Sällsynta jordartsmetaller som de kallas är en extremt viktig komponent i all elektronik och dagens samhälle. Kina kontrollerar 97 procent av dessa viktiga metaller och regeringen kontrollerar exporten av dem med järnhand, någonting som kan få allvarliga konsekvenser framöver.
Sällsynta jordartsmetaller som de kallas är egentligen inte direkt sällsynta, utan de finns att hitta överallt världen över. Problemet är att hitta en källa med tillräckligt mycket av dessa metaller, för att göra det ekonomiskt försvarbart att bryta dem. Ett annat problem är att kunna separera dessa metaller från övriga grundämnen vilket kräver avancerade raffinaderier.
Dessa metaller är för dagens samhälle en väldigt viktig del i vår levnadsstandard även om det inte är någonting man tänker på. Metallerna används i allt från TV-apparater, DVD-skivor, datorminnen och kretsar. Även batterier, magneter, vindturbiner och katalysatorer i bilar använder sig av dessa metaller. Kina står bakom inget mindre än 97 procent av den globala tillgången av sällsynta jordartsmetaller och är väl medvetna om hur viktiga dessa är.
Kinas dåvarande premiärminister Deng Xiaoping såg redan 1992 landets unika position
De senaste åren har Kina därför valt att begränsa exporten av dessa metaller till övriga länder, någonting som fått tillverkare världen över att rasa då lägre tillgång resulterar i högre priser. I år har Kina ytterligare strypt tillgången med hela 27 procent, och kommer totalt exportera 10 000 ton sällsynta jordartsmetaller under 2012 – där de flesta är inom kategorin tungmetallar som värderas högst. Ett exempel är elbilar som sakta växer, och deras batterier kräver flera kilo av dessa metaller. I takt med att oljan blir dyrare och tillgången lägre, kommer vårt beroende av sällsynta jordartsmetallar att fortsätta öka inom denna marknad. Men inte minst halvledarindustrin i helhet är beroende av dessa metaller.
Att begränsa exporten främjar Kina på två sätt. Det ena som tidigare nämnt är ökade priser, men även att de kan strypa antalet enheter en konkurrent (ett företag inte baserat i Kina) kan producera inom elektronikindustrin. På sikt kan det leda till att allt fler företag väljer att flytta sin verksamhet till Kina, och göra att Kina hamnar på framkant teknologiskt globalt. Medan denna taktik inte gått som planerat ännu är det inga tvivel om att det kommer börja ha effekt i takt med att de fortsätter strypa exporten ytterligare.
Varför börjar inte andra länder bryta sällsynta jordartsmetaller?
Vad man kan fråga sig är varför ingen annan tänkt tanken att börja bryta dessa viktiga metaller? Som vi skrev tidigare gäller det att hitta en källa där det är ekonomiskt försvarbart att göra detta, men det krävs även väldigt avancerade raffinaderier för att rena metallerna och separera dem från övriga grundämnen. Flera länder håller på att efterforska möjligheterna men problemet ligger inte i att de inte kan utan att det kommer ta tid.
Enligt en amerikansk undersökning kan det ta upp till 15 år att bygga upp en leveranskedja – allt från att bryta metallerna, raffinera till en komplett fungerande infrastruktur inklusive transport. 15 år är en evighet inom elektronikindustrin, och vårt beroende av sällsynta jordartsmetaller är ett faktum och en verklighet vi inte kommer kunna komma ifrån. Det betyder återigen att Kinas regering har ett järngrepp om marknaden av råmaterial som krävs i stora delar av vår elektronik, och kan kontrollera den därefter. Att priserna på elektronik kommer påverkas är det inga tvivel om, frågan är med hur mycket? Tillgång och efterfrågan blir det som avgör den saken.
Källa: BSN*
Krig startas för mindre. 😡
Har för mig att jag hört nått om att de hittat sådana här metaller utanför Gränna lr omkring där xD
http://www.dn.se/ekonomi/sallsynta-metaller-utanfor-granna
Kan vi sammarbeta med kina : )
Då är det väl bara att sätta igång genast då istället för att ta nappen ur munnen och börja böla standardsången ”han fick men inte jag…” 😥
Det kostar många många miljarder att prospektera samt få igång en fullskalig produktion av dessa metaller. Inget som man gör på en handvändning.
200miljoner räknar man med att det ska kosta att driva projektet så långt att produktion av malmkoncentrat påbörjas. Dollar då så klart. Jag säger att det är billigt.
[quote name=”Massor”]200miljoner räknar man med att det ska kosta att driva projektet så långt att produktion av malmkoncentrat påbörjas. Dollar då så klart. Jag säger att det är billigt.[/quote]
Problemet vad jag förstått det som också är inte bara kostnaden även om det är förhållandevis ”billigt”. Att börja bryta metaller kräver massor med tillstånd (demokrati i ett nötskal). Men ser man till Kinas nära på monopol och det globala problemet handlar det om att en komplett produktions- och handelskedja kommer ta åratal att bygga upp.
Bara en sporre för att utveckla tekniker som inte är beroende av dessa metaller.
[quote name=”Delph1″]Bara en sporre för att utveckla tekniker som inte är beroende av dessa metaller.[/quote]
Enklare sagt än gjort, teknologier byts inte i en handvändning ens när det är ekonomiskt och befogat, tex går de flesta bilar fortfarande på bensin trots massa argument emot.
[quote name=”Bogey”][quote name=”Delph1″]Bara en sporre för att utveckla tekniker som inte är beroende av dessa metaller.[/quote]
Enklare sagt än gjort, teknologier byts inte i en handvändning ens när det är ekonomiskt och befogat, tex går de flesta bilar fortfarande på bensin trots massa argument emot.[/quote]
Givetvis inte, men man måste hela tiden ha en R&D som försöker lösa dyra beroenden som denna. De som har det kommer bara att satsa hårdare på den utvecklingen nu, de som inte har det kommer säkerligen att inse att de borde haft det och satsa ännu mer på att komma runt beroendet.