Intel tar allt raskare steg mot att leverera kompletta SoC-lösningar även på den stationära PC-marknaden och med Haswell bryter processortillverkaren nya barriärer. Intel har tryckt in en spänningsregulator direkt i sina processorer som är både effektivare och en femtiondel så stor som dagens VRM-kretsar.
Dagens Intel-processorer har inte längre bara CPU-kärnor och cacheminne integrerade i sitt kisel. Intel och AMD har numera lyckats flytta allt från grafikdelar till nordbryggor, minneskontroller och sydbryggor in direkt i sina processorkretsar. Vi kan till viss del redan kalla dem SoC-lösningar eller systemprocessorer men nu tar Intel alltså ännu ett viktigt steg i utvecklingen av integrerade processorkretsar.
Intel FIVR (Fully Integrated Voltage Regulator) är ett sätt för processorjätten att ytterligare effektivisera sina plattformar och även underlätta för datorbyggare och moderkortstillverkare vid utveckling av nya produkter. Intels integrerade spänningsregulator FIVR har flera fördelar mot de lösningar som används idag.
Först och främst får Intel mycket bättre kontroll över sina kretsars spänningar och strömförbrukning när spänningsregulatorerna sitter direkt i själva processorn. I nyligen läckta produktpresentationer avslöjas bland annat att lösningen mer eller mindre eliminerar spänningsrippel och ger betydligt bättre effektivitet än de spänningsregulatorer som idag används på moderkort.
Med FIVR kan Intel för övrigt ersätta fem olika spänningsregulatorer som vi annars brukar se på dagens processorplattformar. FIVR är 1/50-del så stor som en traditionell spänningsregulator och kan styra spänningen för CPU, IGP, den integrerade minneskontrollern, systemets I/O och andra funktioner. Trots sin ringa storlek har varje krets totalt 320 strömfaser som är uppdelade över 20 separata FIVR celler med en kapacitet på 25 ampere vardera.
Trots de många fördelarna med en integrerad spänningsregulator i processorkretsen finns det även nackdelar. Intel har med sina nya kretsar ökat det specificerade TDP-värdet för sina toppmodeller från 77 watt i Ivy Bridge till 84 watt i motsvarande Haswell-processorer. Detta beror troligtvis till viss del på den integrerade spänningsregulatorn som länge varit en av de mer värmealstrande komponenterna i ett datorsystem.
Risken finns också att överklockning med traditionella kylning kan bli begränsad av spänningsregulatorns temperaturer då det är en mycket liten krets med koncentrerad värmeutveckling. Detta är däremot bara rena spekulationer men för vanliga system lär FIVR kunna ge lägre energiförbrukning och längre batteritid i bärbara datorer.
Leave a Reply