Överklockning av Core i7 hos Intel 2008

Överklockning hos Intel är ett världsunikt event som går av stapeln varje höst, precis före Intel lanserar sina nästa generations processorarkitektur. Flytande kväve, mängder av hårdvara och en grupp av välmeriterade överklockare. Det blir helt enkelt inte mycket bättre.

Våra trogna läsare är sannolikt medvetna om att vi gör saker och ting lite annorlunda här. Även om det är ganska vanligt att var och varannan hemsida har med en del information om överklockningspotentialen hos produkterna de testar försöker vi ta det hela ett steg längre. Under de senaste två åren har vi besökt Intel för en världsunik händelse där vi inte bara får testa Intels senaste processor och moderkort, men göra det på det sätt som vi tycker om mest: med ordentlig kylning, sådan där som når långt, långt under noll grader.

Vi har ett par artiklar som planeras till den nu avtäckta Nehalem-arkitekturen. Denna första artikel täcker de dagar vi spenderade i Intels kontor och laboratorium i Stockholm. Det hela började för två år sedan när Intel beslutade sig för att bjuda in Robert "crotale" Kihlberg, Marcus "Kinc" Hultin och mig själv att komma och leka med Kentsfield, Intels första quad-core processor. Ett år senare blev vi inbjudna igen tillsammans med vänner och kollegor från resten av Norden.

Nehalem-arkitekturen har varit känd i mer än ett år och detaljerna har avslöjats bit för bit. Den faktiska prestandan och exakta specifikationer har naturligtvis varit vaga fram till nu. Nehalem har nu sett dagens ljus och Intel har lanserat Core i7. Den är baserat på processorarkitekturen känd som Bloomfield, som är Intels första nativa fyrkärniga processorarkitektur för desktops. Vi kommer inte att gå in på de tekniska detaljerna här utan sparar det till kommande artiklar.

Nativt är säkert bra, men de stora förbättringarna är inte att Intel har lyckats att passa in två kärnor i samma die, utan det nya gränssnittet känt som QPI (QuickPath Interconnect) och att Intel nu kan flytta en hel del av nordbryggans funktioner in i processorn. Det är inte så tydligt i dag som det kommer att bli när mellansegmentets Lynnfield- och Havendale-processor anländer i Q2. Vad de alla har gemensamt är dock att minneskontrollern nu har flyttat in i CPUn. Som vi kommer att visa er här i dag kommer det inte att vara ett problem när man överklockar.

Som vanligt börjar vi med resan dit.

Jag borde förtydliga ett par saker som verkar ha missförståtts i mina tidigare artiklar. Robert och Marcus var den sanna hjältarna under den första träffen. Jag assisterade när det behövdes och följde deras framsteg. Samma sak gäller för andra året när Robert klockade tillsammans med Sampsa Kurri från Muropaketti. Jag avslutade min överklockningskarriär 2004 för att istället försöka sprida budskapet och en allmän brist på tid, men jag har fortfarande gott om erfarenheter. Att få besöka denna händelse är helt unikt och jag känner mig oerhört privilegierad över att bli inbjuden.

Vårt första besök…

Om du har läst någon av mina tidigare artiklar om dessa överklockningssammankomster hos Intel du vet att varje artikel börjat med berättelsen om resan till Stockholm. Det första året det inte gick precis som planerat, inte ens i närheten. Jag tänker inte dra igenom den gamla historien här igen, men du bör ögna igenom de tidigare artiklarna (2006, 2007) för en god stunds läsning och bättre förståelse för vad vi gör. Vi nådde fram till Intel till slut, även om vi var lite sena. Jag själv (Andreas Galistel), Robert Khilberg och Marcus Hultin, alias The Human GPS, hade fått en unik möjlighet att besöka Intel och leka med sina senaste leksaker ehr … jag menar så klart deras processorer och moderkort.

Året var 2006 och för första gången någonsin Intel hade faktiskt uppmanat och uppmuntrat överklockare att pressa deras produkter utöver deras specifikationer. Så vitt jag vet är det här är fortfarande en världsunik händelse som bara händer här i Stockholm. Vi fick till och med ett par slides i en intern Intel-presentation där det svenska Intel-kontoret visade resten av Intel-killarna hur kul deras prylar verkligen kan vara, från vår synvinkel åtminstone.

