Prestanda, tangenter och mjukvara

Lite intressant i dagens test är att vi har fått känna på tre lite mer unika brytare. I Huntsman Elite så har vi Razers “egna” nya brytare, och i Varmilos VA109M RGB och Corsairs K70 MK.2 så stöter vi på lite mer sällsynta Cherry-alternativ. Det är för oss även intressant hur de tre olika tillverkarna har tacklat keycaps, något som alltid är ett hett ämne i våra tangentbordstest.

Tangenter och layout

Razer Huntsman Elite

Vi börjar med att mäta av tjockleken på keycapsen som Razer har bestyckat Huntsman Elite med, och till vår förvåning så är de rekordtunna. De mäter cirka 0,6mm~, verkligen uruselt för ett tangentbord med en så hög prislapp. Efter att vi nästan böjde chassit på mitten av Huntsman Elite, så trodde vi att det värsta redan var över – men Razer överraskar oss än en gång. Razer har även valt att inte göra stammen rund, de har klippt bort hörnen och gjort stammen till ett hexagon istället för rund, som är standard. Vi misstänker att det är ett sätt för tillverkaren att spara in på materialkostnader.

Det är tunna keycaps i billig ABS-plast med en yta som är glatt, och inskriftsmetoden är även den mycket billig. Många tillverkare av Gaming-tangentbord väljer att använda den här typen av keycaps, främst för att det är ett billigt sätt att släppa igenom ljus. Metoden har en tendens att enkelt, ofta inom ett par veckor eller månader, slitas ut så pass mycket att de blir genomskinliga.

För ett tangentbord med en prislapp för närmre 2500kr så hade vi gärna sett att Razer använde sig av en dubbelskjutningsmetod, där keycapsen vidhåller sin förmåga att släppa igenom ljus, men inte är känsliga mot att slitas ut i och med att de gjuts i två lager. I tillägg använder Razer sig av radbruten inskrift, det leder till att den undre raden blir mycket sämre belyst än den övre, vilket lämnar ett dåligt intryck. Se nedan bilder på Corsairs K70 MK.2 för ett tydligt exempel av vad vi menar.

Razer har valt en layout med en bottenrad som inte följer en vanlig standard, vilket gör det svårt för oss att hitta keycaps på eftermarknaden för att byta ut de sorgliga keycapsen som tangentbordet skeppas med. Via nedan bild blir det lite tydligare med vad i menar. Ovan är standard, medan den nedre är den layout som Razer använder.

Allt är däremot inte negativt med Razers keycaps, inskriften på modifikationstangenterna är nämligen enradig. Det innebär att ljuset skiner igenom jämnt. Om modifikationstangenterna har skrift med radbrytning så brukar den ena raden vara betydligt sämre belyst, vilket ger en ojämn belysning – se Corsairs modifikationstangenter nedan för en bättre bild av hur det kan se ut.

Kikar vi vidare på inskriften så använder Razer ett typsnitt som inte skriker “Gamer”, men är inkonsekvent och vilket sänker helhetsintrycket markant. Exempelvis är funktionsradens F versaliserat, modifikationstangenterna har endast gemener medan de alfabetiska tangenterna endast har versaler, och backspace har en ikon medan övriga modifkationstangenter endast har skrift. Det lämnar ett fult helhetsintryck, och vi förstår inte tanken bakom det överhuvudtaget.

Corsair K70 MK.2

Corsair bestyckar K70 MK.2 med keycaps som är betydligt tjockare än Razers motsvarighet, fastän de har många andra egenskaper gemensamt. Keycapsen mäter cirka 1,2mm~, en helt godkänd nivå. Inskriftsmetoden är likt Razer av den billigare varianten, och är känslig mot användning; oljerester i fingrarna kan nöta ut den här typen av keycap inom veckor. Keycapsen är i ABS-plast, med en väldigt glatt yta.

Typsnittet som Corsair väljer att förse sina tangentbord med är enligt oss bland de fulaste på marknaden, det är tydligt vilken typ av demografi som de riktar in sig till. Vi är mer för stilrent och simpelt, men Corsair har gjort sin egna tolkning av vad de tror att gamers vill ha. I våra ögon ser det plottrigt och oprofessionellt ut, väldigt barnsligt.

