Då var det dags för fortsättningen på del 1 av vår elektroniklära, här går vi igenom lite mer avancerade komponeneter men som fortfarande är väldigt viktiga för att kunna göra ett eget projekt. I den här artikeln går vi igenom potentiometrar, strömställare, veroboard och kopplingspultar. Detta är som sagt var andra delen av en artikelserie som jag hade tänkt att skriva, så fort som jag har skrivit en artikel ska jag försöka att förklara alla komponenterna som ingår för att ni själva ska kunna modifiera projekt till ert eget behag.


Potentiometer:
användningsområden

En potentiometer
kan användas på två olika sätt, dels som spänningsdelare
och dels som reostat. Benet i mitten är det som man reglerar med potentiometern,
på ett kopplingsschema är det benet alltid det som går in
på mitten av potentiometern (märkt utgång på bilden
som förklarar spänningsdelare).

Potentiometer
som spänningsdelare

Spänningsdelare

Som du kan se
så är + och jord ihopkopplade genom motståndet, men det blir
inte kortslutning. När den är inkopplad på detta sättet
så ställer man in hur stor spänning som kommer ut på
mittpinnen, det är linjärt ända tills man lägger på
någon ström på kretsen.

Potentiometer
som reostat

Reostat

När potentiometern
är kopplad på detta sättet så fungerar det som ett reglerbart
motstånd, det går alltså att ställa in hur stor resistans
det ska ha. En 2.2K Ohm potentiometer går att ställa in mellan
0 och 2.2K Ohmm, en 100 Ohms mellan 0 och 100 Ohm o.s.v. Anledningen till
att det blir så är att motståndsmaterialet som ger resistansen
är i en lång bana, och genom att vrida på reglaget så
bestämmer man hur lång bit av motståndsmaterialet som ska
användas.


Förutom
de olika användningarna så finns det olika sorters potentiometrar,
Man skiljer på potentiometrar och trimpotentiometrar samt linjära
och logaritmiska. Man skiljer även på en- och flervarviga där
de flervarviga ger större precision men de kostar i allmänhet mer.

Potentiometrar/Trimpotentiometrer

En potentiometer har en axel på sig som gör att det är lätt
att ändra på läget, men den kan också lätt flytta
sig när man t.ex flyttar på den. En trimpotentiometer har bara
ett litet skruvhål i mitten och är i regel mycket mindre än
en "vanlig" potentiometer. Detta gör att man måste ha
en skruvmejsel för att ställa om den, men i gengäld så
håller den sig i samma läge hela tiden. En trimpotentiometer mår
inte bra av att man ställer om den, de håller ofta för ungefär
200 vridningar så de är till för situtaioner då man
vill kalibrera någonting eller liknande.

Linjära/Logaritmiska

En linjär potentiometer ger samma ändring över hela banan,
det ger alltså lika mycket extra resistans om man flyttar den 1/4 varv
i början som om man flyttar den 1/4 varv i slutet. En logaritmisk däremot
ger mer ökning per flyttad sträcka i slutet än i början.
Man vill nästan alltid ha linjära, så gråt inte om du
inte riktigt förstod det där.


En strömställare
används, som namnet antyder, till att ställa ström. Skillnaden
mellan en strömställare och en strömbrytare är att en
strömställare ofta har fler än 2 poler, det går t.ex
att välja om man vill ge 12 eller 5 volt till en fläkt. En strömställare
kan naturligtvis även användas som strömbrytare också,
men de kan ofta göra mer än så. Det finns fyra huvudtyper
av strömställare: SPST, DPST, SPDT, DPDT.

SPST
DPST
SPDT
DPDT

SPST står
för Single Pole Single Throw, och det är den som kallas för strömbrytare.
Den kopplar bara om en krets, och det är oftast antingen på eller
av.
DPST står för Double Pole Single Throw och den används för
att bryta två olika kretsar samtidigt, Den fungerar som två stycken
strömställare inbyggda i en, så båda slås om samtidigt.

SPDT står för Single Pole Double Throw och den används för
att växla en krets mellan tre olika lägen varav ett är av.
DPDT står för Double Pole Double Throw och den används för
att växla två kretsar mellan treolika lägen varav ett är
av.


En kopplingsplint
används för att det ska gå att ansluta kablar till ett kretskort
utan att behöva löda. De består av en skruv, ett hål
där man stoppar in kabeln och en anslutningspigg som man löder fast
i kretskortet. De sitter ofta ihop flera stycken på rad.

Kopplingsplint


Kopplingsplintar "sockerbitar"

Det finns även
kopplingsplintar som har 2 skruvar och är gjorde för att man lätt
ska kunna koppla in sladdar till andra sladdar utan att behöva krångla
så mycket, de kallas även för sockerbitar.


Veroboard, även
kallat experimentplatta/kort, finns i flera utföranden varav jag tänker
ta upp två: banor och länkar. Veroboard är helt enkelt en
sorts "universalkrestskort", idén är att man kopplar
in komponentersna på det och sedan kopplar kablar eller kapar banor
för att få ett kretskort utan att behöva etsa eller så.

Banor

Banor
(svart är ledande)

I denna typ av
veroboard så är långa banor ihopkopplade med varandra, och
när man vill ha ett avbrott så måste man kapa av kopparledarna
som banorna består av. Detta görs lättast med hjälp av
en specialfräs för c.a 50 kr, annars kan man borra eller slipa av
kopparen.

Länkar

Länkar
(svart är ledande)

Här är
hålen ihopkopplade tre och tre istället för i långa
banor, fördelen är att maninte behöver göra några
avbrott, nackdelen är att man måste bygla ganska mycket. (bygla=koppla
ihop 3-paren med varandra).


Detta var den andra delen i min serie om elektroniklära, och erat första steg mot lite mer avancerad elektronik. Komponenterna som ni lärt er nu har stor betydelse vad det gäller reglering och anslutning vilket ofta är precis vad man vill göra med elektronik. Om det skulle vara några oklarheter så är det bara att maila mig, i nästa del kommer det lite mer avancerade saker, några kretsar och lite grundläggande om vad en ic-krets egentligen är, så stay tuned!

Annons

Leave a Reply

avatar
  Subscribe  
Notifiera vid