Jag skriver om det mesta som rör datorer på ett eller annat sätt. Jag tycker om att bygga mina egna lösningar och därför blir det ofta Linux och öppen källkod. Min vetgiriget har också lett till intervjuer och artiklar med och om TV-spels- och datorhistoriens mest framstående personer och ämnen.
Publicerad 2011-08-06 15:10 Skriven av Andreas Galistel
Det finns och har funnits en ganska tydlig trend bland reklamtillverkare under en tid nu, och det är att människor är trötta på att se datoranimerade specialeffekter. Det som istället går hem är renodlade hantverk. Plump humor har så klart altid fungerat (Bud light, Heineken, etc.), men det är tydligt att snygga hantverk får folk att vakna till.
IKEA har varit väldigt duktiga på detta och det har också gett genomslag. Deras reklamfilmer har vunnit många priser. Jag pratar främst om dessa två, men inte enbart:
IKEA har faktiskt ett arkiv med gamla reklamfilimer på sin hemsida: Reklamarkiv
Den här trenden är inte unik för Sverige utan gäller faktiskt både ute i Europa och i Nordamerika. En reklam som spred sig som en löpeld på Internet var en reklam för Old spice, en av flera faktiskt. Inte bara för att den innehåll en del sköna fraser ("The tickets are now DIAMONDS!", "I'm on a horse!", etc.), utan även för att den är filmad i ett enda svep med mängder av praktiska effekter och minimalt med animerat material trots att det rör sig om en ganska avancerad filmsnutt.
För den som är intresserad av hur de faktiskt gjorde allting i den här videon, vilket krävde en otrolig synkronisering och praktiskt handlag, finns det en dokumentär som går in på djupet:
Det här är då bara tre stycken i en lång rad med reklamfilmer som använder sig av snygga praktiska lösningar som får tittarna att sugas fast vid TVn istället för överdådiga och jobbiga specialeffekter. Det har också återspeglats av branschorganisationer som har premierat dessa typer av reklamfilmer vid sina prisutdelningar.
En annan sak som nog ändå faller i samma kategori är 3D-bion. Jag tar inte upp 3D-TVn eftersom jag inte kan svara säkert på hur försäljningen av dessa går, men däremot vet jag att folk inte flockas till 3D-sändningarna i den mån SF hade hoppats. Faktum är att det är mycket svårare att få biljett till 2D-visningarna av nya filmer än till 3D-versionerna.
Det kan givetvis delvis bero på att 2D-versionerna visas i mindre salar, men frågar man runt bland folk verkar gemene man tycka att 3D på våra platta biografskärmar är mer irriterande än funktionellt. Det handlar nog inte bara om att våra platta biografdukar är dåligt anpassade för 3D-material, till skillnad från rundade skärmar som är mycket vanligare utomlands, utan även att många filmer använder 3D-effekterna på ett sådant sätt att det är mer "wow" och skrämseleffekt av saker som far mot en, än att försöka ge gjup i vanliga scener och skapa en överlag mer realistisk stämning.
Datoranimationer och specialeffekter i all ära, men ibland måste man också ta in vad folket i största allmänhet tycker och är villiga att ta till sig. Vi kan inte rusa iväg och satsa vilt på en ny produkt eller teknik om folket som ska använda den inte är intresserad. Det måste finnas en avvägning i det hela. Det här är något som är jättesvårt för alla företag.
En parallel är hur Intel och AMD kastar ständigt ord på varandra för deras respektive val av hur de balanserar sina processorer. Intel menar att ren x86-prestanda är det som gäller och AMD menar att det är förlegat och folket vill ha mer grafik, som man också får i deras APU. AMD:s försäljningssiffror verkar ju tala till deras fördel, men så verkar också både partners och folket i allmänhet tycka om produkten de har.
Jag betalar inte extra för 3D på biografen och jag gillar IKEAs reklamfilmer. Jag tror även att AMD har något stort på gång. Vi få ser hur det utvecklas.
Publicerad 2011-07-17 16:33 Skriven av Andreas Galistel
Jag beställde en Philips SRT9320 Prestigo för en vecka sedan ungefär och något försenad dök den upp på mitt utlämningsställe. Mot bättre vetande hade jag beställt den från Pixmania eftersom den kostade 500 kronor mindre där, men jag tror inte jag gör om det. Det var en ganska hemsk upplevelse där de lägger till extra produkter och tjänster i varukorgen utan mitt godkännande och dessutom gör det onödigt svårt att ta bort det de lagt till. Uselt Pixmania och det måste vara snudd på lagvidrigt.

Tillbaka till fjärrkontrollen. Jag gillar den. Jag gillar den skarpt. Efter att jag laddat den över natten, det hade räckt med tre timmar, men jag hade inte ork att pilla med den halv tolv på kvällen/natten, startade den upp snabbt. Det första man bör göra är att köra en firmwareuppdatering och välja kanalikoner man vill ha på fjärrkontrollen. Det görs i programmet som följer med på CD-skivan.
