Är spelkonsoler verkligen kapabla att leverera en virtuell verklighet?

Med dunder och brak hoppade japanska Sony in på VR-marknaden genom att presentera sina futuristiskt designade virtual reality-glasögon Project Morpheus. Många, mig själv inkluderad, åtminstone småjublade och började drömma om fantastisk spelupp- och inlevelser. Men kan en spelkonsol verkligen leva upp till verkligheten?

Virtuell verklighet ser ut att bli en av de hetaste trenderna på teknikmarknaden i år. Vågmästare för närvarande på spelmarknaden är utan tvekan Oculus VR som med sin metodiskt arbetande vd Palmer Luckey och spelgeniet John Carmack bakom rodret precis presenterat sitt andra utvecklingskit av VR-glasögonen Oculus Rift.

När nu Sony presenterade Project Morpheus, som redan med sitt Matrix-klingande namn fick mig att spetsa öronen, blev jag genast riktigt spänd på att se utvecklingen inom virtuell verklighet under 2014. Sony är en elektronikjätte av rang och till skillnad mot Oculus VR har företaget full kontroll på allt från plattformens hårdvara till spelen det driver. Det bör borga för smidigare och mer effektiv optimering mot en så pass avancerad produkt som ett par VR-glasögon. Jag ser fortfarande Project Morpheus som ett stort ess i skjortärmen för Sony som redan går från klarhet till klarhet när det gäller försäljningen av sin nya spelkonsol Playstation 4.

Skulle Sony få till ett par VR-glasögon som ger en bra grafisk upplevelse utan biverkningar och andra problem så är det ett lysande säljargument som bara måste kontras av Microsoft och andra spelplattformar. Sony är dock inte där idag och man var tydliga med att det bara var en tidig prototyp man nu visade upp på GDC i San Francisco. Samtidigt som mycket kan hända under utvecklingen av en produkt, se bara på Oculus Rift, har Sony och dagens spelkonsoler betydligt större problem än att hitta rätt komponenter till sina glasögon.

Pixelnät hotar den virtuella verkligheten

Jag tänker tillbaka på mina första möten med Oculus VR då jag för ett år sedan testade den ursprungliga utvecklingsmodellen av Rift på just GDC 2013. Det var en minst sagt annorlunda spelupplevelse och häftig känsla, men som för min egen del dödades närmast totalt av glasögonens begränsade upplösning. I januari i år fick jag chansen att testa förlagan till nylanserade utvecklingsmodellen Oculus Rift DK2 under CES 2014 i Las Vegas. Jag försökte förmedla lite av känslan i vårt videoreportage från Oculus ganska anonyma demobås. En närmast omöjlig uppgift då virtuell verklighet givetvis måste upplevas på plats, det är ju faktiskt hela grejen.

Det jag kunde konstatera på CES var att Oculus gjort stora framsteg på egentligen alla håll. Med en ny och mer högupplöst OLED-skärm med 1 920 x 1 080 pixlar (960 x 1 080 per öga) var det betydligt bättre skärpa och djup. OLED-panelens uppdateringsfrekvens samt nya tekniker för att minimera rörelseoskärpa och minska känslan av yrsel var också välkomna inslag.

Allt var bättre, men fortfarande fanns inte den där vilkorslöst insugande känslan. För min del är det fortfarande upplösningen på skärmpanelen som är problemet. 1080p är helt enkelt inte tillräckligt när du sitter med ögonen någon centimeter ifrån skärmen, pixligheten är fortfarande påtaglig om än inte alls lika distraherande som i första utvecklingskitet.

Det är också här vi kommer till Sonys stora problem (För den del även Microsofts om företaget också hoppar på VR-tåget). Oculus VR har redan avslöjat att konsumentversionen av Oculus Rift får högre upplösning än DK2. Det betyder troligtvis minst 2 560 x 1 440 pixlar men min förhoppning är att det direkt stegas upp till hela 3 840 x 2 160 pixlar. På det extremt korta avstånd vi pratar om här krävs det enormt små pixlar för att man inte ska märka av rutnätet som skapas av pixlarna i skärmen.

Spelkonsolernas beräkningskraft blir flaskhalsen

Sony har alla möjligheter att slänga in en mer högupplöst skärmpanel även i Project Morpheus – åtminstone om vi ser till tidsaspekten och själva designen av glasögonen. Problemet är bara att Playstation 4 är en spelkonsol utvecklad för att främst rendera spel vid en upplösning av just 1 920 x 1 080 pixlar. Så är även fallet med Xbox One där flera spelutvecklare till och med får kämpa för att nå denna upplösning utan prestandaproblem.

Även om både Playstation 4 och Xbox One rent tekniskt sett kan driva ett par VR-glasögon med högre upplösning än 1080p-upplösning är jag skeptisk till att det kommer fungera särskilt väl i praktiken. Det kommer troligtvis bli för krävande redan vid 2 560 x 1 440 pixlar och ultrahd-upplösning känns faktiskt inte ens på kartan.

Av mina personliga erfarenheter med VR-glasögon har jag svårt att se hur 1080p-upplösning ska räcka för att suga in mig tillräckligt i en digital värld. Visst kan man tona ner grafikinställningar och hitta andra tekniska genvägar för att optimera prestandan och bildkvalitén. Men jag kan nästan garantera att det är i Oculus Rift med sin kraftfullare PC-plattform vi kommer hitta den mest verklighetstrogna upplevelsen när konsumenter tar steget in i en ny virtuell verklighet.