Intels 845PE
chipset lanserades förra året och chipsetet var precis vad P4:an
behövde. Stödet för DDR333 välkomnades varmt av den minnesbandbredds-hungriga
processorn och helt plötsligt var inte längre Rambus det enda alternativet
längre om man villa bygga ett högpresterande P4-system. Visserligen
hade en hel del entusiaster uppnått DDR333+ hastigheter genom överklockning
men nu kunde man få första gången få ett garanterat
snabbt P4-system även med Single Channel DDR utan att behöva bry
sig om överklockningen. Att chipsetet sedan visade sig vara bra även
på överklockningsfronten gjorde knappast någon ledsnare.
Nu var det ett tag sedan chipsetet lanserade men ännu står sig
845PE starkt. Både Intel och SiS har hunnit lansera Dual Channel DDR
chipset men prestandamässigt sett klarar sig 845PE fortfarande galant
mot dessa nykomlingar. Det faktum att chipsetet hunnit mogna på marknaden
gör också att priset sjunkit en hel del sedan lanseringen och 845PE
baserade moderkort finns numera att köpa för under tusenlappen.
Att Granite Bay inte blev någon vidare hit är väl de flesta
medvetna om vid det här laget och nu väntar alla riktigt spännt
på Springdale och Canterwood som ser ut att bli vad GNB borde har varit.
Detta kommer troligtvis också bli början på en ny era där
845PE inte längre kommer kunna räknas till skara av högpresterande
moderkortschipset varför vi här på NH tänkte avsluta
kapitlet 845PE med en liten round-up på fyra stycken högst aktuella
moderkort byggda kring just 845PE. De fyra utvalda korten skiljer sig rätt
rejält vad det beträffar tilltänkta målgruppen varför
vi tror att detta trots att chipsetet är detsamma kan bli en intressant
artikel. Deltagarna är i alfabetisk ordning:

Abit BH7, Albatron
PX845PEV-800, Jetway Alioth PE och till sist Shuttle AB48N.

Först ut
är Abit BH7 med sitt nya budgetkort riktat till överklockare.


ABIT
BH7
: Specifikationer

Moderkortschipset:
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4)
Processorstöd:
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533MHz FSB
Minnesstöd
2xDIMM
333MHz DDR (MAX 2GB), 3xDIMM 200/266DDR (MAX 2GB)
Integrerad
grafikkrets:
AGP:
1x
AGP 4X
PCI:
5 x 32-bit bus master PCI
IDE-kontroller:
4
enheter, ATA 100/66/33
RAID-kontroller:
SATA-kontroller:
Marvell
88i8030 S-ATA Bridge, 1x 150MB/s
Nätverkskrets:
Realtek
RTL8101L 10/100Mbit
Ljudkrets:
Realtek
ALC650, AC97 Codec+S/PDIF in/ut på bakpanelen
FireWire
(IEEE-1394):
USB
2.0:
4
portar externt, möjlighet till 2 portar extra internt
Pris:
~
1100kr

ABIT BH7 är
långt ifrån lika featurerikt som IT7-Max2 V2.0 som vi tittade
på här senast men kortet erbjuder ändå ett och annat
som gör ett eventuellt köp roligt. Vi träffade Abit själva
på CeBIT där det pratades en hel del om just BH7 och att kortet
minsann skulle klara av de kommande 800FSB processorerna från Intel.
Kortet är menat som ett överklockarkort utan en massa krusiduller
och istället en ruskigt attraktiv prislapp. Om Abit har lyckats med sina
försök får vi snart reda på.

Pris och
Tillgänglighet

ABIT BH7 är
ett ganska prisvärt kort i synnerhet då man jämnför med
Abits egna flaggskepp IT7-Max2 V2.0. Då det finns en uppsjö av
konkurrerande produkter baserade på 845PE hittar vi kort som är
både dyrare och billigare än BH7. Kortet ligger således prismässigt
någonstans i ett mittsegment. Priset på 845PE chipsetet har sjunkit
rejält möjliggör för samtliga tillverkare att erbjuda
billiga kort baserade på denna lösning vilket vi konsumenter välkomnar
varmt. Att hitta ett 845PE moderkort som inte är prisvärt, bortsett
från ASUS "Black Pearl" förstås, är ganska
svårt i dagsläget. Vad det gäller tillgängligheten ligger
kortet också mycket bra till och det listas av i princip alla större
återförsäljare som har Abit i sitt sortiment. Då både
pris och tillgänglighetskriterierna uppfylls väl av Abit BH7 får
väl betyget bli därefter.

 

Pris/Tillgänglighet
Vi
jämför priset mot likvärdiga produkter och även tillgängligheten
bland svenska återförsäljare.


 

Tillbehör
och features

Precis som NF7-S
som vi tittade på i vår nForce2 round-up är BH7 inte direkt
fullspäckat med integrerade features. Orsaken är bland annat att
Abit ville att kortet verkligen skulle vara ett kostnadseffektivt överklockningskort
vilket inte hade varit möjligt med ett större antal integrerade
komponenter ombord. Kostnadsfrågan märks och tydligt på tillbehöret
i paketet. En ATA100-flatkabel, en floppykabel, en bakplåt och en skiva
med drivrutiner, Winbond Hardware Monitor och Acrobat Reader är allt
vi får med. Har jag inte glömt något nu då? Jodå,
en S-ATA kabel medföljer också men tyvärr ingen S-ATA->P-ATA
konverter vilket känns aningen snålt då detta ingår
på NF7-S som prismässigt ungefär ligger på samma nivå.
Allt i allt ett tämligen sparsmakat tillbehörspaket.

 















Manual & tillbehör

Helt utblottat
utan den minsta antydan till integrerade features står Abit BH7 dock
inte. Många av de integrerade lösningarna har blivit så pass
billiga att det även på ett budgetkort som detta går att
inkludera ett par utan att prislappen sticker iväg. Bland annat är
BH7:an utrustad med en 6-kanals ljudkrets som utgörs av ett Realtek ALC650
chip som nyttjar AC97-codecen. LAN finns också ombord och detta i form
av ännu en Realtek krets nämligen RTL8101L. Resultatet blir 10/100Mbit
direkt via bakpanelen. Eftersom man får med en S-ATA kabel är det
logiskt att det även finns möjligheten till att ansluta S-ATA hårddiskar.
Denna funktion omhändertas av ett Marvell chip som tyvärr bara möjliggör
anslutningen av en enda S-ATA hårddisk. LAN-kretsen och S-ATA-kontakten
ser ni på bilderna nedanför i mitten respektive till höger.
I bild till vänster hittar vi Clear CMOS-jumperna med sin gula plasthatt,
precis som på IT7-Max2 kortet vi tittade på nyligen. Då
den gula plasthatten är ganska hög är det busenkelt att återställa
CMOS även med kortet installerat i chassit. Det tackar vi för Abit.

 

Tyvärr var
detta också allt i form av integrerade features, nästan i alla
fall. Kortet är också utrustat med S/PDIF in/ut kontakter som vi
hittar på bakpanelen. Bild på dessa och de 4 USB anslutningarna
hittar ni på nästa sida.

Abit BH7 bjuder
förvisso på en del i dagsläget grundläggande features
men här hittas inget särskilt anmärkningsvärt. Tillbehörspaketet
är i snålaste laget och vi anser att vi åtminstone borde
fått med två ATA100 flatkablar istället för bara en.
Betyget blir således inte ett absolut toppbetyg utan aningen mer mediokert.
Låt oss nu gå över till något betydligt roligare nämligen
layouten på detta kort.

 

Tillbehör/Features
Vi
tittar på mängden och användbarheten för medföljande
tillbehör och integrerade features.



Återigen
har BH7 mycket gemensamt med NF7-S. Båda är nämligen tillverkade
på den fulcoola brunorange PCBn som vuxit till att bli synonymt med
Abit. Färgen påverkar visserligen varken prestandan eller hur den
övriga layouten ser ut men ett snyggt kort är väl ändå
att föredra.

 

En snabb titt
på BH7 och saken är klar. Detta kortet kommer att få ett
mycket högt betyg vad det gäller layouten. Då antalet integrerade
komponenter är ganska litet finns det mycket spelrum på PCBn för
teknikerna att placera ut godbitarna på. Rymligt och luftigt är
några av orden som BH7 för tankarna till och även en annan
sak, entusiasm. Tittar man nämligen lite närmare på vad som
sitter på kortet märker man snart att Abit hade en sak i åtanke
när de byggde detta kortet, det skulle gå undan och då menar
jag i form av överklockning. Vad är ett av grundkraven för
en lyckad överklockning? Stabil och ren strömförsörjning
förstås. Detta ombesörjs genom 4-fas strömförsörjning
och ett annat kvalitetstecken. Samtliga av Kondensatorerana på BH7 är
nämligen av märket Rubycon som anses vara lite av kondensatorernas
Rolls-Royce.

