NordicHardware har fått hörlurar som testas under stora mikroskopet. Välkända KOSS bistår med tre lurar och Creative har två med i testet. Ska den nya hörlurstillverkaren Creative kunna putta ner KOSS från tronen?

Att koppla ett par hörlurar till datorn idag är nästan lika självklart som att Dolly Parton sover på rygg. Men så har det inte alltid varit. Alla kommer väl ihåg sin gamla 166 MHz:are med två stycken små högtalare hängandes vid sidan av skärmen? Det behövdes inte mer än så, för ljudkorten klarade ändå inte av något mer avancerat system.
Men i skrivande stund har ljudkorten blivit såpass fulländade att många byter ut sin gamla stereo och kör med datorn istället. det finns till och med de som ersätter sina inte alltför gamla DVD-spelare med en dator som uppspelare.
Hur har då hörlurarna kommit med i den nya boomen av användningsområden för datorn som mediacenter? Jag kan inte tänka mig att någon datorintresserad inte vet vad ett LAN innebär. På ett LAN får man ofta inte använda sig av högtalarsystem till datorn, vilket ter sig ganska självklart då det skulle bli skapligt rörigt med hundratals olika personer lyssnandes på olika spel, filmer och musik. Därför införskaffar alla i ett par hörlurar och de blir oftast imponerade av hur bra ljud det är i ett par kvalitetshörlurar av årsmodell 2004 och kanske rentav ersätter sitt vanliga högtalarsystem med ett par hörlurar.

I undertecknades postlåda låg det en dag ett antal relativt nya hörlurar. Creative, som är vida känt för sina ljudkort, har tagit stegen in i hörlursbranschen med två stycken relativt billiga lurar. Koss, som har tillverkat hörlurar i många år, har gjort ett antal lurar som är mera inriktade på datorer. Den riktigt intressanta aspekten i detta test är om gröngölingarna Creative kan matcha Koss, eller rentav sparka ner dem från deras väl insuttna hörlurstron. Om så är fallet får Creative dela plats med Sennheiser, som tillsammans med Koss är världsledande inom allt vad hörlurar innebär.

Nu är det dags att ta en närmare titt på lurarna i detta test och först ut är Creative.


Först ut har vi toppmodellen i Creatives nya hörlursserie HQ. Modellen går under namnet Creative HQ-1300 och nu ska vi se vad denna lur kan erbjuda. Först tittar vi närmare på lite generella specifikationer för luren.

Tekniska specifikationer: Creative HQ-1300

Frekvensomfång:

20 ~ 20 000 Hz
Impedans: 32 Ohm
Känslighet: 102 dB
Kabellängd: 3 meter
Kabelfäste: Singel (Ena kåpan)
Vikt: 251 g
Pris: 300 Kr

Frekvensomfånget är inget ovanligt, de flesta hörlurar går ner till
20Hz. Känsligheten är ganska hög och man borde då kunna få upp relativt
hög volym. Impedansen är vanlig standardimpendans för hörlurar så det är
inget att orda om. Priset är det stora glädjeämnet i ovanstående ruta; 300
kr är ett cirka pris och om du letar riktigt noga kommer du säkert ner ett
antal tior. 

Utseende, ergonomi och
kontruktion
:
HQ-1300 ser lite speciella ut; dels för att de är ganska höga och sen är själva bygeln framåtriktad och det ger en ganska speciell look.
Varför den är så ovanligt hög beror på att det sitter en självjusterande huvudbygel, som måste få fritt
spelrum. Det är väl tilltaget i höjd, så även den med huvud som Bart Simpson borde kunna få på sig dessa hörlurar.
Kåporna är väl tilltagna och precis lagom spända, så man inte får ont i huvudet av långa
lyssnarpass. Det känns som att hela luren är väldigt anpassad för långa pass då huvudbygeln och kåporna är riktigt mjuka och sköna. De som har ett par nya Philipshörlurar känner igen sig
direkt; det är samma typ av tyg och stoppning som används på Creatives skapelse, vilket absolut inte är en nackdel utan snarare en fördel.
Väldans bekvämt är det i alla fall.
Storleken innebär inte bara fördelar, utan de blir svåra att packa ner i laptopväskan
då de inte går att fälla ihop. Sen ser dem inte särskilt slimmade ut när de väl sitter på knoppen. Klumpigt utseende var ordet.

Kåporna är ledade i båda riktningarna så att det kan anpassas till
alla. Måste säga att HQ-1300 är en av de mest anpassningsbara lurar jag sett. Materialvalet är genomgående plast, förutom på gallret, som sitter på varje kåpa och de är gjorda i svartlackerat aluminium. Det förefaller sig rätt naturligt att göra hela luren i plast då det är ett relativt starkt och framförallt lätt material.
Kvalitetskänslan skulle gott och väl duga åt en tredubbelt så dyr
lur; det är småsaker som glapp, gjutskägg och lack som gör helheten i en produkt enligt mig, och det märks att Creative är på samma nivå då det har tänkt mycket på det. Det försämrar inte ljudegenskaperna eller bekvämligheten på något sätt, men det visar att företaget jobbat mer helhjärtat med produkten om den även ser bra ut under stora elektronmikroskopet (ja jag är pedantisk).
Vet inte om så många tänker på att kabeln bara sitter i ena kåpan, men detta gör att man får större rörelsefrihet och jag uppskattar det mycket. Plus i protokollet blir det i alla fall. Angående vikten är det inte den lättaste luren i testet, men inte heller den tyngsta. 251 gram orkar man ha på sig under ett par timmar. 

Teoretisk ljudkvalité:
Kartongen utlovar enastående raka frekvenskurvor med det högpresterande 50 millimeters elementet. Vanligt säljstoff eller är det mot alla förutsättningar sant? I mina förra recensioner har ni bekantats med öppna lurar och Creatives senaste är konstruerade enligt denna metod. Fördelarna är i första hand rumskänslan; det ska kännas som att man sitter i ett rum med högtalarna långt ifrån sig istället för 2 centimeter ifrån trumhinnan.
Nackdelarna är att ljudtrycket i de lägre frekvensomfånget blir till viss del lidande, för att membranet inte får något att ”spela
emot”; stängda lurar fungerar lite som en baslåda kan man säga. Nackdel nummer två är att man tvingas höra allt skitsnack på andra sidan luren, som jobbiga LAN-polare eller föräldrar som tjatar om både det ena och det andra.
Hur luren verkligen presterar rent ljudmässigt kommer vi titta mer på senare i recensionen.

Övrigt:
HQ-1300 levereras med en konverterplugg som gör att du kan använda hörlurarna i din vanliga förstärkare.
Den är guldpläterad för att minska signalförluster och knaster.
Angående kabellängden är den väl
tilltagen: 3m borde räcka till ner till datorn oavsett hur bra du gömt undan den. Ungefär 60 cm ner på kabeln sitter en vanlig
volymkontroll vilket är bra för in-game-justering av ljudet. Finns inte mycket att anmärka på, priset är förhållandevis lågt och Creative lämnar en garanti på två år,
vilket känns bra då luren bara kostar en bit under 300 Kr. 

Sammanfattning: HQ-1300 är inte världens snyggaste hörlurar, men däremot en av de bekvämaste. Bra stoppning i kåpor och en lagom vikt gör dem till ett par väldigt mysiga lurar. Ljudet är toppklass för att vara en 300 kronors
lur, men den har inte en suck mot audiofilfavoriten Koss PRO3AA. Passar till dig som vill ha billiga bekväma lurar med ett skapligt ljud och även ha kvar lite klirr i kassan.

Creative har även en lillebror, om du tittar på nästa sida ska vi se vad denne går för.


Den andra luren vi erhöll från Creative skiljer sig markant mot sin storebror. Både vad gäller design, marknadsinriktning och pris.

Tekniska specifikationer: Creative HQ60

Frekvensomfång:

20Hz ~ 20kHz
Impedans: 32 Ohm
Känslighet: 117 dB
Kabellängd: 1.2 meter
Kabelfäste: Singel (Ena kåpan)
Vikt: 58 g
Pris: ca 150 Kr

Frekvensomfånget är nog lite positivt satt, kan aldrig
tänka mig att ett par lurar för 150 Kr kan komma ner så djupt utan att det
låter riktigt skräp. Impedansen är samma som på storebror och borgar för
en trevlig upplevelse med MP3-spelare. Känsligheten är högst i denna
roundup och det är faktor nummer två varför jag tror att HQ-60 och
MP3-spelare är en bra kombination. Priset är en underbar syn, 150 kronor är
verkligen på gränsen för hur lite man kan sälja ett par hörlurar för.

Utseende, ergonomi och konstruktion:
HQ-60 har en ”ny” typ av konstruktion, som i första hand är
för de som cyklar med hjälm då ett par vanliga lurar skulle bli hiskeligt obekväma under en hjälm. Nackbandslurar, brukar det kallas i folkmun, och produktkataloger.
De har blivit vanliga idag, men det beror nog inte på hjälmegenskaperna utan
mer på att man inte sabbar sin surt förvärvade frisyr och sen vill väl alla ha det senaste och häftigaste på marknaden?
För att inte glida iväg för mycket: HQ-60 är helt solida,
de går inte att justera på något vis. Allt för att hålla vikt, design och pris på ett minimum. Som ni kanske kommer ihåg sågade jag Sennheisers nackbandslurar för ett tag sen,
men det verkar som om Creative har lyssnat lite på det jag sa och skapat en skön nackbandshörlur. 

HQ-60 är inte alls lika sladdriga som Sennheisers skapelse är och det beror förmodligen på
att allting är mer robust och starkare byggt. Tekniken med att få en nackbandslur att sitta kvar är att man ska försöka klämma fast dem på örats översta del och Creatives lur klämmer fast riktigt
duktigt; inte så att det gör ont utan en alldeles perfekt avstämning mellan smärta (nåja) och funktionalitet.
Närmast öronen sitter den dugligt mjuka stoppningen som går att tvätta och byta ut mot nya,
vilket är bra för den som kommer att använda hörlurarna mycket då denna typ av foder tenderar att gå sönder ganska lätt.
Det som stör mig lite är att bygeln är lite väl tilltagen, trots att jag har en tjurnacke som heter duga fattas det ändå en centimeter innan bygeln tar i nacken. Visst är det bra för den som har extremt stort
huvud, men jag tror nog att merparten av potentiella köpare har likadant eller mindre huvud än
mitt. Creative kunde gott ta av en centimeter av bygeln enligt mig.
Ha dock i åtanke att denna lur kostar i runda slängar 150
kronor, så man får mycket bekvämlighet för de förhållandevis små slantarna
man lägger ut. 

Tittar vi lite på vikten är den med beröm godkänd; 58 gram är ungefär så mycket hårgele jag använder varje
morgon, så jag är härdad för sådana prövningar. Det är definitivt en fjäderviktslur.

Creative har även tänkt på sladdens placering,
eftersom den sitter i ena kåpan får man maximal rörelsefrihet. Är vi kvar på sladdfronten så kan jag konstatera att jag
blev tvungen att möblera om lite i datorhörnan då sladden helt enkelt inte räckte ner till
datorn, utan att använda diverse akrobatiska färdigheter. 120 cm är på tok för kort att använda till
datorn; laptop går ann men till en hemPC är det lite kort. Däremot räcker 120 cm perfekt ner till min byxfickan,
för djupt där nere ligger en MP3-spelare och jag kan tänka mig att det är den typen av ljudkälla som denna lur är inriktad på i första hand. 

Teoretisk ljudkvalité:
HQ-60 är konstruerad enligt metoden för öppna
lurar. Det känns självklart på en lur som förmodligen kommer att användas mera ute på gatorna än hemma i hemmets lugna vrå. Stängda lurar är rentav livsfarliga att använda ute bland
folk, för tänk om någon drummel cyklar utan bromsar, och ropar åt dig att flytta på
dig, vilket ananrs kan sluta med ett cykelstyre i solarplexus.
Eller än värre, en riktig puma (kvinnfolk med fördelaktigt utseende) busvisslar åt dig att du ska komma på lite räkor och vitvin. Har du då turen att äga ett par öppna lurar
t.ex. HQ-60, kommer du uppmärksammas på båda dessa fall och du blir förmodligen en helare och gladare människa. Nog om detta, innan vi verkligen sätter hörlurarna på prov ska vi avsluta vår överblick.

Övrigt: Med
priset i åtanke är det föga överraskande att det inte är något mer än
bara lurarna i kartongen. 

Nu har vi betat av Creatives skapelser och vi kan inget annat göra än att gå över till
Kosslurarna.
 


Först ut bland lurarna från KOSS är UR-18 som ligger i samma prisklass som Creatives flaggskepp HQ-1300. UR-18 är ironiskt nog KOSS billigaste lur i detta test och det ska bli intressant att se hur den står sig speciellt mot Creatives skapelse.

Tekniska specifikationer: KOSS UR-18

Frekvensomfång:

25 ~ 15 000 Hz
Impedans: 32 Ohm
Känslighet: 92 dB
Kabellängd: 2,4 meter
Kabelfäste: Dubbel (Båda kåporna)
Vikt: ~150 gram
Pris: 300 Kr

Frekvensomfånget är mindre än på båda Creative
hörlurarna och dessa siffror känns mer ärliga, inte lika optimistiskt satta
som Creatives. Även här är det standardimpedans som gäller; 32 Ohm.
Känsligheten är inte heller något man höjer ögonbrynen åt, 92 dB är ett
vanligt värde för hörlurar i denna kaliber. Priset känns överkomligt och
detta torde vara en av de billigaste Koss lurarna på marknaden. 

Utseende, ergonomi och konstruktion:
Koss UR-18 skiljer sig lite i konstruktion i jämförelse med dem
andra för den har ingen utpräglad konstruktionsmetod, utan har kombinerat från båda världar. Kåporna är
helslutna, sånär som på de små hålen placerade precis i mitten. Men mer om hur detta fungerar i ljudtestet.
Vid en första anblick kan UR-18 se gängliga och ömtåliga
ut, vilket inte är en synvilla. Då plasten är tunn och alla fästpunkter har lite småglapp och känns skira. Det är fördelar med att använda lite
material: i detta fall är vikten låg och sen kan man faktiskt fälla ihop hela luren.
Det är svårt att i text beskriva hur det går
till, men tittar du på bilderna några rader ner så ser du hur det hela fungerar.
Fördelen med att kunna fälla ihop dem är att det blir mindre ömtåliga under frakt och sen om du har tur
kan du kanske få ner dem i laptopväskan. Se dock till att vara försiktig med dem då plasten är som sagt väldigt tunn och jag kan tänka mig att de inte tål speciellt mycket våld.

Öronmuffarna är gjorda av skumgummi, klädda med en smidig läderimitation, som gör att man inte svettas fullt lika mycket när man sitter ute i trädgården på sommaren lyssnades på hårdrock med en kall maltbaserad dryck i handen. Storleken är väl tilltagen på
muffarna, så även de med stora trattar får plats innanför. En sak jag blev
lite irriterad på var att justeringsmöjligheterna är undermåliga; det är bara i höjdled man kan justera.
Huvudbygeln är fodrad med
neopren vilket är samma material som du har i din musmatta. Det är väl inte särskilt skönt
eftersom det är ett ganska strävt material, och håret vill väldigt gärna fastna i
det. Speciellt mjukt är det inte heller. Lite fattig och tafatt känsla på att ha neopren i bygeln istället för mysigt klätt
skumgummi, eller den lösning det gjort på UR-40 (se nästa sida).

Men saken som irriterade mig mest var att UR-18 klämde åt på tok för dåligt.
Jag kunde inte gå runt på händer i huset med hörlurarna på, vilket jag brukar göra ibland. Smått störande att inte kåporna klämde åt runt om,
för det har faktiskt inverkan på ljudet i denna typ av semi-stängda lurar, eftersom ljudet smiter ut där det inte kniper åt om huvudet.
Till
min stora förtret har UR-18 sladden i båda kåporna och detta stör mig faktiskt ganska mycket
eftersom mycket av rörelsefriheten försvinner.
Längden på kabeln är dock
bra: 2,4 meter räcker med råge ner till datorn. Till ni trendnissars stora glädje är UR-18 ett par mycket slimmade och stilrena hörlurar med snyggt färgschema.
De är inte alls vräkiga eller speciella, utan ser mest ut som hörlurar. Inte alls lika klumpigt utseende som
på HQ-1300. 

Teoretisk ljudkvalité:
Kosslurar har alltid haft ett kraftfullt ljud i deras alster och det borde inte vara någon skillnad nu. Det som talar emot är priset,
för det har nog inte använt lika exklusiva delar som de har i det dyrare lurarna. Ser vi till konstruktion så borde den halvöppna tekniken ta lite från båda
sidor: rumskänslan från den öppna principen och kraftfullheten från den stängda läran. 

Övrigt: Koss
lämnar 2 års garanti, det känns tryggt då man måste tumma lite på
kvaliteten för att kunna sälja ett par lurar för 300 Kronor. Inga
konverterpluggar eller liknande skickas med, sådana kan köpas för en tia på
närmaste ljud och bild-handel; det är bara en liten petitess men inte så
liten att den inte är värd att nämnas.

Koss UR-18 har även en broder som ska granskas; skutta över till nästa sida.


Nu är det dags för KOSS mellanklass-lur UR-40. Prismässigt ligger den märkbart över de lurar vi tittat på tidigare men frågan är hur stora skillnaderna är i övrigt.

Tekniska specifikationer: KOSS UR-40

Frekvensomfång:

20 ~ 20 000 Hz
Impedans: 60 Ohm
Känslighet: 100 dB
Kabellängd: 1,2 meter
Kabelfäste: Dubbel (Båda kåporna)
Vikt: 154 gram
Pris: 400-500 Kr

Frekvensomfånget är precis så stor som ett mänskligt höra
kan uppfatta, med tanke på priset känns dessa siffror skapligt trovärdiga.
Impedansen är nästan dubbelt så hög som på det andra lurarna och det ger
en liten vink om att dessa lurar är tänkta för mer avancerade
ljudanläggningar med större uteffekt än en MP3-spelare till exempel. Dock
ska man inte kasta handsken för MP3-spelaren då känsligheten är riktigt
hög. Priset ligger i det köpstarka medelprissegmentet och om man ska lyckas
här är måste man ha en riktigt bra lur.

Utseende, ergonomi och konstruktion:


I grund och botten är UR-40 samma lur som
UR-18; det är bara kåporna och fodringen för huvudet som skiljer. Om vi börjar
med kåporna så är det storleksmässigt likadana som UR-18 och har även samma typ av läderimitationsmuffar. Skönt mot huvudet så det förslår.
Kåporna är estetisk
tilltalande med en snygg kromfärg och tillsammans med det stora mattgråa gallret
och en slimmad profil blir UR-40 testets snyggaste lurar. Ser vi till storleken borde kåporna räcka till det flesta öronstorlekar
och Precis som på UR-18 kan man fälla ihop dessa lurar, dock ”vecklar” UR-40 ut sig mycket lättare än vad lillebror gör. 

Stoppningen för huvudet är lite annorlunda: det är inte klätt med skumgummi som det brukar kunna
vara utan här har Koss gått lite mot strömmen och valt ett grovmaskigt nät som foder för huvudet. Jag tycker att det är riktigt bekvämt och formar sig verkligen perfekt efter huvudet
och ger ändå ett utmärkt stöd. Superb lösning enligt mig.
Tyvärr har Koss upprepat samma misstag som på UR-18
med sladd i båda kåporna. Förstår egentligen inte varför det har gjort så, för det är inga svårigheter att dra ena kabeln i bygeln över huvudet. Sladden är dessutom
kort: 1,2 m räcker inte ner till min dator i alla fall, vilket vittnar om att lurarna kanske mest är riktade mot mobila ljudkällor.
Justeringsmöjligheterna är mycket goda i höjdled och kåporna kan vickas framåt nästan 180
grader. Plasten i bygeln är i sig själv mjuk vilket gör att man kan flexa ganska mycket i alla
riktningar. Men var försiktig så att du inte sliter sönder dem för att bygeln är densamma som på UR-18 och det är lite väl vekt enligt min
mening, men vad gör man inte för att spara vikt? 

Konstruktionen är ett skolexempel på en öppen
lur: det stora gallerna på kåporna avslöjar typen av konstruktion. Lägger du örat mot gallret hör du minst lika bra som om du skulle ha på dig hörlurarna som man ska ha dem. Det resulterar då i att du hör lika bra vad som händer runtomkring dig
med, eller utan, lurar. Kan vara störande på LAN eller liknande, men skönt om du sitter hemma och vill höra telefonen ringa eller om någon ringer på dörren.

Vikten ligger på anständiga 154 gram och det ligger en bra bit under vad man
orkar ha på sig under en lång tid. Som ni kanske kommer ihåg satt UR-18 lite för löst? UR-40 är inte bättre, utan sitter snarare ännu lösare. Dock gör det lite mindre på UR-40 då ljudet inte blir sämre på grund av den öppna
konstruktionen, men problemet med att det kan ramla av under diverse akrobatiska övningar kvarstår.

Teoretisk ljudkvalité:
UR-40 är renrasiga öppna lurar med ett titanelement och frekvensomfånget ligger på skapligt låga 20 Hz. Den öppna konstruktionen borgar för luftigt och naturligt ljud, (kartongen utlovar ”extra deep
bass”) och det ska tydligen vara på grund av de speciella titanelementen. Impedansen ligger på 60
Ohm, vilket kan vara tungdrivet för en liten MP3-spelare, men SPL-värdet är ganska högt så UR-40 kan nog hävda sig ändå. 

Övrigt: UR-40
levereras med en guldpläterad konverterplugg till stora proppen, antyder att
Koss vill att dessa lurar ska användas till högklassiga ljudkällor (läs:
min älskade SACD-stereo). Koss lämnar även här två års garanti och det
är nästan ett krav när man lägger ut 500 kronor på ett par
hörlurar.

Dags för Koss monster till
hörlurar.


Den sista luren i detta test är egentligen i klass för sig, i alla fall om vi tittar på priset. Priset är nämligen det dubbla jämfört med den näst dyraste luren i testet. Det ska dock bli intressant att se hur stora skillnaderna är mot de billigare alternativen i testet. Är det nödvändigt att lägga upp mot 1000 kr på ett par hörlurar om man inte har väldigt krävande
lyssningsvanor?

Tekniska specifikationer: KOSS PRO3AA

Frekvensomfång: 15 ~ 20 000 Hz
Impedans: 60 Ohm
Känslighet: 100 dB
Kabellängd: ~3 meter
Kabelfäste: Singel (Ena kåpan)
Vikt: 300 gram
Pris: 900-1000 Kr

Enda hörluren i testet där
tillverkaren vågar sätta ett lägsta frekvensvärde under 20Hz. Just denna
gräns är smått magiskt att gå under då många hörlurar klarar av ge ut
ärliga 20Hz men 15 ärliga Hz är det inte många som orkar med. Impedansen
är som på UR-40, 60 Ohm. Det dubbla över genomsnittet men högre impedans
är att föredra när man har obegränsat med kraft i ljudkällan, skvallrar
lite om användningsområdet. Känsligheten är 100 dB och det är ett bra
värde för ett par 60 Ohms-lurar. Priset är lite väl magstarkt för det
flesta, förmodligen en investering för livet. Koss har tänkt på detta och
lämnar en begränsad livstidsgaranti som skyddar mot produktionsfel och
liknande.

Utseende, ergonomi och konstruktion:
Det första som slår mig när jag plockar upp Koss PRO3AA är vikten, 300g är inte att leka med när det gäller hörlurar. Vikten känns verkligen när de sitter på, man får lite ont i nacken efter några timmar och när man som jag sitter och bara slölyssnar försvinner timmarna fort som
attan.
De som bara sitter en timme eller två lär inte få några större problem dock.

Om vi fortsätter på ergonomin så måste den överdimensionerade bygeln nämnas, den är tillverkad av stålskenor med ett enormt skydd av gummi som i mina ögon är onödigt, stort, tungt och inte alltför snyggt. Inte finns det heller något foder mellan huvud och detta gummiskydd heller vilket är konstigt för det är långt ifrån mjukt och gosigt.
Något som är mjukt och skönt däremot är kåporna, samma muffar som på de andra två
lurarna från Koss vilket innebär skumgummiklätt med smidigt imitationsläder. Justeringsmöjligheterna är mycket goda i höjdled och som på de föregående
två lurarna kan man tilta kåporna framåt ganska kraftigt. Kåporna går dock inte att rotera runt sin egen längsgående axel, inte heller kan man fäll ihop PRO3AA som man kunde med föregående hörlurar. Det här med att de inte går att fälla ihop gör inte så mycket på dessa lurar då huvudsyftet inte är att det ska vara portabla utan det hör hemma i hemmets lugna vrå eller som kartongen antyder, i studion. 

Tittar vi lite närmare på designen känner vi igen oss, det är samma typ av tiltbara infästning mot bygeln och det gråa färgschemat går igen. När dem väl är på plats sitter det väldigt slimmat och kåporna är låga och snygga.
Dock förstörs den slimmade looken av den ovannämnda gummibeklädda bygel som är stor, ful och obekväm.
Jag kan inte se någon fördel som helst med denna gummibygel mer än att det ger hörlurarna en maffigare look och de ser mycket större ut, men alla
vet ju att inte storleken inte har någon betydelse? 
Som ni kanske kommer ihåg så hade jag lite problem med de föregående
två lurarna, de slöt inte om riktigt bra, detta problem lider inte PRO3AA av. Det är snarare tvärtom, att det sluter åt lite hårt, det kombinerat med tyngden och huvudbygeln gör detta till ett par ganska obekväma hörlurar om man använder dem under lång tid. 

Designerna borta på Koss har i alla fall tagit sitt förnuft till fånga och bara använt sladd på ena sidan vilket jag tycker att alla hörlurar ska ha för det är en såpass lätt detalj att åstadkomma, 3 meter sladd räcker bra ner till datorn och iväg till förstärkaren. 

Teoretisk ljudkvalité:
PRO3AA är konstruerade enligt closed-air och det borgar för högt ljudtryck och tungt ljud. Man hör verkligen ingenting av omgivningen som är runt dig. Det verkar vara samma typ av titanelement som satt i UR-40 och tillsammans med en stängd kåpa borde detta kunna bli riktigt tungt. Kartongen utlovar att titanelementen ska kunna leverera extremt högt och distorsionsfritt ljud.

Övrigt:
Dessa lurar levereras med en 6.5 stereoplugg så man kan använda en förstärkare eller annan ljudkälla med denna typ av hörlurskontakt. Denna adapter är dock lite extra påkostad, den skruvas på och detta ger en perfekt kontakt mellan de två hörlurspluggarna.

Nu är det äntligen dags att se hur våra kombatanter klarar sig i verkliga tester. alla lurar färdigtestade och det enda som saknas nu är en avslutning och sammanställning av alla föregående sidor. 


Testerna kommer att ske i tre steg: i första momentet används en högst ordinär dator med ett bra
ljudkort, i moment två används en för läsarna ”välkänd” MP3-spelare, nämligen mobiBLU
DAH-900, som vi testade för inte så länge sedan.

Steg tre innefattar ett riktigt åbäke till stereo med
SACD-spelare, så hörlurarna får det varmt om öronen så att säga.
För att inte jag ska få alltför mycket arbetsskador i öronen har jag valt ut två stycken MP3-låtar på 192
Kbps och en stycke Technobaslåt som verkligen visar svart på vitt om hörlurarna klarar av att arbeta i låga frekvenser.
Testlåt nummer två är en av de bästa rocklåtarna genom
tiderna: Manowar med Warriors of the world. Detta är en låt som innehåller det mesta man kan tänka sig att
testa: från tunga trumkomp via gnisslande elgitarrer till massiv sång.
Samma låtar används även i SACD-format och är läskigt bra inspelade med en fantastisk
dynamik. För er som inte är riktigt säkra på vad SACD är kommer en förklaring nedan.

SACD: (Super Audio Compact Disc). Ett nytt High End-ljudformat från Sony och Philips som ska konkurrera med DVD-Audio. SACD använder en ny typ av bitström, kallad Direct Stream Digital
(DSD), som enligt Sony själva är mycket bättre än både CD- och DVD-Audio.

Det får man dock tolka hur man vill då SACD har en bitström på 2 822 Kbps och DVD-Audio har en bitström på det dubbla. SACD har lägre dynamikomfång än
DVD-Audio, så att påstå att SACD är bättre än DVD-Audio är lite av lurendrejeri. Dock har SACD fått större genomslagskraft borta i Asien då vissa SACD-skivor går att spela i vanliga CD-spelare. Det är den stora nackdelen med
DVD-Audio: att man måste skaffa en svindyr DVD Audio-spelare. Hursomhelst är SACD betydligt bättre än vad vanliga CD Audio-inspelningar är och sen om jag gjorde misstaget med att köpa en
SACD-spelare, istället för en DVD Audio-spelare kan vi låta vara osagt.

Testsystem
Dator
och MP3-spelare:
Processor:
AMD Athlon
XP 2500+
Minne:
2 x 512
HyperX PC3200
Ljudkort:
Creative Audigy2 ZS
Moderkort:
MSI KT6-DELTA-FIS2R
Nätaggregat: 
Antec Truepower
480 Watt
Grafikkort:
Radeon
9800XT
Mp3
spelare
mobiBLU
DAH-900
Operativsystem:
Linux,
Fedora
Stereo:
Receiver:
Yamaha
DSP-Z9.
SACD
spelare:
Sony DVP-NS900V
Kablage:
Supra Trico

Utan vidare introduktion går vi vidare till testerna.


Först börjar vi med att använda datorn som ljudkälla. Omdömena kommer i den ordning som lurarna representerades i recensionen och är inte rangordnade efter något annat.
Först ut är låten Illegal Car Bass Song från dBdragrace-tävlingskivan; en riktigt übertung låt som kan spela sönder vilket högtalarelement som helst. Sedan går vi vidare med Manowar och Warrirors of the world.

Creative HQ-1300:

Inte mycket talar för att HQ-1300 ska få ett superbra resultat i bastestet, dels är priset lågt och sen har vi det här med den öppna konstruktionen. Men nu ska vi inte ta ut något i förväg.

Frekvensomfånget går ganska djupt och det märks faktiskt när man lyssnar på baslåten, för de riktigt lägsta tonerna kommer med. Högtalarelementet orkar dock inte hålla kontroll på membranet, för distorsionen tar verkligen över låten; trist men sant.

Ser man det ur ett prisperspektiv får man ganska mycket och tung bas för det små summorna man lägger ut, bättre än många andra lurar för 300 kr på marknanden.
Observera att elementet är 50 millimeter stort och man får vrida lite extra på volymkontrollen för att få en bra ljudnivå.

Manowars mer alldagliga låt klarar HQ-1300 mer eller mindre riktigt bra. Tyckte dock att det saknades lite ”riv” i det lägre frekvenserna när trummisen tillfogar baskaggen ordentligt med smärta.
Diskanten och mellanregistret uppfyllde mina förväntningar för vad en 300 kronorslur kan åstadkomma. Det är inte svårt att få till det för att membranen är små och tunna, vilket gör att membranet kan vibrera väldigt fort. 

 

 

 

 

 

 

 

Creative HQ-60:
Efter lite strul med att få sladden att räcka kom jag äntligen igång med testningen.
Bastestet är en besvikelse; inte en oväntad sådan dock med priset och konstruktionen i åtanke. Ljudet blir väldigt okontrollerat så fort basen kickar igång och hög volym när det är tung musik är bara att glömma och drömma.

Inte heller Manowars låt blir mysig i HQ-60; sången kan godtas men basriffen och trumkompen känns inte som det borde göra. Inte mycket att komma med här förutom att det är lättdrivna och klarar mellanregistret skapligt.

 

KOSS UR-18:
Först ut som vanligt är baslåten, som härstammar från billjudstävlingar. Till en början var det lägre frekvenserna lite dåligt representerade (som ni kommer ihåg satt dessa hörlurar lite slappt på mig). Jag tryckte då lite lätt på kåporna, så att det slöt om riktigt bra och det blev en enorm skillnad faktiskt.
Ljudet blev betydligt tyngre; bättre än HQ-1300 måste jag tillstyra.
Manowar-låten är ett konstycke i sig och UR-18 kan leverera denna låt mycket bra. Ljudet är acceptabelt om vi ser till basgångar och trumslag och likvärdig med HQ-1300 på den biten.

På de högre frekvenserna ligger dock UR-18 ett trappsteg över Creatives båda för ljudet håller ihop bra och distorsionen är godtycklig när både sångare och gitarrist öser på.

Ljudet väger helt klart upp till priset; inget snack om den saken. Problem med att få bra ljudtryck är inga problem, för det är trots allt vanliga 32 Ohms-lurar, så nått annat var kanske inte att vänta heller.

 

 

 

 

KOSS UR-40:
Som vanligt är det bastestet vi inleder med. Det första man märker är att volymen går att öka markant mycket mer än vad som är möjligt med de tre första lurarna innan distorsionen tar över låten.

Som om det inte vore nog är basen mycket mera distinkt och kraftfull och djupet på basen går inte heller av för hackor.
Det där med ”extra deep bass” är inte bara ett tomt löfte. Helt klart bäst med denna låten hittills.

Går vi över till den andra låten så imponeras jag på direkten och jag var faktiskt tvungen att kolla så att det inte stod en gitarrist bakom min stol och öste loss. Rumskänslan är riktigt bra och det känns som om högtalarna sitter 1.5 meter iväg och inte 1.5 cm, som de faktiskt gör.
Basen är helt underbar: precis lagom och inte sådär extremtung som PRO3AA tenderar att bli. De högre frekvenserna är lika harmoniska och avstämda som de lägre och de backar upp varandra jättebra.
Distorsionen, när både bas och diskant går på för fullt, är med beröm godkänt. Höga volymer med låg distorsion är inga problem heller.
I ett par lurar av denna kaliber börjar man på att höra hur dåligt en MP3-låt egentligen låter, bäst ljudkvalitet och återgivning i detta test än så länge.

 

 

 

 

 

KOSS PRO3AA:
Dessa lurar är ämnade för studiobruk och för audiofiler, det märks. Bastestet går som en dans, det är tungt i mängder men det känns på något sätt som om det saknas kraft i ljudkortet för att få fullt ös.
Hursomhelst klarar PRO3AA bastestet bästa av alla i denna roundup, den helstängda konstruktionen bidrar till mycket. Om man känner för att spränga trumhinnorna med hög volym utan distorsion går det alldeles utmärkt, glasklart ljud utan ett spår av störande distorsion.

I nästa låt presterar PRO3AA minst lika bra som i det förra, även i det mesta hektiska stunderna med gitarrmisshandling, basmangel, trumsmatter och brutal sång på samma gång klarar PRO3AA att hålla kontroll på allt utan att distorsion förstör ljudet.
Volymen går att höja i absurdum, nästan omöjligt att få en vanlig låt att spricka eller låta illa på en volymnivå som går att lyssna på utan att få förstörd hörsel. Passar då med fördel till DJs för de vill kunna få högt ljudtryck och kåpor som stänger ute ljudet runtomkring.
Även fast det är riktigt bra ljud hade jag väntat mig lite mer av PRO3AA då de trots allt kostar runt tusenlappen och UR-40 som inte ligger mycket efter när det gäller ljud kostar bara hälften. 

 

 

 

 

 

 

Vi går raskt vidare med lite ljudtester där vi använder en MP3-spelare som ljudkälla.


Nu är det då upp till bevis för lurarna i kombination med en MP3-spelare. Syftet att använda en MP3-spelare är att det är den senaste modeflugan, detta i kombination med att de medföljande hörlurarna oftast är under all kritik gör att säljtrycket på hörlurar ökar markant. Svårigheten med en MP3-spelare är att få upp en trevlig volym med så lite distorsion som möjligt.
Den MP3-spelare vi använde oss av är inte utrustad med speciellt stark förstärkare varav detta kan bli ett knepigt test för de lite "större" lurarna.

Creative HQ-1300:

HQ-1300 är relativt stora hörlurar och det stora elementen gör den svårdriven.
Jag var tvungen att vrida volymen på max för att få en anständig volymnivå, och ändå var det inte märkvärdigt högt, men skulle jag plugga in mina vanliga fontopialurar med samma volym, skulle jag vara två trumhinnor fattigare.
Distorsionen genom hela frekvensomfånget ökar också men inte störande mycket.
Rekommenderar inte HQ-1300 för användning till portabla musikanläggningar annat än om du inte bryr dig om volymnivå eller har en relativt kraftfull spelare.

 

Creative HQ-60:
HQ-60 är som sagt ett par lättdrivna lurar och enligt mina beräkningar borde MP3-spelarens uteffekt på 7mW klara dessa lurar felfritt.
Inte för att skryta men jag kan säga att mina beräkningar stämde in i minsta detalj.
Du klarar av att ligga på volymsteg 20 av 30 och ändå få såpass högt ljud att du förmodligen får tinnitus innan batterierna tar slut.

Om man jämför med lurarna som hängde med spelaren så är HQ-60 betydligt bättre. Kan meddela att originallurarna ligger i den dunklaste av lådor och HQ-60 får numera hänga med ut på jogging och diverse andra strapatser.

 

KOSS UR-18 :
UR-18 presterar inte sådär superbra med en MP3-spelare; Volymen måste vara på max för att man ska få upp anständig volymnivå. Distorsionen är det inga problem med, men det beror i och för sig på den låga volymnivån.

De är näst intill identiska med HQ-1300 när musikkällan är MP3-spelare. Som ni kanske förstår rekommenderar jag inte heller dessa lurar i bruk med MP3-spelare, under samma premisser som för HQ-1300. 

 

 

KOSS UR-40 :
Volymen på max och sen är det bara att köra hårt. Lite tungdrivna, men ljudet blir faktiskt inte så lidande av det utan det är nästan lika tungt som med datorn, men det märks hursomhelst att uteffekten på MP3-spelaren är lägre än på datorns ljudkort.

Passar bättre till portabelt ljud än vad UR-18 och HQ-1300 gör, men når inte riktigt upp till HQ-60. Ljudet är likvärdigt eller snudd på bättre i UR-40, men HQ-60 är mycket mindre och mer slimmade och passar därmed bättre till portabla musikkällor. 

 

KOSS PRO3AA :
Ja, PRO3AA är verkligen inte anpassade för att drivas av en MP3-spelare.
Även på full volym är det knappt så att volymen räcker till för att det ska
vara anständig volymnivå. Inte så konstigt med impedansen och det kraftiga magneterna i åtanke.

Hade du tänkt att använda PRO3AA till din MP3-spelare ska du tänka om, dels är det inte direkt mobila och sen så får du inte upp någon volym och hela ljudbilden blir lidande av för låg volym.
Det ska till en mycket kraftfull MP3-spelare för att dessa lurar ska få jobba över huvudtaget.

Sist men inte minst ska vi testa lurarna i en ordentlig stereoanläggning med SACD-musik.


I vårt sista test är det alltså en riktig stereoanläggning som agerar ljudkälla. En kraftfull förstärkare tillsammans med en SACD-spelare ger inte rum för misstag i hörlurskonstruktionen. Till skillnad mot våra tester med MP3-spelaren väntar vi oss här att alla lurar ska få jobba ordentligt.
Det är fortfarande samma låtar som i våra tidigare tester fast denna gång i sitt originalformat, SACD. Vilket borde ge bättre
resultat om hörlurarna bara tillåter det.

Creative HQ-1300:

På min förstärkare sitter den gamla typen av hörlurskontakt; en 6.5 millimeters stereopropp.
Creative är så snälla att de skickar med en konverteringskontakt som gör att hörlurarnas 3.25 kontakt passar i förstärkarens större kontakt.
Detta test är mest för att kunna se om hörlurarna verkligen visar sin fulla potential. I detta fall finns det inte mycket att orda om då HQ-1300 inte ens klarade av MP3-testet (I datorn) till fullo; det låter inte ett dugg bättre i min stora stereo med andra ord trots SACD som musikkälla.

 

Creative HQ-60:
Eftersom resultatet inte var imponerande (om man inte tänker på priset) i testet där datorn fick agera ljudkälla, kan man inte vänta sig några underverk bara för att ljudkällan blir ett par snäpp bättre.

Datorn gjorde HQ-60 rättvisa.
Skillnaden mellan dessa två ljudkällor med dessa lurar är minimal; så minimal att det inte ens är värt att skriva något mer om det.

 

 

KOSS UR-18 :
Samma låtar körs i detta test, fast med avsevärt bättre kvalitet än det vanliga MP3orna, för det är SACD-kvalitet som gäller i detta test och det blir inga problem med drivningen, då det sitter en mastig förstärkare emellan som har avsevärt större uteffekt än MP3-spelaren och datorn.
Eftersom datorn räckte bra och MP3-låtarna lät hyfsat bra, så är skillnaden inte här heller enorm.
Visst blir basen lite fylligare och riffen lite vassare, men det beror mest på att kvaliteten har tiofaldigats på musikkällan. 

 

KOSS UR-40 :
UR-40 är en mycket trevlig lur, den ser kanske lite ranglig och leksaksaktig ut, men ljudet är allt annat än leksaksaktigt. Det visar sig väldigt väl i detta test.

Ljudet är verkligen glasklart och UR-40 gör dessa SACD-låtar, med enorm kvalitet, rättvisa. Detta är första luren i testet där det faktiskt är en skillnad som är värd att påpeka.
SACD-kvaliteten tillsammans med luftigheten gör att ljudet nästan går att jämföra med min vanliga "dyrare" Hifi-anläggning.

Ljudet blir inte mycket tyngre eller kraftigare än med datorn, men det blir kristallklart; man hör verkligen skillnad mellan en vanlig MP3-låt och SACD-motsvarigheten jag använder mig av här.

 

KOSS PRO3AA :
Detta kan beskrivas med ett ord: Underbart. Med riktig förstärkare och högklassiga ljudinspelningar kan PRO3AA verkligen sträcka ut vingarna och visa vad de går för.

Ljudet blir verkligen maffigt med otroligt tryck i de lägre frekvenserna. Volymnivån är obegränsad känns det som, jag kunde då inte få ljudet att spricka under volymnivåer som går att lyssna på. Okej, det hade gått med extrema bastestlåtar med frekvenssvep och liknande men det finns ingen vettig människa som lyssnar på det ändå, framförallt inte i såpass höga volymer.

PRO3AA imponerar verkligen med en förstärkare som drivkälla och vill du ha ut maximalt av dessa lurar är det en förstärkare som gäller.
Observera att dem även presterar bäst i testet med datorn, men vill du ha ut valuta för pengarna så ska du nog ha en förstärkare eller motsvarande som kan driva lurarna. 

Nu var det dags att försöka sammanfatta det hela.


Det har varit ett förhållandevis jämnt test den här gången, ingen hörlur har floppat totalt även om ljudet i HQ-60 inte riktigt räckte till för användning till datorn eller hemmastereon. HQ-60 var lite av en outsider i detta test då den är mera inriktad på mobilt användande än till en stationär dator eller liknande. Det är därför jag utnämner HQ-60 till testets mobila vinnare. Visst hade UR-40 lite bättre ljud men HQ-60 är så mobila som det kan bli. Det är små och väger nästan ingenting alls. Det är väldigt diskreta och har ett ljud som räcker till för en MP3-spelare, priset ligger på en anständig nivå också. 

Den kanske mest åtråvärda titeln är bästa datorhörlur, det blir Koss UR-40 som tar den pokalen för att de kostar hälften så mycket som PRO3AA och ljudet ligger nästan i klass med densamme. Titeln bästa lur för bruk till hemstereon blir inte helt oväntat Koss PRO3AA, ljudet är enastående bra och man kan pressa på duktigt med volym utan att distorsionen kommer och förstör. 

Snyggast lur går till Koss UR-40 för den slimmade designen, kromfärgen och nätet som foder för huvudbygeln. HQ-1300 går inte heller lottlös då det är testets mest justerbara lur. Koss ska ha ett innovationspris för den smarta hoppfällningen på UR-40 och UR-18 men en örfil för att de inte har monterat sladden i ena kåpan utan i båda på dessa lurar. 

Som avslutning på denna recension har vi några korta summeringar för alla lurarna.

Creative HQ-1300:
HQ-1300 är inte världens
snyggaste hörlurar, men däremot en av de bekvämaste. Bra stoppning i kåpor
och en lagom vikt gör dem till ett par väldigt mysiga lurar. Ljudet är
toppklass för att vara en 300 kronors lur, men den har inte en suck mot
audiofilfavoriten Koss PRO3AA. Passar till dig som vill ha billiga bekväma
lurar med ett skapligt ljud och även ha kvar lite klirr i kassan.

Creative HQ-60

HQ-60 är en billig lur och det märks inte minst på att ljudegenskaperna
inte är mycket att hänga i julgranen. I alla fall inte om man hade tänkt
att använda dem till datorn för sladdens nätta längd försvårar det
hela en del. Om man inte tycker att vanliga hörselsnäckor duger till en
MP3-spelare, så är HQ-60 ett bra köp. De sitter bra, ser slimmade ut och
det är bättre ljud än i vanliga snäckor kan jag garantera.

Koss UR-18
Om du köper ett par Koss
UR-18 kommer du få vad du betalar för; varken mer eller mindre. Ljudet är
bra, men inte så att du hoppar av stolen eller blir tvungen att byta
underkläder. Hade du tänkt att använda UR-18 till din MP3-spelare är det
nog kanske värt att fundera en extra gång. Det är en lätt hörlur med
smart hopfällningsfunktion, men de klämmer åt lite dåligt och musiken
”läcker” därför ut på sidorna. 

Koss UR-40
UR-40 är först och främst en supersnygg lur, som går under klassen fjärilsvikt.
Sitter lite löst, men det gör inte så mycket för ljudet i denna lur då
den är konstruerad enligt open-air. Ljudet är förövrigt i toppklass, i
alla fall toppklass om man jämför med hörlurar i liknande prisklasser.
UR-40 går att använda till en MP3-spelare och få hyfsat ljud med anständig
volym, men ta i akt att det inte är det ultimata paret hörlurar för
portabla ljudkällor. Första luren i denna roundup som gör SACD-låtarna rättvisa.
Kort och gott är detta en snygg lur med bra ljud till rätt pris och ett av
de bästa hörlursköpen under 500 kr vågar jag nästan dra till med.

Koss PRO3AA
Koss PRO3AA är stora och tunga, det är inte direkt bekväma heller.
Ofodrat gummi över huvudet och läderklädda skumgummikuddar på kåporna
ger inte riktigt det stödet som behövs med den här vikten. Ljudet är
helt fantastiskt så länge du inte använder en MP3-spelare för det är
snudd på omöjligt att få någon glädje med dessa lurar om det drivs av
en MP3-spelare. Har du en förstärkare hemma med hörlursuttag kan du med
god min betala den tusenlappen som PRO3AA kostar för då får du ett
fantastiskt kraftigt ljud med bra tryck i hela frekvensregistret. Jag
rekommenderar dessa lurar till de som vill ha riktigt välljud men bryr sig
mindre om komforten och sen till den som inte sitter länge för vikten gör
sig påmind efter inte alltför lång tid, den mobila användaren har inget
att hämta här poängterar jag igen. 

 

Creative HQ-1300
Creative HQ-60
KOSS UR-18
Fördelar:
+ Justeringsmöjligheterna
+ Billiga
+ Sladd i ena kåpan
+ Mjuk fodring
+ Lång sladd
+ Volymkontroll på sladden

Nackdelar:
– Klumpig design
– Medelmåttligt ljud
– Lite tunga
– Stora

Fördelar:
+ Små
+ Diskreta
+ Billiga
+ Bra sladdlängd för MP3-spelare

Nackdelar:
– Ljudet, duger inte till stationärt bruk
– Kort sladd för stationärt bruk

Fördelar:
+ Lätta
+ Snygga
+ Hopfällbara
+ Sköna kåpor
+ Relativt billiga

Nackdelar:
– Sladd i båda kåpor
– Klämmer åt dåligt
– Ljudet är inte jätteimponerande
– Aningen veka

Pris: ~300 kr Pris: ~150 kr Pris: ~300 kr

 

KOSS UR-40
KOSS PRO3AA
Fördelar:
+ Bra ljud
+ Snygga
+ Lätta
+ Sköna kåpor
+ Bekvämt band över huvudet
+ Skaplig med MP3spelare

Nackdelar:
– Lite veka
– Sladd i båda kåporna
– Aningen kort sladd
– Klämmer åt dåligt

Fördelar:
+ Superljud med förstärkare
+ Tål hög volym
+ Robusta
+ Sladd i ena kåpan
+ I princip distorsionsfria


Nackdelar:

– Stora
– Tunga
– Dyra
– Obekväm bygel
– Går inte att driva med MP3-spelare

Pris: ~450 kr Pris: ~950 kr

Ett stort tack till overclockers.se och

Creative
som gjort denna recension möjlig.

Annons

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid