Då var
det dags för ännu en SFF-artikel. Den förra mottogs väl
av er läsare. Då det händer så fruktansvärt mycket
på barebonefronten just nu, betydligt mer än på den konventionella
moderkortsfronten, tänkte vi välsigna er med ännu en SFF-roundup.
Kandidaterna den här gången är AOpens nyligen lanserade EY65
XCube, EPoX EX5-300S Mini Me och Shuttles två senaste alster ST62K och
ST61G4. De förstnämda två är baserade på Intels
beprövade i865G chipset medan de sistnämda två bygger på
ATis RS300 chipset även mer känt som Radeon 9100 IGP.
Precis som i vår förra SFF-artikel kommer vi att noggrannt att
syna prestanda, design, kylning och ljudnivå så att ni i slutet
av recensionen vet mer om de individuella chassin än tillverkarna antagligen
gör själva. Vi ska dock inte börja riktigt ännu utan först
ska vi ta oss en snabbtitt på vad ATis Radeon 9100 IGP chipset har att
erbjuda.
ATi
försöker precis som nVidia slå sig in på moderkortsmarknaden
men till skillnad från nVidia har företaget satsat på att
tillverka moderkort för Intels processorer. Radeon 9100 IGP är tänkt
som ett lågpris-chipset med hyfsad integrerad grafikprestanda. Exakt
hur bra den integrerade grafikkretsen låter vi prestandatesterna utdöma
men den sägs storkrossa Intels eget "Extreme Graphics 2".
I övrigt täcker inte Radeon 9100 IGP några behov som inte
Intel tillgodoser med sina Canterwood och Springdalechipset. Precis som nyss
nämda chipset har Radeon 9100 IGP stöd för 800MHz FSB Pentium
4 processorer och Hyperthreading. Minneskontrollern är också av
typen Dual Channel DDR och stöder upp till DDR400 moduler.
Länken
mellan Nord- och sydbryggan har en maximal överföringshastighet
på 266MB/s. Sydbryggan IXP150, som vi hittar på de bägge
Shuttle barebones vi har fått nöjet att testa, hanterar anslutningarna
för periferiutrustning så som exempelvis USB-enheter.
ATis sydbryggor saknar tyvärr helt Serial ATA stöd utan istället
får vi nöja oss med två vanliga ATA100-kanaler, vilket innebär
totalt upp till fyra anslutna IDE-enheter.
Vidare har IXP150 endast stöd för maximalt 6 USB 2.0-enheter vilket
är två färre än Intels ICH5/(R) sydbryggor.
Den integrerade grafikkretsens prestanda förutspås bli det största
argumentet för Radeon 9100 IGP chipsetet. Vi ska dock inte ta ut något
i förskott utan låter prestandatesterna visa vad det här chipsetet
egentligen har att komma med.
Genom att klicka på länkarna kan ni jämföra Radeon 9100IGP
närmare med Intels
875-chipset respektive Intels
865-chipset.
Nu när det
teoretiska är avklarat skrider vi till verket på riktigt genom
att granska AOpen EY65 XCube närmare.
|
AOpen
XCube EY65: Specifikationer  |
|
|
Chassi
(EY65) |
|
| Dimensioner: |
(L)
300 x (B) 200 x (H) 185 mm |
| Frontpanel: |
2
x USB, 1x MIC, 1 x hörlursutgång, 2 x 1394 Firewire (en 6-pins & en 4-pins kontakt), S/PDIF in/ut |
| Bakpanel: |
1 |
| Expansionsplatser: |
1 x 5.25", 2 x 3.5"
|
| Nätaggregat: |
220W
|
|
Moderkort
(UX4SG-1394) |
|
| Chipset: |
Intel
i865G (MCH) + ICH5 |
| CPU-stöd: |
Intel |
| Minne: |
DDR 266/333/400, 2 slots
|
| VGA: |
Intel
Extreme Graphics 2 controller |
| AGP: |
1x AGP 8X
|
| PCI: |
1 x 32-bit buss master PCI
|
| IDE-kontroller: |
2 ports ATA100, 4 enheter (ICH5)
|
| SATA-kontroller: |
2
ports S-ATA150, 2 enheter (ICH5) |
| SATA-RAID-kontroller: |
–
|
| LAN-kontroller: |
Broadcom 10/100/1000 Mb/s
|
| Audio: |
Realtek
ALC655, AC97 Codec + S/PDIF out på bakpanel |
| FireWire (IEEE-1394): |
3portar (1 på baksidan, 2 på framsidan varav 1 mini)
|
| USB 2.0: |
4
portar (2 i fronten och 2 på bakpanel) |
| Andra features: |
–
|
| Pris: |
~
3400 kr |
AOpen
är ett företag som har en lång tradition av att tillverka
nästan precis vad som helst som har med datorer att göra. I
företagets produktportfölj hittar vi bland annat moderkort,
grafikkort, bildskärmar och chassin varför steget till ett eget
fullfjädrat barebone inte alls känns långt. Den krafitgt
expanderande SFF-marknaden håller formligen på att explodera
och AOpen vill vara med och dela på kakan. Deras bidrag går
under namnet XCube och av utseendet att döma ser AOpen ut att klara
intåget på barebone marknaden galant. Chassit hör utseendesmässigt
sett till en av mina absoluta favoriter och är insidan lika bra som
utsidan har AOpen lyckats plocka fram en riktig vinnare.
| Pris och tillgänglighet |
"Uppdaterat!"
Vi har varit i kontakt med AOpen och fått veta att rekommenderat återförsäljarpris
på AOpen EY65 XCube är 3400 kr. Det gör XCube till ett av
de dyrare barebonechassin på marknaden och får samtidigt många
av konkurrenterna att framstå som riktigt prisvärda. Förvisso
ska vi inte ta ut något i förskott då tillverkarnas rekommenderade
konsumentpris mer ska ses som riktlinjer än det faktiska slutpriset.
Tillgängligheten kan vi tyvärr inte säga så mycket
mer om i dagsläget men vi kan avslöja namnen på AOpens svenska
distributörer förEY65 XCube. Det är
TechData och Hattelco Sweden som
bär ansvaret för att vi snart ser XCuben fylla lagerhyllorna hosa
datorbutikerna. Eventuella frågor kring produktens tillgänglighet
riktas bäst direkt till distributörerna.
| Features och Tillbehör |
Tillbehörslistan
består av två ATA100 IDE-kablar, en strömkabel, en Serial
ATA kabel med tillhörande strömkontakt, installationsmanualer,
en drivrutinsskiva och sist men inte minst en smidig liten skruvmejsel som
på ena sidan har en stjärnmejselbits och på andra sidan
en vanlig. I en liten plastpåse medföljer också nödvändiga
installationsskruvar samt en svart Isoleringsplatta. Denna ska placeras
på baksidan av eventuella instickskort för att strömisolera
känsliga delar av kortet.
| AOpen XCube EY65: Tillbehör  |
|---|
|
2
x ATA100 kablar (varav en är förmonterad i chassit) |
|
1
x Serial ATA150 kabel och SATA strömkabelskonverter |
|
1 x moderkortsmanual, 1 x chassimanual
|
|
1 x Installation CD-Rom
|
|
1
x strömkabel |
|
1
x Isoleringsplatta, 1 x Skruvmejsel, cable ties och behövliga skruvar |
Ni som läst
specifikationerna ovan har redan sett att XCuben är ett välavvägt
chassi vars lilla moderkort erbjuder det mesta man kan vänta sig
av ett välutrustad moderkort idag. Både IDE- och S-ATA kanaler
finns att tillgå och bägge är två till antalet.
I det första fallet innebär det upp till fyra anslutna enheter
totalt medan det totala antalet anslutna enheter i S-ATA fallet är
begränsat till två. RAID-stöd saknas tyvärr men däremot
hittar vi något annat som också är riktigt snabbt nämligen
GigabitLAN.
XCubens integrerade
nätverkskrets av märket Broadcom ser till att det går
undan rejält i nätverket. Kretsen levererar alltså upp
till GigabitLAN hastigheter. Tyvärr lär få av oss kunna
uppleva sådana hastigheter utanför jobb- eller hemmanätverket.
Låt oss lämna det blixtsnabba för en stund och ägna
oss lite åt något lite långsammare. XCuben förfogar
tack vare sitt i865G chipset över en integrerad grafikkrets som går
under namnet "Intel Extreme Graphics 2". Denna räcker gott
och väl för 2D-bruk eller för att spela mindre krävande
3D-spel men för er som tar spel på allvar är det något
att hålla sig långt borta ifrån. Visserligen har de
integrerade grafikkortskretsarna blivit enormt mycket bättre på
senare år men ännu är de långt ifrån ett alternativ
till ett redigt AGP-grafikkort.
Ljud och bild är två nära besläktade fenomen och
då känns det skönt att veta att moderkortets integrerade
ljudkrets ger upp till 5.1-ljud via AC97-codecen. En lösning som
de flesta användare kommer finna fullt tillräckligt. Riktigt
ljudkräsna användare bör dock fundera på att köpa
ett separat ljudkort för att optimera ljudupplevelsen.
Även om XCuben i överlag är mycket välbalanserad finns
det några små tillkortakommanden. Ett av dessa är att
chassit endast erbjuder fyra USB 2.0-portar trots sydbryggans stöd
för upp till åtta stycken. Två av dessa är placerade
i fronten och två på bakpanelen. Detta räcker förvisso
för de flesta användare men personligen hade jag gärna
sett åtminstone sex portar. Mus, skrivare, gamepad och kanske en
MP3-spelare täpper snabbt till samtliga fyra portar. Naturligtvis
går det enkelt att råda bot på problemet genom att köpa
en extern USB-hub med fler kontakter men mest önskvärt hade
varit att AOpen helt enkelt försett baksidan av chassit med ytterligare
två portar.
Väl inne på området periferiutrustning är det lika
bra att också nämna Firewireanslutningarna som finns på
chassit. Totalt finns tre kontakter, två på framsidan och
en på baksidan. Den ena av kontakterna i fronten är en så
kallad mini-kontakt som är en lite mindre fyrpinsvariant. De resterande
två är vanliga sexpinskontakter.
AOpens XCube-moderkort erbjuder trots sin ringa storlek i princip allt
vi kan hitta på ett fullfjädrat ATX-moderkort. Featurelistan
och expanderingsmöjligheterna är mycket bra men ändå
känns det lite som det är något som saknas. Det är
känslan av att det här är chassit med det lilla extra som
vägrar infinna sig. Många tillverkare erbjuder till exempel
LCD-displayer och minneskortsläsare på sina barebones för
att sticka ut lite extra och det är sådana features jag saknar
lite på XCuben. Den är liten, snygg och har förbaskat
bra funktionalitet men allt det där har vi sett tidigare känns
det som. XCuben känns förvisso gedigen men inte särskilt
spektakulär.
AOpens
AXcube går som så mycket annat på barebonefronten i grått
och silver. Tillverkningsmaterialet är som sig bör aluminium men
på detta chassi har man frångått principen med borstat
aluminium utan här är ytan lite skrovlig och känns ungfär
som frostat glas. Min personliga åsikt är att det är fruktansvärt
läckert och faktiskt slår det den "borstade" looken
med hästlängder. Överhuvudtaget är XCuben fruktansvärt
snyggt designad. Den är mycket stilren utan en massa onödiga krusiduller.
Strömknappen sitter i mitten, är stor och lyser blått i
mörkret. CD-läsarens lucka är dold och frontuttagen är
lättåtkomliga då man slipper de fula plastluckorna som
tillverkarna annars brukar använda sig av för att dölja frontuttagen.
3.5" platsen är dold bakom en svart plastlucka som sitter lite
nedsänkt. Varför man valt att tillverka just den i plast när
resten i stort sett är aluminium är ett mysterium i synnerhet
då också CD-läsarens lucka är av aluminium. Till nästa
gång tycker jag att AOpen ska täcka den med en matchande aluminiumlucka
alternativt sätta dit en liten LCD-display istället. Resultatet
hade varit oändligt mycket coolare än att bryta av frontdesignen
med en svart plastbit.
 |
 |
|
Nog
gnäll om plastbiten över 3.5"-platsen. XCuben förblir
trots denna lilla tabbe designmässigt sett mitt absoluta favorit SFF-chassi.
Den blir dessutom ännu snyggare när man monterar den lilla upphjöningsbiten
i fronten som vi nämde i tillbehörsbeskrivningen. Notera att de
ojämnheter ni ser på bilderna i fronten beror på att skyddsplasten
fortfarande sitter fastklistrad på den.
Vi lämnar utseendesfixeringen en stund och tittar vad front- respektive
bakpanelen erbjuder i anslutningsväg.
I fronten hittar vi två USB-portar, två Firewireportar, Hörlurs-
och mikrofonuttag samt en optisk ljudutgång.
På baksidan hittar vi PS/2-kontakerna för tangenbord och mus,
en COM-port, en VGA-kontakt för den interna grafikkretsen, en serieport
för anslutningen av exempelvis skrivare, ytterligare två USB-portar,
en Firewirepor, ett RJ45-nätverksjack, en RCA-ut coaxialkontakt, en
S/PDIF-inkontakt samt anslutningarna till den interna ljudkretsen.
Att öppna upp XCuben görs på samma sätt som på
de flesta barebones. Tre tumskruvar på baksidan lossas och sedan skjuter
man enkelt bak höljet och lyfter av det. 5.25"-platsen och en
3.5"-plats utgörs av en löstagbar monteringsbur. Denna går
att enkelt ta loss genom att man lossar två skruvar och skjuter bak
den. Med denna bortplockad blir arbetsytan mycket större och installationen
av övriga komponenter betydligt smidigare. Under den stora monteringsburen
sitter också en mindre sådan som håller ytterligare en
3.5"-enhet. Den lilla buren sitter fäst i den stora genom två
skenor och en tumskruv. Lossar man tumskruven går det enkelt att dra
ut den lilla hårddiskburen vilket underlättar installationen
av hårddisken.
|
|
|
Moderkortet
är utrustat med både PCI- och AGP-plats. Att använda sofistikerade
ljud- och grafikkort blir således inga problem förutsatt att
inte grafikkortskylningen är för stor. Vårt testkort, ett
Creative GeForce FX5900, är utrustat med en väldigt hög kylfläns
på ovansidan vilket resulterade i att vi inte kunde stänga chassit
då grafikkortskylningen stack ut över chassikanten.(se bild i
mitten nedanför) Vidare tar detta grafikkort två PCI-platser
i anspråk varför vi var tvungna att skruva av I/O-skölden
på grafikkortet för att kunna montera det. En sån här
situation är naturligtvis långt ifrån önskvärd
varför vi vill uppmärksamma er läsare på att noga kolla
måtten på ert grafikkort innan ni bestämmer er för
ett XCube-chassi. Vidare vill vi uppmana AOpen att kompatibilitetstesta
sina chassin lite noggrannare. PCI-kortet däremot hade vi inga som
helst problem med att montera trots vårt stora grafikkort.
|
|
|
Nordbryggan
är passivt kyld av en aluminiumfläns vilket är bra då
färre fläktar är lika med mindre ljudkällor i chassit.
Antalet DIMM-platser är begränsat till två och maximalt
kan 2GB minne installeras. DIMM-platserna sitter tillsammans med IDE-kanalerna
monterade i fronten av chassit rakt under hårddiskarna.
|
|
|
Sydbryggan
styr bland annat de bägge S-ATA-kanalerna. Tyvärr saknar dessa
RAID-stöd då AOpen använt sig av ICH5-sydbryggan istället
för den RAID-kapabla ICH5R.
|
|
|
på AOpens XCube är i överlag mycket hög. Installationen
bör inte ta längre än en halvtimme även för den
oerfarne datorbyggaren. De medföljande instruktionerna är tydliga
med färgbilder på hela installationsprocessen. Det enda vi egentligen
kan anmärka på är AGP-platsen som borde suttit lite längre
in mot chassits mitt, alternativt skulle AOpen gjort chassit några
millimeter bredare. Som det är nu kommer nämligen ägare av
riktigt stora grafikkort som vårt Creative GeForce FX5900 inte kunna
använda chassit eller i var fall inte stänga det vilket är
oacceptabelt. Bra jobb på designen AOpen men se nu till att också
ordna AGP-problemet till nästa gång.
XCubekylaren
består av en stor aluminiumfläns med blankpolerad kopparbotten.
Den här typen av konstruktion har blivit mycket populär på
senare tid då den ger bra prestanda och är betydligt billigare
att tillverka än en ren kopparkylare. Vidare hålls flänsens
vikt nere då endast bitar av kylaren är tillverkade i tungt koppar.
Fläkten är för ovanlighetens skull monterad sidleds. Tanken
bakom detta är att den varma luften ska ut blåsas bort från
flänsen och ut genom hålen i sidan på chassit. Som sig
bör är processorfläkten värmereglerad för att hålla
nere ljudnivån.
Själva kylaren är förpreparerad med någon form av kylpasta
men vi rekommenderar att man tar bort detta lager och applicerar en kylpasta
av högre kvalitet som exempelvis Arctic Silver.
|
|
av kylaren är verkligen genomtänkt och enkel. Du hakar helt enkelt
i de bägge byglarna på ena sidan och sedan trycker du ner hakarna
på den andra sidan tills de fäster i plastburen runt sockeln.
Då det finns stora tryckvänliga ytor på byglarna behövs
verkligen minimalt med tryck för att kunna fästa kylaren. Att
montera av kylaren är minst lika enkelt.
Prestandamässigt sett står sig också XCubens kylare bra
som ni kommer att se i överklockningstesterna.
|
|
återstår frågan med ljudnivån. Hur tyst är
XCube chassit egentligen? Tyvärr har vi ingen dB-mätare så
ni får nöja er med vårt högst subjektiva tyckande.
XCuben är tyvärr en ganska högljudd historia, ungefär
på samma nivå som ABITs DigiDice eventuellt en smula tystare.
Nordbryggan är förvisso passivt kyld så det är bara
processorkylaren och nätaggregatskylningen som har en aktiv fläkt
men tyvärr väsnas dessa en hel del tillsammans, i synnerhet processorfläkten.
Så länge arbetslasten inte är så hög är
ljudnivån förvisso godkänd men när lasten stiger och
temperaturen i takt med den börjar också fläktarna snurra
snabbare vilket innebär en betydligt högre ljudnivå. Ljudkänsliga
användare kommer definitivt vilja byta ut processorfläkten mot
något tystare alternativt koppla den till någon form av varvtalsreglage.
XCube chassit är helt enkelt alldeles för högljutt för
sitt eget bästa speciellt om man jämför med de föredömligt
tysta barebones som både Shuttle och Soltek har ute på marknaden
idag.
AOpen håller
sig även denna gången till ett Phoenix AwardBIOS som vi välkomnar
med öppna armar. Erfarenheten säger trots allt att dessa brukar vara
mycket trevliga att ha och göra med.
|
Vi börjar
som vanligt med det riktigt intressanta: överklockningsinställningarna.
Dessa är faktiskt mycket intressanta och klarar sig mycket bra i den
stenhårda konkurrensen som råder just nu på barebonemarknaden.
FSB:n går att ställa mellan 100-400 MHz och processorspänningen
mellan 1.10v-1.85v i 0.025v intervaller. Här finns alltså alla
förutsättningar för att verkligen klämma ut varenda MHz-prestanda
ur processorn. Nu är det inte bara processorinställningarna som
bestämmer hur pass effektiv en överklockning blir och detta är
AOpen mycket väl medvetna om. I takt med att processorhastigheten höjs
ökas också AGP- och PCI-bussens klockfrevkenser vilket kan orsaka
instabilitet i systemet. Detta är enkelt att förhindra då
man kan ställa AGP-klockfrekvensen på ett valfritt värde mellan
66-98 Mhz. Även PCI-klockans värde går att ändra men
då denna är direkt beroende av AGP-klockan och vice versa räcker
det med att ändra antingen AGP- eller PCI-klockans värde.
Minnesratiot går att ställa på DDR400/320/266 eller Auto
beroende på vilken typ av minne man använder. Vad det gäller
spänningen på minnet går den att ställa mellan 2.6v-2.775v
i 0.0250v intervaller.
AGP-spänningen är också ställbar mellan 1.5v-1.85 i 0.05v
intervaller.
|
|
BIOS-inställningar
|
|
| FSB-frekvens: |
100-400 MHz (1MHz intervaller)
|
| AGP-frekvens: |
fixerbar
alt. valfritt mellan 66-98MHz |
| CPU-spänning: |
1.1v-1.85v i 0.0250v intevaller
|
| DIMM-spänning: |
2.6v
– 2.775v i 0.05v intervaller |
| AGP-spänning: |
1.50v
– 1.85v (0.05v intervaller) |
Återstående
BIOS-inställningar följer standardupplägget. I sektionen "Advanced
Chipset timings" hittar vi allt vi behöver för att konfigurera
minnets timings. "PChealth-sektionen" visar systeminformation såsom
temperaturer och aktuella spänningsvärden samt att vi här kan
aktivera temperaturstyrningen på fläktarna. "Integrated peripherals"
innehåller inställningarna för moderkortets integrerade funktioner.
|
|
|
AOpen har försett
EY65-chassit med ett riktigt kraftfullt BIOS. Överklockningsinställningarna
är mycket bra och ger användaren möjligheten att verkligen
pressa sina komponenter till det yttersta. Det enda vi egentligen saknar är
någon form av motsvarighet till Intels "PAT". ABITs DigiDice
till exempel är utrustad med en så kallad "Game Accelerator"
som höjer moderkortets prestanda till Canterwood-nivå. Vem vet
en framtida BIOS-uppdatering kanske innehåller en sådan optimering.
| Överklockning |
Som väntat gick det
alldeles smärtfritt att överklocka XCuben. 230MHz FSB blev resultatet
som också är den högsta klockfrekvensen vi fått vår
processor stabil i med luftkylning.
|
nummer två kommer från EPoX som visar upp sitt debutchassi
EX5-300S Mini Me.
|
EPoX
EX5-300S Mini Me: Specifikationer  |
|
|
Chassi
(EX5) |
|
| Dimensioner: |
(L)
300 x (B) 200 x (H) 180 mm |
| Frontpanel: |
2
x USB, 1x MIC, 1 x hörlursutgång, 1 x 1394 Firewire, 1 x PS/2 Mus, 1 x PS/2 tangentbord |
| Bakpanel: |
1 |
| Expansionsplatser: |
1 x 5.25", 2 x 3.5"
|
| Nätaggregat: |
200W
|
|
Moderkort
(EP-4PGF) |
|
| Chipset: |
Intel
i865G (MCH) + ICH5 |
| CPU-stöd: |
Intel |
| Minne: |
DDR 266/333/400, 2 slots
|
| VGA: |
Intel
Extreme Graphics 2 controller |
| AGP: |
1x AGP 8X
|
| PCI: |
1 x 32-bit buss master PCI
|
| IDE-kontroller: |
2 ports ATA100, 4 enheter (ICH5)
|
| SATA-kontroller: |
2
ports S-ATA150, 2 enheter (ICH5) |
| SATA-RAID-kontroller: |
–
|
| LAN-kontroller: |
Realtek
RTL8101L 10/100 Mb/s |
| Audio: |
Realtek
ALC655, AC97 Codec + S/PDIF out på bakpanel |
| FireWire (IEEE-1394): |
VIA
VT6307, 2 portar (1 på baksidan, 1 på framsidan) |
| USB 2.0: |
6 portar (2 front och 4 på bakpanel)
|
| Andra features: |
Blå LCD display i fronten
|
| Pris: |
~
2700 kr |
EPoX
är en av de många traditionella moderkortstillverkarna som
tämligen nyligen fått upp ögonen för Small Form Factormarknaden.
Deras bidrag heter EX5-300S men går för det mesta under öknamnet
Mini Me hämtat från Austin Powers filmernas klonade miniskurk
med samma namn. Chassit är deras första försök på
SFF-marknaden vilket har sina för- och nack-delar. Den långa
erfarenheten av att utveckla SFF-system som till exempel Shuttle har saknas
givetvis men ska man se det positiva i det hela kan det innebära
att man inte heller låser sig vid gamla idéer. Shuttles många
barebone är ändå designmässigt sett väldigt
snarlika på gott och ont medan tillverkare som EPoX måste
hitta sina egna vägar att gå. Förhoppningsvis innebär
det också en hel del unika och nya sätt att lösa existerande
problem med barebones. Av specifikationerna att döma verkar EPoX
ha gjort sin läxa väl. Chassits funktioner bör tillfredställa
den mest krävande användarens behov. Dessutom har man monterat
en blå LCD-display i fronten och att blåa dipslayer är
stentuffa vet ju redan alla.
| Pris och tillgänglighet |
EPoX
Mini Me kostar runt 2700:- i handeln vilket gör att chassit ligger
på ungefär samma prisnivå som ABITs DigiDice. Shuttles
exklusivare Springdale- och Canterwoodvarianter kostar ett par hundralappar
mer medan det lite äldre Springdalechassit SB61G2 är ett par hundralappar
billigare. Således får 2800:- ses som ett tämligen konkurrenskraftigt
pris. Visserligen är detta fortfarande betydligt mer än vad de
flesta lyxutrustade vanliga moderkorten kostar men då ingår
ju faktiskt också ett tokigt snyggt chassi med nätaggregat i
priset.
Tillgängliheten är också mycket god. EPoX verkar inte har
några som helst leveransproblem i skrivande stund då den gröna
lagerflaggen lyser hos samtliga större EPoX återförsäljare.
| Features och Tillbehör |
Tillbehörslistan
består av två ATA100 IDE-kablar, en strömkabel, en Serial
ATA kabel med tillhörande strömkontakt, installationsmanualer,
en drivrutinsskiva och sist men inte minst en smidig liten skruvmejsel som
på ena sidan har en stjärnmejselbits och på andra sidan
en vanlig. I en liten plastpåse medföljer också nödvändiga
installationsskruvar samt en svart Isoleringsplatta. Denna ska placeras
på baksidan av eventuella instickskort för att strömisolera
känsliga delar av kortet.
| EPoX EX5 Mini Me: Tillbehör  |
|---|
|
2
x ATA100 kablar (varav en är förmonterad i chassit) |
|
1 x Serial ATA150 kabel och SATA strömkabels konverter
|
|
1 x moderkortsmanual, 1 x chassimanual
|
|
1 x Installation CD-Rom
|
|
1
x strömkabel |
|
1
x Isoleringsplatta, 1 x Skruvmejsel, cable ties och behövliga skruvar |
på Mini men är minst lika imponerande som något konkurrenterna
har lyckats koka ihop. Intels mycket framgångsrika Springdalechipset,
i det här fallet i865G, bjuder på både integrerad grafik
(Intel Extreme Graphics 2) och stöd för två Serial ATA portar.
Tyvärr hittar vi inget stöd för Serial ATA RAID på
Mini Men då man valt att använda den billigare ICH5 sydbryggan
istället för RAID-varianten ICH5R.
Utöver S-ATA portarna har hittar vi också två vanliga ATA100
IDE-kanaler på kortet. Kort sagt kan man ansluta långt fler
hårddiskar än vad någonsin skulle få plats i det
lilla chassit. Något som man också kan ansluta en hel del av
är USB-enheter och högtalare, närmare bestämt sex till
antalet i bägge fallen. USB-portarna hittar vi dels fyra på baksidan
och dels två i fronten. Ljudutgångar hittar vi också på
både fram- och baksida. Baksidans kontakter ger stöd för
upp till 6-kanalsljud medan vi i fronten får nöja oss med att
koppla in hörlurar eller en mikrofon. När vi ändå snackar
ljud är det också på plats att nämna S/PDIF in- och
utgångarna hittar vi på baksidan.
Firewire finns också även där representerat på både
fram och baksida med en port vardera.
Slutligen är chassit utrustad med en blå LCD-display samt en
6-in-1 minneskortsläsare men dessa två features ska vi behandla
närmare i avsnittet "Unika features".
EPoX har onekligen fått ihop en imponerande featurelista på
sitt Mini Me chassi. Väldigt få barebones på marknaden
idag kan konkurrera med Mini Me i termer av funktionalitet. Vidare är
det härligt att se att man precis som ABIT valt att inkludera en blå
display samt en minneskortsläsare. Två väldigt praktiskta
features som i alla fall av mig får ändlöst mycket uppskattning.
Mini
Me:n är tillverkad i silverfärgad borstad aluminium. Det är
snyggt, det är lätt och man får förbannat lätt
fula fingeravtryck på chassit. Även fronten är till största
del tillverkad i aluminium bara luckorna, displayen och silverdetaljerna
på sidan av plast. Allt som allt anser jag att EPoX gjort ett bra
jobb och fått fram en ren design, resten är smaksak.
 |
 |
|
Vilka
anslutningsmöjligheter Mini Me-chassit erbjuder har vi redan till största
del behandlat i förra sektionen men vi tar det ändå en gång
till lite snabbt. Kanske finns det några slarvpettrar bland er som
behöver fräscha upp minnet lite granna. I fronten hittar vi alltså
två USB 2.0 portar, en Firewireport, mikrofon- och hörlursingångar
samt PS/2portarna för tangentbord och musen. Frontutgångar i
all sin ära men att sätta PS/2 kontakterna här tycker jag
personligen mindre bra om. Just mus och tangentbord brukar vara enheter
som alltid är anslutna och då är det i min mening smidigare
att ha de på baksidan för där är det enklare att snyggt
stuva undan kablaget. USB-, Firewireenheter och hörlurar/mikrofoner
brukar vara enheter som man kopplar in/ur vid behov och därför
fungerar frontanslutningen mycket bra. Att däremot permanent koppla
in tangentbord och mus på framsidan anser jag vara en mindre lyckad
idé.
Under CD-läsarens 5.25" plats sitter det en 6-in-1 minneskortsläsare
som klarar av att läsa/skriva Compact Flash, Memory Stick, SmartMedia,
SecureDigital, MicroDrive och MultimediaCard. Detta är en suverän
feature som många MP3-spelar/digitalkamera/Palm Pilot ägare kommer
att bli förtjusta i.
Sist men inte minst har vi LCD-displayen och dess funktionsknappar på
framsidan men dessa ska vi behandla mer utförligt i avsnittet om chassits
unika egenskaper.
Låt oss ta baksidan lite snabbt också. Mest plats tar serieporten
som används bland annat för att ansluta skrivare. Rakt under hittar
vi S/PDIF in- och utgångarna samt VGA-kontakten för den integrerade
grafikkretsen.
Nästa block med portar består av fyra USB 2.0 portar, en Firewireport,
och ett RJ-45 nätverksjack. Längst ut på sidan hittar vi
kontaktern för den integrerade ljudkretsen. Slutligen hittar vi en
blå COM-port halvvägs upp på chassits baksida. (vänstra
sidan på bilden).
Chassihöljet tas lätt av genom att lossa på tre tumskruvar
på baksidan och helt enkelt skjuta höljet lite bak och uppåt.
Rakt ovanifrån påminner chassit mycket om Shuttles bareboneserie.
Istället för en utbålsfläkt hittar vi dock nätaggregatet
monterat högst upp på den bakre chassiväggen. Ytterligare
en betydlig skillnad visar en närmare inspektion. CD-läsaren monteras
på Mini Me direkt i chassits övre kant. Här finns alltså
ingen monteringsbur som man behöver plocka loss. Däremot kan både
minneskortsläsaren samt plockas loss för att öka arbetsutrymmet
vid installationen.
Minneskortsläsaren måste skruvas loss med skruvmejsel men hårddiskburen
går enkelt att ta bort genom att lossa på en tumskruv och dra
ut den åt sidan. Just monteringen av hårddiskburen är också
ganska intressant då den är roterad 90 grader i sidled för
att hårddiskens baksida ska hamna precis ovanför IDE-kontakterna.
IDE-kabeln behöver på så vis endast dras en minimal sträcka.
EPoX Mini Me rymmer i standardutförande endast en hårddisk men
skulle behovet uppstå kan minneskortsläsaren plockas ut och på
så vis frias ytterligare en 3.5"-plats. Tyvärr måste
minneskortsläsaren offras i en sådan situation. Två riktiga
hårddiskplatser hade verkligen varit önskvärt.
|
|
|
Efter
att ha plockat bort både minneskortsläsare och hårddiskburen
är arbetsutrymmet gott. Socketen sitter placerad i mitten på
chassits baksida alldeles invid en stor svart fläkttunnel som slutar
i ett galler på chassits baksida. Genom denna blåser processorkylaren
ut den varmen luften som genereras av CPUn och nordbryggan. Som ni kan se
på bilderna är nämligen nordbryggan placerad alldeles intill
socketen. Detta för att EPoX egenutvecklade kylare täcker både
nordbryggan och CPUn. Själva kylaren ska vi behandla närmare i
avsnittet om kylning och ljudnivå så tills dess nöjer vi
oss med att säga att det är en stor aluminiumkloss med kopparbas
och två aktiva fläktar monterade.
|
|
|
Mini Me chassit är utrustat med en AGP-plats samt en PCI-plats. Används
stora grafikkort som tar upp två platser kan PCI-platsen i de flesta
fallen tyvärr inte användas. I vissa fall kan man dock försöka
kringgå dennna begränsing genom att ta bort AGP-kortets bakplåt
men denna lösning garanterar inte 100% att det kommer finnas nog med
plats för ett PCI-kort. Grafikkortets kylning
kan exempelvis vara så hög att PCI-kortet ändå inte
får plats. Vårt testgrafikkort till exempel, ett Creative GeForce
FX5900, är så stort att det inte går att montera ett PCI-kort
hur man än gör. Vidare var det också riktigt trångt
på baksidan. Kylflänsen på baksidan är nämligen
så stor att den ligger emot den övre hårddiskburen. Genom
att lirka in burens kant i ett av mellanrummen på flänsen lyckades
vi till slut få in kortet men den undre hårddiskhållaren
var bara att glömma då den inte gick att skjuta in hela vägen
med grafikkortet installerat. Ägare av riktigt stora grafikkort som
vårt testexemplar får således betydligt mer glädje
av ett annat barebone.
|
|
|
DIMM-platserna
är två till antalet och sitter placerade på den högra
kanten av chassit sett rakt framifrån. Att installera minnet går
i ett kick med hårddiskhållaren avmonterad då gott om
arbetsutrymme finns. På bilden längst till höger nedanför
ser ni området kring sydbryggan. Här hittar vi de bägge
S-ATA-portarna, sydbryggan, BIOS-batteriet, VIAs VT6703 Firewirekrets och
ClearCMOS jumpern. Den sistnämda sitter tyvärr rysligt dåligt
placerad alldeles bakom IDE-kontakterna vilket gör den mycket svåråtkomlig.
Bättre blir det heller inte av att själva plasthatten på
jumpern saknar greppvänlig topp. Att återställa CMOS blir
därför ett rejält pill arbete speciellt när systemet
är fullt monterat.
|
|
|
Att
det är EPoX första försök på ett barebonechassi
märks tyvärr av de små men ändå fatala missarna
man gjort i designen. Utvecklingsteamet verkar förvisso ha spenderat
åtskilliga timmar med att studera existerande barebones konstruktioner
då mycket känns igen från mer etablerade namn i fältet
men den usla placeringen av AGP-porten drar ner betyget rejält. Att
CMOS-jumpern sitter redigt undanstuvad gör inte heller saken bättre.
Har man inget monstergrafikkort och kan leva med CMOS-jumperns placering
är EPoX Ex5-300S ändå en riktigt trevlig angelägenhet.
Installationen är enkel och förlöper smärtfri bortsett
från ovannämda komplikationer.
EPoX är helt klart på rätt väg med designen men lite
mer utvecklingsarbete krävs faktiskt för att man ska förtjäna
en klapp på axeln. Om de har lyckats bättre med sin egenutvecklade
kylare avslöjar nästa sektion.
Kylflänsen
är en stor aluminiumfläns med kopparbottenplatta. Själva
flänsen är inkapslad i ett metallhölje med två 60mm
fläktar monterade på var sida om höljet. Tanken är
att den snedmonterade fläkten ska suga in förhållandesvis
sval luft och blåsa över de vertikalt monterade flänsarna.
Den bakre fläkten blåser sedan vidare den uppvärma luften
bort från processorn och ut ur chassit via den svarta plastvindtunneln
som vi bekantat oss med i föregående sektion. Konstruktionen
i sig är väl inte så spektakulär i sig men det intressanta
här är att kylaren täcker både CPU och nordbryggan.
Den biten som nordbryggan har kontakt med är dock inte i koppar utan
istället har EPoX lagt dit en extra aluminiumbit som ska utjämna
höjdskillnaden mellan CPUn och nordbryggekretsen. Varför man inte
tillverkat även denna bit i koppar är ett litet mysterium.
|
|
|
Nedanför
kan vi se kylflänsens botten samt flänsarna som döljer sig
under höljet. Som ni kan se av bilderna finns det redan kylpasta applicerad
på kylaren men för optimal prestanda rekommenderar vi någon
av de bättre kommersiella kylpastorna såsom Arctic Silver till
exempel. Även för nordbryggan finns ett värmeavledande material
förapplicerat, en lite T.I.M (Therma Insulation Pad). Denna bör
inte däremot inte bytas ut mot vanlig kylpasta då den är
ganska tjock och ett vanligt tunnt lager av kylpasta skulle innebära
att nordbryggan och kylaren inte får kontakt ordentligt. I var fall
bör du först se efter ordentligt om nordbryggan och kylaren får
tillräckligt med kontakt om du bestämmer dig för att byta
ut TIM:en.
|
|
Att
installera kylaren går i en handomvänding. Man skjuter bara in
kylaren under vindtunneln och sedan fästs den fram och bak med de två
medföljande byglarna.
|
får EPoX 3G-Tek-kylningen helt klart godkänd. De bägge CPU
fläktarna till trots hålls ändå ljudnivån på
en angenäm nivå. Till skillnad från många andra barebones
arbetar fläktarna på Mini Me chassit nämligen på en
konstant nivå och hastigheten varierar således inte varje gång
processorns arbetslast ökas markant. Istället för att skifta
mellan knäpptyst och olidligt högt arbetar Mini Me-kylningen på
en konstant behaglig ljudnivå oavsett CPU-belastningen.
EPoX Mini Me
är utrustad med en stor blå LCD-display i fronten. Displayen visar
systeminformation men är även kopplad till den medföljande
mjukvaran för musikuppspelning och då visas information om den
musikfil som för närvarande spelas upp på displayen. På
bilderna nedanför kan vi se lite av den informationen som LCD-displayen
kan visa som exempelvis klockfrevkens, mängden av internminne, hårddiskens
storlek och skärmupplösningen. Via det medföljande EX5-programmet,
något i stil med ABITs u-Guru, kan man även ställa in så
att temperaturvärden för CPU- och systemet samt fläktarnas
hastighet visas på displayen.
|
|
Genom kontrollcentret
som ni kan se nedanför längst till vänster kommer vi åt
en rad praktiska funktioner. Dessutom fungerar kontrollcentret också
som musikuppspelare. I systemdiagnostiksektionen kan vi konfigurera fläktarna
hastighet och eventuella varningssignaler som ska ges när en viss temperatur
uppnås. MagicFlashsektionen låter oss uppdatera moderkortets BIOS
direkt i Windows. Den senaste BIOS-versionen laddas ned från EPoX-siten
och uppdateras sedan direkt i Windows. Ett par musklick är allt som krävs
för att klara av proceduren. Tyvärr finns det ingen möjlighet
att uppdatera kortets BIOS från en fil på hårddisken utan
man kan endast uppdatera direkt från nätet. I de flesta fallen
fungerar detta mycket bra men ibland kan siternas servrar strula eller man
har helt enkelt inte tillgång till en Internetanslutning och då
är det skönt att också kunna uppdatera BIOS manuellt. Visserligen
går det att uppdatera kortets BIOS manuellt genom DOS-prompten men då
EX5-300S helt saknar Floppy-Drive kontakter innebär detta att man måste
flasha BIOS från CD-ROM eller någon form av flashdrive.
|
|
|
Magic Screen-funktionen
låter användaren skapa egna Power-On och Boot-bilder som sedan
lagra i moderkortets BIOS-chip. Ett enkelt och kul sätt att göra
datorn lite mer personlig. Minneskortsläsaren har ni bekantat er med
tidigare i recensionen. Det rör sig om en 6-in-1 minneskortsläsare
som klarar av att läsa/skriva Compact Flash/Memory Stick/SmartMedia/SecureDigital/MicroDrive/MultimediaCard
|
|
EPoX Mini Me
är utrustat med en hel del kul funktioner som skapar mervärde men
precis som i fallet ABIT DigiDice finns det en del brister i implementeringen
av vissa. Minneskortsläsaren är toppen och fungerar klanderfritt,
likaså mjukvaran för att skapa boot-bilder och systemövervakningsprogrammet
men sen börjar problemen att komma. BIOS-uppdateringen fungerar visserligen
också tämligen bra men möjligheten att uppdatera moderkortets
BIOS manuellt borde ändå ha funnits.
Det medföljande musikuppspelningsprogrammet fungerar hyfsat bra men det
krävs betydligt mycket mer för att jag ska överge Winamp.
Displayen är en feature som man måste gilla helt enkelt i varje
fall visuellt sett. Funktionalitetsmässigt sett finns det tyvärr
en del problem. För det första är displayen är hårdkopplad
till den medföljande mjukvaran och går således inte att använda
tillsammans med andra program såsom nyss nämda Winamp. Knapparna
på fronten känns dessutom tämligen överflödiga då
det ändå är smidigare att använda musen för att
utföra en funktion än att sträcka sig efter frontpanelens små
knappar. Visst fyller de sin funktion om chassit står någonstans
en bit ifrån bildskärmen och det används som musikstation
men då har vi återigen nackdelen med att det inte går att
navigera igenom sin musiksamling på ett lika överskådligt
sätt som i Windowsmiljö. Ska man säga något till musikuppspelningsfunktionens
försvar är det i var fall bra att det går att använda
många olika musikkällor såsom CD/DVD/HDD/Flash-minne osv.
men det är å andra siden inget vi inte också klarar av enkelt
med Winamp eller någon annan musikspelare.
I det stora hela erbjuder EX5-300S en hel del funktionalitet utöver det
vanliga men tyvärr är implementeringen inte alltid den mest lyckade.
Här finns helt klart en hel del utrymme för förbättringar
inför kommande modeller.
EPoX BIOS har en tendens att vara riktigt ojämna. Ibland är de rena
entusiast-BIOS:ar där alla spärrar är släppta och ibland
är de restriktivare än den BIOS du hittar i mors trötta gamla
Compaq. Detta gör mig lite extra uppjagad då både ABIT och
även Shuttle på senare tid har visat att även barebones går
att överklocka rejält bara de rätta förutsättningarna
finns. Således borde ju EPoX också våga lite och ge oss ett
fullfjädrat överklockarBIOS.
Entusiastiskt
klickar jag mig in i sektionen "Power BIOS" som torde innehålla
alla smaskiga överklocknignsinställningar jag drömt om. Väl
inne visar det sig att EPoX sorgligt nog inte gick samma väg som konkurrenterna
utan istället får vi nöja oss med ett av de mest restrikiva
BIOS jag sett sedan P2:ans tid. Processorns FSB går visserligen att höja
ända upp till 350Mhz i 1MHz intervaller, något som inte direkt var
aktuellt på den tiden, men detta hjälper föga när det inte
finns några som helst spänningsinställningar att tillgå.
Varken minnes- CPU- eller AGP-spänningen går att höja eller
sänka. Sektionens namn "Power BIOS" känns helt plötsligt
väldigt missvisande.
Resterande inställningar består av minnesratiot valbart mellan DDR400/320/266
och inställningar för AGP-klockan som går att ställa via
presets eller manuellt i 1MHz intervaller. Besviken lämnar jag sektionen
och utforskar resten av kortets BIOS istället.
|
|
BIOS-inställningar
|
|
| FSB-frekvens: |
100-350 MHz (1MHz intervaller)
|
| AGP-frekvens: |
presets
eller manuellt i 1 MHz intervaller |
| CPU-spänning: |
–
|
| DIMM-spänning: |
–
|
| AGP-spänning: |
–
|
Resten av BIOS-upplägget
känns som vilket AwardBIOS som helst. Advanced Chipset Features sektionen
sköter exempelvis minneskonfigurationen, PC-Health sektionen övervakar
temperaturer och spänningsvärden medan Integrated Peripherals menyn
leder oss in i de undermenyer där vi kan konfigurera kortets integrerade
features. Inget särskilt anmärkningsvärt här kort sagt.
|
|
|
I ärlighetens
namn hade jag väntat mig betydligt mer från EPoX vad moderkortets
BIOS beträffar. Inställningarna är på tok för restriktiva
varför det aldrig egentligen kan bli tal om någon särskilt
imponerande överklockningsförmåga. Vi vill dock påpeka
att EPoX har en tendens att släppa BIOS-uppdateringar som släpper
spärrarna och ger användaren full kontroll över sitt BIOS en
tid efter lanseringen. Det finns alltså lite hopp ändå för
att vi kommer kunna få se en hel del överklockade Mini Me chassin
i framtiden. Tills dess förblir EX5-300S en produkt för de av oss
som inte tänker i MHz.
| Överklockning |
Utan spänningsinställningar
var det ganska klart att vår Mini Me inte skulle slå några
som helst överklockningsrekord. 220MHz var den högsta stabila FSB-hastigheten
vi kom upp i med default voltinställningarna.
|
EPoX Mini Me en stund för att bekanta oss närmare med ett av
Shuttles senaste påhitt, ST62K Zen.
|
Shuttle
XPC ST62K: Specifikationer  |
|
|
Chassi
|
|
| Dimensioner: |
(L)190*(W)170*(H)280
2.1Kg |
| Frontpanel: |
1
x Reset, 2 x USB, 1 x Line in, 1x MIC, 1 x Line out |
| Bakpanel: |
1 x DC-in, |
| Expansionsplatser: |
1 x 5.25", 2 x 3.5"
|
| Nätaggregat: |
180
W |
|
Moderkort
(FT62) |
|
| Chipset: |
ATI
RS300 (MCH) + IXP150 |
| CPU-stöd: |
Intel Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533/800MHz FSB, HyperThreading support, No Willamette support |
| Minne: |
Dual
Channel DDR 200/266/333/400, 2 slots |
| VGA: |
Radeon
9100 IGP |
| AGP: |
–
|
| PCI: |
1 x 32-bit buss master PCI
|
| IDE-kontroller: |
2 ports ATA100, 4 enheter
|
| SATA-kontroller: |
–
|
| SATA-RAID-kontroller: |
–
|
| LAN-kontroller: |
Realtek 8100C 10/100Mbit
|
| Audio: |
Realtek
ALC650, AC97 Codec + S/PDIF in/out på bakpanel |
| FireWire (IEEE-1394): |
VIA
VT6307, 2 portar på baksidan |
| USB 2.0: |
4
portar (2 front och 2 på bakpanel, upp till 6 totalt via 2 x interna USB kontakter) |
| Andra features: |
Shuttle I.C.E. heat-pipe kylning
|
| Pris: |
~
3450 kr |
Shuttles
ST62K skiljer sig en hel del från de Shuttle barebone vi har tittat
på. Det mest uppenbara är utseendet och storleken. Nya ST62K
är mindre än föregångarna viket innebär att en
del kompromisser fick göras. Nätaggregatet till exempel är
externt och ansluts till chassit via en separat strömkabel. Vidare
finns det heller ingen AGP-port på ST62K. Användarna får
nöja sig med den i chipsetet integrerade grafikkretsen, Radeon 9100
IGP. Hur grafikkretsens prestanda ter sig låter vi vara osagt än
så länge men troligtvis bör barebonesugna användare
som vill kunna spela riktigt krävande spel se sig om efter ett chassi
med AGP-port. Shuttles ST62K gör sig nog bäst på jobbet
eller det lilla hemmakontoret.
| Pris och tillgänglighet |
Shuttles ST62K
är ännu så pass nytt att vi inte kan säga exakt vad chassit
kommer att kosta i handeln. Komplett.se listar chassit för ca. 3450 kr
vilket låter väldigt mycket och då beräknad leveranstid
enligt de i dagsläget inte är förrän i slutet på
mars kan vi räkna med att priset hinner rasa en hel del tills dess. Det
nuvarande priset är nämligen allt annat än konkurrenskraftigt
för ett chassi som bland annat helt saknar S-ATA- och AGP-stöd.
Tillgängligheten är i dagsläget också näst intill
obefintlig men räkna med att detta kommer att förändras drastiskt
de kommande veckorna.
| Features och Tillbehör |
ST62K levereras
paketerat med allt användaren behöver för att snabbt och smidigt
kunna installera de nödvändiga komponenterna och på så
vis få en startklar dator. Vi får två ATA100 80-pins flatkablar
varav den ena redan är förmonterad i chassit. Till den förmonterade
kabeln leveras också en lite förlängningskabel för att
ge lite mer spelrum vid installationen. Då chassits integrerade grafikkrets
också har Tv-ut bjuder Shuttle på en Tv-ut kabel. Nu fattas bara
en Video-kabel till Tvn och chassit är klart för att anslutas till
var mans Tv. Den stora svarta enheten ni ser i bild till höger är
chassits externa nätaggregat på 180w. Fördelen med den externa
lösningen är att chassit kan göras mindre. Visserligen har
man då istället en stor svart klump liggandes bredvid men kan ändå
gömmas undan ganska snyggt någonstans under skrivbordet.
| Shuttle XPC Zen: Tillbehör   |
|---|
|
2
x ATA100 kablar + 1 x kort ATA100 kabel |
|
1
x moderkortsmanual, 1 x chassimanual |
|
1
x Installation CD-Rom för barebone |
|
1
x externt nätagg + 1 x Strömkabel till extern nätagg |
|
1
x Slotcover till 3.5" plats, 1 x Tv-out adapter, 2 x spikfötter |
|
Kylpasta,
Cable-Ties och behövliga skruvar |
Både
Shuttles SB65G2 och SB75G2 som vi tittade på i vår förra
SFF-roundup var fullproppade med features. ST62K däremot för inte
riktigt den traditionen vidare. Tolka mig inte fel, visst finns det fortfarande
en hel del trevligheter integrerade i chassit men de är betydligt färre
än vad de tidigare nämnda modellerna erbjuder.
Framtida ST62K ägare måste nämligen klara sig utan både
AGP-port och Serial ATA-stöd. Här är det bara IDE ATA100
och den integrerade Radeon 9100 IGP grafikkretsen som gäller. Även
om bristen av Serial ATA kanske inte kommer att skrämma bort så
många potentiella köpare tror jag att avsaknaden av en AGP-port
kommer att kunna göra det, i var fall för konsumenter som köper
chassit för hemmabruk.
Resten av featurelistan är dock ett glädjebud. Här finns
gott om USB 2.0 portar, två Firewireportar, S/PDIF in- och utgångar,
10/100 Mbps nätverkskrets samt Realteks ALC 650 6-kanalsljudkrets som
mer eller mindre blivit standarden för integrerade ljudkretsar.
Sammanfattningsvis
kan vi säga att ST62K känns som ett perfekt chassi för kontoret
eller den som arbetar hemma och lägger stort värde vid snygg design
och att datorn tar upp lite plats. Chassit erbjuder allt man kan önska
sig i termer av anslutbarhet för periferiutrustning så i slutändan
är det bara den stora bristen på AGP-porten som verkligen är
ett starkt skäl för att inte köpa chassit. Tillgodoser den
integrerade grafikkretsen dina behov och du har inga S-ATA hårddiskar
känns Shuttles ST62K som en verkligen lockande produkt. Helt klart
något att tänka på för den som tänker uppgradera
sitt system.
Designen
av "Zen" chassit påminner förvisso starkt om tidigare
Shuttle barebones men lite har ändå ändrats. För det
första är fronten numera vit och i plast. Nu kanske vissa av muttrar
lite över att man valt just plast, ett material associerat med billiga
masskonsumtionsartiklar, men låt mig försäkra er detta är
ingen "vanlig" plast. Närmast skulle fronten kunna beskrivas
som löjligt I-Mac inspirerad. Det handlar om vitt lite halvtransparent
med en lite känsla av frostad glaseffekt. Förhoppningsvis framgår
det hyfsat av bilderna i alla fall vad jag så invecklat försöker
beskriva. Resten av chassit består precis som på tidigare Shuttle
chassin av borstad aluminium, ett material som helt enkelt är löjligt
snyggt.
|
|
 |
|
Låt
oss titta lite närmare på fram och baksidorna av chassit. Vi
börjar med den nyss omskrivna fronten. Ett smärre irritationsmoment
som samtliga Shuttle barebones lidit av under åren är att CD-
och Floppy-luckorna inte är dolda. Installerar du en en beige eller
svart enhet får du helt enkelt leva med att enhetens front inte
matchar resten av chassits framsida. Detta känns faktiskt väldigt
trist med tanke på att flera andra tillverkare har visat att det
ganska enkelt går att "Stealth-modda" eller på svenska
dölja de fula luckorna.
Fronten på
Shuttle ST62K är som så vanligt för barebonesystem också
utrustad med en rad kontakter. Här hittar vi hittar 2 x USB-portar,
hörlursuttag, mikronfonuttag, en Line-out kontakt samt ström-
och resetknappen. Inga ovanligheter här utan fronten följer
ett standardupplägg.
Baksidan av chassit däremot skiljer sig lite från mängden.
Längst ut till vänster på bilden ser vi strömkontakten
för det externa nätaggregatet. Alldeles intill ovanför
hittar vi VGA-kontakten. Under den syns Tv-ut kontakten men också
något som verkligen fler tillverkare borde efterapa. Shuttle har
nämligen monterat en extern knapp för att återställa
CMOS. För att råda bot på ostabila överklockningsinställningar
behöver man alltså inte längre öppna upp hela chassit
utan numera kan CMOS åteställas direkt från baksidan
av chassit. Fortsätter vi till höger i bilden ser vi S/PDIF
utgången, två Firewireportar samt två USB 2.0-portar.
Ovanför dessa ser vi COM-porten samt nätverksjacket. Nästa
kontaktpar är PS/2 kontakterna för mus och tangentbord och bredvid
de hittar vi ljudanslutningarna som kan ge upp till sex kanalers sourroundljud.
Högst upp till vänster på baksidan ser vi också
en liten rosaorange plupp som döljer S/PDIF-ingången. ST62K
är onekligen en kraftfull liten krabat.
Då
var det dags att öppna upp skönheten och se vad som döljer
sig inuti. Detta görs med hjälp av tre tumskruvar på baksidan.
När dessa skruvats loss är det bara att dra höljet bakåt
någon centimeter och sedan lyfta av det. Ovanifrån ser chassit
ut precis som vilket annat Shuttlebarebone som helst, nästan i alla
fall. Allting är lite mindre och dessutom kan vi se två spår
i buren som håller enda hårddisken och CD-läsaren på
plats. I dessa spår fästs hårddiskbur nummer två
som ligger placerad i sidled där baksidan på hårddisken
kommer att hamna precis ovanför IDE-kontakterna. Här kommer
den korta IDE-kablen man får till väl till pass. Till skillnad
från tidigare versioner går det inte att plocka loss den stora
hårddiskburen som håller CD-läsaren utan bara den mindre
sekundära buren. Detta gör arbetet i chassit lite osmidigare
än tidigare då man har mindre utrymme att arbeta med. Vad som
dock är trevligt är att den lilla hårddiskburen är
fäst med en tumskruv samt de spår vi tidigare nämnt. För
att ta ut den lossar man bara på skruven och drar sedan ut buren
längs skenorna.
|
|
På tal
om trevliga detaljer kan vi konstatera att Shuttle har monterat många
av de interna kablarna med hjälp av kabelhållare och skenor så
att trasslet hålls på ett minimum. Bilden längst till vänster
visar exempel på detta. Tar vi oss en titt in från den vänstra
siden, sett rakt framifrån, ser vi att det endast finns en expansionsplats.
Det rör sig om en enstaka PCI-plats så ett separat grafikkort
är inte att tänka på. Till höger om PCI-platsen ser
vi också en skymt av de bägge IDE-kanalerna som ST62K är
utrustad med.
Socketen sitter placerad långt bak i chassit för avståndet
till heatpipens utblåsfläkt ska vara minimalt.
|
|
|
Antalet
DIMM-platser är begränsat till två vilket är normen
i chassin av den här storleken. DIMM-bankerna hittar vi på högra
sidan av chassit, fortfarande sett rakt framifrån. Att montera minnet
är egentligen inga större problem förutsatt att vi plockat
loss den lilla hårddiskburen. Den högra bilden nedanför
visar de bägge IDE-kanalerna och vi kan även skymta chipsetets
kylning som består av två svarta passiva flänsar. Den passiva
kylningslösningen torde hjälpa till att hålla ljudnivån
nere.
|
|
Shuttle
har lång erfarenhet av att bygga användarvänliga barebones
och ST62K fortsätter den traditionen. Installationen av ST62K förlöper
trots det minimala utrymmet ändå tämligen smärtfritt.
Avsaknaden av AGP-plats medför att vi inte behöver oroa oss för
något stort grafikkort som vi måste leda kablarna runt. Att
bara den sekundära hårddiskhållaren går att montera
loss blir egentligen heller inte något problem då man ändå
lätt kommer åt minnesbankerna. Bortsett från minnet behöver
man heller aldrig komma in under hårddiskhållaren varför
det minimala utrymmet i området inte blir ett problem. Heatpipkylningen
är också monterad i ett kick och sammanfattningsvis måste
jag ändå säga att man har lyckats väldigt bra med användarvänligheten
i ST62K. Den sidledsroterade sekundära hårddiskhållaren
med sin förkortade IDE-kabel till exempel är en riktigt snillrik
konstruktion.
Då var det dags att syna kylningen och ljudnivån lite närmare.
ST62K använder
sig av Shuttles patenterade I.C.E Heatpipe kylning. Kylningen består av
tre delar, en stor tvådelad fläns med kopparkärna där de
två delarna är förbundna via heatpipes, en 80mm utblåsfläkt
samt en fästanordning med vilken man klämmer fast flänsen på
CPUn. Heatpipekylningen fungerar på så vis att CPUns värme
först tas upp av den biten av flänsen med kopparkärnan för
att värmen sedan leds via värmerören till den andra delen av
flänsen. Flänsarna på det andra partiet är fler och tunnare
för att ge maximal värmeavledning. Utblåsfläkten sitter
sedan placerad med ett höljde över den andra delen av kylflänsen
och blåser luft genom flänsen ut ur chassit. En tämligen simpel
konstruktion som fungerar alldeles utmärkt. Nedanför kan ni se kylningen
i dessa separata beståndsdelar och installerad.
|
|
Så
var det här med ljudnivån. De Shuttlebarebone vi testat tidigare
har varit mycket tysta och detsamma kan sägas för ST62K. Att man
valt att använda sig av passiva chipsetkylare är mycket positivt.
Den enda aktiva fläkten i chassit är nämligen den temperaturstyrda
utblåsfläkten och den gör ett bra jobb med att hålla
ljudnivån nere. Tidigare Shuttlebarebone hade problem med att nätaggregatsfläkten
som traditionellt sett varit en mindre 60mm fläkt väsnats en del
men då man på ST62K valt att placera nätaggraget utanför
chassit och det dessutom är fläktlöst blir det heller inget
problem. Shuttle har verkligen lyckats bra med att hålla chassit litet,
snyggt och tyst.
Då var det dags att se vad kortets BIOS
går för.
Det
börjar kännas tjatigt att säga det nu men även den här
gången handlar det alltså om ett Phoenix AwardBIOS. Shuttle
har länge använt sig av denna BIOS-typ och uppenbarligen fanns
det inga anledningar att byta trots att man använt sig av ett för
företaget nytt chipset.
|
ST62Ks
BIOS skiljer sig lite från vad vi är vana vid. Överklockningsinställningar
brukar oftast få en egen BIOS-sektion tilldelad men i det här
fallet ryms de in under sektionen Advanced Chipset Features där vi
hittar minnesinställningar och eventuella chipsetoptimeringar.
Vi börjar med att titta på överklockningsinställningarna.
FSBn går att höja i 1 MHz intervaller upp till 15 MHz över
default-värdet vilket är långt ifrån de 200+ MHz många
andra moderkort låter oss överklocka FSBn med. Visserligen är
det nästintill omöjligt att komma upp i busshastigheter på
400 MHz men 300 MHz-gränsen har ändå många duktiga
överklockare spräckt så det rör sig inte om rena fantasivärden.
För att uppnå en överklockning på 15 MHz på
FSBn behövs i de flesta fallen inga ändringar av processorspänningen
eller i var fall väldigt små varför maxvärdet i det
här BIOS är satt till 1.5875v. Övriga spänningsändringar
finns det inga att tillgå.
Minnesratiot är ställbart på DDR200/266/333/400/AUTO/SYNC
och processorbushastigheten på 100/133/166/200.
Det var tyvärr allt i termer av överklockningsinställningar
men vi kan snabbt också ta minnestimingsinställningarna innan
vi lämnade den här BIOS-sektionen helt. Dessa är:
Cas latency 1-4
RAS CAS 1-4
RAS Precharge 1-4
Active to Precharge 1-8.
 |
|
BIOS-inställningar
|
|
| FSB-frekvens: |
100/133/166/200 (Överklockning +15MHz över default, 1MHz
intervaller) |
| AGP-frekvens: |
kortet
har ingen AGP-port |
| CPU-spänning: |
0.8250v-1.5875v i 0.0125v intevaller
|
| DIMM-spänning: |
–
|
I
övrigt följer moderkortets BIOS standardupplägget med sektioner
för bland annat de integrerade features och systemövervakning.
 |
 |
Att
Shuttles ST62K chassi inte är ämnat för överklockare
stod klart från första början och det kan vi också
se tydligt av kortets BIOS. De nödvändigaste BIOS-inställningarna
finns på plats men det är också allt och i ärlighetens
namn tror jag knappast det är något som stör målgruppen.
| Överklockning |
Tredjepartstillverkade
chipset brukar i regel ha väldigt svårt att hävda sig mot
Intels chipset när det kommer till överklockning och så
är även fallet med ATis RS300. Som vi sett ovan är BIOS-inställningarna
redan väldigt restriktiva men inte ens dessa kunde vi maximera dessa
fullt ut innan vi stötte på problem. Högsta stabila FSB
vi kom upp i var 207 MHz vilket motsvarar en FSB-höjning på 5
MHz i moderkortets BIOS. Klockgeneratorn är alltså uppenbarligena
allt annat än exakt då den slutliga faktiska klockfrekvensen
överstiger den vi konfigurerade i BIOS med över 2 MHz.
Totalt sett fick vi ut 100 MHz extra processorkraft ur Shuttles ST62K, inget
att jubla över direkt.
|
|
Shuttle
XPC ST61G4: Specifikationer  |
|
|
Chassi
|
|
| Dimensioner: |
(L)300*(W)200*(H)185
2.85Kg |
| Frontpanel: |
1
x Reset, 2 x USB, 1 x Line in, 1x MIC, 1 x Line out, 1 x 1394 |
| Bakpanel: |
1 x |
| Expansionsplatser: |
1
x 5.25", 1 x 3.5" (1 extra 3.5" om minneskortsläsaren plockas ut) |
| Nätaggregat: |
250
W |
|
Moderkort
(FT61) |
|
| Chipset: |
ATI
RS300 (MCH) + IXP150 |
| CPU-stöd: |
Intel Pentium 4/Celeron Socket-478, 400/533/800MHz FSB, HyperThreading support, No Willamette support |
| Minne: |
Dual
Channel DDR 200/266/333/400, 2 slots |
| VGA: |
Radeon
9100 IGP |
| AGP: |
1
x AGP 8x |
| PCI: |
1 x 32-bit buss master PCI
|
| IDE-kontroller: |
2 ports ATA100, 4 enheter
|
| SATA-kontroller: |
se
nedan |
| SATA-RAID-kontroller: |
Sil 3512 S-ATA RAID 2 portar
|
| LAN-kontroller: |
Broadcom 4401 10/100Mbit
|
| Audio: |
Realtek
ALC650, AC97 Codec + S/PDIF in/out på bakpanel |
| FireWire (IEEE-1394): |
VIA
VT6307, 2 portar |
| USB 2.0: |
4
portar (2 front och 2 på bakpanel, totalt upp till 6 portar via intern USB kontakt) |
| Andra features: |
Shuttle I.C.E. heat-pipe kylning, 6-in-1 minneskortsläsare
|
| Pris: |
~
3650 kr |
Shuttles
ST61G4 är precis som ST62K, som vi precis bekantat oss närmare
med, baserat på ATis Radeon 9100 IGP chipset. Till skillnad från
ST62K rör det sig här dock inte om en avskalad arbetsdator utan
ST61G4 har alla möjligheter i världen att bli en fullfjädrad
nöjesmaskin även lämpad för riktiga gamers. Här
finns nämligen både AGP 8x och Serial ATA RAID men även
andra godsaker såsom en inbyggd minneskortsläsare. Innan vi dock
går in på chassits features i detalj kikar vi snabbt på
priset och hur det står sig i relation till konkurrenterna.
| Pris och tillgänglighet |
Shuttle ST61G4
är precis som ST62K ett sprillans nytt chassi varför tillgången
är låg och priset högt. Komplett.se listar chassit för
3650 kr och i skrivande status finns mellan 10-19 enheter i deras lager. Ingen
annan av de större nätbaserade datorbutikerna i landet verkar föra
chassit ännu. Således är priset än så länge
på tok för högt och tillgängligheten extremt låg.
Som jag sa i fallet ST62K är detta något som troligtvis kommer
att ändras väldigt drastiskt de närmaste veckorna i takt med
att fler enheter lämnar Shuttlefabrikerna. Sjunker nämligen inte
priset avsevärt står sig Shuttles RS300-baserade erbjudanden mycket
dåligt mot Intelbaserade barebones såsom ABITs DigiDice eller
EPoX Mini Me.
| Features och Tillbehör |
ST61K levereras
med allt man kan tänkas behöva för en snabb och smidig installation.
IDE-kablar, Serial ATA-kabel, manualer och drivrutiner finns allesamman nedpackade
i kartongen. En rolig extra detalj är den svarta putsduken som man kan
använda för att högglanspolera sitt chassi när fingeravtrycken
börjar bli för många. Den kompletta listan av tillbehör
återfinner ni i tabellen nedanför.
| Shuttle XPC Zen: Tillbehör  |
|---|
|
2
x ATA100 kablar, 1 x S-ATA kabel, 1 x molexförlängning |
|
1
x moderkortsmanual, 1 x chassimanual, 1 x RAIDkontroller manual |
|
1
x Installation CD-Rom för barebone |
|
1 x Strömkabel till nätagg
|
|
1
x Tv-out adapter, 2 x spikfötter |
|
Putsduk,
kylpasta, Cable-Ties och behövliga skruvar |
Listan
på integrerade features är ganska imponerande för en så
"liten" dator. Låt oss börja med möjligheter för
lagringsutrymme. Upp till fyra IDE-enheter och upp till två Serial
ATA-enheter med RAID-stöd går att ansluta till ST61G4. Teoretiskt
sett skulle vi alltså kunna koppla in upp till 6 interna hårddiskar
på chassit. Som vanligt när det gäller barebones ser verkligheten
lite annorlunda ut. Chassit erbjuder nämligen bara en 3.5" plats
med minneskortsläsaren installerad. Plockas den ut frigörs ytterligare
en till 3.5"-plats men mer än två diskar får inte
plats om man också ska installera en CD-läsare.
De som kräver riktigt mycket lagringsutrymmer kan trösta sig med
att det också finns fyra USB-portar som kan användas för
att koppla in externa hårddiskar och brännare. I min mening är
fyra USB-portar i underkant men som tur var går det alltid att köpa
externa USB-hubbar om man skulle behöva fler.
ST61G4 är också utrustat med Firewirestöd vilket tillhandahålls
av den mycket populära VIA VT6307-kretsen. Den ena av de två
firewireportarna är placerad i fronten och den andra på bakpanelen
av chassit.
Ljudbiten står Realtek ALC650-kretsen för som med hjälp
av AC 97′ codecen levererar hyggligt 5.1-ljud. Nätverkskretsen är
tillverkad av Broadcom till skillnad från ST62K chassit som är
utrustat med en Realtek 8100C-krets. Den maximala hastigheten är dock
densamma i bägge fallen nämligen 10/100 Mbps Ethernet.
Den största skillnaden från nyssnämda ST62K är att
ST61G4 är utrustat med både AGP- och PCI-plats. AGP-porten möjliggör
installationen av ett separat grafikkort så att även "gamers"
kommer kunna ha mycket glädje av ST61G4 då den integrerade grafikkortskretsen
i de flesta spelsituationerna inte räcker till.
I nästa sektion granskar vi designen, moderkortetslayouten och hur
användarvänlig installationsproceduren är.
ST61G4
är tillverkat i matt borstad aluminium vilket är standarden för
barebonechassin. Att man väljer aluminium är främst för
att materialet är mycket lättare än stål vilket gör
barebonechassin mycket smidigare att handskas med än tunga plåtchassin.
Den estetiska aspekten får heller inte glömmas bort, borstad
aluminium är nämligen väldigt snyggt. Även om materialvalet
i överlag är rätt tycker jag nog att man formgivningsmässigt
sett lyckats lite sämre med ST61G4 än vad företaget brukar.
Anledningen till detta är främst framsidan av chassit som jag
nu tänkte diskutera lite närmare.
|
|
|
|
Framsidan
på ST61G4 består helt av plast. Det stora mittenpartiet är
spegelblankt medan resten är matt silverfärgad. Spegeleffekten
framkommer inte riktigt på bilderna då vi har valt att låta
skyddsplasten sitta kvar för att undvika onödiga fingeravtryck
på chassit. Personligen tycker jag att ST61G4 helt klart är
det fulaste chassit som Shuttle någonsin producerat och det helt
och hållet på grund av fronten. Plastfronten ger ett billigt
intryck, är ingalunda estetiskt tilltalande och tyvärr har man
inte heller den här gången konstruerat dolda CD-luckor.
Nåväl i alla fall är funktionaliteten på fronten
bra. Vi hittar både USB- och Firewireportar i fronten samt kontakter
för hörlurar, mikrofon och Line-out. Dessutom är ST61G4
också utrustat med en 6-in-1 minneskortsläsare som sitter monterad
i fronten.
På chassits baksida hittar vi resten av de externa kontakterna.
Längst till vänster sitter VGA- samt COM-porten. Alldeles intill
hittar vi Tv-ut-kontakten och bredvid den en Firewireport. Nästa
kontaktkluster består av två USB 2.0-portar samt ett RJ45-nätverksjack.
Längst ut till höger hittar vi ljudut- och ingångarna
samt PS/2-kontakterna för mus och tangentbord. De plastplupparna
(en rosa och en svart) ni kan se högst upp till höger på
baksidan av chassit täcker över de optiska in- repektive utgången.
Dags att kika på insidan av ST61G4 då.
Hur man öppnar
ett barebone torde alla kunna vid det här laget. Tre tumskruvar och
ett litet knyck senare och vi kan se rakt ner i skönheten. CD/HDD-buren
på ST61G4 är fäst med två skruvar. Lossar man dessa
kan man enkelt ta ut monteringsburen som också inhyser minneskortsläsaren.
Med buren avmonterad går det väldigt smidigt att genomföra
installationen av systemkomponenterna och förstås de enheter
som ska sitta i buren.
|
|
Socketen sitter
i den bakre delen av chassit då I.C.E-kylningens utblås är
monterat längs den bakre chassiväggen. Nedanför socketen
hittar vi PCI- och AGP-portarna.
Inklämd mellan socketen och PCI-porten hittar vi S-ATA-kontrollerna
och dess två portar. Den här placeringen är lite olycklig
i synnerhet om ett PCI- eller AGP-kort installeras varför användaren
verkligen måste tänka över i vilken ordning komponenterna
ska monteras.
DIMM-platserna är två till antalet och sitter placerade i den
främre delen av chassit. Alldeles ovanför dem hittar vi också
de bägge IDE-kanalerna.
|
|
|
Sydbryggan
utgörs precis som på ST62K av ATis IXP150 som bland annat styr
IDE- och USB-kanalerna. Nätaggregatet levererar hela 250W, vilket i
barebone sammanhang är det väldigt mycket. Installationen av riktigt
strömkrävande grafikkort bör således inte vara något
problem. Nätaggregatets kylning består av två fläktar:
ett insug och ett utblås på baksidan av chassit. Trots att kylningen
består av två fläktar lovar Shuttle, som fått en
del kritik för vinande nätaggregat tidigare, att det här
nya nätaggregatet ska vara mycket tyst. Om så verkligen är
fallet får vi se i nästa sektion.
|
|
Installationen
av ST61G4 är verkligen enkel och även den oerfarne ska inte ha
några som helst problem med att få ihop chassit ganska snabbt.
Installationsinstruktionerna är mycket tydliga med tillhörande
färgillustrationer vilket inte lämnar mycket utrymme för
feltolkning. ST61G4 är helt enkelt ett typiskt Shuttle barebone, genomtänkt
och användarvänligt.
Shuttles ST61G4 använder sig precis som ST62K-chassit och flera andra Shuttle
barebones av deras patenterade I.C.E Heatpipe kylning. Kylningen behandlade
vi tämligen ingående i ST62K avsnittet av den här recensionen
varför vi hänvisar dit istället för
att upprepa oss igen. Två skillnader existerar dock mellan ST62K och ST61G4,
nätaggregatet på ST61G4 sitter monterat i chassit och är försett
med två fläktar medan ST62K är utrustat med ett externt helt
passivt kylt nägaggregat samt att nordbryggan på ST61G4 är försedd
med en aktiv kylare. Varken nätaggregatet eller nordbryggekylaren, vars
fläkt endast aktiveras när nordbryggan börjar bli riktigt varm,
väsnas anmärkningsvärt mycket. ST61G4 är alltså fortfarande
ett väldigt tyst chassi om än inte riktigt lika tyst som "Zen"-chassit.
ST61G4
chassits BIOS ser i princip identiskt ut med ST61Kchassits. Återigen
är det Advanced Chipset Features sektionen som innehåller överklockningsinställningar
och således är det också där vi börjar vår
BIOS-analys.
CPU-klockfrekvensen går att ställa in på 100/133/166/200
MHz FSB och sedan kan man välja att överklocka processorn utifrån
någon av dessa presets.
Maximalt går det att överklocka processorns FSB med +15 MHz men
då klockgeneratorn är allt annat än exakt blir det faktiska
resultatet aningen högre. 215 MHz FSB blev till exempel i själva
verket 222 MHz FSB i våra överklockningstester.
Vad det gäller processorns spänning går den att ställa
mellan 0.8750v – 1.5875v. Överklockningsinställningarna för
CPU-överklockning är på ST61G4 alltså precis lika
restriktiva som på Shuttle ST62K som vi tittade på tidigare
i recensionen.
Minnesratiot är också precis som på ST62K ställbart
på DDR200/266/333/400/AUTO/SYNC men i ST61G4 chassits BIOS går
det också att ändra på minnesspänningen. De valbara
värden för DIMM-spänningen är Auto/2.6v/2.7v/2.8v.
Att vi inte hittade några inställningar för att låsa
AGP- och PCI-klockfrekvenserna var inte så förvånansvärt
på ST62K eftersom det chassit helt saknade AGP-port, men att ST61G4
inte förfogar över sådana inställningar är endast
beklagansvärt. AGP-spänningen däremot går att ändra
mellan Auto och 1.6v -1.7v i 0.05v intervaller.
Moderkortets minnestimings går givetvis också att ändra.
De valbara värden är följande:
Cas latency 1-4
RAS CAS 1-4
RAS Precharge 1-4
Active to Precharge 1-8.
|
|
|
BIOS-inställningar
|
|
| FSB-frekvens: |
100/133/166/200 (Överklockning +15MHz över default, 1MHz
intervaller) |
| AGP-frekvens: |
ej
justerbar |
| CPU-spänning: |
0.8250v-1.5875v i 0.0125v intevaller
|
| DIMM-spänning: |
Auto/2.6v
– 2.8v i 0.1v intervaller |
| AGP-spänning: |
Auto/1.6v
– 1.7v i 0.5v intervaller |
ST61G4
verkar vara lika riktat till överklockare som ST62K chassit, vilket
innebär inte alls. Överklockningsinställningarna är
i förhållande till de flesta Intel-chipset baserade moderkorten
väldigt restriktiva vilket mest sannolikt har sin förklaring i
att chipsetet inte klarar så mycket mer än de 200MHz FSB som
dagens Northwoodprocessorer arbetar med. En vis man sa en gång att
man aldrig ska döma en bok efter sitt omslag och därför tänker
vi i alla fall försöka överklocka skiten ur ST61G4 även
om förutsättningarna verkar allt annat än lovande.
| Överklockning |
Våra
överklockningsförsök på Shuttles ST62K bekräftade
våra misstankar om att RS300 inte kommer bli överklockarnas favoritchipset
och tyvärr ser det inte mycket bättre ut för ST61G4. Visserligen
fick vi moderkortet att boota i upp till 215 MHz FSB (vilket motsvarade
222 MHz faktisk klockfrekvens) men det var helt omöjligt att få
systemet stabilt. Högsta hundraprocentigt stabila FSB vi uppnådde
var 206 MHz i BIOS vilket motsvarar ca. 209.11 MHz FSB som ni kan se av
vår WCPUID skärmdump.
|
|
Då var
det snart dags att se hur våra kandidater gör ifrån sig
i prestandatesterna men innan vi börjar med våra benchmarks tänkte
vi presentera våra testsystem lite snabbt.
|
Testsystemet
|
|
|
Hårdvara
|
|
| Processor: |
Pentium 4 2.8GHz (800 MHz FSB)
|
| Moderkort: |
AOpen |
|
RAM:
|
2
x 256MB GeIL PC3500 Ultra CL2, 2 x 512 Corsair DDR500 |
|
Grafikkort:
|
nVidia GeForce FX 5900 Ultra 256MB @ 450/850MHz
|
|
Hårddisk:
|
80GB Maxtor 740DX
|
|
Mjukvara
|
|
| Operativsystem: |
Windows XP Professional SP1
|
| Upplösning: |
1024x768x32bit, 90Hz
|
| Drivrutiner: |
Detonator
53.03 WHQL DirectX 9.0b Intel chipset driver 5.1.1.1002 |
|
Testprogram:
|
3Dmark2001
SE 330 Audioactive Production Studio 2.04j (Fraunhofer II encoder) Comanche 4 benchmark Mpg Mediator DivX 5.1.1 encoding PcMark 04 Quake 3:Arena v1.32 SiSoft Sandra 2004 Terragen Oshyan Bench Unreal Tournament 2003 demo v.2206 WinRar v3.20 WCPUID |
På samtliga barebones använde vi följande minnestimings: 2-6-3-3
och AGP Aperture ställdes tilll 128MB.
Lägg även märke till att Shuttle ST62K alltid använder sig av dess integrerade grafikkort (R9100 IGP) då barebonet inte är utrustat med en AGP-port. I våra speltester har vi även lagt med resultat för Intel Extreme Graphic 2 för att se skillnaderna mellan de två integrerade grafikkretsarna.
I diagrammen för testerna är Shuttles två barebone markerade med blå staplar, AOpens med röd och EPoX med grön stapel. Referenssystemet, Shuttle SB75G2, representeras av en grå stapel.
Innan vi börjar med prestandatesterna kontrollerar vi med hjälp av
programmet WCPUID
moderkortens faktiska klockfrekvens vid 200 MHz FSB.
Som
vi kan se av graferna ovanför skiljer det mer än 2 MHz mellan det
snabbaste och det långsammaste kortet vilket kan ge vissa kort orättvisa
för/nackdelar. Dessa snedvridningar är dock så minimala att
de i princip endast är märkbara i benchmarktester och oftast ändå
ligger inom ramen för felmarginalen på nyss nämda tester.
Då var det äntligen dags för lite konkreta tester, först
ut är minnestesterna.
SiSoft Sandra
2004 testar systemets totala minnesbandbredd. De avgörande faktorerna
för en hög poäng är minnets hastighet, minnets timings
samt naturligtvis moderkortets minneskontroller.
Föga
förvånansvärt ligger vårt Canterwoodbaserade referenschassi
i toppen med de bägge Springdalechassin hack i häl. De bägge
RS300-baserade chassin sackar efter vilket visar att chipsetet trots Dual
Channel DDR400 stöd inte riktigt klarar av att prestera lika väl
som Intels egna chipset. Shuttle ST62K lägger sig sist i fältet och då den integrerade grafikkretsen delar systemminnet med processorn är detta inte så överraskande.
Filkomprimering – WinRar 3.20 |
Vi börjar
komprimeringstesterna med programmet WinRar som fick ersätta vårt
tidigare testprogram WinAce. Även i detta test är minnesbandbredd
avgörande varför SiSoft scenariot upprepar sig. Canterwoodchassit
tar täten med Springdale-chassina efter sig. RS300-systemen kommer
sist, ett par sekunder efter Intel-klungan.
| MP3 encodning Audioactive Production Studio 2.04j (Fraunhofer II codec, 224MB fil) |
Inte heller
vid MP3-encodning förändras slutresultatet avsevärt.
| DivX encodning MPG Mediator (DivX 5.1.1, 74.7MB fil) |
DivX-encodningstesterna
visar på samma resultat som de övriga kompressionstesterna. Canterwoodchipsetet
är helt enkelt snabbast och RS300-chipsetet får finna sig i att
komma sist om det ska fortsätta tävla med de bägge Intel-chipseten.
| |
Då ST62K
chassit helt saknar AGP-port är alla tester körda med den integrerade
grafikkretsen. För att ni ska kunna bilda er en uppfattning om hur
Radeon 9100 IGP grafikkretsen presterar med Intels egna Extreme Graphics
2 körde vi även genom testerna på AOpen EY65 chassits integrerade
grafikkrets.
Först ut bland speltesterna är Quake3.
| |
Quake 3 älskar
processorkraft och minnesbandbredd varför vårt referenschassi,
Shuttles SB75G2 med sitt Canterwoodchipset, tar hem det här lätt.
De bägge Springdalekandidaterna är snäppet långsammare
och längst bak hittar vi återigen RS300-gänget. Jämför
vi den integrerade grafikkretsens prestanda slår dock RS300-chipsetet
Intels i865G med hästlängder. Nästan hela 40 fps mer presterar
ATi9100 IGP och vid 89.3 fps är Quake 3 helt klart mer än spelbart.
Unreal Tournament
2003-testerna är en repris av vad vi precis sett. RS300-chipsetets
integrerade grafikkrets klarar av att leverera "spelbar" prestanda
medan UT2003 testet helt tar musten ur Intels Extreme Graphics 2. Slänger
vi in ett AGP-kort måste dock RS300-chipsetet återigen se sig
slaget.
| 3D-testdemo |
Då
Intels Extreme Graphics 2 krets saknar hårdvarustöd för
Comanche 4 testet blir vi utan resultat för i865G chipsetets integrerade
grafikkrets. RS300-chipsetet klarar dock testet även om det inte övertygar
direkt, genomsnittliga 25 fps är nämligen allt annat än spelbart.
I övrigt ser vi inget avvikande.
3DMark
2001 SE lyckas inte heller bryta mönstret varför vi snabbt tar
och går vidare till nästa test, Futuremarks PCMark04.
PCMark
04 är ett syntetiskt test som med hjälp av en lång rad av
deltester spottar ut någon form av helheltsprestanda resultat för
systemet. Slutpoängen är en sammanvägning av resultaten från
de olika deltesterna som bland annat mäter processor- och hårddiskprestanda.
Vill ni läsa mer om testet kan ni göra det hos Futuremark
själva.
| |
Ännu en gång
är det de barebones som är utrustade med Intel-chipset som presterar
bäst. ST62K-chassit hamnar sist då den integrerade grafikkretsen
sänker den sammanvägda slutpoängen rejält. Innan vi går
på testerna i överklockat läge ska vi se hur våra testkandidater
presterar i Terragen-testet som går ut på att datorn ska rendera
en 3D-bild så snabbt som möjligt.
Som vi
kan se är resultaten i det närmsta identiska vilket beror på
att Terragentestet främst belastar processorn.
Redan
från det första testet i SiSoft Sandra 2004 stod det mer eller
mindre klart att de RS300-chipsetbaserade enheterna skulle få svårt
att mäta sig med Intels i865G chipset. Chipsetets lägre bandbredd
gjorde sig påmind under hela testsviten då de bägge RS300-baserade
chassin alltid hamnade lite bakom. Den integrerade grafikkretsen däremot
presterade väl, i var fall i termer av integrerade grafik. Intels Extreme
Graphics 2 som både EPoX- och AOpenlådorna är utrustade
med, hade inte en suck mot Radeon 9100 IGP. Utvecklingen av integrerade
grafikkretsar har således tagit ett stort kliv framåt i och
med Radeon 9100 IGP men ännu är det tyvärr en bra bit kvar
innan vi kan se de integrerade grafikkortskretsarna som ett hyggligt substitut
för ett AGP-kort.
I
överklockningstesterna användes Corsair DDR500 minnesmoduler
så att vi skulle kunna bibehålla ett 1:1 ratio mellan
FSBn och minnesbandbredden.
|
|
||||||||
|
|
||||||||
AOpens
XCube har inga som helst problem med att ta vår processor
till 230MHz FSB som är det högsta vi har lyckats att
klocka den till med luftkylning. Därmed är AOpenchassit
det som klockar högst av våra testkandidater och
således också det som presterar bäst i överklockat
läge. EPoXchassit känns som om det skulle klara mycket
mer än de 220 MHz FSB vi uppnådde men då det
inte gick att höja processorspänningen alls i den
BIOS version vi testade chassit med fick vi stanna där.
Troligtvis kommer företaget släppa en ny BIOS-version
snart som även tillåter en ändring av processorsspänningen.
De bägge RS300-chassin gick det tyvärr inget vidare
för. 7 repektive 9 MHz extra på FSBn är verkligen
inget att skryta med.
Då var det äntligen dags för slutledningen.
Slutledningar
är ibland mycket enkla att skriva. Det är bara att utse den bästa
produkten, skriva ett par rader som motiverar valet och dela ut en utmärkelse.
Jag önskar verkligen att jag kunde tillämpa den modellen även
i det här fallet men tyvärr är det betydligt knepigare än
så. Samtliga fyra barebones har mycket som talar för de men tyvärr
är det ingen av kandidaterna som känns helt överlägsen
de andra utan istället kompletterar de snarare varandra.
Söker du en extremt tyst arbetsdator till jobbet eller hemmakontoret
som du inte ska spela spel på så är Shuttle ST62K till
exempel oslagbar. Ska du däremot bygga en liten men mycket kraftfull
speldator som helst också ska överklockas rejält blir AOpens
XCube det självklara valet. Shuttles ST61G4 lockar med både minneskortsläsare
och riktigt tyst kylning men prestandan är tyvärr inte lika övertygande.
EPoX Mini Me framstår nästan som den mest kompletta lösningen
med mycket bra features och attraktivt pris men sen kom problemen med att
installera vårt testgrafikkort och vårt test-BIOS som inte var
särskilt överklockningsvänligt.
Ni ser ju själva hur lätt det är att utse en solklar vinnare
varför jag istället för att höja någon av enheterna
till skyarna tänker skriva ett litet avsnitt om var och en av dem och
låta er läsare avgöra vilket som passar era ändamål
bäst.
AOpen EY65 XCube är det chassit som föll mig absolut bäst
i smaken, mest för att jag tycker att designen är fruktansvärt
snygg. Chassits featurelista är imponerande med bland annat GigabitLAN,
Firewire, USB 2.0 och S-ATA. Vidare är chassit väldigt användarvänligt
designat och det enda problemet jag stötte på vid installationen
var att testgrafikkortets fläns helt enkelt var så hög att
den stack ut över chassikanten. Det bör dock tilläggas att
kylningen är ytterst ovanligt hög samt att bara EPoX-chassit gick
att stänga med kortet installerat. Istället fick vi dock problem
på andra ställen med grafikkortet i EPoX-chassit. Dessutom erbjöd
AOpen chassit två HDD-platser till skillnad från bland annat
EPoX-chassit.
Vad det gäller prestanda och överklockning skötte sig XCuben
exemplariskt. Kylningen som tyvärr är lite väl högljudd
klarade våra överklockningstester galant och flaskhalsen var
som så många gånger förr bara vår processor.
Allt som allt är AOpens EY65 XCube ett vrålsnyggt chassi som
lämpar sig lika väl för arbete som lek eller i det här
fallet kanske snarare spel.
EPoX Mini Me är precis som i AOpen-fallet företagets SFF-debut
och i överlag har man klarat övergången till det lilla formatet
mycket väl. Även här är featurelistan mycket imponerande
och EPoX lockar lite extra med minneskortsläsare och LCD-display. Även
Mini Me:n gjorde mycket bra ifrån sig i prestandatesterna men tyvärr
hade vi endast få överklockningsinställningar att tillgå
i vårt testBIOS. EPoX brukar dock ofta lägga till sådan
inställningar i BIOS-uppdateringar så ännu finns det hopp.
Företagets egenutvecklade 3G-Tek kylning gjorde också mycket
bra ifrån sig med bra kylning och en angenäm ljudnivå trots
två aktiva fläktar på CPU-kylaren.
Vad det gäller användarvänligheten så har företaget
i överlag gjort ett bra jobb men det fanns också brister i synnerhet
i området kring AGP-porten, något som är mycket vanligt
på SFF-chassin. Den lilla arbetsytan man har att tillgå gör
att varje milimeter räknas vid placeringen av komponenterna.
Sist men inte minst är EPoX lilla krabat försedd med en attraktiv
prislapp.
EPoX EX5-300S är helt enkelt ett mycket komplett prisvärt chassi
med fina extra features såsom Minneskortsläsare och LCD-display.
Shuttle är
helt klart den mest produktiva tillverkaren av SFF-chassin. Företaget
släpper nya enheter varje vecka känns det som vilket kan vara
nog så förvirrande för oss stackars recensenter. Den här
gången bidrog företaget med deras två senare alster baserade
på ATis RS300 chipset.
Vi börjar med minstingen ST62K som troligtvis är det absolut tystaste
chassit jag fått nöjet att arbeta med. Den enda aktiva fläkten
i chassit är utblåset på baksidan och då fläkthastigheten
är temperaturreglerad är den för det mesta knappt förnimbar.
Ett externt nätaggregatet och avsaknaden av AGP-plats har gjort det
möjligt för Shuttle att designa ett chassi som inte bara är
tystare utan också ännu mindre än ett vanligt barebone.
I termer av features, överklockning och 3D-prestanda klarar sig dock
inte "Zen" chassit lika bra mot konkurrenterna. Den integrerade
grafikkretsen spöar förvisso Intels egna med god marginal men
RS300 chipsetet är i övrigt helt enkelt inte lika snabbt som Intels
egna chipset. Avsaknaden av AGP-port lär också skrämma iväg
många konsumenter som köper chassit för hemmabruk. "Zen"
chassit platsar bäst som snygg, tyst och i dagsläget alldeles
för dyr kontorsdator.
Shuttles andra
bidrag, ST61G4, bygger också på RS300-chipsetet men har kompletterats
med lite extra godis för att chassit ska kunna hävda sig bättre
mot konkurrensen. Exempelvis hittar vi AGP-port, minneskortsläsare
och Serial ATA RAID stöd på featureslistan. Ljudnivån är
också mycket låg samt att man försett chassit med ett redigt
nätaggregat på hela 250W. Att chassit har en AGP-port gör
att det även går bra att använda som speldator till skillnad
från ST62K. Riktigt lika snabbt som ett i865G/i875P-baserat barebone
blir det tyvärr inte och överklockningen kan vi också glömma.
Användarvänligheten är däremot på topp vilket
gör det lekande lätt att installera chassit. I slutändan
tror jag att det största problemet med ST61G4 i dagsläget är
priset. Det finns alldeles för många betydligt billigare Springdale-baserade
barebones på marknaden idag. Varför ska man betala mer för
mindre?
Sist men inte
minst har vi en liten sammanställning av de fyra barebonens för
och nackdelar.
|
|
||||
|
|
Tack
till AOpen,
EPoX och Shuttle
som gjort recensionen möjlig!
Leave a Reply