DDTS-100 är inte ett ljudkort.


DDTS-100 är inget "ljudkortssubstitut".


Då har jag fått det sagt. Jag vill gärna att ni har det i åtanke när ni läser recensionen.


Anledningen till att jag inleder en recension på detta underliga vis är helt enkelt för att min inbox fyllts av folk med frågor i stil med "Vad är bäst; ett Audigy 2 ZS eller DDTS-100", "Har DDTS-100 bättre ljudkvalité än mitt nForce2’s integerade audio?" och så vidare. Så, vad är då DDTS-100, denna lilla burk som uppenbarligen lyckats förvirra en hel del av våra läsare?


Vår ansvarige
utgivare påpekade att det är ganska tråkigt att läsa
en recension när man inte riktigt har fullt grepp om vad en produkt är
till för. För att förtydliga lite såhär i förväg
citerar jag mig själv ur slutledningen:
"DDTS-100 är tänkt för alla er som sitter där hemma med en dator, en eller ett par spelkonsoller, en DVD-spelare, en MD-spelare, en CD-Walkman och lite annat smått och gott. DDTS-100 fungerar som en hubb för all er utrustning så att ni på ett lätt och smidigt sätt kan koppla in allt till ett och samma högtalarpaket.
En annan synvinkel är att DDTS-100 erbjuder väldigt billigt surroundsound för er som inte sitter med en grym förstärkare och värsta högtalarpaketet."


Eftersom den här typen av produkt inte är lätt att utsätta för kvantifierbara tester kommer jag spendera de följande sidorna med att beskriva just vad DDTS-100 är och inte är. Ska vi börja med att ta en titt på vad som erbjuds?


Creatives förpackning beskriver tydligt vad det är för produkt i lådan.


















































Creative DDTS-100



Produkttyp:
Dolby Digital/DTS Dekoder

Format:
Dolby Surround, Dolby Digital, Dolby Digital EX, Dolby ProLogic, Dolby ProLogicII, LPCM, DTS, ETS ES (Discrete och Matrix) DTS Neo:6 (Cinema och Music)

Högtalarkonfigurationer:
5.1, 6.1 och 7.1

Ingångar Huvudenhet:
3 st. Stereo RCA, 1 st. Koaxial S/PDIF och 3 st. Optisk S/PDIF

Utgångar Huvudenhet:

(upp till) 7.1 analog, två styck phono-utgångar för hörlurar


Ingångar Breakout:

(upp till) 7.1 analog

Utgångar Breakout:

(upp till) 7.1 analog

Mått: 

cirka 22x16x6 cm


Vikt:

cirka 0.7 Kg


Kablage:

1 st. phono för (upp till) 7.1 surround, 1 st. Optisk S/PDIF, 1 st. phono-till-rca "adapter"

Ungefärligt pris:
cirka 1300 SEK (2500 SEK inkl Inspire TT7700)

DDTS-100 är kort och gott en audiodekoder. Vi har utgångar och ingångar som lär täcka de flesta behov. Det enda jag tycker man kunde haft fler av var koaxiala S/PDIF-ingångar.

Här nedan hittar ni två scans på anslutningsmöjligheterna:









Anslutningsmöjligheter

Det mesta man
kan tänka sig går att ansluta till DDTS-100. TV-spel, datorn, MiniDisc,
MP3-spelare, kort sagt i princip allt med en digital utgång eller tom.
analog stereo-utgång. Vad det gäller högtalare är man
begränsad till sådana med analog anslutning. Förutom stöd
för 5.1, 6.1 och 7.1 (4.1 och 2.1 fungerar ju också men är
inte riktigt poängen med denna anläggning) finns där också
två hörlursutgångar på framsidan av enheten. Två
utgångar är rätt så käckt när man tex. sitter
uppe sent och lirar Soul Calibur 2 på sin Xbox men vill skona sina föräldrar,
grannar eller vem det nu kan vara i din närhet som kan tänkas bli
störd.