 















Rubycon

Dessa svarta
och lila rackare finns lite varstans på kortet och stör egentligen
ingen förutom på ett ställe. Precis intill sockeln har nämligen
sex stycken kondensatorer bestämt sig för att slå rot. Inget
större problem för de vars kylare håller sig inom ramen för
specifikationerna men med lite mer exotiska kylningar kan dessa faktiskt bli
ett smärre problem. Bortsett från detta är layouten runt sockeln
bra. Kondensatorerna är tyvärr bara ett av två irritationsmoment.
12V kontakten sitter nämligen snett ner till vänster under sockeln
vilket kräver en hel del kreativt sladdförande för att slippa
få 12V linan intrasslad i CPU fläkten. Turligt nog har vi nu betat
av de enda två missarna Abits tekniker egentligen kan anklagas för
och att behandla resten av layouten kommer bli en mycket trevlig upplevelse.

 

ATX-kontakten
sitter på kortets högra kant och där trivs den riktigt bra
i sällskap av floppy-kontakten. DIMM-slottarna som är tre till antalet
sitter långt upp och det lämnas gott om utrymme mellan dessa och
AGP-platsen. Att byta minne på BH7 trots att grafikkortet är installerat
kan således göras i en handomvändning även om man inte
utrustats med gudomligt små händer. Precis som på Max2:an
kyls nordbryggan av en passiv aluminiumfläns som sköter det hela
galant sålänge kortet inte överklockas för mycket. Då
rekommenderas en extra fläkt faktiskt.

 

Precis som på
vissa ASUS moderkort har Abit valt att montera IDE-kontakterna horisontellt
istället för vertikalt vilket gör det enklare att dra kablarna
hyfsat snyggt genom chassit och dessutom minskar kabelkaoset framför
moderkortet. PCI-platserna är fem till antalet och gör det möjligt
att kompensera det begränsade antalet features genom att proppa in en
herrans massa instickskort istället. På I/O-panelen finns samtliga
ljudkontakter samlade och här hittar vi även S/PDIF in- och utgångar.
Detta tackar vi för i synnerhet då det är skönt att slippa
alla externa ljudkontaktslösningar som vissa moderkortstillverkare använder
sig av.

 

Layouten på
BH7 är i sann Abit-anda mycket bra bortsett från de två smärre
missarna vi tidigare nämnt. Vad Rubycon kondensatorerna och 4-fasströmförsörjningen
verkligen kan göra för överklockaren får vi se lite senare
i recensionen och vi är ruskigt spända på resultatet. Betyget
får bli en 9:a denna gången. Detta är inte det bästa
vi sett från Abit men ett mycket mycket bra försök.

 

Moderkortslayout/design
Vi
tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design. Användarvänlighet
är en viktig faktor.



BH7
använder givetvis Abits patenterade SoftMenu III. Grunden utgörs
av ett Phoenix Award BIOS som ändrats efter Abits egna önskemål.
Upplägget i BIOS är väldigt bra och man hittar snabbt och enkelt
till den sektionen man söker. I vårt fall är det överklockningsinställningarna
som ligger oss varmast om hjärtat och dit hittar vi enkelt genom att
trycka oss in på sektionen "Soft Menu III"

 


Soft Menu III

Väl där
hittar vi det mesta en överklockare söker. FSB:n kan ställa
in mellan 100-250MHz i 1 MHz intervaller, Agp och PCI klockfrekvenserna kan
låsas vilket är optimalt vid överklockning och minneshastigheterna
kan ställa in mellan DDR200/266/333 och även DDR356 förutsatt
att man har en 533FSB processor. Detta görs enkelt genom att ställa
in Hardware Strap på low och välja 3:4 som DRAM Ratio. På
bilden nedanför ser ni arbetsmiljön vid överklockning.

 


Överklockning

Voltinställningar
finns det gott om och denna gången har Abit inte varit lika konservativ
som man var med IT7-Max2 till en början (numera finns ett BIOS ute som
möjliggör 1.85 i vcore bl.a.) Processorspänningen ökas
med procentenheter och man kan öka volten mellan 5-30% i 5% intervaller.
Detta är till stor glädje och lämnar gott om spelrum för
många överklockningsäventyr. Även spänningen till
minnet går numera att öka ganska markant. Här kan vi öka
spänningen mellan 2.55 och 3.05 i 0,1v intervaller. AGP volten går
också att ändra men här kan vi bara välja mellan 1.5
och 1.6. Tabellen nedanför åskådliggör de viktigaste
inställningarna för er som inte orkar leta i texten.

 

BIOS-inställningar
FSB-frekvens:
100-250MHz (1MHz intervaller till 233MHz)
Multiplier
inställningar:
8x-24x
AGP-frekvens:
fixerbar
CPU-spänning:
+5-30% (5% intervaller)
DIMM-spänning:
2.55v
– 3.05v (0.1V intervaller)
AGP-spänning:
1.5v
– 1.6v (0.1V intervaller)

I Advanced chipset
Features har vi möjligheten att konfigurera minnesinställningarna.
De snabbaste timings är 1,5-5-2-2 men så aggressiva inställningar
är det mycket få minnen som klarar av. I sektionen PC Health kan
vi övervaka temperaturer och spänning. Vidare går det att
ställa in en tröskelnivå som innebär att datorn automatiskt
slås av om processorn når den angivna temperaturen.
I sektionen Integrated Peripherals kan vi enkelt komma åt alla inställningar
för de integrerade featuresen och kortets I/O portar.

 


Advanced Chipset Features

PC Health

OnChip PCI Device

Abit har hittat tillbaka till sina rötter och BH7 erbjuder egentligen
allt en överklockare behöver. Spänningsinställningarna
är återigen precis så omfångsrika som man önskar
och i överlag är SoftMenu III väldigt smidigt att ha och göra
med. Strukturen är väldigt bra och efter att ha navigerat runt i
BIOS ett par gånger infinner sig den rätta hemma känslan.

 

Bios/Inställningar
Vi
tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter.
Både för vanlig användning och överklockning.


 

Överklockning

Överklockningen
med BH7 var en intressant historia. Tyvärr blev dock resultatet inte
riktigt vad vi hade hoppats på. Tolka mig inte fel BH7 överklockade
mycket bra utan det handlade snarare om att vår processor inte går
att få stabil över 160FSB oavsett åtgärd. Processorn
har tidigare testats i två olika IT7-Max2 kort med samma resultat och
tyvärr kunde inte de andra korten i round-up:en ändra detta faktum
heller. 160FSB förblev den övre gränsen oavsett hur högt
vi ställde volten.

3.2GHz
får väl ändå anses vara ett hyggligt resultat trots
att vi blev lite besvikna. Överklockningstestet nummer två bygger
på att med hjälp av en upplåst P4:a hitta högsta stabila
busshastighet som kortet klarar av att hantera. Smått besvikna efter
våra första överklockningsförsök hoppades vi nu
istället kompensera det hela genom att åtminstone spräcka
200FSB gränsen. Tyvärr blev inte heller detta ett faktum då
vårt testexemplar visade sig vara ett måndagsexemplar och dog.
Vi har kontaktat Abit om detta och vi kommer att uppdatera recensionen så
fort vi fått in ett nytt kort.

BH7
är ett ruskigt överklockningskort precis som BIOS inställningarna
antyder. Att klockan stannade på 3.2GHz beror tyvärr endast på
vår processor och med en annan CPU hade vi säkerligen kunnat komma
ännu längre. Detta hade vi tänkt att bevisa genom FSB-testerna
men en högre makt satte käppar i hjulet för oss. Abit har lovat
att skicka oss ett nytt exemplar och då återkommer vi med en uppdatering
av recensionen. Betänker man dock att vi med IT7-Max korten enkelt kommit
över 200MHz FSB gränsen torde det inte vara några som helst
problem att köra en 800MHz FSB processor på ett BH7.

 

Överklockning
Här
utvärderas moderkortets teoretiska överklockningspotential genom
praktiska tester.



Då var
det dags för nästa kandidat i denna round-up. Albatron har varit
snälla att förse oss med deras PX845PEV-800 som är ett "Limited
Edition" kort. Kartongen är helt vit med silvertext och en signatur
av företagets VD Jack Ko. Allt för att den här exklusiva
känslan ska infinna sig. Det skyltas även med att ett 4-kanals
ljudkort medföljer men huruvidare detta faktiskt är något
positivt tar vi upp lite senare.

