GPS och kontinuerlig pulsmätning – vi testar den påkostade träningsklockan Fitbit Surge

Fitbit Surge

Tränings- och hälsoorienterade Fitbit ställer upp med ytterligare en enhet, men den här gången är det lite mer än bara ett träningsarmband. Surge är företagets toppmodell, som till skillnad från armbanden i Flex- och Charge-serierna antar ett mer klockliknande format för att kunna tampas med konkurrenter som Pebble och Samsung Gear Fit.

Bra passform, men klumpig design

Surge ärver sitt övergripande designmantra från syskonen i Charge-serien. Hela enheten är i svart och mörkgrått med en lätt sluttning på själva boetten. Det innebär att skärmen får en lite bekvämare betraktningsvinkel, men också att den kan känns klumpigare än klockor med mer homogen tjocklek.

Själva boetten känns gedigen och betydligt mindre plastig än Charge-modellerna. Istället för den lilla OLED-panelen som används i armbanden så har Surge en pekskärm med LCD-panel på 1,26 tum. Det är samma storlek som i Pebble och Pebble Steel, och vår misstanke är att det rent av rör sig om samma panel.

Precis som Pebble så är Surge nämligen transflektiv, vilket innebär att den kan läsas av utan bakbelysning utan klarar sig med omgivningsljuset, och med den utlovade batteritiden på upp till 7 dagar i åtanke handlar det med största sannolikhet om just en e-pappersskärm. Surge förmedlar inte skärmens upplösning på sin hemsida, men i och med den matchande storleken och paneltypen är vår gissning att klockan precis som Pebble har en upplösning på 144 x 168 pixlar. Det bildförhållandet matchar också dimensionerna på skärmen.

Armbandet är i gummi och är bredare än de flesta vanliga klockarmband, men inte riktigt i dubbelbredd. Det fästs på handleden med ett vanligt hålspänne och sitter både bekvämt och stabilt – det har även en viss elasticitet som ger lite mer svängrum i passformen.

I och med pekskärmen har Surge ett mer avancerat gränssnitt än Charge, och menyerna har förhållandevis bra. Utöver att se tiden kan du starta ett träningspass som loggas inklusive stegräkning, tidtagning och puls, läsa dina notiser från telefonen eller ställa in alarm. Förutom notiserna är allt det här funktioner vi känner igen från Charge – den största skillnaden är helt enkelt att du kan göra mer på själva klockan istället för att behöva göra det via Fitbit-appen. Någonting vi fortfarande saknar är möjligheten att starta sömnloggningen direkt på klockan, så vill du använda den funktionen får du göra det på telefonen.

En fördel under själva träningsloggningen är att du ständigt ser din statistik direkt på handleden, medan Charge visar betydligt mindre information och behöver väckas för avläsning. På Surge ser du däremot både antal steg, puls och tid samtidigt utan att behöva bläddra i menyerna eller gräva fram telefonen. Vad vi däremot noterade är att pulsmätningen inte alltid var vidare pålitlig under just träningspass.

Det går dessutom att styra musikuppspelning på en parkopplad telefon, men den funktionaliteten fungerade inte optimalt i kombination med Iphone under våra tester. Det har att göra med att musikkontroller över bluetooth går över AVRCP-protokollet, som i sin tur inte är integrerat i nyare bluetooth-versioner som 4.0 och uppåt (som hanterar notiser). Därför får man aktivera ett äldre bluetooth-läge i klockan och göra en separat parkoppling – vi fick tyvärr aldrig funktionen att fungera på just Iphone. På Android-telefoner var det däremot inga problem. Problemet kvarstod även efter en firmware-uppdatering.

Samma smidiga app

Fitbit Surge använder samma app som Charge och Charge HR, en mjukvara vi tidigare gett tummen upp för sina utförliga inställningar och sitt enkla upplägg. Här kan du själv sortera vilken information från klockan du tycker är viktigast och vilken du inte bryr dig om, för att på så sätt få en snabb och smidig överblick. Tyvärr är det bara Fitbits data som gäller – du kan varken synkronisera till eller från telefonens egna tjänster som Healthkit eller Google Health.

Precis som Charge HR så har Surge en optisk pulsmätare som kontinuerligt kan hålla koll på pulsen dygnet runt. Du kan bland annat se hur din puls stiger och faller under ett träningspass eller hur din vilopuls ser ut när du sover. Precis som med alla optiska pulsmätare finns det större felmarginaler än med ”äkta” klinisk utrustning, men Fitbits avläsning fungerar bra för att få en ungefärlig överblick över pulsen. Kontinuerlig mätning ger en betydligt mer användbar bild än vad du får ut av endast enstaka datapunkter med långa mellanrum. En trevlig detalj är den inbyggda GPS-kretsen som kan hålla koll på hur långt du sprungit under en löprunda. Det är svårt att få en väldigt exakt siffra på hur exakt mätningen är, men vi testade loggningen under promenader på kända sträckor och fick rimliga resultat ner till 10- eller 100-tal meter – du bör däremot inte räkna med att få pålitliga värden ner till enstaka meter. Klockan håller inte heller koll på var du har sprungit med data som kan matchas mot en karta, utan bara den totala sträckan.

Fitbit utlovar en batteritid på upp till sju dagars aktiv drift, alltså i klass med Pebble och något vassare än lillebror Charge HR. Tyvärr når vi inte riktigt upp till de sju dagarna om vi även använder klockan på natten, men i det fallet är fem dagar inga problem. Vi hade hoppats på att verkligen klara en hel vecka, men jämfört med många andra klockor i den här guiden är fem dagar verkligen inte någonting att klaga på.

Laddningskontakten är snarlik kontakten till Charge respektive Charge HR, men inte identisk med någon av dem. Den knäpps fast på klickans undersida och är inte otymplig att använda med enheten liggandes på nattuksbordet, men känns likt Fitbits andra laddare lite bräcklig.