Anslutningar

Här ovan ser ni en översikt på hur man kopplar in olika saker i DDTS-100 med hjälp av den så kallade "Switch Boxen". Med hjälp av denna kan du använda DDTS-100 även med din dator. Sammanlagt kan du alltså ha åtta olika enheter inkopplade samtidigt i dekodern. Mer än så är det inte många som lär behöva (och de galningar som behöver det lär ju redan ha köpt en extermt mycket dyrare utrustning ändå).

Vi går vidare med att ta en titt på själva enheten på nästa sida.


Vi fortsätter recensionen genom att ta en titt på själva huvudenhetens utformande och dess kontrollmöjligheter.















Framsida

Själva enheten kan placeras stående eller liggande. Visserligen är den främst utformat för att vara stående då all text går att läsa då men faktum är att den känns mer "low profile" när den är liggande. Men sådant beror ju såklart på hur man inrett också.
I fronten erbjuds en hel del olika kontroller. Vi kan styra volymen för
hela systemet och tom. för enstaka högtalarpar åt gången.
Givetvis finns är också kontroll över vilken ingång
du vill lyssna på för tillfället. Man kan även byta mellan
AC3-dekoding och LPCM-dekoding, alt. mellan DTS Neo:6/Dolby ProLogic II’s
film- och musiklägen osv. med ett enkelt knapptryck. Mycket mer än
så kan finns här inte, å andra sidan så kan jag faktiskt
inte komma på något mer man skulle behöva. Faktum är
ju att man kommer att styra det mesta med fjärrkontrollen.















Baksida

Här hittar
vi alla in- och utgångar samt en liten switch för vilket högtalarläge
man vill använda. Vi börjar med den översta rader och går
från vänster till höger. Först har vi switchen som byter
mellan 5.1 och 6.1/7.1. Dess användsningsområde behöver jag
knappast förklara hoppas jag. Näst längst ut är tre stycken
optiska S/PDIF-ingångar på raken. Efter dem kommer en ensam koaxial
S/PDIF-ingång. Sist men inte minst har vi tre stycken analoga ingångar
(tex. för CD-spelare mm.), lägg märke till att de vänstra
är överst och högra nederst på bilden.
Om vi tar den undre raden så har vi först kontakten för strömförsörjningen (16v adapter). Och sist men inte minst har vi de tre analoga utgångarna där man kopplar in högtalarna eller switch boxen. (Center/Subwoofer/Rear center, Rear och slutligen Front.)

Om vi återgår
till fronten så är väl några kommentarer om det estetiska
befogade. Först av all måste jag säga att intrycket har varit
väldigt varierat bland de av mina bekanta som fluktat på denna
enhet. Kommentarerna har varit allt ifrån "fräckt och high
tech" till "barnsligt och plastigt". Personligen är jag
varken överdrivet negativ eller positiv. Det stämmer att skapelsen
ger ett ganska plastigt intryck. Fronten ska ge ett intryck av borstad aluminium
skulle jag tro men i själva verket är det plast alltihopa. Dock
är den på inte direkt ful i mina ögon, å andra sidan
inte i närheten av snygg heller. Lite plastig och knubbig men inte ful.
I vilket fall är enheten väldigt liten om vi tex. jämför
med en vanlig Dolby Digital/DTS-förstärkare. Så oavsett vad
man tycker om utseendet kan man placera den lätt.

Kort sagt inget designmästerverk men å andra sidan inte allt för jobbig att vila ögonen på. Det viktigaste är ju funktionaliteten och där är DDTS-100 klanderfri.

På nästa
sida tar vi en titt på fjärrkontrollen och switchboxen.


Vi har tittat
på själva huvudenheten och nu tar vi en titt på de två
återstående viktiga delarna av paketet: fjärren och switchboxen.
















Fjärrkontroll

Med sjutton knappar har man ganska enkel kontroll över alla funktionerna som DDTS-100 har att erbjuda. Kontrollerna är mer exakta än de på enhetens front i den bemärkelsen att de här har specifika kontroller för vilken ingång man vill använda (dvs. man behöver inte "bläddra" sig fram). Volymkontroll för hela systemet och för separata högtalare erbjuds också. Den enda funktionen på fjärren som inte finns tillgänglig på fronten är egentligen "Test"-knappen som kör ut ljud i varje separat högtalare så att man kan se att alla fungerar och eventuellt kalibrera dem lite lättare om man så vill.
Vi hade ett ganska skumt problem med båda de högtalarpaket vi testade (ett 5.1 och ett 7.1) och det var att när vi körde detta test så kom aldrig något ljud ur subwoofern. Detta trots att subwoofern fungerade hur fint som helst när vi såg på film eller spelade spel tex.


Om vi tar en titt på fjärrens estetiska aspekter så känns den väldigt plastig. Den är ganska stor (både på längen och höjden) trots att det är så få knappar på den. Knapparna känns ok dock. Personligen tycker jag att de skulle satsat lite mer på den. Varför inte en fjärr i stil med den som kommer till Audigy 2 ZS Platinum Pro. Petigt men jag måste ändå säga att de får minuspoäng för fjärren.















Switchbox

Ovan ser ni den
så kallade switchboxen. Den här använder man om man vill koppla
in datorn till dekodern. (Givetvis kan man också koppla in datorn genom
S/PDIF om man vill använda datorn för att se på DVD bara eller
om man har ett nForce2 med Soundstorm.) Men en liten switch på boxens
ovansida väljer man sedan om man vill lyssna på ljudet från
datorn eller de signaler som DDTS-100 avkodar.
Ska vi vara lite petiga igen så hade vi gärna sett att man implementerat denna funktion direkt i huvudenheten samt att man hade haft kontroll över inställningen via fjärrkontrollen.

Det har blivit dags att skruva upp huvudenheten för att se hur innandömet ser ut.


Vi plockade fram
en för ändamålet lämplig skruvmejsel och öppnade
upp härligheten för att visa er några foton på insidan.
Lägg märkte till att det här förstör er garanti så
det är inget ni bör göra där hemma. (Observera att dessa
bilder är tagna med ypperligt sunkig digitalkamera och därför
är under all kritik. Tyvärr hade vi ingen annan tillgänglig
inom rimlig tid då detta var en idé vi fick i sista sekunden.)















Ovan

Lägg märke
till att det här var mest tänkt som en rolig grej. Vi har alltså
inte petat runt för att se vilka specifika komponenter Creative har använt
till enheten. Som ni ser består i alla fall själva hjärtat
av tre stycken kretskort.















Ovan

En rolig sak att notera är att det under den kylflänsliknande aluminiumplattan faktiskt inte gömde sig något direkt nämnvärt. Kretskortet var nästan "kalt" där under.

Efter detta sidospår har det blivit dags att beskriva lite vad DDTS-100 egentligen är tänkt att göra.


Vi förmodar att det fortfarande finns några av våra läsare som inte riktigt greppat vad DDTS-100 är till för. Som vi nämnde i inledningen är DDTS-100 inte ett ljudkort eller någon form av substitut för ett ljudkort. DDTS-100 är främst till för att avkoda digitala ljudströmmar (men även analoga). Dolby Digital och DTS det vill säga. En kort beskrivning av Dolby Digital och de andra formaten som DDTS-100 är på sin plats.