Den feedback jag fick var att det togs väl emot, men att det kan ha varit lite för svårsmält för vissa lyssnarna. Varför någon skulle vilja blanda flytande kväve med datorutrustning har aldrig varit en lätt sak att förstå, även om du är en högutbildad officer och ingenjör. Lyckligtvis förstår killarna och tjejerna i här Sverige och har gjort ett jättejobb genom att anordna dessa träffar. Det finns ingen gränser för hur mycket vi vill tacka dem för allt jobb de lägger ner. Vi förstår att det måste vara mycket kostsamt och mest av allt svårt att övertyga de folket från ekonomiavdelningen att det är värt kostnaden. Flytande kväve ses sällan som en vettig utgift. Och vi konsumerar ganska mycket.

Det här är den andra 200l LN2-behållaren, den första var redan tom när den här bilden togs

Förra året blev Marcus sjuk strax före träffen och kunde inte komma. Det dödade stämningen lite grann. Det kanske bästa med dessa träffar är att jag får träffa honom och resten av besättningen, vilket händer alltför sällan. Han var fortfarande till stor hjälp eftersom vi höll kontakten under helgen när han delade med sig av sin värdefulla erfarenhet (när han var i stånd att slita sig från sitt X-Files-maraton). Den här gången vi också få sällskap av några vänner från Finland (Sampsa Kurri, Pekka Rousu), Norge (Sturla ”Stoolman) och Danmark (Thomas” xt0m Jacobsen ”och Peter” Nosfer@tu” Kirk). Utbyta erfarenheter är viktigt för att ligga på topp som överklockare.

I år skulle det vara bara jag och Robert som presenterade NordicHardware. Marcus skulle också vara där, och han skulle klocka med Robert, men han är inte längre skribent här. Vi skulle också få sällskap av Jon ”Elmor” Sandström som har gjort en hel del benchande med Marcus tidigare. Den femte och sista killen från Sverige var Öyvind ”KnightCharger” Karlsson som skulle fokusera på överklockning på luft.

Förra året samarbetade vi med Sampsa från Muropaketti, eftersom Marcus var sjuk, men i år har han med sig Petri ”SF3D” Korhonen. Våra gamla vänner från Danmark (Tom och Peter) tillsammans med Ivan ”vanovich” Gatt, och en ny besättning från Norge bestående av Haakon ”** DP ** Jenssen ” och Øystein ”aspstein” Aspöy skulle ansluta sig till oss för att se Nehalem vad kan göra.

Så, hur gick resan då? Jo det började med det faktum att jag inte ens fick någon inbjudan. Den skickades till fel adress, men lyckligtvis berättade Tom att inbjudningarna hade skickats ut och så småningom fick även jag en. Jag blev nästan orolig för ett ögonblick. Eftersom jag och Robert är de enda som har besökt Intel två år i rad skulle det vara en fet besvikelse att bryta en trend.

Jag vidtog försiktighetsåtgärder och den här gången tog jag tåget från Örebro direkt till Stockholm. Det är en två timmar lång resa med bara några få hållplatser längs vägen. Problemen bör vara minimerade så sätt, vilket naturligtvis inte är speciellt kul för er, men jag börjar bli j*vligt trött på att känna min puls att öka till nivåer av högst obehagligt varje gång vi besöker Intel, men eftersom jag skrev den här biten under den inledande biten av tågresan kan saker och ting fortfarande gå helt åt h*lvete.

Jag skickade ett SMS till Robert för att se hur det gick för han. Han svarade att han inte mår så bra och att han kommer i morgon i stället. Jag skickade ett meddelande till Marcus för att kolla med honom, och han var OK och redo att köra. Han hade förberett sig en bit före träffen och var redan riggad och klar att klocka. Jag var lite orolig för Robert och försökte att hålla kontakt för att se hur han mådde. Kanske inte på det sätt han skulle uppskatta mest, men man måste ju få retas lite grann i alla fall .