Corsair faller även dem, likt Razer, på misstaget av att ha genomskinliga keycaps med radbruten inskrift. Vid exempelvis Caps Lock-tangenten, §-tangenten och <-tangenten blir det tydligt att den undre raden är sämre belyst än den övre. Det ser fult ut, och när Corsair har RGB-belysning som en av sina främsta säljargument, så lämnar det ett dåligt intryck.

K70 MK.2 har även det en bottenrad som ej är standard, vilket som vi nämnde tidigare gör det betydligt svårare att ersätta keycapsen med eftermarknadsset. Om Corsair väljer att bestycka sina tangentbord med lågkvalitativa keycaps, så känns det för oss märkligt att de inte använder en bottenrad för att göra det enkelt för slutkonsumenter att byta ut dem mot keycaps med högre kvalitet.

Varmilo VA109M RGB

Under våra tidigare test av Varmilo så har vi alltid blivit imponerade över deras keycaps. Det är tjocka keycaps i PBT-plast som mäter cirka 1,5mm~, med en finkornig textur som känns elegant vid beröring. Varmilos keycaps är alltså nästan trippelt så tjocka som motsvarigheten från Razer i Marksman Elite, och det med en billigare prislapp på cirka 1000kr. Till skillnad från Corsair och Razer så har Varmilo valt att använda PBT, en betydligt dyrare plast – men rör det sig om keycaps i den här priscirkeln så är det för oss självklart att tillverkarna har råd att investera lite extra i keycaps. PBT nöts inte ut, vilket ABS-plast gör, och inskriften i Varmilos keycaps är färgsublimerad. Det är en dyr process som är mycket stryktålig, i princip omöjlig att nöta ut vid vanlig användning. Under färgsublimeringsprocessen så utsätts keycapsen för en väldigt hög temperatur, och inskriften fläckar permanent keycapsen.

För oss är keycaps väldigt viktigt, det är vad vi berör och känner vid användning, och att snåla på en sådan detalj kan innebära dag och natt vad gäller användarupplevelse. Varmilo levererar återigen med tjocka och kvalitativa keycaps. Nackdelen med tjock PBT och färgsublimering är att de inte släpper igenom ljus, men vi föredrar känsla av kvalitet före det estetiska i våra tangentbord.

Just vårt exemplar av VA109M RGB är av Rainbow-varianten, det innebär att inskriften är regnbågsfärgad. I vårt tycke ser det lite barnsligt ut, men Varmilo har åtminstone tagit sig tid att se till att temat följs i detalj. Mellanslagstangenten har dragit inspiration från regnbågar och är beprydd med vågor i regnbågens färger, och även Escape-tangenten har ett motiv av samma tema. Varmilo skickar däremot med extra-tangenter för den som inte önskar använda motiven, utan istället vill ha en mer stilren look; vi föredrar de stilrena alternativen.

Varmilo använder en bottenrad som är standard. Om vi av någon märklig anledning skulle få för oss att byta ut dessa högkvalitativa keycaps, så blir det enkelt att hitta andra set på eftermarknaden.

Brytare och stabilisatorer

När vi går in i brytar-delen i vårt test så är det väldigt viktigt som läsare att ha förståelse för att tangentbordsbrytare är ett högst subjektivt ämne. Vi har byggt oss en egen åsikt och uppfattning om hur brytarna känns, medan Er egna uppfattning kan skilja sig markant. Det bästa sättet att få en tydlig bild av vad just Du tycker, är att helt enkelt prova. Gå till tangentbordsträffar, prova demo-tangentbord uppställda i butiker eller hör med en vän som äger den brytare Du är intresserad av för att få prova den.

Razer Huntsman Elite

Här blir det lite intressant, Razer lanserar med Huntsman-serien sin nya tangentbordsbrytare “Razer Opto-mechanical switch” – en brytare som använder sig av ljus för sin aktivering. Just Opto står för optisk aktivering, och av Razers marknadsföring att utläsa så får Razer det att låta som att de är först med detta, och banbrytande. Brytaren i sig ser ut att vara en klon av Bloody’s optiska brytare, Light Strike, och Razer själva väljer att inte namnge partnern som levererar brytarna till dem.

Vi bad Razer om en mer precis kraftkurva, men vi fick ingen – vi får istället förlita oss på deras marknadsförda kraftkurva från Razers hemsida. Vi tar alltid marknadsföring med en nypa salt, nästintill samtliga brytartillverkare visar upp kraftkurvor som inte överensstämmer med verkligheten, men eftersom att vi inte har instrument att mäta själva, så tar vi Razers:

Av formkurvan kan vi utläsa att Razer menar att det taktila guppet är väldigt skarpt, men ändå rätt lätt – alltså är brytaren inte menad att vara särskilt taktil. Vi upplever inte brytaren som det minsta taktil, alls faktiskt. Vi upplever den som nästintill linjär, vilket blir mer uppenbart om vi inte hör klicket. Våra sinnen luras lite om vi faktiskt lyssnar på brytaren, vid aktivering så avger brytaren ett klick – och vi får för oss att vi har upplevt något taktilt, då det förknippas med klicket. Om vi istället tar på oss hörlurar så att vi inte kan höra klicket så blir det uppenbart att brytaren knappt är taktil, den känns snarare linjär.

Går vi vidare och läser hur Razer marknadsför brytaren så är en av deras nyckelpunkter att det här ska vara den snabbaste brytaren någonsin. Vi provade att ansluta Corsair, Varmilo och Razers tangentbord samtidigt och mäta av hur snabbt de aktiveras och återvänder till neutralt läge, detta via Switch Hitter från EliteKeyboards. Vi kör ett simpelt test och mäter av brytarens totala aktiveringstid, alltså från nedslag, och tillbaka till neutralt läge. Vi testar genom att trycka på en tangent från varje tangentbord tio gånger så snabbt vi kan, och delar resultatet på tio, sedan sammanställer resultaten:

Varmilo VA109M RGB: 41,33ms
Corsair K70 MK.2: 38ms
Razer Huntsman Elite: 62,33ms

Det blir ganska tydligt att Razers brytare faktiskt är långsammast i vårt test. Vårt test är inte vetenskapligt, men det återspeglar ett vanligt användarscenario. Syftet med testet är främst att syna marknadsföringen – även om brytaren teoretiskt kan vara snabbare än motsvarigheter på marknaden, så är det inget vi mänskliga kan känna av vid faktisk användning. Huntsman Elite är långsammast av dagens tre tangentbord, men när det rör sig om så få millisekunder så är det inte om en skillnad varken vi eller ni kommer att märka av vid ett vanligt användarscenario. Razer menar på att aktiveringen i deras brytare är snabbare än någon annan på marknaden, något vi inte kan mäta i vår testbänk – men vi kan mäta aktiveringar i följd som vi har gjort ovan.

Vad skriver Razer mer i sin marknadsföring av brytaren? Jo, tangentnedtryckningen ska vara mer balanserad i och med att de har stabilisatorer. Oavsett var på keycappen vi trycker, ska tangenten försänkas jämnt. Alltså, de tacklar ett problem som inte existerar i dagens vanligaste tangentbordsbrytare, Cherry MX-serien. Cherry MX fastnar inte om man trycker på sidan av en keycap, tvärtom så är det en av Cherrys styrkor i jämförelse med andra alternativ som Alps, så det är lite av en märklig marknadsföring i vårt tycke. Tvärtom så får vi endast nackdelar av detta; stabilisatorerna. Användning av stabilisatorer per varje brytare känns för oss onödigt, och tillför endast fler komponenter i en brytare som kan fallera. Brytaren har ett irriterande och högljutt ping som blir tydligt vid nedtryck; vi har spelat in ett klipp:

Vi kan inte med säkerhet avgöra att det är stabilisatorerna som ligger bakom ljudet, men de, ihop med övriga komponentval ligger sannolikt bakom ljudsignaturen. När tillverkare väljer att ha ett ihåligt, tunt plastchassi, så har tangentbordet en tendens att låta väldigt tunt och plastigt – det i kombination med aluminiumplattan som agerar monteringsplatta tror vi ligger bakom ljudet.

Razer Opto-mechanical switch

Brytartyp: Lätt-taktil med klick
Taktil: Ja, lätt
Klick: Ja
Aktiveringskraft: 45cN
Slaglängd: 3,5mm, aktivering vid 1,5mm
Återställningspunkt: 1,5mm

I ljudklippet nedan hörs först fem Enter-nedslag, följt av fem mellanslags-nedslag, sedan skriver vi ett kort stycke.

Tanken med brytare som klickar, i vårt tycke, är att de ska vara tillfredsställande – vi önskar få ett tillfredsställande och djupt klick samtidigt som vi känner av en tydlig taktil händelse. I Razer Huntsman Elite får vi inget av dessa – vi får ett plastigt och tunt klick-ljud samtidigt som brytaren känns mer linjär än taktil. Nedan har vi jämfört en väldigt taktil brytare med ett skarpt och distinkt klick; Kailh BOX Navy. Razers klick-ljud inleder klippet, följt av Kailh BOX Navy, de går sedan i vågor.

De faktiska stabilisatorerna har en mer ovanlig design, sannolikt menade för endast den här specifika brytartypen. De är monterade på kretskortet, och rasslar vid lätt beröring. Istället för den vanligare MX-uppsättningen av stabilisatorer där tråd fästs i keycapsen och är rörlig, så fäster istället keycappen med hjälp av plasthakar i stabilisatorn under monteringsplattan.

För oss är stabilisatorer en väldigt viktig del av upplevelsen i ett tangentbord, men tyvärr har vi ännu inte stött på en gamingtillverkare som tar stabilisatorer på allvar; exempelvis genom att smörja dem. Det är synd, för bra stabilisatorer utan ett rasslande ljud kan innebära natt eller dag vid användning.

Corsair K70 MK.2

Vårt exemplar av K70 MK.2 använder sig av Cherry MX Silent Red, i RGB-hus – vilket innebär att det övre huset är genomskinligt för att släppa igenom ljus.

Cherry MX Silent Red
Brytartyp: Lätt, Linjär
Taktil: Nej
Klick: Nej
Aktiveringskraft: 45cN
Slaglängd: 3.7~, aktivering vid 1.9 mm ±0.6 mm
Återställningspunkt: 1,8mm~

Cherry MX Red visas på bilden ovan, men Cherry MX Silent Red aktiveras identiskt.

I ljudklippet nedan hörs först fem Enter-nedslag, följt av fem mellanslags-nedslag, sedan skriver vi ett kort stycke.

Cherry MX Silent Red RGB är resultatet av ett partnerskap mellan Cherry och Corsair, och till en början hade Corsair exklusiv rätt till brytaren. Tack Corsair för att ni är med och möjliggör fler alternativ för konsumenter, men brytaren är som bortkastad i K70 MK.2. Konstruktionen är så ranglig att det genast blir uppenbart för oss att den tysta brytaren inte alls låter så tyst i chassit av K70 MK.2.

Ljudet som hörs vid skrift på ett tangentbord påverkas av många olika faktorer. Däribland materialet chassit är gjort av, materialet av monteringsplattan, typen av konstruktion, hur mycket resonansutrymme det finns inuti chassit, typen av keycap, med mera. Det är svårt att kategorisera olika ljud med någon form av grundregel, men generellt brukar välbyggda och robusta tangentbord ha ett mer robust, djupt och klart ljud – medan sämre byggen låter “plastigt”, “rasligt” och otydligt. Nedan har vi en jämförelse med Cherry MX Silent Red på Corsair, samt Cherry MX Silent Red på ett av våra egna byggen – skillnaden i ljud blir rätt tydligt – speciellt ljudnivån. Vi kan även höra att plattan i Corsairbordet har mycket vibrationer, samt att chassit har resonansutrymmen – något som tyder på att tillverkaren har snålat in med material och dämpning på insidan. I klippet nedan inleder vi med att trycka på brytarstammen i K70 MK.2, alltså utan keycaps, sedan trycker vi på stammen i vårt egna bygge – sedan växlar vi. Använd hörlurar för att tydligare höra ljudet.

Tangentbordet vi använder som referens för ljudet – de blå brytarna är Mod M-brytare (ej med i ljudklippet)

Skillnaden mellan en vanligt Cherry MX Red-brytare, och en Cherry MX Silent Red är att stammen har gummibitar monterade, som i sin tur dämpar ljudet som uppstår när stammen kolliderar med brytarhuset. En följd av gummibitarna är att det dödar lite av slaglängden.

Vi upplever att brytaren skrapar lite vid nedtryckning, nedslaget är inte riktigt helt lent. Vi föredrar även ljudkaraktären som brytare med nylonhus har, över de genomskinliga husen. Nylonhus brukar ha en djupare ljudkaraktär i jämförelse med genomskinliga hus, men vi förstår att genomskinliga hus fungerar bättre i kombination med LED-belysta tangentbord.

Av kraftdiagrammet nedan att döma, utfört av tangentbordsentusiasten HaaTa, så är den faktiska aktiveringskraften endast 33cN~, vilket skiljer sig rätt markant mot den marknadsförda aktiveringskraften 45cN. Istället bottnar brytaren vid 48cN. Värt att notera är att testet är utfört på en vanligt Cherry MX Silent Red, och inte en Cherry MX Silent Red RGB – men de ska ha samma specifikationer. Det visar på hur stora toleranser Cherry jobbar med, de specificerar ±15cN för majoriteten av sina brytare. Det är för oss ännu en anledning till att vara skeptiska till marknadsförda siffror, om inte oberoende tester finns tillgängliga för att styrka eller dementera. Vi har inte utfört test själva då vi saknar instrument för detta, men vi upplever brytaren som lite lättare än det specificerade 45cN vid aktivering.

Kraftdiagrammet är gjort av HaaTa, HaaTa@input.club – länk till diagrammet https://plot.ly/~haata/475.embed

Summerat är brytaren OK, men vi känner inte riktigt att den kommer till sin rätt i K70 MK.2, främst på grund av bristande byggkvalitet som sänker upplevelsen markant. Brytaren är inte lika len som vi hade hoppats, men Cherry-brytare skrapar överlag vid nedtryckningar. Cherry har sedan en tid tillbaka ändrat i sitt maskineri för att skapa lenare brytare, och det är helt klart en stor förbättring i jämförelse med Cherry MX-brytare för ett par år sedan. Vi tycker fortfarande att motsvarigheter från MX-klontillverkare, som exempelvis Gateron, är före Cherry i brytarutveckling. Märkligt, när det rör sig om kloner av originalet.

Om vi går vidare till stabilisatorerna i Corsair K70 MK.2 så är det lite som vi har kommit att bli vana vid från gamingtillverkare. Stabilisatorerna känns billiga, de skrapar och rasslar enormt – något som för oss är väldigt tråkigt och sänker användarupplevelsen avsevärt. Stabilisatorerna är monterade i aluminiumplattan istället för kretskortet, och är inte smorda. För att få uppleva hur stabilisatorerna låter, lyssna på början av ljudklippet ovan, där vi skrev om Cherry MX Silent Reds specifikationer.

Det finns flera komponenter i en stabilisator som kan påverka känslan och ljudet, och bristande kvalitet i bara ett av dessa räcker för att sänka upplevelsen. Det finns en stam, ett hus för stammen samt en metalltråd som håller samman dessa – och stabilisatorerna i Corsair K70 MK.2 är för oss jämförbara med billiga stabilisatorer från Kina. Tråkigt att se i ett premiumbord.

Varmilo VA109M RGB

Vårt exemplar av VA109M RGB använder sig av en sällsynt brytare, Cherry MX Nature White RGB. Brytaren introducerades 2015 av Ducky, en tillverkare som står nära Varmilo, och har nu hittat till Varmilos tangentbord. Brytaren är tänkt att vara ett mellanting mellan Cherry MX Red och den tyngre Cherry MX Black.

Cherry MX Nature White
Brytartyp: Mellantung, linjär
Taktil: Nej
Klick: Nej
Aktiveringskraft: 52cN, bottnar vid 65cN
Slaglängd: 4.0mm~, aktivering vid 2mm ± 0.6mm
Återställningspunkt: 1,8mm~

Cherry MX Red visas på bilden ovan, men Cherry MX Nature White RGB aktiveras identiskt.

Vi såg fram emot att få prova på Cherry MX Nature White, en av få brytare ur Cherrys sortiment som vi fram till nu inte har fått möjlighet att testa. Vår entusiasm kring brytaren dog ut rätt snabbt, det är en av de brytare som skrapar mest av samtliga vi har testat på. De känns väldigt tunga vid nedtryck, mycket tyngre än den marknadsförda kraften av 65cN i botten. Förr oss känns de som en linjär variant av Cherry MX Clear, också en tungdriven brytare som skrapar – men den brytaren har meriten av att vara mycket taktil; Nature White är linjär. Linjära brytare lever på att upplevas som lena, dessa brytare känns som att de har sand i sig – det är det bästa sättet som vi kan förklara känslan på. Oberoende kraftmätning av Cherry MX Nature White saknas, så vi har ingen referens.

Likt Cherry MX Silent Red så låter de inte särskilt bra enligt vår personliga preferens, men i kombination av ett väldämpat chassi, samt bra keycaps så låter det inte alltför illa. Nylonhus hade dock varit grädden på moset, som i vårt test av Varmilo VA88M.

När det kommer till stabilisatorer så piskar Varmilo samtliga tillverkare på fingrarna, den kinesiska tillverkaren har med råge bäst stabilisatorer, enligt oss. De är fabrikssmorda och är väldigt lena, och låter framförallt fantastiskt. För oss är det lite av ett mysterium hur de får stabilisatorer monterade direkt på monteringsplattan att låta så bra, men det går sannolikt att härleda till byggkvaliteten i deras tangentbord, utöver just att de är fabrikssmorda och högkvalitativa. Om vi får för oss att bygga ett eget tangentbord framöver så vore det inte helt fel att stjäla stabilisatorer direkt från en Varmilo-bräda, så bra är de. Vi önskar att gamingtillverkare, som i vårt tycke alltid har undermåliga stabilisatorer, köper på sig ett par Varmilobrädor och drar lärdom i hur de sköter stabilisatordelen – där har de mycket att lära. En liten, men ack så viktig detalj i användarupplevelsen av ett tangentbord.

Mjukvara och programmeringsmöjligheter

Vi håller oss korta här, eftersom att vi redan tidigare har gått igenom Corsairs samt Razers mjukvaror. Både Razer Marksman Elite, samt Corsair K70 MK.2 är fullt programmerbara, det går att programmera in Macron, programmera om tangenter och de stödjer många olika belysningsmöjligheter.

Problemet vi har med både K70 MK.2, samt Razer Marksman Elite, är att de är beroende av sina mjukvaror för programmering. Deras mjukvaror är väldigt resursintensiva, men Razer Synapse drar det ändå steget längre. De kräver inloggning till deras tjänst, och exempelvis belysning som programmeras in på Razer Marksman Elite slutar att fungera om Razer Synapse stängs – för oss helt otroligt för ett tangentbord som kostar cirka 2500kr. Värt att nämna till Razers fördel är att samtliga av deras Chroma-produkter, Razer Marksman Elite inräknat, stödjer Philips Hue – bra att ha i åtanke om Ni önskar synkronisera Er belysning.

Varmilo Va109M RGB har all belysningsprogrammering direkt på tangentbordet, och kommer ihåg den. Dessvärre saknar Varmilo programmeringsmöjligheter vad gäller Macron, stöd för olika lager och programmering av individuella tangenter. Det har i vårt tycke varit Varmilos akilleshäl i samtliga tre bord som vi har testat från tillverkaren. De gör kvalitativa produkter till ett bra pris, men saknar programmerbarhet i de flesta av sina tangentbord. Varmilo har alltså stöd för programmering i vissa modeller, precis som de har stöd för anslutning via USB-C i vissa tangentbord, men av någon anledning ger de inte dessa stöd till samtliga tangentbord.

8
Leave a Reply

avatar
5 Comment threads
3 Thread replies
5 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
6 Comment authors
JoBBiEmir MulahalilovicJesper FTorKhers Recent comment authors
  Subscribe  
senaste äldsta flest röster
Notifiera vid
Gabriel Hökemyr
Medlem
Gabriel Hökemyr

Kan tillägga att det även finns bra keycaps i ABS plast t.ex de från gmk och signature plastics men det finns också dåliga caps i PBT plast

Khers
Gäst
Khers

Äntligen någon som inte lägger fingrar emellan och vågar skriva att gaming-tangentborden är dåliga eller rent av värdelösa – mycket bra!

Tor
Gäst
Tor

Håller helt och hållet med. Gaming tangentbord är ganska b tyvärr. Köpte ett Leopold på BF för 990kr och jäklar så mycket bättre det känns än allt gaming trams.

Jesper F
Gäst
Jesper F

Jag missade hela det mekaniska tangentbords explosionen när dom lanserades för många år sen.
Nu är det dags att köpa ett nytt tangentbord och jag kan knappt tro mina ögon när jag kollar på dessa priser, tangentbord utan rimliga och praktiska funktioner som enkla media knappar och handleds stöd med huttlösa priser.
Det är tråkigt att se vad det blivit.

JoBBi
Medlem
JoBBi

Så Varmilo-tangentbordet har tjocka PBT-tangenter och dyesubbade labels. OCH RGB-belysning? Varför ha belysning om inget ljus släpps igenom tangenten? Vad har jag missat?