Albatron
PX845PEV-800
: Specifikationer

Moderkortschipset:
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4)
Processorstöd:
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533/(800) MHz FSB
Minnesstöd
3xDIMM
200/266/333/(400) MHz DDR (MAX 2GB)
Integrerad
grafikkrets:
AGP:
1x
AGP 4X
PCI:
5 x 32-bit bus master PCI
IDE-kontroller:
4
enheter, ATA 100/66/33
RAID-kontroller:
SATA-kontroller:
Nätverkskrets:
3Com
910 10/100Mbit
Ljudkrets:
ej
integrerat, ett 4-kanals Cmedia 8738 PCI ljudkort medföljer
FireWire
(IEEE-1394):
USB
2.0:
2
portar på bakpanelen + 2×2 portar via medföljande brackets
Pris:
~
1200

Specifikationerna
följer i stort desamma som på de flesta 845PE moderkorten med
två undantag. Albatron skyltar öppet med att kortet minsann kan
hantera P4:or med 800FSB och att även DDR400 stöds förutsatt
att man kör med en 800FSB P4:a eller överklockar till dessa hastigheter.
Även om Abit nu senast på CeBIT har visat att deras BH7 kan hantera
800FSB P4:or utan problem har de inte skrivit om detta i manualen medan
Albatron trycker dessa specifikationer svart på vitt i manualen. Hur
det förhåller sig i verkligheten återstår att se
i testerna.

 

Pris
och Tillgänglighet

Prislappen
på Albatronkortet är aningen högre än den på
BH7:an men det rör sig bara om en enstaka hundralapp. Tillgängligheten
däremot är tyvärr väldigt mycket sämre än
BH7:ans. Genom prisguiden och lite luskande lyckades vi hitta två
återförsäljare som säljer detta moderkort i Sverige.
Bristen på återförsäljare beror till stor del på
att märket Albatron fortfarande är så pass nytt (företaget
är knappt ett år gammalt) på den svenska marknaden och
det således inte finns så många svenska distributörer
ännu. Med tiden tror vi att antalet Albatron återförsäljare
kommer att öka markant men fram tills dess kan vi tyvärr inte
ge ett mycket högre betyg i denna sektion.

 

Pris/Tillgänglighet
Vi
jämför priset mot likvärdiga produkter och även
tillgängligheten bland svenska återförsäljare.


 

Tillbehör
och features

Vi börjar
i sedvanlig ordning denna sektion med att titta på tillbehöret.
Albatron skickar till skillnad från Abit faktiskt med två ATA100
kablar och en floppykabel. Vi får också med en bracket med 4
st USB 2.0 portar på. Denna lösningen med 4 portar på bracketen
istället för 2 portar och två brackets som vissa tillverkare
envisas med är mycket bättre då den sparar en massa plats.
Den obligatoriska Cd-skivan innehåller drivrutiner, Acrobat Reader
och virusprogrammet Trend PC-Cillin. Manual ingår givetvis också.
Denna är faktiskt en intressant historia då den är riktigt
välskriven och ger läsaren vägledning inom det annars tabubelagda
området överklockning. Dessutom förklaras BIOS-inställningarna
utförligare än vad som är brukligt. Tummen upp för manualen
kort sagt.

 

Den sista detaljen
i tillbehörpaketet är ett fyrakanalsljudkort från CMedia.
Med tanke på att samtliga moderkort i denna round-up har minst sex-kanalsljud
integrerat och ljudkortet inte gör mer än att ta upp ytterligare
en PCI-plats känns denna "bonus" snarare som en nackdel för
Albatronkortet. I övrigt är avsaknade av features nästan
total. En LAN kontroller som för ovanlighetens skull kommer från
företaget 3Com är väl det mest spännande vi hittar på
kortet. USB 2.0 finns i och för sig också representerat med två
portar på bakpanelen och 4st portar via en bracket men detta är
ju faktiskt standard nuförtiden.

 


LAN


USB-anslutningar

Detta är
nog knappast kortets starka sektion heller. Tillbehörspaketet är
godkänt och featuremässigt sett finns väl det absolut nödvändigaste
men i ärlighetens namn så ser det rätt dystert ut för
Albatron i jämnförelse med några av de andra deltagarna
i vår round-up.

 

Tillbehör/Features
Vi
tittar på mängden och användbarheten för medföljande
tillbehör och integrerade features.



PCBn
går i svart och silver för att förtydliga att detta minnsann
är ett "limited edition" kort. Personligen föredrar
jag nog Abits fulcoola brunorange men PCB-färgen är faktiskt
en ren smaksak.

Låt
oss börja med sockeln. Sockelns placering, högst upp på
kortet, är väl vald och det finns gott om plats kring sockeln
i var fall till höger om den. På vänster sida har vi samma
problem som på BH7, sex kondensatorer. Dessa utgör som sagt
var inget större problem vid användandet av de flest kylflänsarna
men lite mer exostiska kylare kan få det alltför trångt.
Nedåt, mot nordbryggan, finns någon centimeters spelrum innan
vi når nordbryggefläkten och även detta räcker gott
och väl för de flesta kylarna. Vad som däremot är
riktigt irriterande är att 12V kontakten sitter inklämd mellan
kondensatorer, nordbryggekylaren och socketen. Detta givetvis också
nedanför socketen vilket kräver att man drar kabeln runt kylflänsen.
Att kontakten sedan är omringad av andra föremål kan göra
det riktigt frustrerande att dra ut/stoppa in 12V kontakten om man har
stora fingrar. ATX-kontakten är däremot bra placerad precis
intill kanten av moderkortet. DIMM-bankerna är tre till antalet och
rymmer maximalt 2GB minne.

 

Chipsetkylaren
skiljer sig en del från de andra korten i vår round-up. Fenorna
på flänsen är till exempel mycket tunnare än på
exempelvis Abits nordbryggekylare vilket bådar för bättre
kylförmåga. Något som ytterligare bör förbättra
kylningen av nordbryggan är att det sitter en aktiv fläkt på
kylaren. Kortet är faktiskt det enda med aktiv nordbryggekylning
och någonting säger mig att det kommer att behövas för
att nå 800MHz Bus-hastigheter.

 

IDE kontakterna
sitter precis nedanför ATX-kontakten coh där hittar vi även
BIOS-batteriet. Något annat vi hittar i detta område är
nedre kanten av DIMM-bankerna och AGP-porten. Faktum är att detta
område är rysligt trångt och att försöka byta
minnesmoduler med ett grafikkort installerat är bara att glömma.
Långa grafikkort såsom GF4 Ti4600 eller FX för den delen
skapar också problem då de med sin stora kylning inte bara
riskerar att gå emot minnesbankerna utan dessutom får problem
med IDE-kablar som går emot. Detta område på moderkortet
vill man helst bortse från i bedömingen då det minst
sagt är urkasst. Ser vi på bakpanelen av kortet hittar vi standardkontakterna
och att LAN-kontakten sitter högt upp vilket är mycket ovanligt
men i ärlighetens namn knappast spelar någon större roll.

 

Antalet integrerade
features var ju verkligen begränsat men som tur är finns här
i alla fall fem PCI-platser som tillåter användaren att bygga
ut sitt system efter egna önskemål. Sist men inte minst ska
vi ta upp placeringen av Floppy-kontakten. Varför någon skulle
vilja placera den längst ner under PCI-platserna är ett stort
mysterium för oss. Helt plötsligt är det inte bara användare
med jättelådor som Addtronics 7896A som får problem med
för korta floppykablar. Visserligen är det inte så många
som regelbundet använder sin Floppy men det är tyvärr fortfarabde
ett nödvändigt ont för många som ska flytta olika
textdokument eller exempelvis flasha sin BIOS.

 

Inte heller
denna sektion lyfter helhetsintrycket av Albatron PX845PEV-800 avsevärt..
I överlag är moderkortslayouten godkänd men ett par riktiga
tabbar har gjorts och med tanke på att Albatron själva säger
att de riktar sig till oss entusiaster som lägger stort värde
på sådana saker fattar vi inte varför man inte arbetade
lite mer med layouten. Förhoppningsvis är de största tråkigheterna
avklarade nu och kortets BIOS bjuder på lite riktig entusiastglädje.

 

Moderkortslayout/design
Vi
tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design.
Användarvänlighet är en viktig faktor.



Albatronkortet
använder sig också av ett Phoenix Award BIOS men upplägget
här är helt annorlunda än hos Abit. Färgsättningen
påminner faktiskt en del om ASUS BIOS men där slutar också
likheterna. Visserligen kan det bero på ovana men jag tyckte personligen
inte alls att Albatrons BIOS-upplägg ens var hälften så
lättnavigerat som Abits. Det horisontella menyupplägget gör
det svårare än i SoftMenu III att skaffa sig en bra överblick
över BIOS.