Tåget var i tid och jag lyckades till och med hitta rätt i tunnelbanan efter att ha navigerat genom katakomberna som är Stockholm Centralstation … ja OK, Jag väntade kanske på fel hållplats i 20 minuter eller så, men jag skyller på brist på skyltar. Det finns ju en drös av ”blå” tåg som går i ungefär samma riktning och sex olika hållplatser som ligger på tre olika nivåer. Hur skulle jag kunna veta att det var den absoluta lägsta som var den rätta när killen i kafét inte ens gjorde det? Bah, jag skyller på honom och delvis skyltarna.

Robert kommer inte att vara där, men Marcus och Jon kommer att vara det tillsammans med våra vänner från resten av Norden. Det skulle inte vara detsamma utan Robert, men eftersom han skulle komma i morgon fanns det föga anledning att vara upprörd. Navigeringen till Intels kontor från hållplatsen i Kista gick bra och jag hade hel minut till godo. Jag var i tid. Det kändes väldigt konstigt.

För lite mer utrymme mellan platserna

Det visade sig att Robert var tvungen att gå till läkaren och fick där reda på att han hade halsfluss och var tvungen att stanna hemma. En fet besvikelse för oss alla, men jag såg till att skicka honom ett retsamt ”krya på dig MMS” med en bild av riggen igång. Föga överraskande fick jag inget svar. Lite harmlöst skojande, Robert har lekt med Nehalem i flera veckor sedan dess och jag har fixat lite nya minnen från Corsair till han så jag tror att vi är kvitt. Jag hoppas det åtminstone?
Hur gick det för Marcus då? ASUS kontor ligger cirka 10 minuter från Intels kontor. Om han inte hade klarat av den korta sträckan är jag nästan säker på att jag skulle ha blåst en skrattsäkring. Jon hade inte mycket längre att fara.

Först av allt undertecknade vi NDA-avtalet och sedan fick vi en gruppgenomgång. Lyckligtvis hade Thomas laptop hårdkrashat så han fick göra en kortare muntlig presentation istället. Han berättade i stort sett vad vi kan och inte kan säga till dess att NDA lyfts: i princip inga siffror av något slag. Förra året när vi sa att vi slog världsrekord utan att kunna berätta med exakt hur mycket blev ni lite upprörda så vi besparade er detta känslosvall denna gången. Vi hade också andra skäl att hålla förväntningarna nere.

Presentation och lite utdelning

Överklockningen började mer eller mindre direkt eftersom Marcus hade förberett det hela så pass minituöst som bara han kan. Det hela gick ganska smidigt, mycket smidigare än tidigare år. Systemet startade och Jon och Marcus började med att lära sig mer om inställningarna och hur de påverkade systemets stabilitet. De använde ASUS Rampage II Extreme, som skulle visa sig vara en stabil plattform för Core i7 även om det fortfarande var långt kvar till lanseringen. Kom ihåg att detta var nästan månad sedan, så de (mindre) problem som vi kan ha haft, gäller nog inte för den produkt som finns ute i handeln.

Strömsladdar är bra att ha

Elmor gömmer sig

Jag borde säga att det triple-channel-kit från Corsair, gjorda för Nehalem, som vi använde resulterade i snudd på ofattbar bandbredd. Detta var med största sannolikhet ett av de första kiten i världen och vi kan varmt rekommendera det, och andra triple-channel-kits i allmänhet. Det är stor skillnad i SPD mellan dual-channel och triple-channel, och om BIOS inte justerar det automatiskt kommer du vill ha den triple-channel kits. De senaste BIOSen korten som användes under helgen, Rampage II Extreme och ASUS P6T Deluxe, har denna funktion, vilket var till stor hjälp eftersom de flesta av dessa moduler vi hade var dual-channel-kit från OCZ och Crucial.

Triple-channel Dominators

Kylpasta…

Bandbredden uppmättes till långt över 20GB/s med Everest minnestest. Nästa del gick ut på att testa inställningarna påverkade minnesprestandan och slutsatsen var att latenser inte påverkade prestandan alls i samma utsträckning som tidigare, men i huvudsak justerades dem för hur högt du ville klocka modulerna. De hade dock betydelse och om det var möjligt att dra åt dem gjorde de det, men överlag kommer du inte att se samma effekt som med en FSB-processor.

Överlag sett hade processorn större påverkan på bandbredden än modulerna. Minnena hölls vid eller nära 1 GHz, med omkring 1.6V driftspänning, hela helgen, men det fanns tillfällen då andra inställningar användes i försök att nå bättre prestanda, men totalt sett var det vanliga sökandet efter en balans mellan bussar och minnesfrekvens när man överklockar. Vad du bör se upp för är att använda dual-channel-kit som triple-channel och hålla spänningen lägre än 1.7V (säger inte att högre är inte möjligt), men du bör vara försiktig.

Under extrema förhållanden är det fullt möjligt att skruva upp spänningen till 2.0V om du vet vad du gör och ser till att justera andra relaterade spänningar. Även om du håller dig på 1.6V kommer det att räcka för att nå 1 GHz med CAS9, vilket ger en bandbredd på ca 21GB/s. Som du kan se resulterar denna överlag lägre frekvens fortfarande i vida högre bandbredd än med ett FSB system.

Om du inte har hört det förut, kommer du att höra det här, om och om igen: TweakIT är suveränt. ASUS har verkligen gjort en massa saker och ting rätt med det här verktyget. Den gör det möjligt att växla on-the-fly mellan olika inställningar: spänningar, frekvenser, multiplar och till och med fullständiga profiler, och är ett måste för varje överklockare. När jag säger ”on-the-fly, jag menar verkligen on-the-fly. Elmor skötte styrpinnen och bytte spänningar, frekvenser och multiplar i mitten av 3DMark Vantage vilket verkligen möjliggör sann optimering av varje liten inställning för både spel- och CPU-test.

Efter att ha blivit bekväma med processor, de tre GeForce GTX280-korten i 3-vägs SLI, höjdes frekvenserna ett hack till men var fortfarande inom ett ganska säkert spektrum. Testet i fråga var 3DMark Vantage och främst Performance-inställningen. Core i7 965-processorn jobbade på vid 4.67GHz medan grafikkort var kvar vid 800/1743/1295MHz. Detta resulterade i P32248 3DMarks. Även om detta var ett världsrekord med stor marginal fanns det ingen anledning att sluta. De hade bara börjat.

CPU-frekvensen hamnde i fokus medan grafikkorten var fortfarande kvar vid ganska bekväma inställningar. Efter lite mixtrande med frekvenser och spänningar till både minne och CPU landade systemet stabilt på 4.8GHz. Det var en hel del pillande med spänningarna under hela helgen, men det var ganska naturligt eftersom det fortfarande fanns mycket att lära om systemet, inte så mycket att det var svårt att få det stabilt, tvärtom. Grafikkorten drevs upp lite högre till 850/1900/1295MHz.

Marcus var redan hyfsat bekant med processorn, men han hade inte kört den så här hårt innan så vitt jag vet. Core i7 med sina fyra kärnor och SMT utöver det gav oss en systemprestanda som var vida högre än något som nuvarande quad-core-processorer erbjuder, vilket tydligt visas av CPU-poängen i Vantage. TweakIT gjorde det ganska enkelt att överklocka systemet utan att starta upp resurskrävande program eller gå ut i BIOS varenda gång. När du lärt dig använda kontrollspaken kommer du att älska detta lilla verktyg.

Vid 4.8GHz lyckades Jon och Marcus nå P33350, men efter att ha pressat grafikkorten lite till förbättrades poängen till P34428 3DMarks, ytterligare en förbättring med 1100 poäng. Grafikkorten tweakades lite mer och bara för skojs skull höjdes CPU-frekvensen till 4.87GHz. TweakIT gör det så lätt så varför inte? Efter lite finjusteringar av spänningar och minnet, slog de till med P35401. Raden av 1100-poäng-förbättringar bröts. Vid det här läget tyckte Marcus att High och Entry borde få känna på kraften hos Core i7, och ytterligare två världsrekord föll. Poängen landade på runt E65000 3DMarks, medan High nådde över H26000.

Extreme visade sig vara svårare. Föga överraskande eftersom Extreme är det mest grafikkrävande av de fyra förinställningarna och det nuvarande rekordet är väldigt bra. När ett par droppar vatten av misstag hamnade på moderkortet och orsakade kortslutning beslutade vi att ta det lugnt med grafikkort och fokusera mer på processorn för att se vad den kan göra med avseende på frekvens och SuperPi. CPUn nådde 5119MHz och kunde köra SuperPi 1M på 8.248 sekunder, tyvärr gick CPUn varm efter detta och systemet kraschade.

Vi beslutade att packa ihop och försöka gå upp tidigt i stället. Vi närmade oss midnatt och många av oss var trötta från resan. Tre fjärdedelar av Sverige och hälften av Finland beslutade att sticka över till Mr Chip Hotel, medan danskarna och norrmännen höll igång en timme till eller så .

Jon och Marcus var de enda som hade mer än lite erfarenhet av att köra Nehalem, så de andra lagen behövde lite mer tid att bli bekväma med de nya inställningarna. Detta är naturligtvis alltid fallet när du har ett nytt moderkort, men den här gången var det också en helt ny arkitektur att behärska.

ITX toy brought by Peter

Norwegian techstation

Vår svenska kollega KnightCharger från Sweclockers gjorde en del ganska häftiga överklockingsresultat på luft under den senaste träffen och han hade beslutat att göra något liknande denna händelse. Till skillnad från oss, skulle han köra två Radeon HD 4870X2-grafikkort i CrossFireX. Han, norrmännen (** DP **, aspstein) och danskarna (xTom, vanovich, nosfer @ TU) fick alla en Core i7 965 CPU var och ett ASUS P6T Deluxe för att sätta den i. Sampsa och SF3D från Finland hade ett Rampage II Extreme. De fick sin processor från Intel, medan Marcus hade med vår CPU.

Thomas och Ivan hade tagit med en Intel Core 2 Duo E8600 som skulle vara god för 6.5GHz och ett ASUS P5E64 WS Evolution som kunde göra 700MHz FSB. De började med den och lyckats göra ganska bra ifrån sig. Målet var att slå deras personliga rekord på 8,1 sekunder i SuperPi 1M. De lyckades gå så lågt som 7,96 sekunder när processorn kom upp i 5858MHz. Detta var i Vista dock, XP-installationen klagade över för många ändringar i hårdvaran…

Norrmännen började med luftkylning och ville få en känsla för processorn innan de kastade kväve på den. Tyvärr de upplevde samma problem som danskarna och finländarna, att multiplar över 29x kraschade systemet. De upptäckte senare att om de inaktiverade två av kärnorna kunde de använda 30x och över, men då fick man bara fyra trådar i Vantage. Problemet kan vara relaterat till detta parti, men det finns faktiskt ingenting som pekar på att detta är ett problem för Intel Core i7.

Nosfer@tu pillar lite, **DP** och aspstein trimmar sitt system lite medan vanovic tittar på. Ledsen Tom, du verkar inte ha fastnat på någon av mina bilder.

Processorn Marcus och Jon använde kunde köra upp till 34x, 36x i Turbo-läge, men efter att testa en stund verkade den stabilare vid 29x, och istället pumpades basklocken upp vilket gav bättre prestanda och bättre minnes-dividers. Core i7 965 processorer ute i handeln borde vara bättre också, men vi kan naturligtvis inte garantera detta eftersom vi har inte testat dem än. Det fanns även Core i7 940 att tillgå och de presterade mycket bra. De verkade till och med gå högre än några av de 965 modeller som fanns att tillgå.

Vi skulle träffas i lobbyn och äta frukost klockan 8:00. Jag var där 7:50, Marcus kom runt 8:10. Han såg ut precis som en person som inte hade fått sitt kaffe än. Jag tror ni vet vad jag menar. Han vaknade till och tillbaka i labbet var han samma gamla Kinc med samma glöd ögonen och tankar om hur vi skulle kunna gå ännu högre, eftersom det egentligen inte finns någon frekvens hög nog. Det är bara det att ibland måste man nöja sig mindre på grund av tidsbrist eller brist på sömn.

FYI: flytande kväve är kallt

Det krävdes lite övertalning

Dag 2 började med påfyllning av tomma dewars, som tog en evighet av någon anledning. Kvävet flöt väldigt långsamt ur den första behållaren. När vi trodde att vi tömt ut det första 200L-kärlet provade vi det andra, men det vägrade att släppa något över huvud taget. Vi beslutade oss att försöka skruva loss munstycket, men för det behövde vi en större tång. Så vi skickade ut Elmor i jakt på en. Det är ungefär fem minuters promenad till köpcentret. Elmor kom tillbaka en hel timme senare.

Ond …

Det forsar igen

Det kan ha varit så att vi haft fel om öppettiderna. Butiken öppnade nämligen kl 10, inte 9 som vi sa. Han gick dit 9:10, men eftersom det var stängt beslutade han sig för att gå bort till bensinmacken 500 meter bort för att se om de hade någon tång, men icke. Han gick tillbaka till Classe och väntade i ytterligare 15 minuter tills de öppnats. När klockan var kvart i tio började jag bli lite orolig om han hade gått vilse i köpcentret, men eftersom han var från trakten verkade det ganska märkligt. När han kom tillbaka och berättade att det hade inte öppnas förrän 10, fick vi alla ett gott skratt, och utom Elmor naturligtvis. Vi skrattade lite till och bad om ursäkt.

Under tiden hade Kinc börjat sätta ihop systemet och använda det kväve som vi fick ut från den första 200L-behållaren. Med den nya tången fick vi av munstycket och nu flödade kvävet igen. Vi fyllde upp den sista av de tre dewarsen och Elmor kunde återvända till att bencha med Kinc. Vi fick ut lite mer från den första behållaren innan vi beslutade att kalla den tom. Benchande började igen och trots att plattformen kändes ganska stabil, finns det inget sätt att undvika spontana Blue Screen of Death på den här nivån av överklockning;

Sampsa: The colors of the Finnish flag.
Marcus:  What?
Sampsa: Blue and white colors on your screen.
Marcus: So that’s why you have that over on your screen all the time.
*Everyone laughs*
Sampsa: Yea, it’s to keep up the team spirit. Blue screens and the Finnish national anthem.

Benchningen fortsatte med att försöka pressa 3DMark Vantage Performance och testa gränserna för processorn. Den arbetade vid eller runt 5.0GHz när poängen slutligen landade på 35,763 3DMarks. Det är inte lätt att dokumentera den exakta frekvensen när den ändras hela tiden. Jag suckade för mig själv vid en punkt, eftersom jag kunde inte riktigt hänga med i vad sjutton de gjorde. Med TweakIT aktiverat kunde Jon byta inställningar på studs och Marcus är alltid helt medveten om vad som händer med systemet, mycket till skillnad från hans orientering när han kör bil. Jag måste ha slarvat bort min tankeläsningsförmåda, för de verkade göra något slags kommunikation jag kunde inte riktigt snappade upp.

Processorfrekvensen sänktes till 4.9GHz för CPU-testen (det är därför som CPU-Z säger 4,9 istället för 5,0). Grafikkorten nu närmar sig sina gränser med en GPU-klock på 983MH, shaders vid 2050MHz och minnen som arbetar vid 1320MHz. Resultatet för Entry förbättrades till E67207, det var den andra och sista försök vi gjorde med Entry. Från och med nu låg fokus på Performance och Extreme. Först och främst Performance eftersom det är den tyngsta Preset hos Vantage, främst eftersom det är enda Preset du kan ladda upp till ORB:en med om du kör den billigaste 3DMark Vantage-klienten.

Jag försökte skapa tid för att kolla med de andra killarna då och då eftersom det var i ett annat labb. Intel hade delat in oss i två grupper, Sverige (Jag, Kinc, Elmor) och Finland (Sampsa, SF3D) i Lab 1 Valhalla, medan Norge (** DP **, aspstein), Danmark (xTom, vanovich, nosfer @ TU ) och våra svenska kollega KnightCharger var i Lab 2 Midgård.

Elmor var mycket angelägen att ta sig över 36.000, men Marcus var mer intresserad av att testa Extreme. Det blev en kort diskussion som slutade med att den äldre av de två fick sin vilja igenom och Preset hade nu ändrats till Extreme. Tyvärr ville inte grafikkorten vara med längre efter att ha varit igång i flera timmar. Kylan började resultera i lite konstigt beteende och slumpmässiga låsningar. Till slut beslutade vi att bygga en varmluftslåda, en ugn från en hårtork och en kartong för att värma upp och torka grafikkortet lite grann.

Hårtork + kartong = win

Riggen nerplockad

Det var ungefär samtidigt som fotografen från Metro Teknik kom och ville ta några bilder. Vårt system var nerplockat, men Sampsa och SF3D håll fortfarande ångan uppe så hon fick några bilder av dem istället, medan Kinc körde hans ”dricka flytande kväve trick” i bakgrunden. Hon tog också några bilder av mig, Mean Machine och vår värd Thomas när han fyllde på en dewar med färskt kväve. Vi beslutade att vänta och äta middag innan vi startade igen, vilket också skulle ge hårdvaran lite välförtjänt vila innan det var dags för ett sista försök.

Marcus visar upp …

… sitt partytrick

Efter att fyllt våra magar med den mycket delikat cateringmaten från Helt Klart Gott, de förtjänar verkligen ett omnämnande här efter att ha försett oss med riktigt god mat under helgen. Rostbiffen och potatisgratängen var utmärkt. Jag föreslog en kort tupplur, men de stirrade bara på eller ignorerade mig till förmån för att ge hårdvara ett par sista piskrapp.

*BLEEP* *BLEEP* laptop *BLEEP*

Red Bull dracks

Tidigare under dagen hade Jonas ”Mean Machine” Klar dykt in och tagit med sin Core 2 Duo E6320 som hade visat sig lovande vid tidigare försök och beslöt sig för att testa den under noll grader. Han lånade Toms ASUS P5E64 WS Evolution, men tyvärr hade inte kortet tillräckligt med inställningar för de spänningar han behövde. En processorspänning på 1.9V är långt ifrån tillräckligt när du vill nå riktigt högt FSBs. Han lyckades nå 591MHz FSB, som får anses vara OK, även om jag skojade lite med honom och tyckte nog han skulle försöka ta ytterligare 60MHz eller så innan han skulle vara riktigt nöjd.

Jag delade upp bilderna från Dag 2 i två kategorier: före 18 och efter 18. Avbrottet var när vi hade middag. Ett stort problem närmade sig. Sverige och Portugal skulle spela VM-kval (fotboll). På något sätt var jag tvungen att jonglera matchen och benchningen. Thomas hade ordnat för mig att titta på matchen på den stora skärmen i matsalen, men eftersom jag kom hit för att vara en del av överklockningen och jag var angelägen om att hitta ett sätt att se matchen i labbet.

Jag lyckades få igång en feed på min bärbara dator och jag var nöjd. Thomas var lite upprörd eftersom han hade faktiskt fixat matchen åt mig i fiket, men vi lyckades nå en överenskommelse där jag skulle inte ha ljudet för högt eftersom han också filmade nu. Jag hoppas verkligen att videon aldrig kommer att ses av någon annan. Internskämt ska nog stanna internt, de är bara roliga för de invigda. Vi hade riktigt kul dock.
Jag lånade ett par hörlurar från ett av de spelsystem som Thomas hade tagit med så jag skulle inte störa filmprocessen. Mitt minne av vad Marcus och Jon gjorde är lite otydlig här eftersom jag inte bara tittar på matchen och skriver om artikeln, vi hade också börjat konsumera vätskor av det slag som inte lämpar sig för en webbplats som ska vara PG-13.

Portugal ska vara nöjda med lika

Bråka inte med Zlatan, han har konstiga krafter

När Sampsa började heja på Portugal fick han och SF3D uppleva den mindre kända Yellow Screen of Death. Även om vi inte kan säga det helt säkert vad som kan ha orsakat det, misstänker vi helt klart att Zlatan hörde honom genom TVn och hämnades. En stund senare rörde Marcus sig runt i rummet nynnandes ”Simply the best”, ingen verkade protestera.

Grafikkortstemperaturer

Vad jag kommer ihåg är att Marcus frågade Jon vad mina prioriteringar var när de närmade sig slutet av en mycket lovande runda av 3DMark Vantage Extreme. Även om jag tycker fotboll kan vara kul, var matchen mållös 0-0 med Sverige som det bättre laget såg det inte ut som om något skulle hände, så jag reste på mig och tittade på det sista CPU-testet och poängen hoppa fram: X21602 . Grafikkorten var nu upp i nära 1 GHz GPU-klock processorn jobbade i nästan 5GHz under speltesterna, och 4.9GHz under CPU-testerna.

Ett rekord som jag var lite tveksam till om vi skulle slå hade blivit fullständigt krossat. Vi följde upp med att köra igenom High och nådde H29029. Troligen det mest imponerande poängen för kvällen … ptja kanske delat med resultatet i Extreme.

Medan vi kämpade för att göra det där lilla extra som skulle ta oss lite längre hade de andra börjat jobba sig ikapp. Sampsa och SF3D hade bytt moderkort till ASUS P6T bara för att inse att det var processorn som var den skyldige. De bytte tillbaka till Rampage II Extreme och en ny processor, Core i7 940, som fungerade bättre. Det var olåst, men hade en äldre stepping som tycktes ge bättre toppfrekvenser överlag. De kan nu gå förbi ynkliga 4.4GHz, och börja driva upp frekvensen.

SF3D och Sampsa in action

”It tastes like rubber band”

De lyckades klättra högre och verkade hittat en bra plats på runt 4.7GHz där de så småningom nådde P32663 3DMarks med grafikkorten klockade till 870/1900/1280MHz. De beslutade att detta var tillräckligt bra och gick vidare till att köra Cinebench och SuperPi 1M för att få några resultat även där. En omgång av Cinebench R10 avslutades på 4752MHz, vilket resulterade i 20036 poäng. SuperPi 1M var stabilt upp till 4960MHz, som gav dem 8.343 sekunder.

Den högsta frekvensen som uppnåddes under helgen, även om det bara är en BIOS-bild, hade danskarna som drog till med 5.28GHz. Systemet var inte stabilt, men vi skulle inte bli förvånade om vi ser 3D-stabila hastigheter över 5 GHz snart.

Så … fyra världsrekord slagna. Vi hade inga direkta mål innan träffen. Vi hade naturligtvis förhoppningar om att det skulle fungera bra, men om vi inte hade lyckas lämna några betydande resultat efter oss hade vi inte blivit ledsna över det. Det tar tid att lära sig en ny arkitektur och en ny processor. Även om Marcus hade haft lite tid innan evenemanget är jag säker på att han kommer att fortsätta göra det efter detta för att lära dig ännu mer.

Från våra tidigare besök på Intel och alla andra Live-överklockningar har vi lärt oss att hålla förväntningarna på ett minimum och istället fokusera på bara ha roligt. Om du som går ut med målet att slå så och så många världsrekord överklockar du av helt fel anledning och kommer att göra misstag som kommer att kosta dig både värdefull tid och hårdvara. Allt handlar om att vidga gränserna för vad hårdvaran kan göra och hitta nya sätt att göra det.

The one and only

Om det är ett världsrekord eller inte är spelar egentligen inte någon roll, det är hur du lyckats att pressa hårdvaran till nivåer som tillverkaren inte förväntar sig. Olyckligtvis blir det svårare för var minut som går eftersom de flesta hårdvarutillverkare bokstavligen förväntar överklockning och förbereder hårdvara för att bli överklockad. De gör det själva till och med. Tyvärr behövs världsrekorden. Utan dem skulle överklockning få väldigt lite uppmärksamhet i media.

En helg med flytande kväve och hänga med datornördar kanske inte är vad du anser vara roligt, men då kanske du bör ta ett steg tillbaka och inse att du nyss läst 14 sidor om just detta. Som jag sa tidigare, vi hade riktigt kul och kan inte vänta tills nästa år och Sandy Bridge. Vi vill tacka Intel och våra halvgud Thomas mest av allt för att han ordnat detta. Vi vet att han spenderar en stor mängd av sin lediga tid och pengar på att göra den här händelsen verklighet och vi är oerhört tacksamma.