Man börjar med att lägga till enheter, i mitt fall min Panasonic Viera TX-P50G20E plasma-TV.
Jag skriver i de första bokstäverna i namnet på TVn, d.v.s. "Pana", söker och väljer sedan Panasonic ur listan. Jag startar TVn med den vanliga fjärren och riktar sedan min Prestigo mot TVn och håller in Power-knappen. När TV slocknar släpper jag knappen och då frågar fjärrkontrollen om TVn stängdes av. Jag svarar "Yes" och vips dyker det upp en hel massa knappar, varav de flesta fungerar perfekt och andra är funktioner som inte finns på min TV, men säkert andra liknande modeller.
Jag kan sedan enkelt ta bort de knappar jag inte vill ha och ändra funktionen på andra knappar genom att läsa av IR-signalerna från den vanliga fjärrkontrollen. Det gör man genom att välja "Edit" för en knapp och sedan "Repair". Man kan då välja att lära sig signalen från den vanliga fjärrkontrollen genom att rikta den mot botten av Prestigon. Efter det fungerar knappen precis som den ska. Man kan även enkelt döpa om knappar och enheter i efterhand.
Det hela är nästan löjligt enkelt så långt. Det är lite omständigt om man ska omprogrammera många knappar, men det fungerar. Det är något man bara gör en gång så det känns värt besväret för att slippa fem fjärrkontroller.
Man kan sedan bygga upp makron under Activities. I mitt fall finns det "Titta på TV", "Titta på film", "Spela TV-spel" och "Lyssna på musik". Varje Activity har ett uppstartsmakro, där rätt enheter startas upp och rätt ingångar väljs på TV och försärkare, och ett avstängningsmakro där rätt enheter stängs av. Man kan dessutom kopiera volymknappar mellan enheter så att man justerar ljudet på rätt enhet hela tiden och inte ibland TVn, ibland förstärkaren och ibland digitalboxen.
Den stöder så klart inte PlayStation 3 eftersom den kör Bluetooth, men jag har hittat ett sätt att använda den till och med för att styra min HTPC. Jag måste bara köpa ett nytt moderkort eftersom NVIDIAs styrkretsar suger i Linux. Det blir ett Fusion i oktober och med det blir det Linux Mint 12, LIRC och XBMC.
Alla knappar, utom HOME/Setup, kan programmeras till att göra precis vad som helst. Makron kan dock bara köras genom Activities , men när det är fråga om en fjärrkontroller för under tusenlappen kan jag inte begära mer. Jag har inga större problem med att träffa rätt på 2,8"-skärmen och om några knappar skulle sitta fel kan jag ju bara flytta på dem. Visst är det en del pill att få till exakt rätt på exakt alla knappar, men det mesta finns där från början och när allt väl är gjort har det verkligen känts mödan värt.
I det stora hela låter det kanske inte så märkvärdigt. Det är ju precis vad en multifjärr ska göra, men den gör det bra och den gör det enkelt. Det är precis vad jag ville ha. Angående "slöhet" kan jag inte säga att jag upplever några större problem. Det är ju en resistiv skärm, men den fungerar helt OK. Kvinnan i huset har godkänt den också.
Nackdelar? Inget svenskt språkstöd, och därmed inga ÅÄÖ. Fast det har inga av mina andra fjärrkontroller heller så jag vet inte om det är så mycket av en nackdel. Det finns inga "färdiga" fjärrkontroller som den kopierar utan Prestigo är designad för att lära sig enheten. Det gör att det blir att finjustera en del om man inte är nöjd, men det stora pluset är att den kan ersätta alla fjärrkontroller.
Det var ett måste för mig eftersom min CD-spelare, Classic no.01b, inte hittades. Däremot var det inga problem att kopiera funktionerna från den vanliga fjärrkontrollen och ändå eliminera den. Tack och lov var det inte alltför många knappar. Den hittade däremot min förstärkare utan problem, vilket är samma märke; Classic no 6.6. Det är dock lite skam att ersätta dessa två för de är riktigt läckra fjärrkontroller. De fungerar även om man skulle behöva försvara sig i en mörk gränd eller klubba ihjäl något.

Classic No 6.6 med en fjärrkontroll som naggar golvet om man tappar den
Jag kan rekommendera denna till någon med lite för många fjärrkontroller och med lite teknikkunnande. När den väl är programmerad är den riktigt trevlig. Jag skulle inte rekommendera att man köper den från Pixmania om man inte har handlat därifrån innan. Det var utan det tvekan det sämsta med mitt köp.
Publicerad 2011-07-10 20:49 Skriven av Andreas Galistel
Jag, likt många av er,har alldeles för många fjärrkontroller. Det är en till TVn, det är en till digitalboxen, en till förstärkaren, en till CD-spelaren (jo jag har en CD-spelare för enbart musik, värd varenda krona), en till HTPCn och potentiellt en till PS3an, vilket jag aldrig köpte eftersom jag byggde en HTPC istället.
Det är ändå fem fjärrkontroller att hålla reda på och det är minst tre för mycket. Jag har funderat länge och väl på att köpa en Harmony One, men trögheten som många klagar på har fått mig att tveka. Jag tittade då på vilka de flesta bytte till och där verkade Philips Prestigo-serie vara överrepresenterad.
Philips gör bra fjärrkontroller och har gjort multifjärrar länge nu. Mitt val föll tillslut på Philips SRT9320 Prestigo. Jag hittade några underhållande klipp som Philips laddat upp på YouTube som jag bara måste länka till:
Philips SRT9320 Prestigo är inte felfri, men den verkar vara snabbare än Harmony One, vilket är en viktig del av WAF (Wife Acceptance Factor) och de stora siffrorna borde fungera väl eftersom hon har ganska små fingrar. Hon har lovat lära sig hur den fungerar också ...
Det blir mitt jobb att programmera den, men det verkar inte vara några större problem om man ska tro Philips, lite krångligt om man ska tro recensionerna, men när allt väl är gjort ska den vara riktigt trevlig. Jag får offra en kväll och sedan återkoppla för att se om den var värd sina pengar. Jag betalade 1000kr inlusive frakt. Det är samma summa som Harmony One hade kostat mig.
Publicerad 2011-07-10 16:15 Skriven av Andreas Galistel
Bloggsfären är större än någonsin och hur illa man må tycka om den går det inte att komma ifrån att den är här för att stanna. När unga tjejer driver modebloggar och "inspirerar" andra tjejer med inlägg om kläder från "valda" butiker kan jag kanska leva med att det kan finnas bristande pressetik i det hela.
Däremot ser jag jävligt rött när det samma händer i den nyhetsfär jag spenderat snart ett årtionde. Man mår illa helt enkelt. Det jag pratar kommer som ett mail som ser ut ungefär såhär:
Hej
Jag representerar XXX och är intresserade av att annonsera på Din blogg, men inte på traditionellt vis med banners eller liknande. Istället vill vi att du väljer ut minst 3 prylar från vår hemsida och skriver några rader om dem, infogar lite bilder och länkar tillbaka vår hemsida.
Det här är extremt vanligt på många bloggar, speciellt modebloggar, men även andra. Det förekommer även på en del mindre seriösa nyhetssidor. Det finns minst två problem med den här typen av marknadsföring;
Det här har som sagt förekommit bland de större modebloggarna i många år, men de gör allt de kan för att gå runt punkt 1. Punkt 2 däremot kan de inte undgå. Å andra sidan tror jag inte att någon skulle missta deras bloggar för seriös journalistik i något väder. Dock är det så att en bloggare kan klassas som journalist om den behöver skydda sin källa, vilket kan vara både bra och dåligt.
Nu har det dock visat sig att det här blir allt vanligare bland teknikbloggar också. Det väcker så mycket dåliga känslor att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Bloggosfären har tagit över mer och mer av det traditionella nyhetskrivandet, men det betyder inte att det finns någon som helst substans i det. Jag inser ironin i att jag skriver detta i ett blogginlägg.
Skillnaden mellan nyhetssida och blogg har suddats ut mer och mer av sidor som t.ex. Engadget som i mitt tycke är en blogg och inte en seriös nyhetssida, men det går inte att komma ifrån att de många gånger är först med intressanta nyheter om prylar, men de lägger sedan upp det med sin egna personliga vinkling, vilket gör det lite svårt att se det som seriöst ibland (jag anklagar absolut inte Engadget får någonting).
Däremot kan man aldrig vara säker på etiken i det som skrivs. Den här typen reklamen förekommer och den är så rutten och låg att man får en avsmak och nästan vill ta avstånd från hela scenen. Inget seriöst företag bedriven den här typen av marknadsföring och ingen seriös skribent accepterar ett sådant här avtal. Det skulle aldrig falla mig in. Reklamplats finns att köpa, mig köper ni inte.
Det finns andra som borde kolla om de verkligen har ryggen fri. Det händer närmare än ni tror...
Publicerad 2011-06-16 18:21 Skriven av Andreas Galistel
Ni har säkert inte missat att AMD släppt Llano nu och att HP snabbt släppte ett helt gäng med bärbara datorer med Fusion A. Det är både Pavilion och ProBook som blivit uppdaterade:
Alla dessa kommer att komma till Sverige under juli månad. Pavilion först och ProBook senare.
Kikar man dock på måtten på de olika serierna är det inga som tyvärr når upp till Asus U36JC eller Dell Vostro V130.
Även om HP levererat är det överlag en stor besvikelse för mig. HP kommer skicka sina datorer i jul, men i stort sett ingen annan har gjort några väsen av kommande bärbara med Llano. Papperslansering värre detta...
Sida 10 av 27