Dolby Digital
är ett digitalt ljudformat utvecklat av Dolby Laboratories i USA. Ni
har säkert sett Dolby’s varumärke för på era kassettbandspelare
i form av "Dolby NR" (Dolby Noise Reduction) redan under åttiotalet.
Dolby Laboratories har jobbat med olika förbättringar av det ljud
vi lyssnar på ändå sedan 60-talet. Dolby Digital är
det första digitala ljudformatet de levererade och under tidigt nittiotal
kunde vi se de första biograferna/filmerna med stöd. Med formatet
kan man komprimera upp till 6 "äkta" ljudkanaler och lyssna
på det i utrustning som har en Dolby Digital-dekoder. "DD"
som formatet ofta kallas har en maximal bitrate på 640 kb/s (dock används
i princip alltid 448 eller 384 kbps).
På senare tid har Dolby lanserat en modifikation av formatet, Dolby
Digital EX, som har stöd för ytterligare en högtalare. På
så sätt har vi kunnat få avnjuta 6.1-ljud i våra filmer.
Den sjunde kanalen är dock inte en äkta ljudkanal utan istället
ligger den sjunde kanalens information inbakad i de övriga kanalerna.
Denna teknik kallas Matrix (till skillnad från Discrete vilket anger
en äkta seperat kanal). Tekniken att baka in fler kanaler i de redan
befintliga för oss in på ett annat format som DDTS-100 också
har stöd för "Dolby ProLogic II". Med detta analoga format
kan man baka in två extrakanaler i en analog stereosignal. Även
här krävs det också att förstärkaren/dekodern har
stöd för själva formatet. Dolby ProLogic II har också
förmågan att mixa upp stereo till surround. När man gör
detta kan man välja mellan Movie eller Music beroende på vad det
är för material man lyssnar på.

DTS, eller Digital Theatre Surround, kom efter Dolby’s första experiment med digitalt surroundljud. Det nya formatet utlovade bättre ljudkvalité än vad DD kunde erbjuda med en bitrate på upp till 1.4 Mbit/s. Formatet lanserades i och med filmen Jurrasic Park 1993.
DTS kan leverera upp till 6 äkta kanaler
och med den senaste versionen, DTS ES (Extended Surround) Discrete, kan man lagra 7 äkta kanaler i dataströmmen. Precis som Dolby har de också ett alternativ för en "matrixed" sjunde kanal i form av DTS ES Matrix.
Precis som Dolby erbjuder DTS också teknik för att mixa upp stereo- men även monoljud till surround i form av DTS Neo:6. Precis som Dolby Prologic II erbjuds det här två olika lägen Cinema eller Music.






Digital Ordlista

Dolby Digital, Dolby ProLogic II och DTS är alltså i grund och botten de format som DDTS-100 handlar om. För att förtydliga har vi gjort en lista nedan.

Dolby ProLogic är en teknik för en dekoder att mixa upp 4 kanaler från en stereokälla. Stereokällan kan vara kodad i Dolby Surround-formatet vilket innebär att den har flera kanaler "matrixed" i stereoströmmen.
Dolby ProLogic II är en uppföljare till Dolby ProLogic och erbjuder stöd för upp till 6 (5.1) kanaler.
Dolby Digital är ett format för digital 5.1-ljud med 6 äkta (i motsats till "matrixed") kanaler.
Dolby Digital EX är envidareutveckling av Dolby Digital och erbjuder en sjunde (6.1) matrixed kanal.

DTS är ett format med högre bitrate än Dolby Digital och innehåller också 6 (5.1) kanaler.
DTS ES är DTS’ "motsvarighet"
till Dolby Digital EX. Formatet kan använda två olika metoder: DTS ES Matrix vilket, precis som Dolby Digital EX, levererar en sjunde kanal inbakad i de övriga 6 kanalerna. DTS ES Discrete å andra sidan erbjuder en äkta sjunde, separat kanal.
DTS Neo:6 liknar Dolby ProLogic (II) i det att man
använder det för att mixa upp stereokällor till 5.1 och, i
DTS Neo:6’s fall, även 6.1. En annan unik sak som DTS Neo:6
erbjuder är uppmixning av monokällor, inte bara stereo.

DDTS-100 har stöd för alla ovanstående format plus några till mer eller mindre självklara. Givetvis har DDTS-100 stöd för PCM och även vanligt analog ljud. Dvs. vanligt stereo eller mono-ljud.






Digital Kvalité

Vi har nämnt bitrate på ett par ställen. Bitrate, som mäts i Kilobit eller Megabit per sekund, är en av faktorerna som avgör hur bra ljudkvalité det blir. Det finns dock tre andra faktorer som är i princip lika viktiga. Först och främst antalet kanaler. Hur många kanaler måste dela på den bitrate som ljudströmmen har? En ström kan ha en bitrate på 2 Mbit men det kanske är 6 kanaler som måste dela på denna bitrate. Då skulle en CD, med sina 1.4 Mbit fast bara delat på två kanaler, vara bättre.
De sista två faktorerna som också de är viktiga är frekvensomfång
och bitdjup. Frekvensomfång mäts i KHz, något som man kan
beskriva som "avläsningar/uppdateringar per sekund". En CD-skiva
med sina 44.1 KHz läses alltså av 44100 gånger per sekund.
Slutligen har vi då bitdjup vilket helt enkelt specificerar med vilken
precision ljudet lagras. Vi kan dra parallelen till färgdjupen som visas
på din monitor. Jämför 16 bits färg med 24/32 bits färg
så fattar du galoppen.

Nedan hittar ni en tabell över några populära format och ungefär vilken kvalité de ligger i.

Format:
Antal kanaler:
Bitdjup/frekvensomfång:
Bitrate:
DVD-Audio
2 eller 6
24/96 eller 24/192
6.1 Mbit/s
Audio CD
2
16/44.1
1.4 Mbit/s
DTS
6 eller 7
18/48
768 Kbit/s – 1.4 Mbit/s
DD
6 eller 7
18/48
384-448 Kbit/s
MP3
2
16/44.1
128-192 Kbit/s

Av vår tabell att döma är det uppenbart att DVD Audio i Stereo med 24 bit och med en samlingsfrekvens på 192 KHz i 6.1 Mbit är det överlägset bästa formatet. På andra plats, till en del personers förvåning kan jag tänka mig, kommer de hederliga gamla CD-skivorna. Visserligen kan de inte skryta med samma frekvensomfång som det ljud vi hör i DVD-filmer men när det gäller bitrate är de långt före. 705 Kbit/s per kanal jämfört tex. med Dolby Digital EX som bara kan erbjuda 64 Kbit/s per kanal.
Efter Audio CD:n hittar vi DTS. Här har vi en bitrate som kan matcha CD:ns, fast då utslaget på många fler kanaler. Dolby Digital följer på samma trend men har mycket lägre bitrate.
Sist men inte minst tog vi med MP3 för att ge er en bild av hur MP3-ljudet ter sig gentemot DD och DTS. Som ni ser är det långt ifrån svårt för MP3 att leverera bättre bitrate per kanal än vad DD är kapabelt till. Å andra sidan har Dolby Digital helt klart bättre komprimeringsalgoritmer.
Notera att samtliga format, utom Audio CD, kan levereras i andra konfigurationer än de vi listat i tabellen. Det vi har med i listan är riktlinjer. (Ibland har vi angett nominella värden, i bland maximala i bland helt enkelt de vanligaste.)
En annan mycket viktig sak är att förstå att olika komprimeringsalgoritmer
ger olika bra ljudkvalité. Bäst av alla algoritmer är förlustlös
komprimering. DVD Audio är det enda formatet använder sig av sådan
teknik (MLP, Meridian Lossless Packing). De övriga har så kallad
"lossy compression" dvs. desktruktiv komprimering. Mellan två
olika "lossy compression codecs" kan det vara stor skillnad i kvalité.
Ett exempel är att en låt i 64 Kbit/s WMA oftast låter bättre
än en låt i 80 Kbit/s MP3 tex.

På föregående sidan nämnde jag nForce2’s integrerade ljud. Det nForce2 gör när man kopplar det digital till en förstärkare är att det så kallat "on-the-fly" komprimerar allt ljud till Dolby Digital 5.1. Det hela resulterar i att man komprimerar ljudet väldigt hårt och på så vis förlorar en hel del ljudkvalité.
Det har funnits en hel del missförstånd angående vad nForce2 gör och ett av missförstånden har varit att ljudet skulle bli bättre eftersom man använde den digitala utgången. Detta är alltså ungefär så tokigt som det kan bli. Analogt, okomprimerat ljud
är bättre än digitalt, komprimerat ljud alla dagar i veckan såvida man inte har helt och hållet värdelösa D/A-omvandlare på sitt ljudkort eller en kabel som är halvt uppäten av möss eller andra sattyg.
Ska vi gnälla lite till på Soundstorm så är det att komprimeringen tillför en viss fördröjning vilket också tär på helhetsupplevelsen.
Detta till trots så är det ju ändå många som föredrar enkelheten i att bara behöva koppla en enda digital kabel till förstärkaren. För dem som vill förenkla kabeldragningen på bekostnad av ljudkvalitén och prestanda är DDTS-100 ett ypperligt tillskott för dem med nForce2.

Vi har nu kommit fram till den punkt där vi tar en titt på hur DDTS-100 rent praktiskt fungerar.


Att installera DDTS-100 är lätt. Inte minst tack vare utförliga bilder i Creatives dokumentation. Man kopplar helt enkelt in DDTS-100 i strömuttaget och sedan börjar man plugga in all sin utrustning. Eftersom allt sköts med en sladd per enhet, så länge vi talar om digital audio, är det smidigt och omöjligt att göra fel.
Givetvis krävs det sedan ett högtalarpaket. Som vi nämnde på sida två går det att köpa DDTS-100 i ett paket tillsammans med Creatives 7.1-system Inspire TT7700. Händelsevis var det också ett sådant högtalarsystem vi använde vid installationen. (bara för att prova testade vi också ett 5.1-paket från Trust som dock var av så låg kvalité att det dog innan vi hann göra någon egentlig utvärdering.)
Eftersom vi också kopplade in en testdator i system fick vi använde
den så kallade switchboxen men även detta var väldigt straight
forward och utan svårigheter.
Vi kopplade in vår DVD-spelare genom den koaxiala S/PDIF-ingången, ett Playstation 2 genom en av de tre optiska S/PDIF-ingångarna samt en vanlig CD-spelare i en av de tre analoga koaxiala ingångarna.






DDTS-100 i bruk

DDTS-100 har
tacksamt nog, i likhet med annan modern utrustning, automatisk igenkänning
av de olika formaten. I princip är det alltså total "plug
and play" som gäller. Vi bröjade genom att sätta igång
Sagan Om De Två Tornen på DVD-spelaren. Vi bytte till den koaxiala
S/PDIF-ingången genom att trycka på "Coaxial" på
fjärrkontrollen och vips så var vi igång. Vi började
med att lyssna på Dolby Digital EX-spåret på skivan och
detta fungerade utmärkt. Vi gick sedan tillbaka till menyn och bytte
till DTS ES Discrete-spåret. Mycket väl kände DDTS-100 av
denna förändringen och "DTS-lampan" på dekodern
lös upp. Vi provade ett gäng olika filmer med olika soundtracks,
allt från Dolby Surround 2.0 till DTS ES Discrete, utan att stöta
på några problem. För att avsluta DVD-spelartestet stoppade
vi in en Audio CD med DTS-spår på och även detta fungerade
utan problem.
Näste man till drabbning var den vanliga CD-spelaren och även här flöt allt problemfritt. För att byta till CD-spelaren trycka vi en gång på "Analog"-knappen på fjärren. När vi ändå höll på och lyssna på ett stereospår passade vi på att dra igång DTS Neo:6 för att testa att mixa upp ljudet till surround. Även detta gick precis som planerat.
För att testa datorn ändrade vi helt enkelt knappen på switchboxen
till "PC-Audio" och började lira UT2004 på TV ut i fullt
7.1-ljud. Även detta helt problemfritt.
Sist men inte minst hade vi ju vårt Playstation 2. För att byta
tillbaka till dekodern ändrade vi tillbaka knappen på switchboxen
till "Decoder" och efter det tryckte vi en gång på "Optical"
på fjärrkontrollen. Vi testade ett par olika spel. Det som många
Playstation 2-spel har gemensamt är att de använder vanlig PCM-stereo
för ljudet inne i själva spelet och Dolby Digital 5.1 för ljudet
i mellansekvenser (så som CG-filmer osv.). Så vi tänkte att
det kanske skulle bli en utmaningför DDTS-100 (dvs. att slå om
från PCM till DD och sedan tillbaka igen utan att vi ändrade något
manuellt) men ack nej, DDTS-100 fixade biffen utan att klaga.

För att summera hur DDTS-100 är i vardagligt bruk kan vi använda två ord: "enkelt" och "problemfritt".






Ljudkvalité

Några av er sitter kanske och väntar på att jag ska utvärdera ljudkvalitén. Faktum är att jag inte tänker göra det i någon större utsträckning. DDTS-100 är en dekoder av digital audio. I princip det enda som kan påverka kvalitén från DDTS-100 sida är dess D/A-omvandlare. Det vill säga de kretsar som omvandlar de digitala signalerna till analoga för att sedan skicka ut dem till högtalarna.
Det som kommer vara begränsande för kvalitén är alltså såklart källan (dvs. det ljud du skickar in till DDTS-100) och högtalarna. Kort sagt: det är inte upp till DTS-100 i någon större utsträckning.

Istället tänkte jag berätta lite om en annan finess här när jag har chansen, nämnligen DTS Neo:6. Som vi beskrev på föregående sida kan man med hjälp av detta mixa upp ljudkällor till 5.1 eller 6.1 surround. Vi provade både läget "Music" för några musik-CD’s och "Cinema"-läget för en TV-sändning i Nicam Stereo (inkopplad i de analoga ingångarna via en Nicam Stereo VHS-spelare).
Vad det gäller "Music" kan jag inte påstå att jag varken blev särskilt imponerad eller missnöjd. Det lät ungefär som vilken uppmixning som helst som levereras i moderna ljudkorts drivrutiner. Nä, jag lyssnar hellre på musik i vanlig stereo än DTS Neo:6.
Vad det gällde "Cinema" så blev jag positivt överraskad.
Det "fejkade" surroundljudet funkade riktigt bra i de filmer jag
tittade på. Speciellt de TV-kanaler som sänder i (Nicam) stereo
lät trevliga men även mono lät till min förvåning
helt ok i 6.1. Något att ha i åtanke då stenålders-Europa
verkar ta hur lång tid på sig som helst att få HDTV-sändningar
med Dolby Digital-ljud osv.
Dolby ProLogic II erbjuder liknande finesser men eftersom det är föråldrat i jämförelse med DTS Neo:6 ser vi ingen som helst anledning att utvärdera det.

Det har blivit dags att summera.


Vad tycker vi då om DDTS-100 egentligen? Jag kan förstå om det har varit svårt att avgöra i texten hittills eftersom denna produkt är av en sådan natur att recensionen snarast handlar om vad den är till för snarare än hur bra den är på vad det gör. Det jag vill ha sagt är: denna produkttyp gör vad den säger att den ska göra så det viktiga är att förstå vad den gör då det egentligen inte finns några variabler som avgör hur bra den gör något. Den antingen gör det, eller så gör den inte det. (Grattis, nu förvirrade jag väl snarare än förtydligade kan jag tänka mig.)

Creative DDTS-100

Fördelar:
+ Flera ingångar
+ Billig
+ Lättanvänd
+ Stöd för i princip alla format

Nackdelar:
– Ful och klumpig fjärrkontroll
– Inget stöd för Dolby ProLogix IIx

Om vi börjar med att koncenterara oss på för vem denna produkt är lämplig så kan vi nog besvara de flesta frågor.
DDTS-100 är tänkt för alla er som sitter där hemma med en dator, en eller ett par spelkonsoller, en DVD-spelare, en MD-spelare, en CD-Walkman och lite annat smått och gott. DDTS-100 fungerar som en hubb för all er utrustning så att ni på ett lätt och smidigt sätt kan koppla in allt till ett och samma högtalarpaket.
En annan synvinkel är att DDTS-100 erbjuder väldigt billigt surroundsound för er som inte sitter med en grym förstärkare och värsta högtalarpaketet. För 2500 kronor får man DDTS-100 och Creatives 7.1-högtalarsystem. Ett par tusenlappar billigare än vad det hade blivit om man hade gått ut och köpt en separat förstärkare och separata högtalare. Visst det blir inte samma tryck i utrustningen men för oss som har tunna plånböcker eller som kanske bor i lägenhet där man ändå inte kan brassa på för fullt i vilket fall är det här ett ypperligt alternativ.

Personligen är jag lite smått förälskad i DDTS-100 trots det något fula yttre och missbildade fjärrkontroll. För mig personligen har produkten fyllt de två funktioner som jag verkligen velat ha. För det första har jag nu ett lätt sätt att koppla ihop alla mina olika DVD-spelare, datorer, konsoller osv. till en enda enhet. Inget mer kräla bakom TV:n för att byta kontakter när jag vill byta från DVD:n till mitt Playstation 2.
För det andra, och detta är faktiskt ännu viktigare för
min del, så innebär DDTS-100 och Inspire TT7700 ett väldigt
billigt alternativ för att få surroundsound ur min DVD-spelare.
Hittills, då jag varken haft förstärkare eller ett högtalarpaket
i vardagsrummet, har jag bara avnjutit mina DVD-filmer med vanligt stereoljud
ur TVns inbyggda högtalare. Visst, audiofilerna må fnissa, men
för mig innebar DDTS-100 och Inspire TT700 ett extremt lyft för
mina filmupplevelser. Att uppleva Sagan Om de Två Tornen i stereo genom
TVns högtalare eller i DTS ES Discrete genom ett 7.1-system är som
natt och dag.
Aldrig mer stereoljud för denna skribentens del. (Audio CD’s undantaget.)
DDTS-100 är tveklöst ett fall för redaktörens val.


Creative DDTS-100

Om vi ska gå över till de negativa aspekterna blir listan kort. Det är tre saker som jag ogillar med DDTS-100. Fjärkontrollen har jag ju som bekant gnällt om, men helt ärligt så ser den ut som en tjock liten bebisfjärr och dessutom känns den väldigt plastig i handen. Kom igen Creative, fjärrkontrollerna till era ljudkort har blivit jättebra så varför inte lägga lite tid på denna som nu ska ligga på våra soffbord i vardagsrummet?
Det andra klagomålet är lite mer "seriöst" kan man säga. Det handlar om Dolby Laboratories nya teknik "Dolby ProLogic IIx". Vad vi hört hittills verkar tekniken verkligen lovande och erbjuder uppmixning till 8 (7.1) kanaler samt mer avancerade algoritmer för simulerad aukustik osv. Bland annat sägs dess "Movie"-läge krossa DTS Neo:6 Cinema vilket ju minst sagt låter smarrigt med tanke på våra upplevelser med DTS. Personligen har jag också en förhoppning om att dess "Music"-läge ska låta bättre än DTS Neo:6 Music vilket lät ganska trist och emellanåt nästan förvirrat (nästan som om ljuden bara studsade omkring i rummet).
Sist men inte minst är det fronten jag vill klaga på. Fejkad aluminium känns mest pråligt bara. Att döma av
andra Creative-produkter kan de bättre formgivning och design än såhär.


Men är man ute efter billigt surroundsound och/eller en ljudhubb för att få lite ordning och reda och förenkla livet med ens apparater är DDTS-100 ett givet köp. För er som inte redan har ett schysst högtalarpaket är kombinationen med DDTS-100 och Inspire TT 7700 klockren. Tillhör man kategorin av mer kräsna entusiaster kan MegaWorks 5.1 eller GigaWorks 7.1 vara ett alternativ som förvandlar vardagsrummet till en i princip fullfjädrad hemmabio vad det gäller ljudet och detta till en bråkdel av vad man skulle få betala för en förstärkare med stöd för Dolby Digital EX och DTS ES Discrete samt ett schysst "vanligt" 7.1-högtalarsystem.


Man kanske skulle börja spara till GigaWorks S750…

Annons

Leave a Reply

Please Login to comment
  Subscribe  
Notifiera vid