som en stor orkester. Trevliga
hörlurar och bra ljudinställningar i spelaren som gör att ljudet blir
hiskeligt bra. De många färgerna på bakgrundsbelysningen är bra och de
är trevligt med lite omväxling. Batteritiden är bra för att bara vare
ett litet AAA-batteri. Utrustningspaketet är alldelens lagom med en riktigt
bra väska som faktiskt är värd att använda. Nackdelarna är en lite
klumpig batterilucka och lite plastig look, testets andrapristagare och de
har den det fantastiska ljudet att tacka för.

Jens Of Sweden MP-130
OLED-skärm är ett hett samtalsämne nuförtiden, det är förståeligt.
Dock har JOS gjort misstaget att de snålat på storleken på displayen och
sen monterat den bakom en spegel. Helt obrukbar i solljus, då får lägga
den i handen och sluta till för ögat så de blir mörkt, då ser du bad
som står. Dock gillas den inbyggda USB-kontakten och de inbygga batteriet
som laddas via USB, även storleken är bra. Får dela åttapoängaren med
iRiver, den är lite dyrare än iAUDIO4 också vilket gör sitt till.

Norhtern Star Xen 205.
Designen på Xen är något i hästväg, metallskalet smälte mitt annars
svårsmälta hjärta så fort jag öppnade lådan. Grymt användarvänlig
och har testets bästa pris per MB, även om du går ner en storlek till 256 MB
får du ett anständigt pris per MB. Displayen är riktigt snygg för att
vara en vanlig LCD och den gedigna konstruktionen i varenda detalj gör
denna spelare ett halvt strå vassare än de andra tre. Dock tycker
jag att du ska införskaffa i ett par riktiga hörlurar då de som följer
med inte riktigt matchar resten av spelaren. Den tröga överföringstiden
sticker säkert lite i ögonen på folk men jag tycker faktiskt att det är
en petitess och de är inte helt omöjligt att de fixas i en kommande
firmware.

iRiver
iFP-1090

Cowon iAUDIO4

Jens Of SwedenMP-130


Fördelar:

+ Bra batteritid.
+ Färgskärm.
+ Tillbehörspaket.
+ Skapliga lurar.
+ Finesserna.

Nackdelar:
– Klumpig design.
– Priset.
– Du behöver ny firmware för UMS-

Fördelar:
+
Liten.
+ Bra ljud.
+ Bra hörlurar.
+ Väskan.
+ Displayen.

Nackdelar:
– Batteriluckan.
– Plastig känsla.

Fördelar:
+ OLED-skärm.
+ Infällbar USB-kontakt.
+ Liten.
+ Laddningsbar via USB.

Nackdelar:
– Lite utrustning.
– Spegeln.
– Liten skärm.

NS-Xen
205


Fördelar:
+
Snygg.
+ Stålchassi.
+ Bra display.
+ Gedigen känsla i alla detaljer.
+ Bra MB/per krona.
+ Hyfsat ljud.

Nackdelar:

– Hörlurarna gör inte Xen rätta.
– Lite seg på filöverföring

Nordichardware till tacka alla tillverkare som gjorde detta
test möjligt. Håll korpgluggarna öppna efter fler MP3-spelarrecensioner.


Annons

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid