Det hela började Torsdagen den 27:e Augusti. En Holländare, Henry "ME4ME" de Kruijf, en i det närmaste Same (norrlänning), Jon "elmor" Sandström och en finne, nämligen undertecknad, Jonas "Mean Machine" Klar. Vilken härlig blandning nationaliteter utvald för att representera Sverige i världsfinalen. Flygrutten var ursprungligen planerad för avfärd kvällen den 28:e, vilket förvisso hade inneburit direktflyg Stockholm - Peking, men att landa på flygplatsen samtidigt som resten av de tävlande redan dragit igång wPrime-delen i tävlingen kändes lite sådär i all ärlighet, vilket gjorde att vi istället fick flyga Stockholm - Amsterdam - Peking istället, fair enough, enda bekymret är att jag verkligen inte känner mig bekväm med flygresor... En blandning bilder från resedagen finner ni nedan.

"Vår" 747:a på Schiphol, Amsterdam

Bilder från själva resan är det ganska sparsmakat med, då resan ur min personliga synpunkt verkligen inte var målet. Det hela blev inte mycket bättre av att piloten på flyget till Amsterdam uppenbarligen var sadist och sa något i stil med "We will shortly be serving you all your last meals before landing at Schiphol Airport". Vad han förstås menade var att det var det sista vi fick att tugga på under flyget innan landning, men det som flygrädd stackare var det kanske inte vad man ville höra. Vidare tyckte KLM, vilka vi flög med båda sträckorna, att det var jätteroligt med efterrätter märkta med holländska ord och förklarande bilder, exempelvis lärde Jon och jag att "moole" är kvarn, något som underhöll Henry som den holländare han är. Den absoluta höjdpunkten var dock det holländska ordet för träsko, "klompe". Andra ovärderliga ord inkluderar exempelvis "klant" som betyder "kund" på holländska.

Jon efter sitt "last meal"

Henry "Klompe-klant" de Kruijf

Själva flyget gick utan några som helst problem, möjligen sträckte sig problemen till en stor dos sömnlöshet och till faktumet att Jon fick oväntat mycket publik tack vare sitt filmval under flyget, att kolla på Crank 2 omgiven av ett tjog kineser drog såväl blickar såsom glada kommentarer sinsemellan publiken. Att ha sex på travbanor är förmodligen inte vardagsmat i kinesiska filmer.

Vi landar på Peking International Airport - utan någon som möter oss... Jon utvecklar sitt breda spektra av ansiktsuttryck genom att försöka se förbannad ut.

Bildtexten ovan säger egentligen allting. Efter ett problemfritt flyg, en del värmekameror, pass- och visum-kontroller kommer vi äntligen ut till utgångarna, bara för att mötas av absolut ingenting. Efter en kvarts väntande dyker dock MSI-folket upp, bara för att kunna ingen till väldigt begränsad engelska. Vi får dock ordern "Please, come over here to have rest," för att eskorteras till ett gäng bänkar för att invänta fler tävlande, eller bussen vi ska åka med. Ingetdera dyker dock upp och efter att ha "vilat" i en timme sätts vi i en taxi och skickas iväg mot hotellet för check-in.

Olympic Sports Centre Hotel

Lobbyn i densamma

Som tidigare nämnt hade MSI snöat in en smula på termen "IT olympics", vilket gjorde valet av hotell ganska självklart i all ärlighet. Olympic Sports Centre Hotel föll valet på, ett hotell så gott som något. Hotellet är dessutom beläget väldigt nära arenakomplexet där de riktiga Olympiska Spelen hölls förra året, något hotellet åtminstone inte verkar ha glömt eller sticka under stol med. Jag personligen var mest nöjd över att springa på MSI-representanter som både kunde engelska och visste var vi skulle ta vägen.

Vi kom åtminstone rätt till slut...

En eftermiddag med massage, lunch och lite strosande omkring i Peking senare nådde vi till slut det första delmålet, nämligen den första schemalagda händelsen för helgen; välkomstmiddagen som trots namnet var väldigt informell och utan några som helst presentationer och välkomster, däremot fick vi mat som även bleka västerlänningar som jag själv kan äta. Bilder är det dåligt om från middagen, då jag dessvärre är en sådan som brukar respektera ett visst mått av matro, men nedan finner ni åtminstone en bild utanför Hard Rock Café där middagen hölls.

Jon, Henry, Petri "SF3D" Korhonen (Finland) och Sturla "Stoolman" Haukebø (domare/arrangör) strax innan välkomstmiddagen

Själva middagen medfor som sagt inget speciellt förutom lite mat att mätta våra magar, efter denna begav vi oss tillbaka till hotellet för att få oss en smula sömn innan själva tävlingen. En jetlaggad undertecknad gjorde inte mycket annat än att tacka och ta emot och såg fram emot nästkommande dag.