Design och konstruktion

För oss på NordicHardware är byggkvalitet det absolut viktigaste i ett tangentbord. Byggkvalitet står för merparten av användarupplevelsen. Vi upplever att om ett tangentbord känns robust, så påverkar det faktiskt känslan av att skriva och spela på ett tangentbord. Ljudkaraktären blir bättre, brytarna känns mysigare och helhetsintrycket påverkas markant.
Vi blir därför alltid nyfikna på hur olika tillverkare har valt att balansera just det estetiska med byggkvalitet. I dagens test har vi tre tangentbord i premiumsegmentet, och det ska bli intressant att se vad för skillnader det är mellan borden, och var de olika tillverkarna har valt att snåla in.

Design och konstruktion

Razer Huntsman Elite

Razers tangentbordsdesign känns lite som kringutrustningens Apple-motsvarighet. Vi vet direkt att en produkt tillhör Razers portfölj vid första ögonkastet, så är även fallet med Razer Huntsman Elite. Razer har med sina senaste tangentbord börjat skala av designen mer, framförallt i jämförelse med BlackWidow-serien, snyggt i vårt tycke.

Ovansidan är bestyckad med en tunn skiva aluminium, följt av, vad vi misstänker är, ett akryllager – resten är plast. Aluminiumskivan agerar även monteringsplatta, vilket innebär att brytarna är exponerade, och dammpartiklar och annan smuts kan leta sig in till brytarna. Det innebär även att brytarna är känsliga mot slag från sidan, men mer om brytarna lite senare i testet.

Chassit flexar enormt, utan metallplattan hade vi nog kunnat böja hela konstruktionen på mitten – rent ut oacceptabelt för ett tangentbord med en prislapp på närmre 2500kr. Inte nog med att chassit flexar enormt, det ekar även ihåligt – ännu ett tecken på att Razer valt att snåla in på material på insidan av chassit. Det leder till stora resonanslådor och påverkar ljudet negativt, i tillägg till att tangentbordet känns bräckligt. Med prislappen i åtanke så är det helt utom vår förståelse att tillverkaren kommer undan med den här typen av byggkvalitet. Vikt kan agera en bra indikation på huruvida robust ett tangentbord är byggt, och med låga 860g~ så imponerar inte Razer på oss.

Den övre högra sidan av tangentbordet har fyra fysiska knappar, varav den ena även agerar hjul. Det ser tilltalande ut vid första anblick, fram till att vi faktiskt börjar känna på dem. Det är en uppsättning väldigt billiga knappar, och de känns obehagliga att bottna. De har en kort slaglängd, och bottningen är stenhård. Det är så pass obehagligt att vi känner att vi löper risk för ledskador i fingrarna om vi skulle sitta och trycka ned dessa gång efter gång under en längre period.

Vänder vi på tangentbordet så har Huntsman Elite sex stycken gummiytor, samt två utfällbara fötter. I vårt test av Razer BlackWidow Chroma V2 så föll en av de utfällbara fötterna ur sin position; ett varningstecken redan då. Razer bygger vidare på den obeprövade byggkvaliteten vad gäller fötter och bestyckar det dyraste tangentbordet i sin portfölj med två väldigt tunna utfällbara fötter. De fälls ut i två lägen, pluspoäng till Razer för att vi får välja, men fötter som håller uppe tangentbordet i den lägsta positionen mäter ynka 3mm~, jämför detta med Varmilos 6,5mm~ så får ni en tydlig bild av hur Razer har valt att snåla in på fötterna. I tillägg, medan vi mätte tjockleken av fötterna på Huntsman Elite så föll mycket riktigt den ena foten ur, pinsamt för ett bord med en skyhög prislapp. Fötterna är åtminstone bestyckade med ett lager gummi, om än knappt; lagret av gummit är ytterst tunt och känns knappt av våra fingrar.

Positivt för Huntsman Elite är att tangentbordet har en tjock, trådad, USB-kabel – negativt är att den delas vid anslutningen. Vi blev först konfunderade gällande varför det behövs två stycken USB-anslutningar för tangentbordet, i och med att Huntsman Elite saknar externa USB-portar. Det visar sig att akryllagret samt det medföljande  handlovsstödet behöver en egen USB-anslutning för att lysa. Det finns flera kretskort på eftermarknaden som stödjer RGB integrerat på kretskortets undersida, som lyser upp och går att programmera – dessa för under 500kr. Hur klarar Razer inte av det utan en egen USB-anslutning dedikerad för ljus, med en prislapp på cirka 2500kr?

Corsair K70 MK.2

Corsair K70 MK.2 har den klassiska Corsair-looken som präglar deras K-serie. Chassit är av plast, försett med ett lager i aluminium som täcker tangentbordets övre yta samt agerar monteringsplatta – samma lösning som Razer har valt i Huntsman Elite. Det rör sig om ett chassi i lågprofil med exponerade brytare, ett numer klassiskt drag av många tillverkare. Exponerade brytare kan subjektivt bidra till snyggare estetik, men det medför även att brytarna blir mer sårbara mot exempelvis slag från sidan, smuts och dammpartiklar. Till skillnad från tidigare bord från Corsair som hittat till vår testbänk, så är konstruktionen i K70 MK.2 inte lika ihålig – även om vi kan höra en tendens till resonans. Det ska bli intressant för oss att se om det återspeglas lite senare i våra ljudtester, där undermåliga byggen och resonansutrymmen blir väldigt tydliga i hur tangentbordet låter. Positivt med K70 MK.2 är att det inte flexar avsevärt.

Vi faller dessvärre inte för säljargumentet “stryktålig aluminiumram” som en form av intyg för premium. Det övre skiktet i borstat aluminium är i vårt tycke en snygg detalj, det tillför tyngd och robusthet till konstruktionen, men det blir därför än mer tydligt att Corsair snålat på övriga fronter. Om ni undrar om borstad metall i ett tangentbord är någon form av “premium”, tänk igen; här har vi ett AliExpress-exempel som har liknande “premiumkonstruktion” för cirka 300kr:
Klick

Vi hittar flera extrafunktioner, dessa i form av mediaknappar, ett kluster för belysning, profil och Windows-tangentlås, samt en extern USB-port. Extrafunktionerna på tangentbordets yta är märkligt placerade, asymmetriskt och knapparna skiljer sig i form från varandra. Ett märkligt designval; vi hade hellre sett den övre “pannan” symmetrisk – eller helst sett den avsaknad helt och hållet. Mediaknapparna ovanför numpad hade likväl kunnat vara mediatangenter i våra ögon, någon som hade bidragit till bättre estetik samt känsla. Vi tycker nämligen att extraknapparna längs med pannan känns svampiga, medan de mediaknapparna placerade ovanför numpad bottnar väldigt hårt. Samtliga knappar är i plast, och känns inte särskilt robusta – dessa inger inte en känsla av premium. Volymhjulet är å andra sidan i metall, dock sitter volymhjulets höljen löst och känns allt annat än högkvalitativa.

K70 MK.2 skyltar även med en USB-port på tangentbordets bakre parti; dessvärre innebär det en extra ände i USB-väg. Anslutningskabeln är tjock och robust, iförd en flätad ärm – men den är inte löstagbar. Anslutningskabeln delar sig i slutänden; själva tangentbordet samt den extra USB-porten har båda varsin USB-A-anslutning. Vi tycker alltid att det är trist när tillverkaren väljer den här specifika uppsättningen, och det verkar främst röra Razer och Corsair från vad vi har sett. Vad gäller Corsair så verkar det åtminstone finnas en anledning bakom kabeldelningen, till skillnad från Razer, men vi tycker inte att den ökade effekten via USB är signifikant nog för att rättfärdiga en kabeldelning.

Vi hittar även kabelkanaler på tangentbordets undersida, en detalj som kan ses som en extrafunktion; men kanalerna är trånga och bidrar istället till sämre konstruktion. Vi hade gärna klarat oss utan denna, då inga kvalitativa kablar får plats under bordet i kanalerna. För att bidra ytterligare till den bräckliga designen så är de utfällbara fötterna små, och fyller inte utskärningen dedikerad till dem. Det innebär att det är mer material som Corsair har snålat in på i tangentbordets konstruktion. Fötterna är gummibestyckade, eller åtminstone är det nog tanken – gummit är väldigt glatt och hårt, och vi misstog det först för vanlig plast; ännu en punkt Corsair snålat in på.

Varmilo VA109M RGB

Den kinesiska tillverkaren har hittills inte lämnat oss missnöjda med byggkvaliteten, och vi är nyfikna på att se om fallet även är så idag. Chassit är detsamma som vi tidigare har testat i MA105C, men nu med ett par extratangenter samt annat färgschema.

Chassit är i hård plast och har en trätextur genomgående samtliga ytor, en unik och snygg detalj i vårt tycke. Simpelt och stilrent har varit Varmilos signum, det händer inte särskilt mycket – tangentbordet är menat att vara ett tangentbord och inte mer. Chassit har ingen flex och är väldigt kompakt, det låter inte ihåligt när vi knackar på det. Varmilo har bestyckat tangentbordet med en monteringsplatta i stål, och de har även dämpat chassits insida med skum för att eliminera eventuell resonans. Den simpla, men robusta designen är oss i smaken, då vi värdesätter byggkvalitet och robusthet över konstiga designer och materialval tänkta att innovera och tilltala en viss demografi. Vi hade gärna sett en metallkonstruktion för den här prislappen, men om det är plast som gäller så blir det inte mycket bättre än vad Varmilo har tillverkat i VA109M.

Vi kan känna att avsaknaden av vissa extrafunktioner som återfinns i de andra tangentborden från dagens test är lite tråkig. Simpel design i all ära, men vi har inget emot olika extrafunktioner som underlättar vid vanliga användarscenarion – exempelvis externa USB-portar likt i Corsair-bordet.

USB-kabeln som följer med är en vanlig gummiärmad kabel, en klar nedgradering från de tjocka, robusta och flätade kablarna från Razer och Corsair. Vi ger Varmilo däremot pluspoäng för att de fortsätter att göra kabeln löstagbar, vilket låter oss använda vilken kompatibel kabel vi än önskar. Om en kabel skulle vara defekt eller gå sönder så är inte hela tangentbordet förlorat, vi önskar därför att fler tillverkare börjar göra tangentbord med löstagbara kablar. Anslutningen är via miniUSB, en tangentbordsstandard som nu börjar fasas ut för USB-C. Varmilo använder USB-C-anslutningar i vissa av sina tangentbord, vi önskar att de hade valt att använda sig av USB-C även i VA109M.

På undersidan hittar vi fem gummiytor, samt två utfällbara gummibestyckade fötter. Varmilo har alltid imponerat oss med sina gummifötter, de är med stor marginal de mest robusta och förankrade gummifötterna som vi har sett i tangentbordsväg. Båda fötterna har ett tjockt lager gummi, även dessa är löstagbara – om vi skulle önska tvätta dem eller liknande.

Tillbehör

Razer Huntsman Elite

Vi får med ett handlovsstöd som fästs med magnet, en lösning som vi tycker fungerar bra. Handlovsstödet har även det, likt tangentbordet, ett lager av akryl för att släppa igenom ljus – det synkroniseras snyggt ihop med tangentbordet. I kombination med tangentbordet så blir det en snygg uppsättning, speciellt när tangentbordet är belyst.

Ytan är av läder, och det finns en fyllning som är mjuk. Fyllningen är dock tunn, och dessvärre bottnar vi enkelt när vi vilar handloven mot stödet och möts av en hård yta. Handlovet flexar också väldigt – det är skralt byggt, likt tangentbordet. Så pass skralt att det är rimligt att anta att handlovsstödet går i bitar om vi skulle råka tappa det.

Corsair K70 MK.2

Likt Razer så förser Corsair oss med ett handlovsstöd i förpackningen, men något verkar inte riktigt stämma. Läser vi marknadsföringen på förpackningen så står följande: “Soft detachable palm rest”, alltså mjukt löstagbart handlovsstöd. Det handlovsstöd som följer med går nämligen inte enligt oss att beskriva som mjukt, det är en form av plast som har en hård textur.

Utöver just ett handlovsstöd med textur, så får vi även med ett par utbytescaps – även dessa med texturerad yta.

Varmilo VA109M RGB

Varmilo skickar med en högkvalitativ keycap-dragare, samt flera extra keycaps – om vi skulle vilja ha mer eller mindre regnbågsinspirerade keycaps. Specifikt keycap-dragaren är den bästa vi har stött på, både på eftermarknaden, men även i jämförelse med vad andra tillverkare skickar med sina tangentbord.

8
Leave a Reply

avatar
5 Comment threads
3 Thread replies
5 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
6 Comment authors
JoBBiEmir MulahalilovicJesper FTorKhers Recent comment authors
  Subscribe  
senaste äldsta flest röster
Notifiera vid
Gabriel Hökemyr
Medlem
Gabriel Hökemyr

Kan tillägga att det även finns bra keycaps i ABS plast t.ex de från gmk och signature plastics men det finns också dåliga caps i PBT plast

Khers
Gäst
Khers

Äntligen någon som inte lägger fingrar emellan och vågar skriva att gaming-tangentborden är dåliga eller rent av värdelösa – mycket bra!

Tor
Gäst
Tor

Håller helt och hållet med. Gaming tangentbord är ganska b tyvärr. Köpte ett Leopold på BF för 990kr och jäklar så mycket bättre det känns än allt gaming trams.

Jesper F
Gäst
Jesper F

Jag missade hela det mekaniska tangentbords explosionen när dom lanserades för många år sen.
Nu är det dags att köpa ett nytt tangentbord och jag kan knappt tro mina ögon när jag kollar på dessa priser, tangentbord utan rimliga och praktiska funktioner som enkla media knappar och handleds stöd med huttlösa priser.
Det är tråkigt att se vad det blivit.

JoBBi
Medlem
JoBBi

Så Varmilo-tangentbordet har tjocka PBT-tangenter och dyesubbade labels. OCH RGB-belysning? Varför ha belysning om inget ljus släpps igenom tangenten? Vad har jag missat?