 


Huvudmenyn

I undermenyn
Frequency/Voltage hittar vi överklockningsinställningarna.
Här hittar vi alla nödvändiga inställningar såsom
spänning, AGP-klocka och FSB-hastighet.

 


Frequency

FSBn på
Albatron-kortet går att ställa mellan 100 och 258MHz i 1MHz
intervaller. Detta är fullt tillräckligt och lämnar även
spelrum för överklockning av framtida 800FSB processorer som
kortet påstås ha stöd för. Precis som på
Abit kortet går det att låsa AGP/PCI klockan. Minnet går
precis som på BH7 att köra i 356MHz
DDR via minnesratiot 2.66x eller ”Turbo Mode” som Albatron
kallar det. Detta förutsätter dock att man kör en 533MHz
FSB CPU. Utöver de vanliga minnes inställningarna finns också
en ”Debug Mode” inställning som istället sänker
hastigheten under 1:1 ratiot. Kör man till exempel bus:en i 200MHz
och väljer ”Debug Mode” används ett 1.5x ratio vilket
innebär att den effektiva hastigheten på minnet blir 200*1,5=300MHz
DDR. Detta är alltså 100MHz långsammare än FSBn
och tanken med det hela är att man enklare ska kunna hitta maximala
stabila överklockningen utan att behöva oroa sig för
att minnet påverkar stabiliteten. Något annat som påverkar
stabiliteten är Vcore som går att ställa mellan
1.10v-185v i 0,025v intervaller. Inte riktigt lika mycket som Abit erbjuder
men mer än 1.85 är ändå inte att rekommendera för
Northwoodprocessorer. Albatron är också långt ifrån
lika generösa som Abit med minnsspänningarna. DRAM-volten
går bara att ställa mellan 2-5-2.8v i 0,1v intervaller. Visserligen
räcker detta för de flesta men upp till 3.0v hade vi ändå
gärna sett. AGP-volten går bara att höja med 0,1v till
1.6 precis som på Abit kortet men detta är i alla fall en
funktion som knappt någon använder och därför spelar
det ingen större roll heller.

 

BIOS-inställningar
FSB-frekvens:
100-248MHz (1MHz intervaller)
Multiplier
inställningar:
10x-24x
AGP-frekvens:
fixerbar
CPU-spänning:
1.10v – 1.85v (0.025V intervaller)
DIMM-spänning:
2.5v
– 2.8v (0.1V intervaller)
AGP-spänning:
1.5v
– 1.6v (0.1V intervaller)

I Advanced
Chipset Features kan vi ställa in minnets timings och de aggressivaste
som går att välja är återigen 1.5-5-2-2. PC Health
anger precis som namnet antyder datorns hälsa eller snarare temperaturer
och spänningar. Personligen skulle jag dock inte lita allt för
mycket på kortets BIOS:ets övervakningsfunktion då
BIOS bland annat visade CPU temperaturer på 28 C när de i
själva verket låg närmare kring 50. De integrerade komponenterna
har också en egen konfigurationssektion som heter Peripherals.

 


Advanced Chipset Features

PC Health

Peripherals

Valmöjligheterna i Albatrons BIOS är mycket bra och vi hittar
i princip allt som behövs för riktigt höga överklockningar.
En smidig detalj är att man i BIOS kan se vilka hastigheter som
FSB/DRAM/AGP kommer att köra i vid nästa uppstart. På
så vis kan man leka runt med inställningarna och direkt se
hur systemet som helhet påverkas av FSB-höjningen. Detta
är en finess vi gärna hade hos fler tillverkare. I överlag
är Albatrons BIOS mycket bra med alla de nödvändiga inställningarna
men självaste upplägget och navigeringen i BIOS känns
inte alls lika smidigt som till exempel Abits SoftMenu III. Det blir
ändå ett ganska högt betyg till Albatron här, är
funktionen riktigt bra kan man ha en del överseende med det mindre
lyckade skalet.

 

Bios/Inställningar
Vi
tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter.
Både för vanlig användning och överklockning.


 

Överklockning

Överklockningen
på Albatron PX845PEV-800 gick smärtfritt och återigen
stoppades vi bara av vår envisa processor. Oavsett hur vi försökte
fanns där inte mer att hämta och vi gav oss på FSB-överklockningstesterna
istället.

Namnet
PX845PEV-800 antyder att kortet ska klara de kommande 800FSB P4:orna
och även manualen styrker detta. 200FSB var bara början kan
vi säga er. Efter en stunds lekande hamnade klockan till slut på
217FSB vilket gör att Albatronkortet hamnar i toppen av vår
överklockningsliga tillsammans med Abits IT7-Max2.

Överklockningen
på Albatronkortet var bra, fantastiskt bra till och med. 217FSB
är det inte många som kommer upp i och kortet klarar således
800MHz FSB utan problem. Äntligen får kortet visa sin rätta
natur. Möjligheten att köra kortet i så höga klockfrekvenser
gör kortet framtidssäkert då det fungerar med de Intels
nya 800FSB processorer vilket givetvis är ett plus i kanten. Allt
som allt är överklocknignsmöjligheterna är precis
så goda som vi kommit att förvänta oss av Albatron och
vi hoppas att dessa kommer att återfinnas även på deras
Springdale-baserade moderkort. Vidare till nästa kandidat, Shuttles
AB48N.

 

Överklockning
Här
utvärderas moderkortets teoretiska överklockningspotential
genom praktiska tester.



Shuttle
AB48N
: Specifikationer

Moderkortschipset:
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4)
Processorstöd:
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533MHz FSB
Minnesstöd
2xDIMM
200/266/333MHz DDR (Max 2GB)
Integrerad
grafikkrets:
AGP:
1x
AGP Pro 4X
PCI:
5 x 32-bit bus master PCI
IDE-kontroller:
4
enheter, ATA 100/66/33
RAID-kontroller:
SATA-kontroller:
Nätverkskrets:
Realtek
RTL8100B 10/100Mbit
Ljudkrets:
Realtek
ALC650 AC97 Codec
FireWire
(IEEE-1394):
USB
2.0:
2
på bakpanelen + 2×2 via medöljande brackets
Pris:
~
800

Shuttle kortet
är recensionens billigaste kort och det avspeglar sig också i
specifikationerna. Att dessa är helt i par med de på det betydligt
dyrare Albatronkortet ställer inte direkt Albatronkortet i bättre
dager.

Pris
och Tillgänglighet

Priset på
Shuttle-kortet är helt i sin ordning men borde i min smak ligga någon
hundralapp lägre. Prisvariationer förekommer givetvis mellan de
olika återförsäljarna och det kan hända att man hittar
kortet för under 800kr vilket gör det mycket prisvärt. Tillgängligheten
är tyvärr inte heller den bästa men vid ett så här
lågt pris väger den inte alltför tungt.

 

Pris/Tillgänglighet
Vi
jämför priset mot likvärdiga produkter och även
tillgängligheten bland svenska återförsäljare.


 

Tillbehör
och features

Tillbehören
är som väntat få då kortet är så pass billigt.
I paketet får vi manual, bakplåt, en Floppykabel, en ATA100-Kabel,
en audiobracket för center/bas-högtalare och en Cd-skiva med drivrutiner.
Inga extra program medföljer.

 

Inget vidare
tillbehörspaket faktiskt. En extra bracket för ytterligare 2xUSB
2.0 portar går att få med men var inte inkluderad i vårt
paket. Paketet speglar förvisso prislappen men åtminstone 2 ATA100-kablar
hade väl kunnat ingå? Om vi vänder blickarna bort från
tillbehören och istället hoppar på kortets features ser
vi att det i alla fall ser lite bättre ut på den fronten. LAN
finns precis som på de andra korten i round-up:en ombord och även
här är det Realtek som tar han om den funktionen. Kretsen ifråga
är RTL8100B och levererar även denna 10/100Mbit ethernet. Ljudet
ombord är sexkanaligt och sköts av Realtek ALC650 kretsen. USB
2.0 finns i form av två portar på bakplattan och möjlighet
finns att ansluta fler via en bracket som dock inte emdföljde i vårt
paket.

 

Där tog
det tyvärr slut på features. Precis som Albatronkortet fanns
det inte alltför mycket integrerat men Shutlle levererar i alla fall
6-kanals ljud och det till ett lägre pris. Till Albatrons försvar
kan man väl säga att de åtminstone bemödade sig om
att inkludera en ytterligare USB bracket med 4 portar så allt som
allt ligger korten ganska lika i denna sektion. Vidare till layouten.

 

Tillbehör/Features
Vi
tittar på mängden och användbarheten för medföljande
tillbehör och integrerade features.



Kortets
PCB är precis som hos Gigabyte blåaktig och precis som Gigabyte
har Shuttle valt att göra kanterna runda. Syftet med detta är
något i stil med att det ska göra kortet stryktåligare
mot stötar osv. men i ärlighetens namn hur många av er
har förstört ett moderkort genom att slå i ena kanten
för hårt?

 

Sockeln sitter
till skillnad från de tidigare två korten inte högst
upp utan där hittar vi istället ett gäng kondensatorer.
Runt om sockeln finns nog med utrymme bortsett från ovansidan där
vi har de just nämnda kondensatorerna. Med tanke på att den
tilltänkta målgruppen knappast är hardcore-överklockare
med peltierkylda system är detta egentligen inget problem. Vad som
däremot är ett problem är kontakten för CPU-fläkten
som ni längst upp till höger i den vänster bilden nedanför.
Kontakten sitter inklämd mellan DIMM-bankerna, en kondensator och
sockeln vilket gör att irritationsnivån är skyhög
varje gång man försöker lirka in kontakten. Något
som Shuttle verkligen har lyckats med är placeringen av 12V- och
ATX-kontakten som sitter uppe i högra kanten. Här hittar vi
också Floppy-kontakten och tack vare denna placering kommer ingen
av dessa kablar i vägen för varken luftflödet eller de
andra kablarna. PCi-platserna är fem till antalet och lämnar
således en hel del möjligheter till utbyggnad.

 

Nordbryggan
kyls passivt precis som hos BH7 och precis som på både BH7
och PX845PEV-800 används en TIM-kudde istället för kylpasta.
Kontakten mellan flänsen och nordbryggan är god och överhettning
är inget att oroa sig för då detta kortet knappast är
riktat till överklockaren.

 

Antalet DIMM-platser
på kortet är begränsat till två men totalt kan man
ända ha upp till 2GB i RAM. IDE-kontakterna sitter bra till precis
invid kortets kant vilket gör det enkelt att organisera dessa kablar
på ett snyggt sätt. Däremot sitter DIMM-platserna och
AGP-porten på tok för nära som ni kan se på bilden
nedanför. Med minnesbankerna öppna slår minnesplatsclipsen
nästan i självaste AGP-porten. Tänk er själva hur
detta ser ut med minnen och ett grafikkort installerat. Har kortet sedan
kylflänsar på minneskapslarna blir det riktigt riktigt illa.

 

Bakpanelen
bjuder på standardutgångarna för styrenheter, ljud och
nätverk. USB-portarna är bara två som sagt och att inte
inkludera åtminstone en extra bracket är en stor miss.

Helhetsbetyget
för layouten blir ändå ganska högt. Vissa saker såsom
ATX och 12V kontakterna är exemplariskt implementerade medan andra
saker såsom DIMM-platserna och AGP-porten är rena rama skräckexemplet.
I överlag är dock layouten bra.

 

Moderkortslayout/design
Vi
tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design.
Användarvänlighet är en viktig faktor.



Shuttle
är knappast kända för sin generösa BIOS inställningar
och så är även fallet med AB48N. Återigen rör
det sig om ett Phoenix Award BIOS och upplägget är nästan
identiskt med Abits, det vill säga minus alla överklockningsinställningar
som skiljer Abit från resten.

 


Shuttle AB48N

Shuttles
BIOS låter oss visserligen ställa in FSBn upp till 166 men
då vi inte alls kan reglera spänningen blir det i princip
omöjligt att nå dessa hastigheter i alla fall. DRAM spänningen
går heller inte att reglera och heller inte AGP spänningen.
Här finns heller inga gömda minnesmultiplar utan DDR333 är
det snabbaste vi kan köra med. Vad det gäller AGP/PCI hastigheterna
så ställer moderkortet in dessa automatiskt och vi kan inte
låsa dessa frekvenser.

 

De snabbaste minnestimings som AB48N erbjuder är 1,5-5-2-2 och
detta är mer än tillräckligt. Även denna BIOS har
en avdelning där de integrerade komponenterna kan konfigureas.
Sist men inte minst finns det också en övervakningssektion
där vi kan granska temperaturer och spänningar. Det går
även att ställa in vid vilken processortemperatur kortet ska
stänga ner datorn vilket kan vara bra om fläkten skulle gå
sönder.

 

BIOS-inställningar
FSB-frekvens:
100-166MHz (1MHz intervaller)
Multiplier
inställningar:
8x-24x
AGP-frekvens:
ställs
in automatiskt
CPU-spänning:
DIMM-spänning:
AGP-spänning:

Det är
ganska uppenbart att Shuttle inte heller med detta kortet tänker
rikta sig mot överklockare. Den totala avsaknaden av valmöjligheter
vad gäller klockfrekvenser gör detta BIOS idiotsäkert
och lättkonfigurerat för något ovanare användare
som endast är ute efter en fungerande dator. Powerusers göra
sig icke besvär kort sagt. Trots att målgruppen kanske inte
är entusisaster tycker vi att kortets BIOS har för få
inställningar för att motivera ett högre betyg.

 

Bios/Inställningar
Vi
tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter.
Både för vanlig användning och överklockning.


 

Överklockning

Utan
voltinställningar och möjligheten att fixera AGP-bussen hade
vi inga större förväntningar vad det gäller Shuttlekortet.
Högsta hastigheten vi uppnådde var 3GHz exakt med en FSB på
150MHz. Knappast imponerande men mycket väntat med tanke på
valmöjligheterna.

 

Shuttle
kortet imponerar inte heller med någon hög FSB överklockning.
Då vår upplåsta testprocessor för MAXFSB-testerna
är byggd på Willamettekärnan begränsades våra
möjligheter till att höja FSBn rejält av kortets BIOS.
Inga jumprar som kunnat möjliggöra att kortet identifierar CPUn
som en 533FSB:are fanns heller varför vår maximal överklockning
också är den högsta FSBn vi kommit upp i med kortet.

Shuttle
AB48N är inget överklockningskort och försöker inte
heller att vara det. Även om 845PE chipsetet är tämligen
överklockningsvänligt stryper Shuttles begränsade BIOS
chipsetets potential helt och hållet. Överklockningen är
förvisso inte helt obefintlig men att säga att kortet är
överklockningsbart är nästan en lögn.

 

Överklockning
Här
utvärderas moderkortets teoretiska överklockningspotential
genom praktiska tester.



Alioth
PE
: Specifikationer

Moderkortschipset:
Intel
845PE (MCH) + 82801DB (ICH4)
Processorstöd:
Intel
Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533MHz FSB
Minnesstöd
3xDIMM
200/266/333/MHz DDR (MAX 2GB)
Integrerad
grafikkrets:
AGP:
1x
AGP 4X
PCI:
6x 32-bit bus master PCI
IDE-kontroller:
4
enheter, ATA 100/66/33
RAID-kontroller:
SATA-kontroller:
2xS-ATA
150Mb/s + 1xP-ATA 133Mb/s via Promise PDC20375 kontrollern
Nätverkskrets:
Realtek
RT8100B 10/100Mbit
Ljudkrets:
C3DX
CMI8738-6CH kontroller+ S/PDIF in/ut bracket
FireWire
(IEEE-1394):
VIA
VT6307 med stöd för 2xFirewire, en port medföljer
på en bracket
USB
2.0:
2
portar, möjlighet finns för att ansluta 2×2 portar
till via brackets som dock ej medföljer
Pris:
~
1200

Alioth
PE heter Jetways bidrag till vår round-up. Specifikationerna
ser lovande ut med en hel del integrerat gottis som ju inte direkt
varit fallet med våra andra kombatanter.

 

Pris
och Tillgänglighet

Priset
på Alioth PE är ungefär detsamma som på Albatronkortet
och får således räknas till de dyraste korten i round-up:en.
Skillnaderna i priset är dock rysligt låga mellan de olika
korten och det är egentligen bara Shuttelkortet som avviker i
någon större grad från prisbilden "strax över
en tusenlapp". Tillgängligheten är det dock sämre
med då det inte är alltför många återförsäljare
som erbjuder Jetways sortiment. Varumärket är i Sverige
mer kännt för sina Barebone-system och utbudet av återförsäljare
är snålt. Inte heller Jetway kan således skryta med
någon större tillgänglighet. Det är fortfarande
bara Abit kortet som verkligen är starkt representerat på
den svenska marknaden.

