Sony var länge en av de absolut ledande aktörerna på CRT-marknaden men försvann lite i samband med LCD-teknikens intåg.
Sony har dock gjort en nysatsning på de platta monitorerna och hur väl den slagit ut är något vi ämnar ta reda på idag.

LCD-skärmar tilltalar idag allt fler och fler, framförallt är det priserna som sjunkit så att de nu på allvar kan konkurrera med CRT-skärmarna. När man talar om LCD-teknikens fördelar är det ord som snygga, platsbesparande, ergonomiska som nämns. Många upplever att de blir trötta i ögonen och kan få ont i huvudet av att sitta för länge vid en traditionell skärm. Elektromagnetisk strålning som ger upphov till detta existerar inte hos LCD-skärmar. Om man flyttar på skärmen ofta, t.ex. åker på LAN, så är detta ofta skäl nog till att titta på en LCD-skärm. Skärmen vi ska titta närmare på idag tillhör inte lågprissegmentet, utan den tillhör nästa prisgrupp, där du får något utöver de grundläggande funktionerna. Vad det är som Sony SDM-HS94P har att erbjuda ska vi titta närmare på idag.


 


Följande specifikationer har hämtats från manualen samt Sonys hemsida.

Specifikationer
Sony SDM-HS94P
Storlek
19" (48 cm)
Paneltyp a-Si TFT-Active Matrix
Pixel Pitch 0,294 mm
Kontrast 700:1
Betraktningsvinkel 170/170
Horisontalfrekvens 28-80 kHz (Analog)
28-64 kHz (DVI)
Vertikalfrekvens 48-75 Hz (Analog)
60 Hz (DVI)
Ljusstyrka 250 cd/m2
Responstid 12 ms (15:10/på:av)
Max upplösning 1280 x 1024
Färger 16,77 miljoner
Anslutningar D-Sub & DVI-D
Pivot Nej
Höj/sänkbar fot Nej
VESA standard Nej
Meny OSD, 10 språk (inkl svenska)
Strömförbrukning < 50 W (< 1 W i standby)
Högtalare Nej
Mikrofon Nej
USB Nej
Mått (B x H x D) 480 x 440 x 260 mm
Vikt 6,9 kg
Garanti 3 år

På pappret ser vi inga konstigheter, en responstid på 12ms är bra, men det tycker jag man ska förvänta sig av en skärm idag. Strömförbrukningen börjar bli hög för så här pass stora och ljusstarka TFT-skärmar, men det är ändå mindre än hälften av vad en motsvarande CRT-skärm skulle förbruka.


Garanti

Funktionsgarantin är 3 år, men det som det talas mest om LCD-monitorer är pixelgarantin. När man betalar tusentals kronor på en ny skärm vill man gärna få en felfri sådan. Pixelgarantins omfattning är enligt ISO 13406-2. Detta innebär det att det maximala antalet felaktiga pixlar är följande; 7 ljusa subpixlar, 7 mörka subpixlar eller en kombination av 7 stycken. Flera tillverkare har anpassat sig efter denna standard, så att Sony följer den är det minsta man kan kräva. Jag hade gärna sett någon mer omfattande garanti när det ändå är en skärm som kostar lite extra som vi har att göra med.


Följande tabell visar vad som följde med i förpackningen.

Innehåll
LCD-monitor
Nätkabel
HD15-HD15-videokabel (VGA-kabel)
DVI-D-videokabel
Kabelrem
CD-ROM-skiva (programvara, bruksanvisningar mm)
Garantikort
Snabbstartguide

 

VGA-kabeln som enligt innehållsförteckningen skulle medfölja saknades, men skärmen har varit uppackad tidigare så det har säkert försvunnit då. Annars så finns här vad man kan förvänta sig, man tycker att alla borde skicka med både digitala och analoga signalkablar som Sony gjort i detta fall. Kabelremmen som är till för att samla ihop kablarna är en liten detalj som inte kostar många kronor, men som jag ändå uppskattar. Allt för att man ska få en snygg installation.


Installation

Snabbstartguiden innehåller anvisningar om installationen, som sker i sedvanlig ordning. Koppla skärmen till datorn och ett vägguttag, det är allt. Man måste dock ta bort en bakre panel (se nedan), bakom vilken anslutningarna för signal och ström döljer sig. Ett snyggt och enkelt sätt att dölja ansluntningarna. Nätdelen är integrerad i skärmen, något som är bra. Guiden innehåller förutom anvsningar om inkoppling av skärm även en felsökningstabell, information om självdiagnos och specifikationer. Bilderna nedan visar hur skärmen ser ut med panelen på respektive av. Notera att det inte är några kablar anslutna till skärmen på bilderna.


 

Den medföjande CD-skivan passar till samtliga Sonys akutella modeller, du väljer helt enkelt modell och språk och får fram en meny med drivrutniner, manual, olika verktyg mm, se bild nedan. Här finns inget att anmärka på, alla program du kan tänkas behöva finns även med på skivan (Acrobat Reader, Shockwave mm).


 

Inställningar


De yttre inställningarna består enbart av hur mkt man vill luta skärmen i horisontell ledd, samt rotera på foten. Det finns ingen pivotfunktion, VESA-stöd eller liknande att tillgå. Lutningen är enkel att ställa in, man kan luta den mycket både framåt och bakåt och inställningen sker steglöst. Det är även ett härligt motstånd i foten som gör att kvalitetskänslan höjs och att du lätt hittar rätt läge. Nedan en närbild på foten och en bild som visar skärmens maximala lutning bakåt.


 


Alla inställningar görs av totalt fem knappar. Alla grundläggande inställningar man kan förvänta sig finns och även några extra. Exempelvis så finns goda inställningsmöjligheter för färger och färgtemperatur. Navigeringen kan kännas aningen svårnavigerad och omständig i början, men menyn är lättbegriplig och strukturerad. Det jag vill anmärka på är att de automatiska inställningarna inte riktigt tillfredsställer mina behov i alla situationer, men det finns goda möjligheter för manuella inställningar.
Nedan syns alla inställningsmöjligheter man erbjuds. Jag tycker det är bra att man både kan ställa in RGB-värden manuellt samtidigt som det finns färdiga Kelvin-temperaturer.


 


Design är en ytterst personlig sak, jag låter därför bilderna här nedan och i resten av recensionen tala för sig själva, så kan man skaffa sig en egen uppfattning.


 

Utseende


Skärmen är som synes designad för att sticka ut något ur mängden. Personligen faller skärmen mig väl i smaken, med dess två nyanser av grått. Man kan inte direkt kan påstå att detta är en slimmad skärm, utan jag skulle vilja kalla det en designad skärm istället. Alla som sett skärmen och uttalat sig har bara haft positivt att säga om dess utseende.
Den bakre panelen tycker jag är en smart sak som dels döljer kablaget och i min åsikt förhöjer skärmens utseende bakifrån. Nu kanske inte alla ser sin skärm bakifrån, men om man gör det eller om skärmen ska användas i ett kontorslandskap, i butik etc så är det ingen nackdel. Om man inte tycker om den kan man dessutom bara plocka bort panelen helt. Panelen sitter fast med fyra tappar som passar i gummiförsedda hål i skärmens bakstycke, tänk högtalarskydd. Ingen risk för att ta isönder några plastdetaljer med andra ord.


 

Kvalitet

Kvalitetskänslan på bildskärmen känns hög. Den har ett metalliskt utseende och känsla som förhöjer det allmänna intrycket. Även motståndet när man ställer in lutningen som jag tidigare nämnt höjer kvalitetskänslan.
De fem knapparna du sköter menysystemet med ligger försänkta i skärmens högra underkant på ett diskret sätt. De känns solida och har ett markerat ”klick” när du trycker på dem. Det är inga tveksamheter om du tryckt på en knapp eller inte, det går inte att vicka på dem på något sätt eller liknande. Det är detaljerna som gör skillnaden.
Den sjätte knappen på skärmen är power-knappen. Den sitter bredvid de fem inställningsknapparna, och är en genomskinlig plastbit som sticker ner en bit. Det finns en diod ansluten till knappen, den lyser alltså grönt när skärmen är igång. En snygg och diskret lösning. Det går att vicka lite på knappen, men dess placering gör att risken för att stöta till den så den går av är mkt liten.
Även detaljer som att Sony-loggan på skärmens framkant är metallisk och försänkt i plasten ger ett bra intryck. Överhuvudtaget känns skärmen solid och välbyggd.


 

Funktioner

Avsaknaden av extra funktioner som usb-portar, högtalare, hörlursuttag osv är påtaglig. Förutom själva skärmen så finns det inget extra ”lull-lull”. Några funktioner, som högtalare eller mikrofon, är individuella behov. Vill man inte ha dessa kan det kännas onödigt att betala för dem, dessutom tar de upp plats, och skärmen skulle fått göras något större, tyngre och dyrare. Här får var och en se till sina individuella behov.
Däremot är USB-portar i skärmen i min mening alltid välkomna, när man t.ex. vill ansluta sin digitalkamera för att ladda över de senaste bilderna, eller koppla in en gamepad. Återigen spelar självklart faktorer som om man redan har en USB-hubb eller om datorn redan står bra placerad stor roll. Skärmen är som sagt helt rensad från funktioner som inte har direkt med en bildskärm att göra.


Anslutningar

Det finns både en analog och en digial ingång, men mindre ska man inte vänta sig på en skärm av denna kalibern. Bildkvalitén med de olika anslutningarna tas upp längre fram i recensionen. Värt att nämna är att man med endast en knapptryckning kan växla mellan de båda ingångarna vilket kan vara mkt smidigt om du vill ansluta två olika bildkällor till skärmen. För att jämföra de båda ingångarna var denna dessutom väldigt smidigt.


Hårdvaran spelar mindre roll när det är en skärm vi recenserar (undantaget grafikkortet), men mjukvaran kan vara av större intresse. Jag provade med två olika grafikkort för att säkerhetsställa bildkvalitén. Nedan följer samtliga specifikationer för systemet.

Testsystem
Hårdvara
Processor:
AMD AthlonXP 2800+ Barton (2,087 GHz)
Kylare:
Zalman CNPS6000-CU
Moderkort:
Abit NF7-S v2.0
RAM:
768 MB DDR333 CL2.0
Grafikkort:
Radeon9600 PRO (128 MB, 400/300 MHz)
GeForce4 Ti4200 (64 MB, 250/513 MHz)
Hårddisk:
RAID0: 2x 160 GB Seagate Barracuda 7200.7 SATA
Optisk enhet:
NEC ND-2510A DVD+/-RW
PSU:
Antec True Power 380W
Monitor:
Sony SDM-HS94P
Mjukvara
Operativsystem:
Windows XP Professional SP2
Upplösning:
1280x1024x32bit, 60Hz
Drivrutiner:
Catalyst 4.11
Detonator 61.77
DirectX 9.0c
nForce Drivers v4.24
Testprogram:
Nokia Monitor Test v1.0a
Spel:
Doom3
Quake III Arena
Warhammer 40000: Dawn of War
Filmer:
Det Femte Elementet (DVD)
Se7en (DVD)
Terminator 2 (DVD)

Jag har valt tre spel som ställer krav på både mörka, snabba och detaljrika partier. Filmerna är en färgrik, en mörk och en äldre. Äldre restaurerade filmer kan ofta upplevas som överdetaljerade och krispiga med en skarp skärm. Mer om detta längre fram i recensionen.


Följande tester ska försöka vara så objektiva som möjligt och det är Nokia Monitor Test v1.0a som använts i stor utsträckning. Det är ett mkt enkelt litet program som testar egenskaper som ljusstyrka, kontrast, konvergens, färger, döda pixlar mm.

Ljusstyrka och kontrast

Skärmen har en ljusstyrka på 250 cd/m2. Den fördefinerade inställningen ”stark” är väldigt ljusstark, för ljusstark för att arbeta windowsmiljö vid normala yttre ljusförhållande skulle jag vilja säga. I ljusstarka miljöer kan den nog passa bättre. Alla som har använt en bärbar dator i direkt solljus vet att skärmens ljusstyrka spelar en stor roll då.
Kontrasten i sin tur uppges till hela 700:1, vilket får anses som mkt bra. I praktiken tycker jag det är svårt att se någon större skillnad mot andra skärmar dock. Kontrasten är inte dålig på något vis, men det är inget som man höjer på ögonbrynen för. Svärtan är bra för att vara en LCD-skärm, trots att man dessutom har en god kontrast.
På skärmen satt ett klistermärke med texten ”X-black LCD”, men vad detta är och hur det skulle fungara är det mycket tyst om. Sony talar även om ”XBRITE LCD Technology”, men exakt vad denna innebär framgår inte heller. Men jag är beredd att hålla med om att skärmen har goda ljusegenskaper.


Ljusgenomsläpp

Något som alla TFT-skärmar lider av mer eller mindre är oönskat ljusgenomsläpp i kanterna. Detta är absolut en av de största nackdelarna med skärmen. Detta är som tydligast då man har en svart bakgrund, då man direkt ser stora ljusare fält i höger resp. vänster kant av skärmen. Detta är mkt irriterande och man förväntar sig att en så pass dyr och modern skärm ska prestera bättre i detta avseende. Detta är även något som påverkar alla användare, annars kan man ofta relatera bristerna till ett visst användningsområde, t.ex. responstid för de som vill spela snabba spel.
Uppdatering: Vi har varit i kontakt med Sony som kommenterat att detta inte är normalt med dessa kraftiga ljusgenomsläpp och som därför skickade oss en ny skärm, vilken inte hade samma problem med ljusgenomsläppet, utan allt var som man kunde förvänta sig. Det fanns bara ett knappt märkbart ljusgenomsläpp kvar.


Konvergens

En TFT-skärm
ska inte lida av några konvergensfel, föurtom det faktum att varje synligt bildelement består av tre separata subpixlar för röd, grön och blå. En skärm som denna med upplösning på 1280×1024 och en storlek på 19-tum gör att man vid ett konvergenstest kan se en viss förskjutning mellan färgerna. Detta är dock direkt berorende av pixeltätheten och inget som spelar nån större roll för de flesta användningsområdena, dessutom är det inget tillverkaren direkt kan påverka, utan det är bara en högre dot-pitch som skulle göra skillnad.


Färger

Färgerna är livfulla och klara, här ska inte heller finnas något att anmärka på. Tvärtom skulle jag vilja säga att det är en av de bättre LCD-skärmar jag använt i detta avseendet. Det finns dock vissa variationer i intensitet vid kanterna om man tittar på en enfärgad testbild. Detta är dock absolut ingenting man märker vid normal användning, såsom internet, film och spel.


Betraktningsvinkel

Enligt specifikationerna så har skärmen en betraktningsvinkel på 170 grader i både horisontell och vertikal led. Vid ungefär 50 graders vinkel från rakt framifrån uppstår en viss mättnad i bilden och färgerna. Men när väl denna mättnad, som inte är särskillt kraftig, inträffat så påverkas inte bilden något ut till de angivna 170 graderna. Man kan alltså säga att skärmen har en sweet-spot på c:a 100 grader, och ett lite mer mättad bild mellan 100 och 170 grader. Jag ser inte någon större skillnad på 170 och 180 grader för den delen, men perspektivet gör att man ändå inte kan läsa något på skärmen i så stora vinklar.

Analog mot digital

Då jag inte nämnt annat så har jag i hela tester använt skärmen med den digitala ingången. Min bedömning av den analoga ingången är att den inte riktigt lever upp till skärmen i övrigt. Där den digitala ingången ger en perfekt bild ser man en del skuggor och flimmer med den analoga. Resultatet var liknande för båda grafikkorten. Nu har man troligtvis en DVI-utgång om man köper en sån här skärm, annars är det något jag rekommenderar att man skaffar.


 


Följande är subjektiva bedömningar som handlar om hur jag upplevt skärmen i några olika situationer. Vi börjar med att sätta oss ner med tre spel som ska representera de flesta krav som en skärm ska klara av.


 

Quake III Arena
Ett av de snabbaste på marknaden, vilket ställer stora krav på responstiden hos en LCD-skärmar. Garanterat hög FPS på nya datorer.

En gammal välbekant för de flesta. För att se hur skärmen hänger med i ett snabbt spel körde jag klassikern Quake III Arena, en värdig representant för snabba FPS-spel. Jag ser inga som helst eftersläpningar eller fördröjningar i bilden, som skulle kunna ifrågasätta skärmens responstid på 12 ms. Om man ställer in andra upplösningar än skärmen native-upplösning på 1280×1024 pixlar skalas bilden om på ett bra sätt. Man ska dock ha i åtanke att ett snabbt spel, med lite text att läsa och inga mindre detaljer att titta närmare på, dock är förlåtande när det gäller skalning. Ett strategispel kräver mer på denna punkt.


 

Warhammer 40K: Dawn of War
Strategispel ställer krav på detaljer och skalbarhet. Dawn of War har gott om detaljer och det är mycket information på skärmen.

Strategispel skiljer sig mkt från FPS-spel. Här spelar hastigheten mindre roll, men däremot spelar detaljer stor roll. Text återges utan anmärkning i native upplösningen, men även om man spelar i andra upplösningar blir text och detaljer i spelet bra återgivna. Skärpan är bra och text går utmärkt att läsa, även om det är relativt liten i 1280×1024, vilket dock inte har något med skärmen att göra.


 

Doom 3
Mörkt är ett adjektiv som många skulle beskriva detta spelet med, därför är det lämpligt att testa skärmens mörkeregenskaper med.

Jag testar Doom 3 med anledning att se hur detaljer i ett FPS-spel återges i olika upplösningar, men framförallt för att se hur spelet klarar det mörkaste spelet jag kunde komma på. Skalningen vid olika upplösningar är bra, man ser inga konstigheter. Däremot så är de mörka partierna inte lika bra. Jag vet att många tycker att spelet är mörkt, och oavsett hur man ändrar inställningarna så blir det inte bättre. Jag vet inte om problemen beror på signalen som grafikkortet skickar ut eller om det är ID Software som vill att spelet ska vara så mörkt. Hur som helst så fick jag inte riktigt de detaljerna i de mörka partierna jag var ute efter, oavsett vilka inställningar, grafikkort eller monitor jag använde.


Film

Men en faktiskt storlek på 19 tum kan man se på filmer och tv-sändningar utan problem, åtminstone om de är i 4:3 format. Vi har ju alla haft en liten 14-tummare nån gång i livet, och denna är bättre på alla sätt. Det största problemet med film och video i allmänhet är där det förekommer mörkare partier, där svärtan påminner om att det ändå är en LCD-skärm vi har att göra med. Detta är självklart mera märkbart vid widescreen-filmer, då upp till halva ytan är konstant svart.
Den första filmen jag valde att se var Det Femte Elementet, en film med gott om starka klara färger. Kontrasten är bra, färgerna är tydliga och bilden är tydlig och detaljrik. Här kommer även de fördefinerade inställningarna på skärmen till nytta för fösta gången då jag använder den, filmen känns behaglig att se på även om man använder använder läget "stark".
Den andra filmen jag såg var Se7en, en grå och mörk film. Även här kunde man använda sig av de fördefinerade lägena, "medel" passade bäst i detta fallet. Vissa av de mörkaste partierna i filmen flöt ihopa, oavsett inställningar. Jag vet att många datorskärmar i allmänhet har problem med mörka partier. Jag vet inte riktigt vad det är, men i pricip alla datorskärmar jag stött på har problem med detta, men när man tittar på en TV med DVD-spelare till så är det inte så. Jag misstänker att problemet kan vara relaterat med utsignalen från grafikkortet.


 

Tills sist valde jag att se Terminator 2, en av mina favoriter. Det är en äldre film som restaurerats för att möta dagens krav. Det är lätt hänt att bilden då blir övertydlig, krispig och ser överarbeted ut när man tittar på en LCD-skärm. I detta fallet klarade ändå skärmen sig lite bättre än jag väntat mig, men mina misstankar stämde. Man ser en viss krispighet, som förstärks med skärmen. Dock med bättre resultat än för många andra skärmar jag använt.


I inledningen talade jag om vad skärmen har att erbjuda utöver de grundläggande funktionerna. Jag har nämnt avsaknaden av extra funktioner, så vad finns det då kvar? Sony talar själva om fördelar som digital och analog ingång, modern design, hög ljusstryka och lätt installation. Jag är beredd att intyga på att Sony håller vad de lovar, med en ett litet frågetecken på den analoga ingången.
Jag vill påstå att detta är en skärm för den som uppskattar byggkvalitet och lite exklusivitet. Byggkvaliteten är hög och designen är lyckad. Bilden finns det inte mycket negativt att säga om heller, men den får dig inte att höja på ögonbrynet heller. Om detta verkar vara skärmen för dig så återstår bara en sak, priset. Skärmen går att få för drygt 6000kr. Du kan få lika stor skärm för 2/3 av priset, men jag skulle ändå inte vilja säga att skärmen är känns särskillt dyr. Uttrycket "man får vad man betalar för" tycker jag passar bättre in här. Och här betalar du för design och byggkvalitet.
Om inte priset är så tilltalande finns skärmen även i 17-tums utförande, vilken vi även haft tid att bekanta oss med. Den enda egentliga skillnaden här är storleken på bildytan, upplösningen är densamma. Här får man se till behov och budget. Sony SDM-HS74P hittar du för under 5000kr. Personligen skulle jag satsa på 17-tummaren om skulle välja mellan de två, då den har samma egenskaper och upplösning som sin storebror, men till ett lägre pris.


 

+ Byggkvalitet
+ Design
+ Medföljande kablage, tillbehär

– Avsaknad av USB-portar, högtalare, mic
– VGA-ingången
– Något högt pris


Jag vill passa på att tacka Sony som bidragit med skärmen till denna recension.

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid