En recension på tre vattenblockskit med en gemensam nämnare: CPU-blockets design. Vi undersöker hur bra olika varianter av den klassiska WhiteWater-designen presterar. GPU- och chipsetblock granskas också!

Vattenkylning och kylning överhuvudtaget är nog mer aktuellt än
någonsin inom PC-marknaden. De senaste åren, och för att inte
tala om det senaste halvåret, har vi sett flera processorer och även
andra datorkomponenter som har strömkrav och värmeutveckling likt små
kärnkraftverk. Som ni säkert vet kräver kärnkraftverk rätt
seriös kylning och likadant är det för PC-komponenter.
Luftkylning i olika konstellationer är fortfarande den självklara standarden
på PC-marknaden, en kylfläns med tillhörande fläkt är
både en billig och lätthanterbar lösning. De senaste åren
har kraven på speciellt processorkylare ökat markant och även
om det fortfarande går bra att kyla sin processor med en ”vanlig”
luftkylare finns det inte mycket rum för t.ex. överklockning med hänsyn
till de mycket höga temperaturer man kan komma upp i.
Vattenkylning är då en klart effektivare lösning och vatten används
t.ex. i kärnkraftverk för att kyla uranstavar som lätt kan bli
lite ”hot to touch”.
Vatten är en mycket bättre bärare av värmeenergi och vattenkylning
till datorer har funnits under många år men även denna teknik
har utvecklats i rask takt.

I denna recension ska vi ta en titt på det senaste inom vattenkylning,
WhiteWater-designen. Namnet kommer från ett vattenblock som introducerade
en ny effektiv teknik för vattenblockstillverkning och som nu börjat
dyka upp i flera tillverkares produktsortiment.
För att ta reda på hur olika WhiteWater-lösningar står
sig mot varandra har vi samlat ihop en trio vattenkylningspaket där CPU-vattenblocket
är av just WhiteWater-design.
Förutom originalet, D-Tek Customs WhiteWater, har vi Aseteks senaste skapelse,
Antarctica, och DangerDen RBX.

Hur dessa tre tillverkare lyckats med sina WhiteWater-block ska vi alltså
titta närmare på i denna recension. Men även de övriga
delarna i deras vattenkylningskit ska vi lägga under luppen.

Först går vi dock vidare med lite ingående information för
WhiteWater-designen.


WhiteWater lanserades av företaget Little River i augusti 2002.
När vattenblocket släpptes tog det alla kunniga inom vattenkylning
med storm, designen gav betydligt lägre temperaturer än de kommersiella
vattenblock som gick att få tag på då. Blocket tillverkades
av en privatperson som tänkte till lite grand, det räckte för
att designa ett vattenblock som fungerar bättre än de uppenbara designförslag
de kommersiella företagen utvecklat.

Innan WhiteWater kom var den allmänna uppfattningen att det var i huvudsak
vattnets flöde och kontaktyta som avgjorde hur bra ett vattenblock presterade.
Om vi t.ex. tar vattenblocket Maze 3 ifrån DangerDen ser vi en design
utvecklad ifrån dessa punkter, kontaktytan är hög då blocket
har en spiralkonstruktion med små utskurna linjer i botten som får
vattnet att turbulera. Kanalerna är breda, vilket ger ett högre flöde
och då lägre temperaturer. Hur kan då WhiteWater prestera bättre?

Nyckeln till WhiteWater’s låga temperaturer är vattnets hastighet,
inte den totala vattenvolymen. Vid en första anblick ser WhiteWater ut
att vara ett dåligt konstruerat vattenblock, det är tunna och relativt
korta kanaler som ger ett lågt vattenflöde. Detta ökar dock
trycket, genom att låta vattnet passera över CPU-kärnan med
en hög hastighet så kommer vattnet inte att hinna gå upp lika
mycket i temperatur innan nytt vatten kommer till för att kyla. Det gäller
att hitta rätt trycknivå, när trycket ökar så minskar
pumpens flöde så ett högt tryckfall över vattenblocket
kan lätt medföra en högre temperatur då pumpen inte orkar
med utan minskar flödet vilket också sänker vattenhastigheten.

Vattenblocket har hela den primära avkylnignsytan precis ovanför
CPU-kärnan, vilket egentligen är den självklara metoden då
det är där som värmen alstras. Eftersom vattnet kommer in precis
ovanför så kommer det svalt vatten mot den varmaste delen, detta
gör att värmen gärna ger sig över. Desto högre temperaturgradient,
desto mer värme kommer att flöda över. Dessutom så är
kontaktytan mot vattnet väldigt stor, detta gör att värmen har
fler vägar att gå. Detta tillsammans med inloppsplaceringen är
två av de största faktorerna som gör att vattenblocket blir
så effektivt som det faktiskt är.

Ett designdrag som är ovanligt är användandet av tre slanganslutningar,
till skillnad från två. Den mellersta slanganslutningen är
vatteninloppet, och de två på sidorna är utlopp. Dessa kopplas
sedan ihop med en Y-bit så att det ändå bara blir två
slanganslutningar till sist. Den största fördelen med att ha två
utlopp är att det blir en högre genomsnittlig temperaturgradient mot
avkylningsytan eftersom det kommer friskt vatten till mitten av kylområdet
istället för att halvljummet vatten kyler av mitten av kylområdet.
Dessutom så ökas flödet till det dubbla, detta gör att
blocket kan designas till att ge ännu högre hastighet utan att belasta
pumpen mer.

Blocket har heller ingen kylning mot kanterna av blocket, en av hypoteserna
som designern satte upp var att det inte spelar någon större roll
att öka kontaktytan mot kanterna då värmen inte ”hinner”
ta sig dit inom en rimlig tid. Ett längre avkylningsområde ger dessutom
ett lägre vattenflöde, så det gäller att hitta rätt
längd. Ett för kort område gör att kontaktytan blir för
liten, men ett för långt minskar flödet så att blocket
i sin helhet blir mindre effektivt.

Kylningen är alltså koncentrerad på ytan precis ovanför
CPU-kärnan, detta gör att vattenblockets bastjocklek spelar stor roll.
Valet av tjocklek är en avvägning mellan två termiska fenomen,
det gäller att hitta punkten där dessa två kombinerat ger en
så bra kylning som möjligt. En tjockare bas innebär att värmen
ifrån processorn tar sig längre ut mot kanterna, det är viktigt
att värmen kan ta sig till hela det området som kyler av processorn.
Å andra sidan så innebär en tjockare bas en högre temperaturgradient
mellan kopparytan i kontakt med vattnet och kopparytan i kontakt med processorn,
vilket innebär att temperaturen blir högre. Det gäller alltså
att avväga kylningsområdets längd mot basytans tjocklek, någonting
som inte alltid är lätt.


Specifikationer:
DangerDen RBX

Specifikationer
Material
Koppasbas, lexantopp
Nippelstorlek
1/2″ (OD)
Vikt
194gram
Ca
pris
500kr

Det första CPU-blocket som vi ska kika på är RBX ifrån
det kända företaget DangerDen. Företaget har varit med länge
när det gäller vattenkylning, de var bland de första som sålde
vattenblock till datorer överhuvudtaget. De har länge varit med i
toppstriderna med sina Maze-block, detta är dock ingen direkt uppföljare
utan bygger på samma teknik som WhiteWater-blocket använder sig av.
Troligtvis hade de förfinat Maze-designen så mycket som var möjligt
och var tvugna att byta grundkoncept för att tillverka ett mer effektivt
block. Tillbehören är sparsamma, det enda som följer med blocket
är en monteringssats och Y-kopplingen som används för att koppla
ihop de två utloppen.

 



Förpackningen


Tillbehör

Design

Det första som jag tänkte när jag öppnade lådan till
blocket var hur oerhört litet och smalt vattenblocket är. Framförallt
syftar jag på bredden, men det är även kort om man jämför
med konkurrerande block på marknaden. I jämförelse med Maze3
eller Maze4 ser det verkligen litet ut. Givetvis har detta designgrepp både
för- och nackdelar, personligen anser jag dock att nackdelarna dominerar.
Blocket är så smalt att det inte ger kontakt över hela processorkärnan
när en processor med IHS används, t.ex. Pentium 4 eller Athlon 64.

Det är svårt att veta hur mycket temperaturen ökar av detta,
gissningsvis inte mer än några grader men det känns ändå
fel att inte utnyttja hela processorkärnans värmeöverföringsområde.
Dessutom anser jag att det inte ser speciellt bra med en delvis blottad processorkärna,
om man serv det ur estetisk synvinkel. Att blocket är litet gör dessutom
att blocket inte kan absorbera lika mycket värme, vid långsiktig
användning kommer det dock inte att ge någon märkbar effekt.
Nog om nackdelarna, givetvis har det även fördelar. För det första
så går vikten ner, vilket gör att det är mindre risk för
en s.k. Core crush, alltså att processorkärnan går sönder
på grund av för hög belastning. Dessutom blir mängden koppar
som går åt mindre, vilket gör blocket billigare och tillverka
vilket troligtvis sänker priset en del.

 

Blocket är ihopsatt av två delar, en basyta som överför
värmen ifrån processorn och ut till vattnet och ett lock. Basytan
är gjord i ren koppar, det bästa ämnet för värmeöverföring
om man bortser ifrån silver och diamant. Locket är gjort utav en
ofärgad transperent plexitopp, en syn som blir vanligare och vanligare
när det gäller vattenblock idag. I detta sitter de tre slanganslutningarna
fastskruvade, tätat med silikon. Här sitter även skruvhålen
som används till fastsättningen, vid socketbyte behöver alltså
en ny topp införskaffas. Vårat block kom med kromade slanganslutningar,
men det finns även i mässing om så önskas. När det
gäller diametern på slanganslutningarna är vårat recensionsexplar
utrustat med 1/2″, men det finns även 3/8″ om detta passar bättre.
Notera att det även går att få blocket med en koppartopp om
så önskas, detta ger dock troligtvis inte någon märkbar
sänkning i temperatur.

 



Accelerator nozzle


”Vågorna”

För att gå vidare till den tekniska designen så bygger den
givetvis på WhiteWater-designen som förklarades på föregående
sida. Kopparupphöjningarna som sitter ovanför processorn har ett flertal
borrhål i sig, detta borde öka vattenturbulensen och därmed
sänka temperaturen på blocket. DangerDen har dessutom ett tillval
som de kallar för Accelerator Nozzles, tyvärr hade vi inte möjlighet
att testa dessa. Dessa gör det möjligt att själva byta ut spraymunstycket
som sitter ovanför ingångsslangen och därmed hitta det optimala
för det tryck och flöde som ens eget system har, en liten detalj som
ökar lyxigheten lite grand.


Specifikationer:
DangerDen Maze4 GPU

Specifikationer
Material
Aluminiumtopp, kopparbas
Nippelstorlek
1/2" (OD)
Vikt
310 gram
Ca
pris
500kr

Detta är DangerDen’s senaste alster inom grafikkortskylningen, namnet
antyder att vattenblocket bygger på den tidigare Maze-designen vilket
också stämmer bra. Blocket är olikt de övriga som finns
att köpa ifrån DangerDen, det är flera designmässiga bitar
som inte stämmer överens. Blocket går att montera på de
flesta aktuella grafikkorten som finns på markanden, såväl
nVidia som ATi. Vikten på vattenblocket är nästan lite oroväckande,
det väger betydligt mer än RBX.


Allt i paketet

Det är snålt med tillbehör, det enda som följer med är
en monteringssats bestående av två gängade stavar, två
tumskruvar samt några skruvar och fjädrar.

Design

Till skillnad från RBX-blocket så känns det här blocket
ganska stort och klumpigt för att vara ett grafikkortsblock, nästan
överdrivet stort. Detta block består också av två delar,
basytan är gjort i koppar liksom processorblocket men ovansidan är
tillverkad i aluminium istället för plexiglas. Här bryter DangerDen
mot sin tidigare trend med transperent topp, det är någonting de
har haft på alla block sedan Maze3 introducerades.

 

Aluminiumtoppen finns i fem olika färger: svart, rött, lila, blått
eller grönt. Jag misstänker starkt att färgen är påeloxerad
då färgen även finns på insidan och inuti gängorna
för slanganslutningarna. Även fast blocket inte följer designen
som övriga DangerDen-vattenblock så är de måna om designen
och vill att användaren i viss mån själv ska kunna välja
utseendet på sitt system.Slangansutningarna finns i tre utföranden:
kromade, ren mässing eller plast. Plastanslutningarna ser jag personligen
ingen anledning att välja, dessa verkar även vara påväg
ut ur sortimentet då de inte går att välja till RBX-blocket.
Det går att välja mellan 3/8" och 1/2". Vårat block
kom med svart top, kromanslutningar och 1/2" vilket alltså matchar
RBX-blocket allderles utmärkt.



DangerDen-logga


Silikonspill

På ovansidan av blocket har de dessutom satt sin logga, i vit text kan
man läsa "DangerDen" snett över blocket. Huruvida det är
snyggt eller inte får var och en avgöra, personligen anser jag att
monotomin bryts och gör det till ett bra designgrepp. Någonting jag
inte gillar är silikonet som användes till tätningen, vitt silikon
i skarven mellan gänga och slanganslutning höjer inte direkt mitt
intryck av ett vattenblock.

Då blocket monteras isär och den tekniska designen undersöks
ser vi att basytan är mycket väl utvecklad. Normalt sett så
brukar vattenblock till grafikkort vara tämligen simpla, i princip bara
två slanganslutningar och en simpel labyrint innanför. Detta fungerade
tidigare, men med dagens högpresterande (och högeffektutvecklande)
GPU:er så behövs det lite mer avancerade kylningslösningar för
att hålla de på en mer behaglig temperatur. Basen till detta vattenblock
har en labyrintdesign med fem kanaler åt varje håll, det ser faktiskt
ut som ett Maze4 i miniatyr.

Det lustiga med vattenblocket är att locket utgör större delen,
basytan är bara några millimeter. Locket är någon centimeter
högt, vilket medför att slanganslutningarna sitter högre upp
ovanför grafikkortet. Detta gör att det blir lättare att dra
slangarna över eventuella minneskylare. Andra tillverkare föredrar
att sätta 90graders-anslutningar på blocket istället, det gör
att blocket blir mindre och lättare men det sticker ut lite mer och förstör
formerna lite grand.


Specifikationer:
DangerDen Z-Chipset

Specifikationer
Material
Kopparbotten, plexitopp
Nippelstorlek
1/2″ (OD)
Vikt
138 gram
Ca
pris
400kr

Z-Chipsetblocket ifrån DangerDen är, precis som namnet antyder,
vattenblocket som används för att kyla nordbryggan på moderkortet.
Detta vattenblock är inte designat för att föra bort några
större mängder värme, utan dess huvudavsikt är att minska
ljudnivån ifrån datorn och hålla nordbryggan lite svalare.
En bra kylfläns räcker för att kyla dagens chipset, så
vattenkylning är mer till för utseendet och ljudnivån.


Allt i paketet

Även här avstår DangerDen ifrån att skicka med någon
större mängd tillbehör, i lådan hittar vi förutom
blocket enbart fastsättningsskruvar i en påse. Vattenblockets vikt
utgör inget problem, det är betydligt lättare än grafikkortsblocket
och bara marginellt tyngre än vanliga kylflänsar till nordbryggan. Notera att lådan är märkt ”Video Card Cooler”, vilket är fel. DangerDen måste ha gjort ett misstag när de tryckte lådorna.

Design

DangerDen har inte ändrat designen på chipsetblocket nämnvärt
sedan de utvecklade detta block ett tag efter att Maze3 släpptes. Det syns
tydligt då det har väldigt snarlik design, visst stämmer det
bra överens med RBX-blocket också men det är ändå
tillräcka skillnader för att de ska se ut att vara ifrån olika
serier. Den största likheten är materialvalet, här har vi en
kopparbas och en transperent plasttopp precis som på RBX. I denna sitter
slanganslutningarna fastskruvade, vårat exemplar kom med matchande förkromade
slanganslutningar som passar till 1/2″-slang. Även detta block finns
med 3/8″ samt mässings- eller plastanslutningar för den som hellre
använder sig av detta.

Även här har DangerDen satt ett fotavtryck, precis som på grafikkortsblocket
är texten DangerDen tryckt på ovansidan av den transperenta toppbiten.
Den största uppenbara skillnaden mellan chipsetblocket och RBX är
kanalernas utformning, istället för att ha upphöjningar i mitten
som RBX-blocket har ser vi här den traditionella labyrintdesignen som hängt
med under en lång tidsperiod. Denna konstruktion ger inte lika bra kylningsförmåga,
men eftersom det bara är nordbryggan som ska kylas behövs det inte
speciellt avancerade kylningslösningar.


Specifikationer:
D-Tek Customs WhiteWater

Specifikationer
Material
Basyta av koppar, top av aluminium
Nippelstorlek
3/8″ (OD)
Vikt
Ca
pris
600kr

Här har vi blocket närmast originalutförandet och det enda med
samma namn, WhiteWater ifrån D-Tek. De första WhiteWater-blocken
tillverkades av personen som utvecklade de, nämligen Stew Forster. Företaget
D-Tek Customs köpte dock ganska snabbt rättigheterna till blocket,
och det är dessa block som finns ute i handeln idag. Detta är så
nära originialet man kan komma idag, och borde vara mer eller mindre identiskt
med de första exemplaren.



Lådan som blocket kom i

Monteringsdetaljer

Tillbehören som följer
med är enbart monteringssatsen som är mer eller mindre standard: rostfria
stavar, brickor och fjädrar. Blocket är mer eller mindre standard
i storlek, så det är inga problem med att det inte passar på
moderkort osv. Den större basytan gör även att detta block är
mer lämpat för processorer med IHS än vad RBX är.

Design

Blocket skiljer sig mer ifrån RBX än man kan tro, detta ser mer
ut som ett vanligt vattenblock i mina ögon. För det första så
är blocket bredare än DangerDen’s motsvarighet, det är brett
nog för att täcka hela ytan på processorer med IHS. Det är
något tyngre än RBX, men det beror troligtvis mest på att våran
version kom med en aluminiumtopp istället för en transperent. Aluminiumversionen
är uppbyggd av tre segment: en aluminiumtopp som huserar de tre slangkoppingarna,
en mellanläggsbit av koppar som begränsar flödet till vatteninloppet
för att accelerera det och slutligen basen av koppar. Basens uppgift är
givetvis att vara överföringen av värme mellan processorkärnan
och vattnet.

 

Versionen med plexitopp är inte uppbyggt på samma sett, den har
segment ett och två ihopbyggt till en tjock plexibit. Det är alltså
bara två bitar, varav den första består av plexi och innefattar
både slangvanslutningarna och flödesbegränsaren. Den andra biten
är identisk, kopparbasen som överför värmen. Plexiversionen
har alltså en mindre risk för läckage eftersom det är en
skarv mindre, o-ringarna som trycks ihop är dock ordentligt insänkta
i materialet så risken för läckage är ändå minimal.

 



De tre bitarna som bygger upp blocket

De tre bitarna ihopskruvade

En sak som jag verkligen tycker om med blocken ifrån D-tek är nipplarnas
läckageskydd. DangerDen använder sig utav relativt stora mängder
silikon, detta är inte speciellt snyggt då det kletar utanför
och ser allmänt ostädat ut. D-tek har istället en svart o-ring
som kläms ihop mellan blocket och slanganslutningen då den skruvas
fast. Detta gör att det blir helt tätt utan att någonting syns,
detta gynnas speciellt då en transparent toppbit används eftersom
gängorna blir rena och fina. På ovansidan av blocket är D-Tek’s
spännande logga ingraverad, samt texten WW som troligtvis står för
WhiteWater. Inte det mest spännande blocket designmässigt, vill man
ha det skall man hellre satsa på plexivarianten.

 



O-ringarna!


Basytan

Om vi plockar isär blocket så ser vi att de upphöjda kopparbanorna
precis ovanför CPU-kärnan är lite längre än de på
RBX-blocket, de är inte heller räfflade på samma sätt.
Om detta är bra eller inte återstår att se, det är dock
min misstanke att de raka banorna kommer att slå negativt på temperaturerna.
Detta får dock senare tester avgöra. Om vi kikar närmare på
tätningen ser vi att den är rejält gjord, två tjocka svarta
O-ringar som kläms ihop rejält av de fyra skruvar som håller
ihop blocket.


Specifikationer:
D-Tek Customs GPU-block

Specifikationer
Material
Kopparbas, aluminiumtop
Nippelstorlek
3/8″ (OD)
Vikt
Ca
pris
500kr

Givetvis så erbjuder D-tek customs även ett grafikkortsblock i sitt
sortiment, detta har dock ingenting med WhiteWater-blocket att göra rent
designmässigt utan skiljer sig avsevärt. Blocket är lätt
och smidigt, det finns ingen överhängande risk för skada i samband
med transport eller dylikt.

 



Förpackningen


Tillbehör

Blocket kommer förpackat i bubbelplast i en kartong tillsammans med monteringstillbehören.
Tillbehören har inte mycket att bjuda på, det är enbart monteringsdetaljer.
Personligen tycker jag att det är lite konstigt, de borde iallafall skicka
med lite instruktioner för den ovana användaren tycker jag.

Design

Detta vattenblock har en stor designmässig skillnad mot storebror WhiteWater,
nämligen färgen. Istället för att komma med en svarteloxerad
aluminiumtop kommer blocket med en röd matt färg på sig. Detta
är i mitt tycke väldigt konstigt då block i samma serie borde
matcha varandra färgmässigt, men så är inte fallet här.
I övrigt har de många gemensamma drag, ihopsättningsskruvarna
och placeringen stämmer bra överens. Blocket är dock runt till
skillnad från den fyrkantiga konstruktion som annars är vanlig, ett
runt block har ett flertal fördelar mot ett fyrkantigt.

 

För det första kan basytan göras tunnare, ett runt block absorberar
smällar och dyligt på ett bättre sätt. Dessutom blir det
mindre materialtillgång, plus att blocket kan rotera kring sen egen axel
utan att det ser felvänt ut. Detta är en stor fördel då
alla grafikkort inte har monteringshålen på samma ställe. Vattenblockets
slanganslutningar sitter på samma sätt som på DangerDen’s grafikkortsblock,
det är alltså aluminiumtoppen som vinklar slanganslutningarna till
skillnad från att 90-gradersanslutningar används. Det finns ingen
text eller liknande på blocket, troligtvis är detta på grund
av det inte finns tillräckligt med utrymme på blocket.

 



Basytan


Locket
från insidan

Blocket skruvas enkelt isär med en vanlig insexnyckel av passande storlek,
efter att locket lyfts av så visar sig en ganska simpel design. Det är
en relativt tjock urfräst bana som går från den ena slanganslutningen
till den andra, mycket simpelt. I botten så är ett flertal små
hål borrade, dessa ökar vattenturbulensen mot basen och ger dessutom
en högre kontaktyta. Det är dock inte i närheten av maze4-gpu-blockets
bas, frågan är om framtidens grafikkort kommer at klara sig med en
såhär simpel design.


Specifikationer:
D-Tek Chipsetblock

Specifikationer
Material  
Nippelstorlek  
Vikt  
Ca
pris
 

Chipsetblocket ifrån D-Tek är i månt och mycket likt deras
GPU-block. Då chipsetblocket inte behöver hantera lika mycket värme
är detta generellt bra eftersom blocket är överdimensionerat
för effektutvecklingen den ska hantera. Egentligen så är effektutvecklingen
sällan så hög så att ett vattenblock här är
motiverat, men det ser onekligen mer stilrent och proffsigt ut om den är
vattenkyld.



Allting som följer med

Tillbehören består av samma delar som följer
med till grafikkortsblocket, grafikkorts- och chipsetblocken är alltså
helt identiska bortsett från att chipsetblocket har ett annat lock.

Design

Designen på chipsetblocket har konstigt nog fler designmässiga likheter
med WhiteWater-blocket än med GPU-blocket. För det första så
har den samma färg på ovansidan, en mattsvart nyans som ger ett kraftfullt
intryck. GPU-blocket är rött, men det är givetvis inga större
problem att måla om det om man vill ha ett helt unisont utseende i datorn.
Samma slags slanganslutningar används, även här återfinner
vi O-ringarna som gör silikon onödigt i gängorna.

 

Den funktionella designen är identisk med GPU-blocket, förutom att
topp-biten inte är vinklad 90 grader. Det är exakt samma basyta, så
prestandan borde vara mer eller mindre identisk. Anledningen till att toppen
inte är vinklad här är givetvis för att slangdragningen
skall underlättas så mycket som möjligt. I övrigt finns
det faktiskt inte så mycket mer att säga då det är mer
eller mindre identiskt med GPU-blocket. Vi går vidare till nästa
blockserie.


Specifikationer:
Asetek Antarctica

Specifikationer
Material
Kopparbas, plexitopp
Nippelstorlek
½" (ID)
Vikt
194g
Ca
pris
500kr

Asetek är ett företag som har lång erfarenhet av kylningslösningar,
deras välkända VapoChill har funnits med länge. De lanserade
ett vattenkylningskit för något år sedan, WaterChill. Ni kan
läsa våran recension på deras första kit här. Detta
är deras nya vattenblock för CPU, och går under namnet Antarctica.
Blocket går att montera på ett flertal sockets, närmare bestämt
Socket 478, 754, 939/940 samt givetvis Socket A. Personligen blev jag lite förvånad
när jag såg att ett företag som tillverkar färdiga kit
på detta sätt snappade upp idén med en högre flödeshastighet,
det ska bli mycket intressant att se vad asetek har lyckats åstakomma.



Tillbehör


Y-biten

Tillbehören består av en klisterlapp, skruvarna som behövs
för monteringen, kylpasta samt Y-biten som behövs för att slå
ihop de båda utloppen. Denna ser lite speciell ut då den använder
sig av push-in fittings, detta gör att den blir mindre och smidigare att
använda. Fastsättningsanordningen är olik de flesta andra, normalt
sett så är det bara gängade stavar och fjädrar som används
men här är det ett annat system. Vattenblocket väger in på
194 gram vilket är lite även för att vara ett vattenblock med
kopparbotten, ingen risk för transportskador på grund av vikten.

Design

Antarctica skiljer sig märkbart ifrån de båda andra blocken,
vi har alltså tre väldigt olika block när det gäller den
estetiska designen även fast den funktionella är snarlik. Vattenblocket
är uppbyggt av en relativt välslipad tunn kopparbas och en mycket
tjock topp gjord i transperent plast. Tjockleken på plexitoppen var det
första jag lade märke till, blocket ser relativt otympligt och klumpigt
ut vid en första anblick. Efter en andra titt ser man dock varför
toppen är så tjock, blocket har nämligen inga externa slanganslutningar.
I ett normalt block så är dessa iskruvade i gängade hål,
här har de dock borrat lite större hål och utnyttjat dessa som
slanganslutningar.

 

Detta är högst anmärkningsvärt, det gör att blocket
ser väldigt jämnt och fint ut och får det dessutom att se unikt
ut. Mig veterligen finns det inget block som använder samma princip. Eftersom
slanganslutningarna är nersänkta är det inte svårt att
inse att de är av push-in-typ, du trycker alltså bara ner slangen
så låser en plastbricka fast den och förhindrar läckage.
Personligen anser jag att detta gör att det hela ser renare och snyggare
ut, men det är bara min egen åsikt. Man får iallafall ett något
högre flöde in till blocket med denna typ av anslutning eftersom det
inte sitter någonting inuti slangen som begränsar flödet, denna
skillnad är troligtvis marginell men den finns ändå där.

 



Waterchill-logga


Närbild på kontaktytan

På blockets två långsidor sitter det klistermärken med
Waterchill-loggan, varför de sitter där är svårt att förstå
då de är mer eller mindre osynliga när blocket väl är
monterat. Om vi går vidare till den tekniska designen så ser vi
några saker som skiljer detta block ifrån de andra två. För
det första så har blocket en längre kontaktyta för vattnet,
räfflorna i botten är alltså längre än på de
andra blocken. De har också fler och bredare räfflor, antalet är
troligtvis ett sätt att öka flödet men att de är bredare
ser jag ingen designmässig fördel med. Vid de två utgångsnipplarna
är två större nersänkningar utfrästa. Detta gör
blocket lättare och ökar även kontaktytan, även fast det
torde vara mer eller mindre likgiltigt så långt ifrån processorkärnan.

 



Närbild på slanganslutning


Blocket
brevid de båda andra

Den bredare och större kontaktytan borde gynna processorer med en IHS
då de har en större kontaktyta mot vattenblocket. Blocket har, precis
som de andra två, en accelerationsöppning precis vid mittanslutningens
inträde mot kopparen vilket ökar hastigheten hos vattnet. Springan
ser ut att vara något bredare än de andra blockens, huruvida detta
ger en lägre eller högre temperatur återstår att se. Vattenblocket
sitter ihopskruvat med fyra skruvar med insexhuvud som går relativt lätt
att skruva ur för renovering.


Specifikationer:
Asetek GPU-block

Specifikationer
Material
Kopparbas, plexitopp
Nippelstorlek
½” (ID)
Vikt
150g

Här har vi Aseteks grafikkortsblock, det är egentligen inte avsett
att köpas separat utan följer med waterchill-paketen innehållande
extrablock. Vattenblocket är av en helt annan typ än antarctica, detta
vattenblock är inte alls avsett att arbeta under höga tryck utan snarare
under höga vattenflöden. Den spartanska designen gör att jag
blir lite tveksam till hur bra dessa delar egentligen passar ihop, antarcticablocket
håller låga temperaturer på ett helt annat sätt. Vattenblocket
passar på de flesta grafikkort på marknaden, någon komplett
lista fanns inte att tillgå men vi kan med säkerhet säga att
det passar för GeForce 2,3,4 samt ATi’s Radeon 9*00-serie.


Allt i paketet

Tillbehören består av klisterlappar och monteringstillbehör,
monteringsdetaljerna skiljer sig ifrån övriga tillverkares då
man skrivar i skruvar underifrån istället för att ha långa
helgängade stavar. Denna lösning är i min mening bättre.
Vikten på 150 gram gör det till ett relativt lätt block, det
är ingen större risk för att blockets extra tyngd ska kunna skada
AGP-porten.

Design

Vattenblocket har en design mycket lik antarctica, men den transparenta toppen
gör att de ändå inte matchar varandra perfekt. Vattenblocket
har en bas av koppar och en överdel i genomskinligt plexi (sound familiar?).
Delarna är ihopskruvade med fyra skruvar, och det hela är tätat
med en gummiring. Normalt skulle jag ha kallat det för en O-ring, men formen
är så underlig så jag vet inte vad man ska kalla det. Att tätningen
har en konstig form är inte bra då det blir svårt att få
tag på en ny packning om denna börjar läcka i samband med en
isärskruvning eller liknande.

 

Den transperenta toppen är gjord av en lite mörkare plasttyp än
den som används till antarctica, detta bidrar till att blocken inte ser
ut att vara ifrån samma serie. Jag kan inte förstå varför
asetek har valt att använda två olika nyanser av plexiglas, jag ser
ingen funktionsmässig fördel med vardera det ena än det andra.
I toppen är två stycken stora hål utborrade, i dessa sitter
slanganslutningarna fastskruvade på ett udda sätt. Anledningen till
att de sitter fastklämda med brickorna är att det kan snurra fritt
kring sin egen axel, detta gör att det blir lättare att dra slangarna
till lådan då du inte är begränsad till en viss ingångsvinkel
för slangarna. Detta block är det enda som är utrustat med denna
praktiska funktion. Slanganslutningarna matchar de på Antarctica mycket
bra, de är helsvarta och inte mycket bredare än vad slangen är.

 



Plexijämförelse


Basytans
design

Om vi går över till den funktionsmässiga designen så
ser blocket mer eller mindre ut att vara en katastrof. Vattenblocket är
helt enkelt uppbyggt av en stor kammare där slanganslutningarna sitter
i varsitt hörn. Vattnet tvingas inte någon speciell väg vilket
innebär att vattnet får en relativt låg total kontaktyta, en
av de viktigaste variablerna för ett vattenblocks prestanda. I mitten av
flödeskammaren är det en fördjupning vilket ökar kontaktytan
något, men de kunde genom en enkel designändring kunnat öka
vattenblockets prestanda avsevärt. På plussidan är dock att
vattenblocket har en tunn bas, förhoppningsvis så räcker detta
för att få hyffsade temperaturer. Vid en första anblick ser
dock blocket inte ut att vara direkt väldesignat.


Specifikationer:
Asetek Chipsetblock

Specifikationer
Material
Kopparbas, plexitopp
Nippelstorlek
½" (ID)
Vikt
180g

Här har vi chipsetblocket ifrån Asetek, detta är inte tänkt
att köpas separat utan medföljer när ett komplett paket med grafikblock
införskaffas. Anledningen till att vi tar med det är för att
se hur bra blocket står sig mot vanliga högpresterande lösvikts-block,
med tanke på hur cpu-blocket är designat är är det ingen
omöjlighet att de kan stå sig riktigt bra. När det gäller
just chipsetblock så ställs det inga jättehöga krav eftersom
nordbryggan inte utvecklar så mycket värme, det är mer eller
mindre bara en gimmick att vattenkyla den.



Allting som följer med

Tillbehören består av samma delar som följer
med till grafikkortsblocket, grafikkorts- och chipsetblocken är alltså
helt identiska bortsett från plexitoppen och slanganslutningarna.

Design

Här kommer vi till den designmässiga utstickaren, av någon
konstig anledning så har asetek valt att utrusta detta block med slanganslutningar
som inte matchar de som sitter på de andra två blocken. Dessa slanganslutningar
är i samma serie push-in-fittings som satt på den gamla versionen
av cpu-vattenblocket. Slanganslutningarna är ganska mycket bredare än
slangen, och de har en blå toppbit som låser fast slangen. De är
dessutom delvis tillverkade i metall vilket förutom att förstöra
det unisona utseendet även ökar vikten på vattenblocket.

 

Vattenblocket är utrustat med samma mörka variant av plexiglas som
grafikkortsblocket är utrustat med, kan det vara så att asetek har
valt att gå över till heltransperent plexi i samband med antarcticablocket
men inte ändrar de gamla vattenblocken? Om man inte sitter och kritiskt
granskar vattenblocken är risken dock ganska låg att man tänker
på dessa skillnader, vattenblocken är ändå relativt lika
varandra när man ser på generella stilgrepp och kopparfinish. När
det gäller den funktionella designen så är basytan identisk
med grafikkortblockets, men här spelar det inte lika stor roll då
en nordbrygga inte utvecklar lika mycket värme.


Montering och installation är en viktig del när det gäller vattenblockskit,
om vattenblocken inte passar som de ska kan det bli mycket förtretligt
för den som installerar det då vissa problem är väldigt
svåra att ta sig förbi. Om vi börjar med Aseteks system så
stötte vi på patrull det första vi gjorde. Då CPU-blocket
skulle monteras upptäckte vi att moderkortets kondensatorer satt i vägen
för den stora plexiglasbiten som utgör toppen av CPU-blocket.

 

Vi åtgärdade detta genom att löda loss kondensatorerna som
var ivägen och löda fast de på undersidan av moderkortet, detta
är dock ingenting som var användare bör försöka sig
på då det kan gå riktigt illa och även förverkar
eventuell garanti på moderkortet. När väl blocket passade gick
det smärtfritt att installera, det var bara att srkuva fast det med de
medföljande tillbehören. Grafikkortsblocket och chipsetblocket gick
att montera utan några som helst problem, här är det bra frågång
mot alla komponenterna i närheten av blocken.

 

Går vi sedan vidare till DangerDen’s blockuppsättning så ser
det något bättre ut. Dock blev jag något förvånad
när jag monterade RBX-bocket, visst ser det ut att vara litet på
bilder men när man väl håller det i handen känns det ännu
mindre. När vattenblocket monteras på ett system uppbyggt kring Socket
A så kan man använda små extra dämp-kuddar. När en
normalstor kylare monteras på en Socket A-processor så ligger den
mot de fyra stötdämpande kuddarna, men RBX är så smalt
så att kuddarna är utanför och därför får man
sätta på extra innanför.

 

Slangarna lider lätt på slanganslutningar och sitter ordentligt
fast, det behövs ordentligt med kraft för att dra ur de. Chipsetblocket
gick att montera utan några som helst problem, det sitter en liten skåra
som gör att blocket kan röra sig i sidled innan det fixeras vilket
gör att hela kretsen blir täckt av kylaren. Grafikkortsblocket är
relativt stort och klumpigt, men det gick att montera utan några större
bekymmer.

 

Då har vi kommit till den sista blockuppsättningen, nämligen
D-Teks bidrag till det hela. När det gäller CPU-vattenblocket finns
det faktiskt inte direkt mycket att säga, vattenblocket går att montera
utan några som helst bekymmer och det täcker hela kärnan. Det
lider alltså inte av någon sjukdom som de två andra, underligt
nog har de andra företagen alltså försämrat delar av designen
när de utvecklat blocket. När även chipsetblocket är monterat
så tycker iallafall jag att det ger ett intryck av dov mullrande kraft,
jag gillar verkligen aluminiumtopparna.

 

Grafikortsblocket monterades på utan besvär, dock så sitter
det lite snett till skillnad från de övriga. Det tycker jag ser lite
irriterande ut, men ögat vänjer sig snabbt vid det. Det sitter dessutom
ganska väldolt så det är ingenting som någon kommer att
lägga märke till direkt. Dock så är jag lite orolig över
monteringssystemet här, det följde inte med några fjädrar
utan man lägger en hög med plastbrickor mellan skruven och blocket
så att det blir ett tillräckligt tryck.

 


Testsystem
Hårdvara
Processor:
AMD
XP1700+, Vcore 1.57v & 2.00V
Moderkort:
Abit
NF7-S 2.0
Grafikkort:
Sapphire
Radeon 9800PRO
Hårddiskar:
3xWestern
Digital SE 120GB
Nätaggregat:
Antec TrueControl 550W
Mjukvara
Operativsystem:
Windows XP Professional (Service Pack 1)
Testprogram:
MotherBoard
Monitor 5.3.4.0

Tyvärr har vi ännu ingen riktig testrigg, utan nöjer oss med
att använda en vanlig dator som testrigg. Till temperaturmätningarna
på CPU’n förlitar vi oss på ett moderkort med MAX1668-krets
pålödd, så att on-die-temperaturen registreras. Grafikkortstemperaturen
togs med hjälp utav en trådlös temperaturmätare som mäter
via infraröd strålning.

Temperaturen testades vid två olika spänningar, dessutom så
testades maxklockning vid alla tre systemen. Blocken monterades av- och på
tre gånger för att få mer exakta temperaturer, det är
medelvärdet som ni ser. Nu är det väl inte mycket mer att säga,
låt testerna börja!


De första testen som utfördes var på CPU-blocken eftersom dessa
känns viktigast för testet. Det första testet utfördes med
processorn klockad i 2000MHz med en vcore på 1.75V. Avläsningsprogramvara
och stressprogram finns att se på föregående sida. Först
ut är idletemperaturerna, och de ser ut som följer:

Som synes så är blocken väldigt likvärdiga här, skillnaden
på en grad mellan WhiteWater och de övriga blocken är marginell
och spelar troligtvis ingen större roll. Rumstemperaturen hölls så
nära 20 grader som möjligt, den slog aldrig på mer än 0.5
grader. I nästa test så arbetar blocken under en något högre
belastning då processorn maxas, då ser resultaten ut såhär:

Här ser vi samma trend, vattenblocken är mer eller mindre identiska.
RBX ger en marginellt högre temperatur, men detta är definitivt ingenting
att haka upp sig på då den mycket väl kan bero på något
annat än blockets design.

Nästa test för processorblocken blir vid 2400MHz och 2.0V, detta
stressar processorn mer och genererar högre temperaturer.

Här ser vi att blocken blir lite olika varandra, Antarctica och RBX är
mer eller mindre likvärdiga men WhiteWater har faktiskt ett försprång
på cirka 2 grader. Två grader är inte mycket, men det är
ändå en skillnad som inte är helt marginell. Vi ser även
att själva designen är väldigt lyckad då temperaturökningen
från 1.75V till 2.0V inte är fullt så stor som den kan vara
för sämre designade vattenblock. Vi går vidare till load-testet
vid denna spänning:

Här
ser vi ungefär samma mönster som tidigare, det är i princip inga
skillnader men originalet är faktiskt strået vassare om en vinnare
skall utses. Kort sagt så är det mer eller mindre hugget som stucket
vilket vattenblock som väljs med avseende på prestandan, de är
mer eller mindre ekvivalenta med varandra.


Testerna på grafikkortsblocken blir mer intressanta än de på
cpu-blocken då dessa skiljer sig betydligt mer åt när det gäller
design och konstruktion. För att testa grafikkortsblockens prestanda så
har jag helt enkelt testat maxklockning samt tagit temperaturen vid dessa klockfrekvenser.

Här ser vi betydligt större skillnader mellan de olika blocken, Maze4
ligger som väntat bäst till och Asetek ligger sist. Personligen blev
jag ganska förvånad över att skillnaderna är såpass
stora som de är, det skiljer hela 24MHz mellan det bästa och det sämsta
vattenblocket. D-Tek’s vattenblock ligger nästan mittemellan de två
andra. I grafen nedan finns baksidetemperaturerna vid dessa klockfrekvenser.

Här
ser vi att temperaturerna ligger relativt högt, konstigt är att D-Tek-blocket
ger en lägre temperatur än Maze4blocket. Detta beror dock troligtvis
på att Maze4-blocket behöver kämpa mot en högre värmebelastning
eftersom kortet är högre klockat. När det gäller grafikkortsblock
så är det alltså betydligt större skillnad än när
det gäller CPU-blocken.

När
det gäller chipsetblocken så var det ingen uppmätbar skillnad
mellan de olika, detta beror troligtvis på att nordbryggan på nForce2
inte utvecklar tillräckligt mycket värme för att olika vattenblocksdesigner
ska spela någon roll. Det var heller ingen skillnad på maximal överklockning
när ett vattenblock monterades på, så vattenkylning där
får mest ses som ett val ur estetisk och akustisk synvinkel.


Aldrig har det varit så svårt att skriva en slutledning som nu.
Eftersom CPU-blocken till synes är så lika och dessutom ligger så
nära varandra i temperatur så är det svårt, om inte omöjligt,
att rekommendera ett block framför ett annat här. Min personliga favorit
är originalet, WhiteWater, då detta gav det mest gedigna intrycket.
Allting satt ihop precis som det skulle, dubbla läckageskydd och o-ringar
i slanganslutningarna gör att detta känns som det bästa valet.
Dessutom låg det något bättre i temperatur.

Antarcticablocket har också sina fördelar, framförallt utseendemässiga.
Blockets slanganslutningar sitter integrerade i själva plexitoppen vilket
även medför att risken för läckage minskar avsevärt.
Detta block hade dock problem med monteringen på vissa moderkort, och
vem vill såga i ett helt nytt block? Sist men inte minst har vi RBX-blocket
ifrån DangerDen, detta är litet och bra men storleken blir dess fall
då den inte täcker hela IHS:en på större processorer,
även fast det inte gör så himla stor skillnad rent temperaturmässigt
så ser det verkligen illa ut.

Om vi går vidare till grafikkortsblocken så är det betydligt
lättare att utse en vinnare, nämligen Maze4-GPU-blocket ifrån
DangerDen. Med en överlägsen design så är de andra ganska
långt borta och har ingenting att sätta emot rent designmässigt.
På andraplatsen trillar D-Tek’s skapelse in, detta block har faktiskt
ett antal fördelar mot DangerDen’s block även fast det presterar lite
sämre. För det första så matchar det de övriga blocken
bättre, och oftast vill man ha ett enhetligt utseende på vattenkylningen.

Dessutom så är blocket mindre och smidigare vilket gör att
det är lättare att montera plus att det inte riskerar att vara ivägen
för någon komponent. Aseteks block kommer sist här, den enda
fördelen det blocket har mot de andra är att slanganslutningarna kan
rotera kring sin egen axel vilket underlättar slangdragningen något.
Här vinner alltså DangerDen. Chipsetblocken behöver knappast
några kommentarer då dessa egentligen bara är för utseendets
och ljudnivåns skull, köp det som passar bäst ihop med ert system
i övrigt.

Om man ska ta upp det hela som kit så är jag personligen lite förälskad
i D-Teks blockuppsättning, och jag rekommenderar den i första hand.
Om det inte vore för grafikkortsblockets medelmåttiga prestanda hade
den faktiskt fått våran finaste utmärkelse, redaktörens
val. Asetek och DangerDen trillar in på en delad andra plats, båda
har sina brister men det är ändå mycket bra block.

Asetek rekommenderar jag nog mest för nybörjaren, då denna
blockuppsättning även finns som färdigt paket med pump och radiator.
Blocken är dock på intet sätt nybörjarblock, även
den erfarne användaren kommer att bli nöjd med blocken. DangerDen
rekommenderar jag till den som gillar utseendet eller som inte vill betala så
mycket som D-Tek-blocken kostar. Kort sagt: Tre olika blockuppsättningar
som ligger väldigt nära varandra på alla sätt.

DangerDen Z-Chipset
D-Tek WhiteWater
Asetek Antarctica

Fördelar:
+ Litet och smidigt
+ Utbytbara insprutsmunstycken

Nackdelar:
Delar av IHS:en blottas vid användning av P4 el. A64

Fördelar:
+ Väldigt gedigen konstruktion
+ Inget silikon vid anslutningarna
+ Lättast att plocka isär

Nackdelar:
Originalet är dyrast

Fördelar:
+ Integrerade Push-In Fittings
+ Bra prestanda
+ Fastsättningsanordningen går lätt att montera

Nackdelar:
Passar inte på alla moderkort

 

DangerDen Maze4-GPU
D-Tek GPU-block
Asetek GPU-block

Fördelar:
+ Mycket fin basyta
+ Bäst prestanda
+ Finns i många färger

Nackdelar:
Stort och klumpigt
– Matchar inte övriga block

Fördelar:
+ Bra prestanda
+ Litet och smidigt
+ Silikonfria slanganslutningar

Nackdelar:
Relativt simpel konstruktion
– Finns inte i matchande färg

Fördelar:
+ Slanganslutningarna. Både Push-In och roterbara
+ Relativt litet
+ Matchar övriga block

Nackdelar:
Sämst prestanda

 

DangerDen Z-Chipset
D-Tek Chipsetblock
Asetek Chipsetblock

Fördelar:
+ Matchar övriga block i DangerDens serie
+ Bäst teknisk design

Nackdelar:
Kylning av chipset ger ingen märkbar prestandavinst

Fördelar:
+ Passar perfekt med D-Teks TC-4 och WhiteWater
+ Inget silikonspill

Nackdelar:
Kylning av chipset ger ingen märkbar prestandavinst

Fördelar:
+ Push-In Fittings

Nackdelar:
Kylning av chipset ger ingen märkbar prestandavinst
Matchar inte perfekt med alla asetek-block


Leave a Reply

avatar
  Subscribe  
Notifiera vid