 

Pris/Tillgänglighet
Vi
jämför priset mot likvärdiga produkter och även
tillgängligheten bland svenska återförsäljare.


 

Tillbehör
och features

Alioth
PE är det mest featurerika moderkortet i recensionen. Tillbehöret
består av manual, en ATA100 kabel, en Floppykabel, en bracket
med Firewireport, en bracket med Audiokontakter för bland annat
S/PDIF in/ut, en S-ATA kabel och givetvis en Cd med drivrutiner och
Virusprogrammet PC-Cillin.

 

Även
här hade vi gärna sett vå ATA-kablar men även
en extra bracket för ytterligare USB-portar då det bara
finns två ombord på kortets bakpanel. Alioth PE är
det enda kortet i testet som har Firewire-anslutningar. Förvisso
medföljer endast en port via en bracket men det går att
ansluta en till port om så önskas. Firewirekontakterna
och styrkretsen ser ni i bild till vänster och är placerade
längst ned på kortet precis under den sista PCI-platsen.
Till höger om Firewire anslutningarna hittar vi kontakterna för
extra USB-portar. Ytterligare 4 portar kan alltså anslutas vilket
totalt ger 6 USB 2.0 portar men tyvärr ingår det inte kontakter
för detta utan vi får nöja oss med de två portarna
som finns på bakpanelen. Strax ovanför USB-kontakterna
hittar vi S-ATA kontrollerna som utgörs av en Promise krets.
Utöver 2st S-ATA kanaler styr denna även en till P-ATA kanal
så att ytterligare två IDE enheter kan anslutas.

 

LAN-kretsen
är återigen av märket Realtek och denna gång
är beteckningen 8100B. På bilden nere till höger ser
ni den vita Floppy kontakten och även den extra IDE-kanalen som
också styrs av Promise-kretsen.

 

Ljud
finns givetvis också ombord och detta ombesörjs av den
för mig tidigare okända C3DX CMI8738 kretsen. Självfallet
handlar det om sexkanalsljud och det finns även S/PDIF in- och
utgångar.

Alioth
PE är utan tvekan det bäst utrustade kortet av alla i testet.
Här finns i princip alla features man kan tänka sig och
det är trevligt att se både USB och Firewire samsas på
samma kort. Jetway Alioth PE blir det kortet i roundupen som lyckas
bäst i denna sektion vilket faktiskt var lite av en överraskning.
Det enda vi saknar är möjligheten till att köra RAID-arrayer
och en extra bracket för ytterligare USB-portar. Vid närmare
eftertanke skulle en extra ATA-kabel inte heller skada. Utöver
det är Alioth PE ett mycket komplett moderkort till ett verkligen
attraktivt pris.

 

Tillbehör/Features
Vi
tittar på mängden och användbarheten för
medföljande tillbehör och integrerade features.



PCBn
på detta kortet sticker verkligen ut. Den silvergråa färgen
gör sig väl och de röda och vita kontakterna sticker
märkbart ut.

 

Sockeln
på Alioth PE lider av samma problem som de andra korten det
vill säga den långa kondensatorraden till vänster
om sockeln. Som nämnt tidigare är detta dock inget problem
för de flesta utan kan komma att störa först då
man använder sig av en kylanordning som inte använder den
förmonterade plastramen för P4 kylare. Annars finns där
gott om plats runt sockeln. 12V kontakten sitter tyvärr också
riktigt dåligt. Positionen är nästan densamma som
på Albatron-kortet men på Alioth är det ganska lätt
att komma åt den. DIMM-bankerna är tre till antalet och
här hittar vi även IDE-kontakterna samt ATX kontakten.

 

DIMM-bankerna
sitter ganska långt ut mot kanten av kortet vilket minskar problemen
med att byta minnesmoduler med mindre grafikkort installerade men
jättekort såsom GeForce FX eller Ti4600 kan fortfarande
ställa till problem eller i bästa fall göra det ruskigt
bökigt att byta minnesmoduler med kortet installerat. Nordbryggan
kyls även här passivt av en aluminiumfläns och kontakten
mellan nordbryggan och kylflänsen förbättras genom
en TIM.

 

Nere
i högra hörnet hittar vi S-ATA kontrollern med sina två
kontakter men även Floppy-kontakten och den extra IDE-kanalen
som Promise-kontrollern erbjuder. Alioth PE har som enda kort i round-up:en
sex PCI-platser. Bakpanelen är utrustad med standardkontakterna.

 

I det
stora hela är layouten på Alioth PE mycket bra. Några
smärre missar föreligger dock och därför blir
betyget bara nästan lika bra som för BH7. Ser man till den
stora mängden av integrerade komponenter som Jetway byggt in
måste man erkänna att de gjort ett riktigt bra jobb med
layouten. Låt oss övergå till BIOS-sektionen.

 

Moderkortslayout/design
Vi
tar hänsyn till kortets fysiska men även estetiska design.
Användarvänlighet är en viktig faktor.



Alioth
PE är inte heller direkt vad man kan kalla för ett överklockarkort
men ändå förvånade kortet oss faktiskt en
del när vi började se oss omkring i kortets BIOS. Även
detta ett Phoenix Award BIOS varför huvudmenyn känns igen
från de andra kortens BIOS. Då upplägget är
exakt detsamma som hos exempelvis BH7 är dett lätt att
överskåda kortets BIOS och man hittar snabbt dit man.

 


Huvudmenyn

I Frequency
menyn kan vi ställa in CPUns FSB mellan 133-200 i 1MHz intervaller.
Detta förutsätter att man kör en 533FSB processor.
AGP/PCI klockorna går inte att fixera men istället erbjuds
följande dividers: Host/4, Host/5, Host/6. Detta räcker
i de flesta fallen mer än väl men det hade varit bättre
att direkt kunna fixera AGP/PCI frekvenserna för maximal prestanda
och överklockningsmöjlighet. CPU-spänningen går
att ställa mellan 1.5-1,75v i 0,025v intervaller. Detta räcker
väl för det mesta men upp till 1.85v hade varit önskvärt.
Minnesspänningen går att ställa mellan 2.5-2.8v
i 0,1v intervaller. Även AGP-volten går att ändra
och värdena för detta är 1.5v-1.6v. Kortet har visserligen
inte de generösaste överklockningsinställningarna
i denna round-up men beaktar man att detta kortet inte heller är
ämnat för hardcore-överklockare känns kortets
BIOS väldigt komplett.

 


Överklockningsmenyn

Även
minnets timings går naturligtvis att ställa in och återigen
är det 2-5-2-2 som är de aggressivaste inställningarna.
Precis som på de andra korten konfigureras de integrerade
komponenternas via en undermeny och precis som hos de andra har
även Jetways BIOS en egen övervakningssektion.

 


Advanced Chipset Features

Features

PC Health

Det
glädjer oss att se att även tillverkare som Jetway som
aldrig varit ett stort namn på entusiastmarknaden erbjuder
fullgoda möjligheter till att klämma ytterligare några
MHz ur sitt system.

 

BIOS-inställningar
FSB-frekvens:
100-200MHz (1MHz intervaller)
Multiplier
inställningar:
10x
– 24x
AGP-frekvens:
Divivders:
Host/4, Host/5, Host/6
CPU-spänning:
1.50v – 1.75v (0.025V intervaller)
DIMM-spänning:
2.5v
– 2.8v (0.1V intervaller)
AGP-spänning:
1.5v
– 1.6v (0.1V intervaller)

 

Vi blev som sagt var posititvt överraskade av Alioth PEs BIOS
som gav oss mycket mer överklockningsmöjligheter än
vi hade väntat oss. Visserligen är dessa långt ifrån
extrema men de räcker ändå väl för de
som bara vill ge sitt system en liten extra skjuts. I överlag
kändes kortets BIOS väldigt lättkonfigurerat och
komplett vilket bådar för ett bra betyg.

 

Bios/Inställningar
Vi
tittar på utformningen av BIOS och dess inställningsmöjligheter.
Både för vanlig användning och överklockning.


 

Överklockning

Precis
som med de andra korten var den magiska siffran 3.2GHz. Även
Jetwaykortet klarar ordentliga överklockningar utan större
problem. Vidare till MaxFSB-testet.

 

Maximala
FSB vi uppnådde med kortet är 177MHz vilket får
anses vara ganska hyfsat. I detta test syns det dock tydligt att
Jetway inte positionerar sitt kort mot de riktigt inbitna överklockarna
utan nöjer sig med att bygga ett kort som räcker till
för de allra flesta.

 

Maximala
FSB som vi uppnådde med Alioth PE var 177MHz vilket förvisso
är långt ifrån Albatrons skyhöga FSB men ändå
helt klart respektabelt. Betänker vi sedan att Jetwaykortet
inte alls är riktat till överklockaren på samma
sätt som Abits eller Albatrons kort så måste vi
säga att Jetway verkligen imponerar med sitt Alioth PE. Kortet
duger gott och väl till allt utom de mest extrema överklockningarna
vilket återigen gör Jetway Alioth PE till ett riktigt
bra allroundkort. Nu när vi synat moderkorten i detalj är
det dags se till prestandan på de olika moderkorten.

 

Överklockning
Här
utvärderas moderkortets teoretiska överklockningspotential
genom praktiska tester.



Testsystem
i845PE
Processor:
Pentium
4 2.66Ghz (533MHz)
Vid FSB överklockning: Pentium 4 2.0Ghz (Willamette,
Engineering Sample)
Moderkort:
Abit
BH7
Albatron PX845PEV-800
Shuttle AB48N
Jetway Alioth PE
RAM:
2
x 256MB GEiL PC3500Ultra
Övrig
hårdvara som återfinns i alla testsystem
Grafikkort:
H.I.S
Radeon 9500 Pro 128MB @ 275/540MHz
Hårddisk:
60GB
IBM 60GXP
Mjukvara
Operativsystem:
Windows
XP Professional SP1
Upplösning:
1280x1024x32bit,
85Hz
Drivrutiner:
Catalyst
3.2
DirectX 9.0a
Intel chipset driver 4.30.1006
Intel Application Accelarator 2.3
Testprogram:
Quake
3:Arena v1.32
Unreal Tournament 2003 demo v.2206
3Dmark2001 SE 330
Comanche 4 benchmark
SPECviewperf
7.1

Winace v2.20
Audioactive Production Studio 2.04j (Fraunhofer II encoder)
SiSoft Sandra 2003
WCPUID

 

Samtliga
tester är genomförda med samma minnesinställningar
vilket innebär DDR333. De minnestimings som användes var
5-2-2-2 på alla kort för att få en rättvis
jämförelse. Det högst presterande kortet återfinns
i toppen på samtliga figurer och är markerat med en kantlinje.
Figurerna för minnestesterna ser dock lite annorlunda ut eftersom
vi här har två värden för varje kort. Här
har vi istället utgått från Integer Stream värdena
som måttstock. Dessa är de översta värden på
varje kort och vi har rangordnat korten efter prestandan i detta
test. Eftersom det inte fanns någon entydig vinnare bland
korten har ingen av staplarna heller försetts med en kantlinje.
Undantagen gäller dock bara minnestesterna.

Innan vi går vidare med prestandatesterna har ska vi se om
något av moderkorten använder sig av en högre busshastighet
för att få ett försprång i prestanda.

 

Som
vi ser är det inget kort som ligger exakt på de specifierade
133MHz som de borde ligga på. Värst är Jetway som
går en hel MHz för snabbt. Gånger multipelvärdet
som är 20 blir detta alltså 20MHz mer än vad processorn
borde ligga på enligt specifikationerna. Shuttle AB48N ligger
närmast det specifierade värdet på 133MHz men i
Shuttles fall ligger kortet istället pyttelite under 133MHz.
Då samtliga kort är baserade på samma chipset kan
vi vänta oss väldigt snarlika resultat de olika korten
emellan och de differenser som föreligger beror ofta på
skillnaderna i faktisk klockfrekvens.

Låt
oss börja med att granska minnesprestandan i SiSoft Sandra
2003.


Vi
har numera gått över till att enbart använda SiSoftware
Sandra 2003 för att mäta minnesbandbredden på moderkort.
Tidigare använde vi även CacheMem men vissa kompatibilitetsproblem
har tvingat oss att sluta använda programmet.

Vi
börjar med buffered memory benchmark som är standardtestet
i Sandra 2003. Serie 1 stapeln visar Integer Stream prestandan medan
Serie 2 visar i sin tur Float Stream prestandan.

 

Skillnaderna
är som väntat mycket små. Jetway kniper förstaplatsen
totalt sett men marginalen är minimal. Albatronkortet är
det som presterar sämst och sackar efter en del. Låt
oss nu gå vidare med det mer realistiska minnestester, unbuffered
memory benchmark.

 

Inte
heller har föreligger det några större skillnader
bortsett från att Shuttlekortet denna gången faktiskt
är en hel del långsammare än de andra korten som
ligger väldigt tätt inpå varandra. Härnäst
kommer kompressionstester då vi komprimerar en större
fil på tid för att mäta systemets prestanda.


Filkomprimering
beror till stor del på minnesbandbredden och då samtliga
moderkort är byggda kring samma chipset är även minneshanteringen
i princip densamma. Således är inga större skillnader
att vänta vilket styrks av testresultaten. Alioth PE kniper
en förstaplats, BH7 tar plats nummer två därefter
följer Albatron och sist Shuttle. I nästa test kodas en
284MB stor wav-fil om till MP3 format och givetvis sker det hela
på tid.

MP3
encodning (Fraunhofer II codec)


MP3-encoding är nästan enbar processorberoende bör
vi inte heller förvänta oss några större skillnader.
Förvånansvärt nog sticker Shuttle ut hakan och drar
uppåt mot en förstaplats. Alioth PE åker i sin
tur ner och halkar rakt förbi den stadige andraplatsvinnaren
BH7. Nu till de testerna vi alla är mest intresserade av, speltesterna,
där vi får se hur löjligt många Quake3 fps
dagens datorer kan rendera.


Vårt
första speltest i denna recension är som vanligt klassikerna
Quak3. Då spelet i dagsläget inte anses vara alltför
grafiskt krävande är det istället processorn och
minnesbandbredden som blir falskhalsar. Jetway och Abit kortet slåss
på toppen men Albatronkortet ligger hack i häl. Shuttlekortet
sackar efter en bit.

 

Speltest
nummer två är Unreal Tournament 2003 och här upprepar
sig föregående resultat med en liten skillnad. Shuttles
AB48N nöjer sig inte längre med en sistaplats och går
om Albatron.

Testdemo

 

Marginalerna
minskar ytterligare i Comanche demot. Nu skiljer det inte ens en
hel MHz längre mellan de olika korten. Albatronkortet gör
dock en helomvändning och kniper med ytterst knapp marginal
en förstaplats.

 

Jetway
är åter i toppen följt av BH7. Albatron sticker
ifrån Shuttle som lämnas kvar under 12500-gränsen.
Nu när vi betat av speltesterna kommer vi in på lite
mer avancerade tester av workstation kaliber.


De
avancerade 3D-testerna vi använt av oss i tidigare recensioner
återkommer även i denna dock har versionen på
testprogrammet SPECviewperf ändrats denna gången.
Den senaste versionen är 7.1 och det blir följaktigen
också den versionen vi kommer att använda oss av.
För er som inte är bekanta med SPECviewperf så
är det ett testprogram som innehåller sex 3D-renderingar
från sex olika 3D program som finns på marknaden
i dag och används i professionella sammanhang. Testerna
som körs är följande:

  • Dessa
    tester körs i fönster och påverkas därför
    av systemets skrivbordsupplösning. Under våra tester
    använda vi oss av en upplösning på 1280x1024x32bit
    och en uppdateringsfrekvens på 85Hz.

    Precis
    som i de tidigare testerna är skillnaderna de olika olika
    korten emellan mycket små. I överlag är det
    dock Jetway kortet som vunnit flest tester men detta beror delvis
    också på att kortets faktiska FSB är 1MHz för
    hög och således har ett litet försprång
    över de andra korten. Abit BH7 fortsätter belägga
    andraplatsen medan Shuttlekortet turas om att byta sista platsen
    med Albatron kortet.

    När
    vi nu kommit till slutet av våra prestandatester är
    det dags för en liten slutsats. Oavsett vilket kort du
    väljer baserat på 845PE så kommer prestandan
    vara mycket bra. Skillnaderna mellan olika kort baserade på
    detta chipset är prestandamässigt i princip obefintliga
    och istället för prestandatester bör man låta
    pris/features/överklockningsegenskaper styra valet av moderkort.
    Än så länge har Springdale och Canterwood visserligen
    lanserats men inte hunnit komma ut på marknaden och urvalet
    av Granite Bay moderkort är litet samt att priset är
    högt vilket ger 845PE lite av ett guldläge på
    marknaden. Dessutom kan 845PE prestandamässigt mycket väl
    mäta sig med Granite Bay och SiS DualChannelDDR chipset
    varför alla moderkorten får samma betyg.

     

    Prestanda
    Genomgående
    tester visar hur moderkortets prestanda står sig
    mot konkurrerande produkter på marknaden.

    Alioth PE:
    9.0/10
    ABIT
    BH7:
    9.0/10
    Albatron
    PX845PEV-800:
    9.0/10
    Shuttle
    AB48N:
    9.0/10

    Nu
    är det nästan dags att runda av men innan dess vill
    vi visa er vilken prestandaskillnad lite överklockning
    kan ge. Vi har överklockat processor och minnen till högsta
    stabila klockfrekvens och sedan kört både 3DMark
    2001 och SiSoft Sandras minnestester. Bortsett från minnet
    och CPUn är inga andra komponenter överklockade.

     

    ABIT
    BH7
    3.2
    GHz
    160 (20x multiplier)
    DDR400 @ 5-2-2-2
    Albatron
    PX845PEV-800
    3.2
    GHz
    160 MHz FSB (20x multiplier)
    DDR400 @ 5-2-2-2

    Shuttle
    AB48N
    3.0GHz
    150 MHz FSB (20x multiplier)
    DDR374 @ 5-2-2-2
    Jetway
    Alioth PE
    3.2
    GHz
    160 MHz FSB (20x multiplier)
    DDR400 @ 5-2-2-2

     

    Inte
    illa alls. Överklockningen gav ett par hundra 3dMarks extra
    och även en del extra minnesbandbredd. Samtliga kortens
    prestanda steg i takt med överklockningen och då
    alla utom Shuttles AB48N hamnade på samma maximala klockfrekvens
    är resultaten också väldigt lika. I 3DMarktestet
    utgör tyvärr grafikkortet en flaskhals men resultet
    är inte att förakta trots detta. Då var det
    dags att packa ihop korten igen och försöka ge någon
    slags slutledning.


    Intels
    845PE chipset går fortfarande att räkna med trots att
    chipsetet börjar bli ganska gammalt i varje fall i den här
    branschen där saker och ting har en livslängd på
    ett par månader. Korten vi har tittat på idag har skiljt
    sig en hel del från varandra vad det gäller features
    och paketering men prestandan har varit i princip den samma över
    hela registret. De små skillnader som faktiskt föreligger
    kan delvis bero på de faktiska FSB-skillnader som kortet men
    i det stora hela är det i alla fall inget som skulle märkas
    i dagligt användande av korten. Istället för att
    snegla på prestandan är det alltså paketeringen
    och de valbara BIOS inställningarna som bör styra valet
    av moderkort. De största konkurrenterna som 845PE har just
    nu är Granite Bay och SiS DCDDR chipset men prismässigt
    är 845PE fortfarande det attraktivaste valet även om SiS-baserade
    moderkort inte är alltför dyra heller. Med Springdale
    och Canterwood runt hörnet är det svårt att rekommendera
    ett moderkort baserat på 845PE då prestandan givetvis
    kommer bli en hel del bättre med dessa nya kort dock är
    845PE i min mening fortfarande det chipset man ska satsa på
    om man inte kan vänta. Skillnaderna i prestanda till de dyrare
    alternativen som finns på marknaden idag är helt enkelt
    alldeles för små och det vettigaste är i så
    fall att köpa ett 845PE kort och sedan helt enkelt uppgradera
    till ett Springdale eller Canterwood när dessa finns på
    marknaden. För att maximalt kunna utnyttja dessa nya kort krävs
    dock en 800MHz FSB CPU som den första tiden kommer bära
    ett mycket högt pris varför en sådan investering
    prismässigt sett inte förefaller som det klokaste valet.

    Vad
    det gäller överklockning ser både Abit och Albatron
    ut att vara riktigt vassa men tyvärr hindrade oss problem med
    Abit kortet från att köra ett Max FSB test. Vi kommer
    dock att uppdatera recensionen med detta test så fort vi fått
    in ett nytt testexemplar. Då kan överklockningsbetyget
    för BH7 komma att höjas ett snäpp. Albatron nådde
    långt över de utlovade 200MHz i FSB och vi hoppas verkligen
    att Albatron fortsätter sin tradition av överklockningsvänliga
    kort även i framtiden. Vad det gäller Albatronkortet i
    övrigt tycker vi att kortet tyvärr har för lite att
    erbjuda slutanvändaren i synnerhet när det billigare Abit
    kortet erbjuder både S-ATA och 6-kanalsljud. Alioth Pe från
    Jetway överraskade oss faktiskt positivt och kortet visade
    sig vara det mest kompletta kortet av de alla. Här fanns i
    princip alla integrerade features man kan önska sig bortsett
    från RAID då och överklockningsmöjligheterna
    var helt klart acceptabla. Nitlotten drar Shuttles AB48N som utöver
    det låga priset egentligen inte hade mycket erbjuda. Om man
    ser till entusiasterna som nog många av er är faktiskt
    Abit BH7 det korte vi vill rekommendera varmast då kortet
    har ett lågt pris, hyggliga features, allt man kan tänka
    sig i överklockningsväg och inte minst en suverän
    layout. Sammanlagt blir det också detta kort som tar hem första
    platsen tätt följt av Jetway kortet som vi verkligen vill
    rekommendera till er som inte är så angelägna om
    överklockningsmöjligheter.

    Det
    har varit en hektisk och intressant vecka för mig med dessa
    kort i testlabbet. Recensionen skulle ha kommit upp för ett
    tag sedan men på grund av omstruktureringar i testlabbet blev
    det hela ganska försenat. Nu finns recensionen dock äntligen
    uppe och jag hoppas ni gillade den. 845PE gör fortfarande bra
    ifrån sig men någonstans känns det ändå
    som det först är i samband med Springdale och Canterwood
    lanseringen som P4:an verkligen kommer komma till sin rätt
    som processor. Att det skulle ta så lång tid för
    Intel att få ut en optimal lösning för sin ögonsten
    förvånar oss alla. Rambus har visserligen hängt
    med ett tag nu men ekonomiskt sett var det samarbetet en solklar
    miss för Intel.

    Det var allt för den här gången men håll ögonen
    öppna för inom en snar framtid kommer vi att ger en första
    tid på framtiden för Intelsystem.
    Nedanför
    hittar ni en liten sammanfattning av samtliga kort och naturligtvis
    slutbetygen.

     

    Jetway
    Alioth PE

    Fördelar:
    + Ypperlig prestanda
    + Bra överklockningspotential
    + Ger ett komplett intryck
    + SATA-stöd
    + Firewire & USB 2.0

    Nackdelar:
    – Några små missar i design och layout

    Pris/Tillgänglighet:
    7.5/10
    Features/Tillbehör:
    9.0/10
    Moderkortslayout/Design:
    8.5/10
    Bios/Inställningar:
    8.0/10
    Överklockning:
    8.0/10
    Prestanda:
    9.0/10
    Slutbetyg:
    8.3/10
    Abit
    BH7

    Fördelar:
    + Ypperlig prestanda
    + Enastående överklockningspotential
    + BIOS-inställningar
    + SATA-stöd
    + Suverän layout

    Nackdelar:
    – Små design och layout-missar
    – Inget Firewire-stöd

    Pris/Tillgänglighet:
    8.5/10
    Features/Tillbehör:
    7.5/10
    Moderkortslayout/Design:
    9.0/10
    Bios/Inställningar:
    9.5/10
    Överklockning:
    9.0/10
    Prestanda:
    9.0/10
    Slutbetyg:
    8.8/10

    Albatron
    PX845PEV-800

    Fördelar:

    + Suverän överklockningspotential
    + BIOS-inställningar

    Nackdelar:
    – Högt pris för vad som erbjuds
    – Enbart stöd för 4 IDE-enheter
    – Många layoutmissar
    – Inget Firewire-stöd

    Pris/Tillgänglighet:
    7.5/10
    Features/Tillbehör:
    6.5/10
    Moderkortslayout/Design:
    7.0/10
    Bios/Inställningar:
    9.0/10
    Överklockning:
    9.5/10
    Prestanda:
    9.0/10
    Slutbetyg:
    8.1/10

    Shuttle
    AB48N

    Fördelar:

    + Mycket lågt pris

    Nackdelar:
    – Dålig layout
    – Enbart stöd för 4 IDE-enheter
    – Endast två DIMM-banker
    – Inget Firewire-stöd

    Pris/Tillgänglighet:
    9.5/10
    Features/Tillbehör:
    6.5/10
    Moderkortslayout/Design:
    8.0/10
    Bios/Inställningar:
    6.5/10
    Överklockning:
    4.0/10
    Prestanda:
    9.0/10
    Slutbetyg:
    7.3/10
     

    Leave a Reply

    avatar
      Subscribe  
    Notifiera vid